Folkbibliothekets afgifter

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i Hufvudstadsbladet 20/10 1877:|245B 1|

Folkbibliothekets afgifter.

(Insändt.)

1 En, som haft tillfälle att ganska nära följa härvarande Folkbibliotheks verksamhet under de första fjorton åren af dess tillvaro, anhåller att få meddela följande erfarenhet om den der stadgade afgiften af 5 penni för hemlånt bok.

2 Vid uppgörandet af bibliothekets första stadgar yrkade biskop Schauman, som varmt intresserade sig för denna inrättning, att alla boklån till hemmet borde ske utan afgift. Alla de skäl hr F. H. nu anför, blefvo äfven då (1860) anförda för samma liberala stadgande och vunno äfven den sympathi, att boklånen i tre eller fyra år utlemnades gratis. Resultatet af dessa års boklån var dock, att hvarje år omkring 20 procent af de utlånade böckerna försvunno, utan att återlemnas, oaktadt all den möda man gjorde sig att, enligt låntagarens antecknade adress, söka återfå desamma. Till följd deraf, och då bibliothekets bokförråd hotade taga slut, bestämdes en afgift af 5 penni för hvarje boklån de följande åren, och resultatet blef:

3 1) att de försvunna böckernas antal nedgick till 5 procent, eller föga deröfver, årligen, medan 2) utlåningsziffran för året visade ett märkbart stigande.

4 Jag vill icke tillskrifva fempenniafgiften ensam detta senare vunna bättre resultat, ty utan tvifvel bidrog dertill en bättre ordnad bokföring, äfvensom en småningom vaknad läslustoriginal: lästlust ökade utlåningsziffran. Men skilnaden var för märkbar, för att ej stå i samband med den införda afgiften. Ty fördelen af en sådan afgift visade sig deri, att efter dess införande endast de, som hade ett verkligt intresse för läsningen, uttogo lån, medan friheten från alla afgifter föranledde en mängd personer att, likasom blott i förbigående och utan annat motiv än en flyktig nyfikenhet, tillrycka sig böcker, hvilka de sedan lemnade på slarf, utan att vidare bry sig om dem. Dermed sammanhänger den erfarenhet, att de s. k. årsprenumeranterne, som betalat 1 mark för året, visat sig vara de ordentligaste af alla låntagare.

5 Liberalitet är god, när den anbringas på rätta stället, såsom t. ex. deri, att bibliotheket är så ofta och så lätt tillgängligt som möjligt. Men när man ett par år efter afgiftens införande gick så långt derutinnan, att böckerna under utlåningstimman framlades på en disk, der låntagarne fingo sjelfva välja i högen, visade sig snart ett annat betänkligt deficit af böcker, som ej ens anmäldes till anteckning, när de uttogos. Ej heller detta bar sig.

6 Mig veterligen är det aldrig brist på 5 penni för den som har något allvar med läsningen, helst när notoriskt fattiga kunna få boken gratis, hvaremot det icke är någon vinst för bibliothekets ändamål, att en mängd små och stora slarfvar i förbigående hemtaga en bok, som de lika lätt kunna läsa på stället.

7 Z. T.

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile