En skärf åt folkskolorna

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 14/11 1855:|89 2|

En skärf åt folkskolorna.

1 Man har ändtligen kommit så långt, att nödvändigheten af folkskolor icke mera behöfver bevis. Händer ännu det sällsynta undantag, att någon uppträder med de fordna trånga åsigterna om det skadliga i bildningens trängande ned till massorna, så står han der ensam i det sorgliga försöket att vägra nio tiondedelar af sitt folk deras menskliga rätt till förädling och ljus.

2 Men är der klarhet och enighet i saken sjelf, så återstå ännu vigtiga frågor om dess rätta genomförande oafgjorda. Ett ganska nära och varnande exempel erbjuda oss Sveriges folkskolor. Skarpsynte och tänkande män ha förklarat deras första inrättning förfelad och arbeta med berömvärd ifver på deras reorganisation. Äfven Ahlmanska skolorna i vårt eget land påstås icke ha motsvarat deras ädle stiftares afsigter.

3 Non multa, sed multum. Man tyckes ha velat vinna för mycket och derigenom vunnit intet. Det fordras en stor erfarenhet och en riktig blick i massornas verkliga behofver, för att rätt välja ämnen och utstaka methoder. Folkvännen och fosterlandsvännen grefve Rudenschölds skrifter äro i detta hänseende högst lärorika.

4 Folkundervisningen i vårt land är som bäst ett föremål icke blott för ett hittills okändt intresse på många håll, utan äfven för vederbörandes pröfning, hvarur nya och omfattande förslager sannolikt snart komma utgå. Måtte de finna det rätta sättet, inse det sanna behofvet, som betingas af vårt folks egendomlighet och af bildningens egen. Måtte de lyckas i hvarje ädelt bemödande att sprida ljus in i sjelfva ödemarkernas vildhet.

5 Småbarnsskolorna, söndagsskolorna, finska skolan i Kuopio, den Sasslinska i Tavastkyro*)Man kunde tillägga finska skolan i S:t Petersburg, hvilken synes vara en förträfflig inrättning., bruks- och fabriksskolorna, socknebibliothekerna, dessa äro alla, eller till största delen, den nyaste tidens verk och frukter af enskildes uppoffringar. Folkskrifter, åsyftande att sprida nyttiga kunskaper, ha sökt att bana sig väg till de lägre regionerna af samhället. Läroböcker ha blifvit öfversatta till finskan; de första elementerna af geografi, historie och mathematik äro att tillgå på landets språk; den lithografiska pressen skickar ut kartor i bondens hand. Läslust och skrifkunnighet ha tilltagit; tidningar söka sina läsare i sjelfva torparens stuga, och det är icke mera någonting oerhördt att se en arbetare nyss kommen från plogen skrifva en korrespondensartikel till Suometar.

6 När man ser något tiotal år tillbaka, är allt detta mycket. Oaktadt hinder och ogynnsama förhållanden – deribland kommunikationen – har detta ljusets sekular arbete tagit en förvånande fart sedan 1840. Det ser ut som skulle det finska universitetets andra jubelfest i mer än ett afseende bilda epok.

7 Man skall säga att allt detta är blott en början, och det är så. Icke har arbetaren derföre någon rätt att gå till hvila efter sitt dagsverke. Det är tidig morgon ännu uti Suomilandet. Hyddorna ha fått fönster af glas, men rutorna äro ännu mycket små.

8 Någon fast organiserad folkskola finnes icke ännu, med undantag af de Ahlmanska och den Sasslinska. Det är ett stort verk som återstår och som förestår, och det är för stort för den enskilde ensam. Staten, som åsett de enskildes berömliga ansträngningar, har fattat åtgärder att äfven organisera folkskolan. En vigtig vändpunkt inträder i folkundervisningen.

9 Men om staten i detta afseende fullgör en af sina dyrbaraste pligter, så är det klart att den dervid måste räkna på den enskildes medverkan, emedan blotta reglementen ingenting uträtta. Hela undervisningen måste få lif och kraft genom det enskilda nitet. Kommunerna måste intresseras deri. Allmänna tänkesättet måste uppfatta dess vigt och befordra dess framgång. Det är derföre särdeles hugnande att se två kommuner sjelfmant göra början med byggande af sockneskolhus och ikläda sig bestämda förbindelser att aflöna lärare. Man läser i Sanomia Turusta följande:

10 »Sockenskolor i Ruovesi och Lillkyro ärooriginal: öro enhälligt beslutade d. 28 Aug. (vid biskopsvisitationen) samt d. 30 s. m. Lillkyro skola uppbygges af tegel i Savilahti by nära kyrkan och tilltages i de proportioner, att framdeles häradstinget kan hållas dersammastädes (vid hvilken tid barnen få vara i hemmet). Läraren får i lön en kappe råg från hvarje hemmansrök, ifrån länemagasinet 10 tunnor råg samt dessutom 50 kop. s:r för hvarje barn att utgå ifrån deras föräldrar eller i nödfall från fattigkassan. Dessutom anställas för smärre barn 6 bylärare, nemligen i byarne Merikari, Rövälä, Saarenpää, Tervajoki, Kalsila och Haarajoki. Dessa bylärare få 1 tunna råg en hvar, samt dessutom 1 kop. om dagen för hvarje barn. – I Ruovesi gifves allsomalls 1 kappe råg från hvarje gård samt ½ d:o från bättre torp. Denna aflöning synes visserligen vida sämre än den i Lillkyro, men som Ruovesi socken är mycket vidsträckt, lär väl förhållandet bra nog jemnas. Ruovesi sockenskola bygges äfven nära kyrkan.»

11 Dessa två socknar hafva således för sin del gjort en permanent folkskola möjlig. Lillkyro är en lyckligare lottad nejd, hvars mark är bördig, hvars byar äro folkrika och förmögna. Vanan vid ekonomiskt välstånd har gifvit Lillkyrobonden en viss sjelfkänsla; han har svensk befolkning på båda sidor om sig, hans finska seder och språk hafva icke gifvit med sig, der de inskjuta som en kil emellan svenska elementer. Lillkyrobonden är läskunnig och på sitt sätt beläst; det är bekänt, att en handskrifven religiöstmystisk litteratur gått der i arf alltsedan svärmaren Wallenbergs tider.

12 Mera oväntad var en sådan omtänksamhet hos Ruovesisockens inbyggare, hvilka i glesa byar, skilda af många sjöar och stora, ödemarker, äga en föga bördig jord och hafva fullt arbete att kämpa för brödet. Man kan ej utan hjertligt deltagande se detta torftiga folk dela sitt ringa bröd med en blifvande, ordinarie skollärare, likasom skulle den sanningen klarnat hos dem förrän hos mången annan, att menniskan lefver icke allenast af bröd.

13 Redan före dessa hade Ikalisbönder beslutat att inom sin socken organisera en stående skola.

14 Vi hafva hört den önskan uttalas, att dessa raske socknemän i Ikalis, Lillkyro och Ruovesi, som föregått andra kommuner med ett så berömligt exempel, måtte få något erkännande, något bevis på landsmäns uppmärksamhet och deltagande. Om man t. ex. lyckades för dessa nya skolor insamla en skärf till uppköp af böcker, så vore ett sådant bidrag både gagneligt i sig sjelf och isynnerhet uppmuntrande för andra.

15 Den som vill teckna en ringa gåfva till inköp af böcker för de nya skolorna i Ikalis, Lillkyro och Ruovesi, finner en anteckningslista dertill i Hrr Frenckell & Sons bokhandel. En sådan skänk är ock ett sädeskorn, utsått i fosterjordens mark. Deraf kan ännu blifva en rik skörd.

 

 

  1. *)Man kunde tillägga finska skolan i S:t Petersburg, hvilken synes vara en förträfflig inrättning.

Kommentaari

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimile