Filosofie Doktors- och Magisterpromotionen i Helsingfors den 30 Maj 1853

Filosofie Doktors- och Magisterpromotionen i Helsingfors den 30 Maj 1853

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 1/6 1853:|42 2|

Filosofie Doktors- och Magisterpromotionen i Helsingfors den 30 Maj 1853.

1 Denna högtidlighet var den femtionionde af det finska universitetet firade promotion. Programmets antydan, att promotionen »för sista gången kommer att högtidligen begås»,konsekvensändrat/normaliserat bör tolkas i den mening, att f. d. filosofie fakulteten, som, enligt nya statuterna, fördelats på tvenne nya fakulteter och sålunda i sin helhet upphört, endast genom särskildt förunnad nådig tillåtelse ännu denna gång utöfvat sin fordna rättighet att utdela doktors- och magistervärdighet. Deremot stadga samma nya statuter (§ 171), att promotioner af magistrar (i fysisk-mathemat. och hist. filolog. fak:ne) samt af doktorer (i alla fakulteter) framdeles »ske med högtidligheter samt berättiga till de insignier, som hittills brukliga varit»,konsekvensändrat/normaliserat de förra hvart tredje år, de sednare när några licentiater sig anmält, samt alltid med Cancellers tillstånd. Att benämningen filosofie- dervid försvinner, är klart, och emedan någon annan benämning icke finnes angifven, torde graderna benämnas efter fakulteterna.

2 De, som vid förgående tillfällen klandrat promotionerna såsom kostsama, anspråksfulla m. m., hafva alldeles förgätit deras allmänt fosterländska betydelse, särdeles i ett land som vårt, hvilket i så många afseenden stöder på bildningen sin samtids och famtids hopp. De unge män, som vid ett sådant tillfälle, under klockors klang, under kanonsalut och stora högtidligheter erhålla lärdomens yttre utmärkelsetecken, inse det nog, att dessa hedersbetygelser i främsta rummet äro egnade åt vetenskapen. Och det finska fosterlandet, som hvarje gång hitströmmar i talrika representanter från alla landets delar, såsom till en nationalhögtid, inser det lika klart, att det derigenom i främsta rummet visar sin kärlek, sin förtröstan, sin aktning för bildningen sjelf, representerad af det för alla finska hjertan som en perla och ögonsten dyrbara universitetet och dess lärjungar. Äfven denna gång har ett högst betydligt antal resande från alla trakter af Finland skyndat hit både till lands och sjöss, ålderdomen med sina minnen, mannaåren med sin kraft och ungdomen med sin glada blick mot väntade fröjder.

3 Af de åtta jubelmagistrarne ha de flesta af ålder och aflägsenhet varit hindrade att personligen mottaga sin nya krans. Endast Kontraktsprostarne Höckert från Pedersöre och Strandberg från Karis intogo, vid 74 och 73 års ålder, sina hedersplatser framför parnassen såsom representanter af promotionen den 15 Juni 1802, hvars jubelminne är förenadt med den af år 1853.

4 Förstnämnde promotion skedde i Åbo domkyrka och hedrades med konung Gustaf Adolfs och Drottning Fredrika Dorothea Wilhelminas närvaro. Skalden Michael Choræus hade för samma tillfälle författat det på sin tid berömda poemet »Menniskans värde».konsekvensändrat/normaliserat Dåvarande Promotor Kemieprofessoren Joh. Gadolin, död i Juli 1852, öfverlefde femtionde årsdagen af promotionen. Primus bland dåvarande 52 magistrar, numera Professor emeritus Carl Reinh. Sahlberg, lefver ännu.

5 Nuvarande Promotor, Astronomi Professorn F. Woldstedt, hade genom öfligt program till högtidligheten inbjudit såväl akademiska myndigheter och öfrige honoratiores, som andra vetenskapernes vänner och gynnare. Efter en öfversigt af nyaste framsteg i kunskapen om vårt solsystem, uppräknar programmet följande fyra filosofie licentiater, hvilka nu erhålla doktorshattar 1) R. E. Lagus, primus, som besvarar den af Docenten Dr F. Berndtson framställda doktorsfrågan: »Kan det förnuftsenliga förhållandet mellan särskilda stater, enligt andan och väsendet af vår tids filosofi, sägas utgöra ett blott juridiskt förhållande, såsom den såkallade folkrätten hittills betraktat densamma?» hvarå svaret utföll nekande; 2) J. O. I. Rancken, som erhållit andra hedersrummet, men är frånvarande; 3) C. I. Qvist, samt 4) J. A. Söderholm. Qvarlefvande 8 jubelmagistrar samt nu promoverade 61 magistrar äro tillförene i detta blad (N:ris 34 och 41) uppräknade.

6 Den 30 Maj var en klar och herrlig vårdag. En sol af sommarvärma, som hela förgående veckan varierat mellan 14 och 22 grader i skuggan, hade ändtligen framlockat den sena vårens löf, som törstade efter regn. Fram emot middagen blef luften uppfriskad af blåst; i solennitetssalen hade man sörjt för luftvexling. Redan tidigt på morgonen voro torg och gator i nejden af universitetet uppfyllda af väntande åskådare. Kanonsalut gafs kl. 6 på morgonen med 70 skott.

7 Redan före kl. 9 strömmade talrika skaror af damer till universitetet. Snart var solennitetssalen fylld af täcka, ljusa, behagfulla sommadrägter. I midten af dess halfcirkel sågs parnassen rikt och smakfullt dekorerad med lager, löfverk, draperier, lefvande och konstgjorda blommor. Lärdomens stig var bokstafligen rosenbeströdd. Hvitklädda sångerskor, jemte sångare och instrumentalmusik, intogo högra läktarn under Hr Pacii anförande.

8 Tillstädes voro Kejs. Senatens Prokurator och Ledamöter m. fl. höga embetsmän, hvaribland H. H. Erkebiskopen, Biskoparne och Presidenten Grefve Mannerheim. Kl. 10¼ intågade Vice Canceller och Rektor med universitetsstaten och pomovenderne. Akten begynte med koral efter melodi ur gaml. psb. N:o 360, hvarpå Promotor Prof. Woldstedt höll ett kort föredrag om astromins betydelse särskildt för upfattningen af menniskans ställning som ett grand i universum. Doktorspromotionen följde derpå i sedvanligt skick; endast Doktorerne R. Lagus och J. A.original: C. A. Söderholm voro tillstädes. Magisterpromotionen, som likaledes försiggick med alla förut öfriga ceremonier, utom böckernas öppnande och tillslutande, som sista gången ägde rum 1840, inleddes af Doktor E. Grönblad med magisterfrågan: »Är det troligt, att de fornklassiska studierna skola i framtiden bedrifves i samma riktning och efter samma method som härtills, eller är någon väsentlig förändring i dessa afseenden att förvänta?» hvilken fråga af primus Mag. Leinberg besvarades till förra hälften med nej, till sednare delen med ja. Promotor begynte derpå bekransningen med ett kort och varmt tal till de vördnadsvärde gamle, som nu erhöllo jubelkransen, tackande dem i universitetets och fäderneslandets namn för den långa, ärofulla och gagneliga lefnad, med hvilken de hedrat den akademiska lager dem i deras ungdom tilldelats och uppmanande de nye bekransade att träda i så aktningsvärda fotspår. Anblicken af dessa gamle var rörande vacker och högtidlig samt förfelade icke sitt intryck på alla närvarande.

9 Under bekransningen ljöd sången utan afbrott från läktarn; Rombergs herrliga »Harmonie der Spheren» omvexlade med solosatser, sjungna af Mad:lle Hanna Falkman. Mot slutet utdelades ett samtlige nyproverade magistrar tillegnadt poem: »Har vetenskapen ett fädernesland?» 2½ ark 4:to, F. Literatursällsk:s tryck. – Åt damerna kringbjöds under akten konfekt.

10 Ultimus, Friherre S. W. v. Troil, afslutade högtidligheten med bön, tacksägelsetal och särskildt verser till damerna. Det förtjenar anmärkas, att alla tal utan undantag skedde på svenska språket, men en stor del deraf gick förlorad för andra än de närmast sittande. »Vårt land»,konsekvensändrat/normaliserat afsjunget från läktaren, var sångens afskedshelsning till filosofiska fakulteten, som äfven faktiskt hade upphört i samma ögonblick de talrika skarorna, utströmmande från universitetet, spridde sig öfver alla nejder af staden i brokig liflighet.

11 Efter akten var gudstjenst i närliggande nya kyrkan, dervid Adjunkten Lic. Granfelt predikade öfver Syrach 1 kap. 1 v: »All vishet är af Herranom Gudi och är när honom evinnerliga.»

12 Kl. 3 e. m. hade dagens promoti till middag i brunnshuset inbjudit Rektor, Promotor, Jubelmagistrar m. fl., under lifliga betygelser af vördnad och kärlek. Samtidigt hade nu härvarande magistrar från äldre promotioner förenat sig till en glad gemensam middagsmåltid på Kajsaniemi.

13 Kl. 8 på aftonen var bal i societetshuset, hvartill inemot 1 400konsekvensändrat/normaliserat personer voro inbjudna. Stora uppgången var klädd med mattor, löfverk och färgade lyktor, stora salen särdeles smakfullt dekorerad med lagerträd, rhododendrer samt andra vexter och festoner af löfverk. Tvenne orkestrar omvexlade; hettan, i början betydlig, mildrades efterhand, sedan man erhöll luftvexling; trängseln likaså. Generalskan Nordenstam, förd af Primus, samt Kransbinderskan, förd af Gratisten, begynte polonäsen. Sedan fortsattes dansen samtidigt och mycket lifligt i stora och lilla salongerna samt|42 3| stora förmaket. Flera hundrade resande voro tillstädes, hvilket bidrog att gifva anblicken en hög grad af omvexling.

14 Vid soupern föreslogos af Primus underdåniga skålar för DD. MM. Kejsarn och Kejsarinnan, H. K. H. Thronföljaren, universitetets höge Canceller, det Kejserliga huset samt slutligen en skål för universitetets Vice Canceller. Fanfarer och hurrarop samt kanonsalut af artilleri, placeradt utanföre på torget, omvexlade härunder med ryska folksången och »Vårt land».konsekvensändrat/normaliserat Vice Canceller Generalmajoren Nordenstam föreslog till sist en välgångsskål för de i dag promoverade, hvilken likaledes tömdes med hurrarop.

15 Balen slöts kl. 4 vid strålande solsken.

16 Tvenne påräknade gästar, föremål för hela landets kärlek, saknades dock vid dagens fosterländska fester: det var Professor Runeberg, som icke kom, och Doktor Lönnrot, som redan rest.

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile