Ångkraftens förste uppfinnare

Ångkraftens förste uppfinnare

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 21/12 1861:|150 2|

Ångkraftens förste uppfinnare.

1 Helsingfors theater har dessa dagar uppfört ett skådespel af Brachvogel, benämndt Mondecaus, hvilket i flera afseenden bör vara af intresse och ger oss anledning att i korthet erinra om den verkliga tilldragelse, som ligger till grund för stycket och som står i nära samband med ångkraftens uppfinning.

2 Redan 150 år före den kristna tideräkningen anställde grekiske filosofen Hero från Alexandria försök med ångkraften. Han fyllde en ihålig kopparkula med vatten, upphettade henne och lät ångan utströmma genom små hål i dervid anbragta rör, som voro slutna i ändan. När han då fästade kulan löst vid tvenne tappar, såg man henne svänga omkring genom ångans kraft. Man skulle tycka att steget derefter borde ha varit lätt att taga, men dertill behöfdes 1 700konsekvensändrat/normaliserat år. Spanjoren Blasco de Garay gjorde år 1543 försök att drifva ett fartyg framåt med ånga och lyckades öfver förväntan, men försöket ansågs för en leksak och ledde ej till vidare resultat. Först år 1614 utgaf franske ingeniören Salomon de Caux (vanligen kallad Mondecaus) ett arbete med titeln Raison des forces mouvantes, hvari han beskref en apparat, der ångans användning som rörelsekraft tydligt bevisas. Denna apparat bestod af en ihålig kula, försedd med tvenne rör, det ena slutet för att inhälla vatten, det andra öppet för att låta ångan utströmma. När då kulan upphettades, utdrefs ångan med den kraft, att den framtryckte en vattenstråle genom det öppna röret. Man finner att uppfinningen ännu var i sin första barndom, men hela dess stora framtid låg emellertid i de Caux’ apparat, hvarföre han med rätta anses för denna väldige naturkrafts egentlige uppfinnare.

3 De Caux, dåförtiden i Ludvig XIII:s tjenst, trodde fullt och fast på sin uppfinnings möjlighet och, hvad mer är, han synes ha långt förrän någon annan insett dess omätliga vigt. Han bestormade derföre kardinal Richelieu med böner att utföra hans förslag, hvartill han sjelf saknade medel, men utan framgång. Upptagen af sina politiska ränker, ansåg den mäktige kardinalen de Caux för en fantast, och lät, för att slippa hans enträgenhet, inspärra honom i pariser dårhuset Bicêtre.

4 Det var här den genom sina »hundrade uppfinningar» berömde engländaren markisen af Worcester, i sällskap med den sköna Marion Delorme, besökte de Caux. Man äger ännu ett bref från detta ryktbara fruntimmer till konungens stallmästare Cinq Mars, dateradt den 3 Febr. 1641, hvari hon skrifver bland annat följande:

5 »Vi gingo till Bicêtre, der markisen väntade att i en af de vansinnige finna en man af öfverlägset förstånd. När vi passerade hospitalsgården, var jag mera död än lefvande och fasthöll ängsligt min ledsagares arm, då vi varseblefvo de Caux bakom fönstergallret, der han oupphörligt ropade: »jag är icke galen, utan jag har gjort en uppfinning, som skall göra mitt fädernesland rikt, om den utföres!» – Sedan väktaren berättat oss närmare om den vansinnige, begärde markisen att få tala med honom. Denna anhållan beviljades, och snart återvände han allvarsam och förstämd. »Ack, utropade han, den arme mannen är verkligen vansinnig; olyckan och fångenskapen ha beröfvat honom förståndet. I hafven gjort honom vansinnig, och när I hållen honom fången här, försmäktar hans tidehvarfs största snille i kedjor. I mitt fädernesland skulle denne man, i stället att drifvas till vansinne uti ett fängelse, blifva öfverhopad med de största rikedomar.»

6 Detta skedde och skrefs år 1641. Och likväl behöfde de Caux’ uppfinning ännu 150 år för att mogna! Worcester blef sedan invecklad i de engelska oroligheterna under Carl I och kastad i Towern. Medan han der som fånge måste sjelf koka sin måltid, begrundade han de Caux’ uppfinning och lyckades vidare föra den ett steg framåt, genom att låta ångan verka afsöndrad från vattnet. Han synes likväl ha förtegat af hvem han hämtat sin första idé. Från Worcester gick uppfinningen (1698) till fransmannen Papin; från honom (1705) till engländaren Savery; från honom till skotten Watt (f. 1736), som först lyckades föra den ut i verlden. Alla dessa ha, den ene efter den andre, ansetts för ångkraftens uppfinnare, och största förtjensten tillkommer onekligen Watt. De Caux var dock den verklige förste upphofsmannen, men han föddes två sekler för tidigt. Hade Richelieu anat hvilken makt han i sitt högmod tillintetgjorde och hvilken ära han derigenom förspillde, skulle måhända verldens öden förändrats och seklerna påskyndats uti sitt lopp.

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile