Vördsam Anhållan i anledning af en fix Idé

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 19/2 1842:|14 3|

Vördsam Anhållan i anledning af en fix Idé.

1 Läsaren har förmodligen hört talas om fixa idéer? Utan tvifvel. Han erinrar sig dervid Fransmannen, som inbillade sig vara Napoleons stöfvel och Engelsmannen som trodde sig vara Bestris' ben. I allmänhet föreställer han sig dervid något vridet, något dårhusmässigt, Lappvikiskt. Och det gifves emedlertid bland förnuftigt folk ingenting så allmänneligt som fixa idéer, ja vi våga påstå att, dessa äro hos dem just det förnuftigaste. Skåda blott statsmannen, om vi få be, skåda philosophen! Sitta icke systemerna som fixstjernor fast i deras craniers himlahvalf? Sjelfva dessa politiska qvicksilfverhjeltar, dessa rörelsemän, hvilka puffa och knuffa tiden framåt, hafva ju sin besatt fixa idé i sjelfva rörelsen framåt. Att nu icke tala om författare och tidningsredaktörer, hvilka sofvande och vakande digerera sin fixa idé under skepnad af Subskription och Prenumeration! Korteligen, hela verlden har sina fixa idéer, och vi, som äre män af verld, hafva likaledes våra. Så till exempel öfverföllos vi, vid en blick på Eklunds Charta , af den befängda idén att Finland är ett stort och godt land, och vid en blick i Kalevala, att det Finska folket är ett stort och förträffligt, följakteligen intressant folk, – Besynnerligt! Dermed har den föreställningen fixerat sig hos oss, att detta land och detta folk just nu äro inbegripna i en både andelig och materiell rörelse framåt, liksom floden, när den lemnar den lugna insjöns modersfamn, för att på egen hand med allt stridare lopp söka sig en bugtig väg till oceanen. Men – tänkte vi dervid – finns det en flod så tyst i sitt lopp, att man ej ens på stränderna förnimmes dess brus? Finns det ett folk så hemlighetsfullt i sin rörelse, så förbehållsamt i sitt sträfvande, att man ej ens midt i dess sköte spörjer ett ord om den riktning som rörelsen tar? Landet har väl sina periodiska blad, som borde vara reservoirer för sådana ord, som nämndes; men, må vi medgifva det, deras Inrikes spalter hafva hittills, så vida de rört folket, varit klenare än vi för skam skull ha mod att tillstå. Hvaraf kommer det? Af hvad annat, käre Läsare, än deraf att – om det Svenska folket är »ett trögt folk, fullt af hetsigheter»,konsekvensändrat/normaliserat – så är det Finska deremot ett trögt folk fullt af trögheter. Huru många af Högvördiga Presterskapet, af Tjenstemanna personalen, af städernas invånare och landets öfrige ståndspersoner stå ej i daglig beröring med de lägre folkklasserna, och visste helt säkert mycket godt att berätta om dem, blott de ej vore så innerligen och ohjelpligen petrificerade i den finska flegman, att förr kunde Kyro fallet flöda idel bläck, än deras bläckhorn ville tillsläppa en enda droppe för den goda sak vi nyss omrörde!

2 Dock, käre Läsare (förlåt att vi tilltale dig så förtroligt), då vi nu engång ej haft försyn att för dig yppa hemligheten af vår fixa idé, var god, var nådig och låt oss behålla den. Ty du bör veta att, utan din medverkan, utan att du skrifver oss en och annan rad om folket, om dess diktan och traktan, dess, små funderingar, dess religiösa, intellectuella , sedliga och oeconomiska ställning, samt charakteristik i öfrigt, – ha vi ej ringa möda att hålla oss uppe i vår fira tro på förträffligheten af land och folk, samt bådas fortskridande och förkofran. Icke kunne vi dermed mena, att du, som vi böre tilltro all möjlig sanningskärlek, skall uttömma dig i loftal och måla idel ljusa taflor, för att styrka oss i vår tro. Utan äre vi fullkomligt nöjde, om du låter den trogna teckning och de små händelser, hvilka vi supponere att du har godheten meddela oss, tala för sig sjelfva. Derföre, käre Läsare, ehvad du sitter som Ordets tjenare, eller som Kronofogde, eller Länsman, eller Egendomsherre i en nära eller fjerran landsort i det vida Finska fosterlandet, – eller hvarheldst du i städerna, som Embetsman, Köpman, Borgare eller huru du må tituleras, känner ditt Finska hjerta klappa, ja vore du ock bonde, hvilket vore oss ej mindre kärt, – och händelsen eller Kejs. Postverket för detta blad i din hand – så skänk och den tillfredsställelsen, att för vår och den stora Allmänhetens räkning spetsa din penna till några rader om folk och land! Bilägg derjemte de små nyheter, du kan hafva att förtälja från din ort (ty vi skulle förneka vår publicistiska arfsynd, om vi ej medgåfve vår begärelse till sådant) och adressera flitigt alltsammans till oss undertecknade här i Helsingfors. För sådana tacknämmeliga tjenster skole vi, enär du så önskar, ej allenast er|14 4|sätta dig postporto samt öfrig kostnad och möda, utan ock med vår djupaste, vördnadsfullaste publicistiska tacksamhet städse framhärda, käre Läsare! Dina ödmjukaste tjenare,

3 Redaktionen af Helsingfors Tidningar.

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile