Småbarnsskolan i Helsingfors

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 19/1 1850:|6 2|

Småbarnsskolan i Helsingfors.

1 I nästan hela den civiliserade verlden har man numera insett den oberäkneliga nyttan af småbarnsskolor och skyddsanstalter för värnlösa barn. Det finnes numera knappt en småstad, knappt en by i England, i Frankrike, i Tyskland, att förtiga andra länder, hvilken icke medelst en sådan anstalt söker genom ömmaste vård om det vexande slägtet befrämja den säkraste grundval för framtida väl. Icke längesedan hörde man Lord Brougham i parlamentet beklaga, »att England tyvärr ännu hade endast tretusen småbarnsskolor».konsekvensändrat/normaliserat Huru många har Finland? Måhända åtta eller tio. Och hvad bevisar detta? I vår tanke endast att saken är ny.

2 Vi hysa så stort förtroende till den finska allmänhetens sunda omdöme, att vi alldeles icke skulle erinra om den redan så allmänt erkända, så allmänt välsignade framgången af dessa uppfostringsanstalter, derest icke ur dunklet af halfbildade kretsar ännu stundom en röst höjde sig för att neka värdet af småbarnsskolorna och sätta ifråga de pekuniära uppoffringar de möjligen kunna ådraga samhället. Hvarföre, säger man, skola vi betala vår skärf till dessa skolor, vi som sjelfva så förträffligt uppfostra våra barn, vi som hafva så många andra vigtigare utgifter, och bland annat en så dryg fattigbevillning, att erlägga? Hvarföre? Jo emedan det är samhällets högsta och vigtigaste pligt att vaka öfver sina vexande medlemmars första steg, på hvilka deras och samhällets hela välfärd ytterst beror; emedan menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af hvarje god sed, hvarje ädel tanke, som från späda barndomen inpräglas i hennes själ; emedan, om ock en del föräldrar hafva tillfälle och råd att egna sina barn en omsorgsfull vård, deremot otaligt många finnas, som icke hafva det; emedan det bröd du räcker den fattige, om ock än så rikligt, aldrig förslår och alltid utkräfves af nöden i större mått, derest du icke söker att häfva fattigdomen i dess rot, som i de allraflesta fall skall återfinnas i en vårdslösad uppfostran från tidigare år. Neka då din skärf åt småbarnsskolorna, som äro det tidiga motgiftet mot last och nöd; fortfar att visa din frikostighet mot den fattigdom, som tigger på gatorna och hungrar i kojorna, medan du drager försorg om att fängelserna fyllas och brottslingarne straffas efter lag och du skall finna att du öst dina tillgångar i Danaidernas såll, som du aldrig kan fylla och aldrig täppa, emedan den nödens och förderfvets stam, som du vill afhugga, ständigt skjuter nya skott från roten!

3 Småbarnsskolorna hafva nästan öfverallt haft den början, att de utgått från enskildes menniskokärlek och sedan, när samhället hunnit öfvertyga sig om deras nytta, öfvertagits af detta. Det första har varit fallet äfven i Helsingfors. Enskilde medborgare inrättade den härvarande skolan, bygde dess hus och försågo den med dess nödiga medel de första åren. Sedan, när denna utgift, som naturligt var, blef de enskilde för dryg, räckte välviljan en hjelpsam hand, man tog nöjet till bundsförvandt och lyckades genom konserter och sällskapsspektakler betrygga skolans bestånd de följande|6 3| åren. Denna ställning måste likväl i längden synas otillförlitelig; man insåg, att man icke för all framtid kunde göra småbarnsskolans bestånd beroende af tillfälliga bidrag, och man vände sig då till den, som närmast deraf njöt frukterna och följaktligen var närmast att för inrättningen träda i vårdares ställe, nemligen Helsingfors evang. lutherska finska och svenska församling, med anmodan att öfvertaga småbarnsskolan och dess byggnader, utan ersättning för dessa sednare och blott med förbindelse att sörja för skolans och dess tillhörigheters framtida underhåll. Härom var kyrkostämma den 25 Nov. sistl.sistlidet år, och de närvarande förklarade sig villiga att åtaga sig denna förbindelse. Öfver detta beslut hafva sedermera andre förs:s medlemmar till guvernören i länet inlemnat besvär, och för att ytterligare härom samt om ämnet rådpläga, sammankallas en ny kyrkostämma till i morgon d. 20 Januari efter svenska högmessans slut.

4 Detta är anledningen, hvarföre vi åter upptagit den förut flerfaldigt behandlade frågan om småbarnsskolan. Utan att i någon mån vilja gå församlingens beslut i förväg, utbe vi oss endast få erinra, att på denna kyrkostämma beror småbarnsskolans hela framtid. Den årliga pekuniära uppoffring församlingen åtager sig, i händelse den vidhåller sitt förra beslut, beräknas till omkring 300 rubel silfver, hvartill kommer byggnadernas underhåll.*)Som bekant, är skolhuset af sten och endast några år gammalt. Vi förbise icke de allmänna utgifter, hvilka redan derförutom för mången af förs:s medlemmar äro nog kännbara; vi finna det således naturligt, att, innan man åtager sig ett permanent tillskott i utgifterna, man noga afväger, huruvida fördelarna svara mot uppoffringen. Uppställningen af debet och credit i detta afseende är icke svår. Å ena sidan en årlig utgift af låt vara 400 rubel silfver, jemte något besvär för dem som deröfver hafva det närmaste inseendet. Å andra sidan 70 till 100 späda barn af den fattigare, för last och nöd mest utsatta folkklassen vårdade dag från dag hela året om, vanda vid gudsfruktan, sedlighet, ordning och arbete samt handledda i de första grunderna af menskligt vetande; vidare det grundade hoppet att se dessa barn, som annars i de flesta fall gått förlorade och kommit att ligga samhället till last, i en framtid blifva dess goda och arbetsamma medborgare; vidare den lika grundade förväntan att efterhand se nöden aftaga och fattigbevillningen minskas, i samma mån som ett vid arbete och seder vandt slägte hinner uppvexa; samt slutligen medvetandet att genom denna inrättning hafva efter förmåga utfyllt mensklighetens och samhällets första pligt, den att för tid och evighet bevara den värnlösaste, för alla lastens faror mest blottställda delen af sin vexande ungdom.

5 Denna credit mot denna debet behöfver inga vidare kommentarier. Den är så i ögonen fallande, att vi skulle rodna på deras vägnar, som anfört besvär öfver församlingens beslut, derest vi icke hade skäl att förmoda, det formela betänkligheter och fullkomlig okunnighet om småbarnsskolans beskaffenhet och gagn föranledt deras oväntade steg. Hafva vi misstagit oss – och det torde redan i morgon visa sig – så anhålla vi om ursäkt för att vi fördristat oss ställa medborgarens och menniskans högsta pligter högre än en utgift, som faller i det obetydliga, när den fördelas på Helsingfors kommun.

6 Emellertid uppmana vi enhvar, som ännu icke tagit notis om småbarnsskolan och dess förehafvanden, att der vid tillfälle göra ett besök. Han skall der finna 60 à 70 barn om 4 till 7 års ålder (och antalet kan ökas), sysselsatt efter sin ålders behof och handledda i allt godt. Tjugu de mest nödställda erhålla middagsspisning på stället. Om inrättningens icke särdeles lysande ekonomiska tillgångar är man i tillfälle att erhålla underrättelse hos dess nuvarande föreståndare.

 

 

  1. *)Som bekant, är skolhuset af sten och endast några år gammalt.

Kommentaari

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimile