Om stadgar och reglementen

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 16/4 1856:|31 2|

Om stadgar och reglementen.

(Samtal.)

1 A:sköld. Nå hvad tycks om *sällskapets stadgar? Bra, eller hur, hvaba?

2 B:sköld. Bra nog. Temligen rediga, klart uttänkta, i vissa delar troligen gagneliga. Om de blott ej vore så många och långa!

3 A:sköld. Långa? Mig förefalla de snarare i flera punkter för korta. Borde ej den eller den sidan af sällskapets och bestyrelsens verksamhet närmare detaljeras, vissa förhållningsreglor gifvas, vissa förekommande fall närmare bestämmas, vissa möjligheter förutses, vissa garantier uttryckligare fordras, vissa åtgärder på förhand begränsas, andra åter bestämdare påyrkas, korteligen allas pligter och befogenhet utförligare reglementeras? Är det icke bättre att på förhand, gemensamt eller ofvanifrån, förutse alla möjliga fall, än att öfverlemna dem åt enskildes godtycke eller stundens villrådighet? Är icke mönstret för alla samfund ett sådant, hvars lagar äro de fullkomligaste möjliga och hvars verksamhet, oberoende af hugskott, ständigt fortgår med lagbundna former och sträng konseqvens i den engång antydda riktningen?

4 B:sköld. Så är det, och så skall det alltid vara, blott jag förutsätter att mensklig verksamhet kan behandlas likasom urverket i en klocka. Der beror allt uppå att den ena kuggen griper rätt in i den andra, icke för långt, icke för kort; att drifkraften är på förhand noga beräknad; att alla dess snedsprång förekommas; att hvarje sekund är den andra lik och att visaren ständigt löper i samma bana sin enformiga cirkelgång. Är menniskan såbeskaffad, då är visserligen urmakaren ett mönster för lagstiftare; hans vishet ställer alltid så till, att uret går »med lagbundna former och sträng konseqvens i den engång antydda riktningen».konsekvensändrat/normaliserat

5 A:sköld. Ja ja, i ordningen består styrkan.

6 B:sköld. Men ett menniskoväsende är ett ganska nyckfullt ting, som alldeles icke låter behandla sig som ett urverk, utan tvärtom af instinkt protesterar mot alla försök ditåt. Jag måste till en viss grad kunna röra mig fritt ...

7 A:sköld. Till en viss grad? Alldeles, alldeles.

8 B:sköld. Det förstås, att jag endels måste låta binda mig af lagar, annars vore ju min frihet alla andras förtryck. Men jag måste inom dessa lagar äga en viss frihet att röra mig, annars blir jag en maskin, ja mindre än en maskin, ty fjäderkraften inom mig förslappas ...

9 A:sköld. Bror arbetar för den goda saken.

10 B:sköld. Ursäkta, jag är ingen häst. Jag vill göra någon ting af egen drift och ej under kapson. Jag förstår att stadgar och reglementen måste finnas; jag anser dem till och med oundvikliga, och det ju mer, desto mindre arbetet är af den art att arbetaren behöfver tänka sjelf. Men jag anser dem för ett nödvändigt ondt, emedan deras verkan alltid är att mer eller mindre förlama individens sjelfverksamhet. Och derföre är det min mening, att för ett sällskap, hvars hela framgång ytterst beror uppå dess medlemars drift, de kortaste stadgarne äro de bästa.

11 A:sköld. Hvarföre då några stadgar alls? Då vore ju de lagar visast, hvilka man 1848 föreslog för rabulisterne i Sachsen: »Konstitution: § 1: Hvar och en får göra hvad han behagar. § 2: Äfven vid § 1 behöfver ingen anse sig bunden. § 3: §§ 1 och 2 äro åter upphäfna.»

12 B:sköld. Förstå mig rätt. Om detta reglementerande af en till sin natur fri verksamhet går längre än till att uppställa de allra allmännaste och nödvändigaste formerna; om det företager sig att uppgöra ett »gatugångsreglemente» för de enskilda krafterna, så händer ett af tu. Ponera jag är medlem af ett sällskap, ett bolag etc. etc. Jag går med lust och glädje in deruti. Men jag kan ej röra mig. Hvart jag vänder mig – former och paragrafer! Reglementet behandlar mig som en ilvillig person, en mauvais sujet, hvars alla tänkbara snedsprång måste förekommas med en liten black om foten, på hvilken jag snafvar. Kan det derigenom sporra mig till verksamhet? Nej, tvärtom. Jag ger sällskapet, bolaget etc. sjutusan och tänker: får gå! Nog går det mig förutan!

13 A:sköld. Det står bror fritt att skilja sig.

14 B:sköld. A la bonheur, det kan jag, men jag står ändå qvar för skam skull, betalar min afgift och uträttar för resten platt ingenting. Det var det ena. Det andra kan hända, om jag är ett af de lynnen, som helst låta andra tänka för sig. Då händer, att jag förälskar mig i dessa formaliteter och anser dem för grufveligen vigtiga, ja för det vigtigaste af hela inrättningen. Då hakar jag mig fast vid paragraferna, anser dem för ändamål och tror mig ha uppfyllt all rättfärdighet, när jag stricte hållit mig till stadgarnas föreskrift. Och så bortdör hela inrättningens lifskraft och friska nerf i ett formväsende utan spänstighet och derföre utan all verklig framgång.

15 A:sköld. Men om der nu uppstår en projektmakare, en tok, en fantast, som partout vill drifva igenom sina galenskaper, är det icke rätt helsosamt för den gode mannen att i sällskapets angelägenheter hafva stadgarnas black om foten, hvaba?

16 B:sköld. Hvarför just stadgarnes? Har han icke en motvigt i alla öfriga medlemars sunda förnuft?

17 A:sköld. Jo det låter alltför bra, men nu vet man att de store reformatorerne, af hvilka vår tid har så godt förråd, gerna ha en kometsvans af dunster efter sig. Om nu den gode mannen har på sin sida ett kotteri, som voterar alla de öfriga omkull?

18 B:sköld. Ja, då bevisar det att sällskapet icke är bättre värdt. Svampar vexa på murkna träd, och kotterier vexa i murkna sällskaper. Derhän har inrättningen vanligen kommit genom formväsendet.

19 De fleste ledamöter gifva det tusan och gå ej upp på sammanträdena. De få som gå dit anse sig för betydande män och monopolisera för sin räkning makten. Andra försöka, vid något särskildt tillfälle, att störta dem och sammangadda mot dem ett motsatt kotteri. Det bevisar allt, att sällskapets rätta lifskraft dött ut. Vore detoriginal: det. ej så, då skulle meningarna öppet kämpa emot hvarandra och den klokaste till slut få öfverhanda.

20 A:sköld. Vox populi vox Dei ... ?

21 B:sköld. Alldeles icke. En allmän mening består af en mängd enskilda meningar och kan derföre, likaså väl som den enskilda, hugga i sten och begå dårskaper. Men den allmänna meningen har flera korrektiver än den enskilda, särdeles der den har yttranderätt. Der brytes sakernas ljus i flera åskådningssätt, och på sistone måste sanningen segra.

22 A:sköld. Och i förväntan derpå går inrättningen under. Nej jag tackar. Då håller jag hellre mitt reglemente. Det kan ha sina brister, men det håller det hela tillsamman och sätter ett p för alla hufvudlösa företag.

23 B:sköld. Går inrättningen under, så är den antingen förfelad i sin början, eller ock är saken ännu ej mogen och intresset ännu ej vaket. Lita på, att intet reglemente då är i stånd att hålla den uppe. Deremot kan ett småaktigt reglementerande förderfva både en mogen sak och ett vaket intresse. Formväsendet har i allmänhet det med sig att draga menniskan bort från det verkligen vigtiga till allehanda fnask, som får utseende af någonting riksvigtigt. Låt ett barn dageligen höra, huru vigtigt det är att vara klädd efter nyaste mode, att bära en orden, att ha en titel, att gå med fötterna utåt, att göra tillbörlig skillnad emellan »bättre och sämre folk», etc. etc., och den lille verldsborgaren skall verkligen inbilla sig, att lifvets hela bestämmelse är att i sådana punkter vara rätt ackurat och ordentlig och välförsedd. Men hvad blir det af ungen?

24 A:sköld. Kanhända en rätt förståndig menniska.

25 B:sköld. En spån, en fnasker, en jaherre! Får det lof att vara en pris?

26 A:sköld.tillagt av utgivaren Jag tackar ödmjukast.

|31 3|

27 C:sköld. Om förlåtelse, hvarom var frågan?

28 A:sköld. Stadgar och reglementen äro ett nonsens, säger B:sköld. Ett hus bör icke ha tak, väggar och golf, men ändå vara ett hus.

29 B:sköld. Det har jag aldrig påstått. Tak, väggar och golf måste det ha, till och med dörrar som kunna läsas. Jag säger blott, att det ej bör ha spiltor, der mensklig frihet är klafvad vid väggen.

30 C:sköld. Frågan gäller således icke om, utan huru mycket. Får man fråga bror A:sköld, huru många paragrafer anser bror ungefärligen nödvändiga, för att reglementera ett bolag, ett sällskap, en förening eller dylikt?

31 A:sköld. Det vore narraktigt att bestämma sådant på ziffran. Ett bolag, t. ex. för brandförsäkring, lifsasurans o. d., kan behöfva flera paragrafer, emedan det måste på förhand beräkna en mängd olika fall. En förening eller ett sällskap för nyttiga ändamål kan, i samma mån bestyrelsen kan ha friare händer, hjelpa sig med kortare stadgar. Mindre än 10, 16 eller 20 §§ har jag ännu ej sett i ett välordnadt sällskap.

32 B:sköld. Jag åter skulle föreslå: två rader för ändamålet; fyra rader för medlen; två rader för ledamöterne; två rader för bestyrelsen ock två rader för kassan.

33 C:sköld. Summa tolf rader. Medgifves, att det vore ett reglemente i stenstil. Med herrarnes tillåtelse kan jag tjena med ett exempel ur den praktiska verkligheten. Vi lära alla nödgas medgifva, att britterne äro verldens störste affärsmän. Med deras praktiska skicklighet i allt dithörande, lära vi också villigt medgifva dem företrädet i konsten att skrifva stadgar och reglementen. Som herrarne känna, har numera hvarje distrikt i England ock Skottland sitt särskilda landtbrukssällskap. Nåväl, jag känner ett af dessa sällskaper, som räknar flera hundrade medlemar och en temligen välförsedd kassa, föranstaltar årliga expositioner, utdelar priser, anställer landtbruksmöten o. s. v. Detta sällskap hyllar icke alldeles bror B:skölds åsigter, ty dess stadgar öfverskrida något litet det föreskrifna antalet af tolf rader, men jag måste befara, att bror A:sköld ännu mindre lärer vara belåten med dess reglementerande, som åtnöjer sig med inalles 7 (säger sju) paragrafer, hvaraf en hel §, den femte, upptages af den vigtiga frågan om årsmiddagen. Se här deras ordalydelse in extenso:

»Stadgar.

34 § 1. Föreningen skall kallas Vestra distriktet af Midlothians landtbruksförening. Ändamålet med denna förening är att befordra landbrukets förbättring i alla dess grenar. Ämnets detaljer skola ledas af en komité, som skall bestå af fem ordinarie ledamöter, sekreteraren, skattmästaren, två vice ordförande ock föreningens ordförande, hvilka årligen inväljas.

35 § 2. Årsafgiften är 10 skilling och 6 pence, att betalas vid vårmötet, ock komitén är bemyndigad att intaga medlemar i föreningen på tvenne medlemars anmälan.

36 § 3. De, som önska från föreningen afträda, uppmanas att tillkännagifva sitt beslut hos sekreteraren skriftligenoriginal: riftligen före den 1 Januari, ock den medlem, som försummar att inbetala årsafgiften, skall ej få tillträde till expositionen; i händelse af tvenne års försummelse upphör han att vara medlem, men är fortfarande ansvarig för dessa tvenne årens afgifter.

37 § 4. Komitén skall årligen den 5 Juni eller derförinnan kungöra om sommar-expositionen och på samma gång tillkännagifva de sannolikt förestående vårpremierna, hvaröfver förteckning utgifves i Januari.

38 § 5. Medlemarne vid vårmötet skola äta middag tillsammans på Midcalder kl. 4 e. m., ock räkningen inbegäres kl. 8.

39 § 6. Årsafgifterna inbetalas till kollektören, insättas tid efter annan i kungliga banken, när de uppgå till 5 pund, och stå till komiténs förfogande; räkenskaperna afgifvas årligen vid komiténs sammanträde före årsmötet i Augusti, och penningeanvisningar undertecknas af skattmästaren.

40 § 7. Sekreteraren äger på tvenne medlemars begäran kalla komitén till sammanträde. Han skall omhänder hafva protokollerna, öfver hvilka komitén alltid har inseende, äfvensom hvarje medlem som är försedd med fullmakt af komiténs ordförande; och ingen förändring af ofvanstående reglor skall äga rum, utan att två tredjedelar af föreningens medlemar på allmänt möte sådant gilla.»

41 C:sköld. Nå hvad säges om detta?

42 A:sköld och B:sköld. Det var f—n!

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile