Flyttningstiden den 1 Oktober

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 10/10 1849:|80 4|

Flyttningstiden den 1 Oktober.

1 De många olägenheter, som göra den nu brukliga flyttningstiden den 1 Oktober mindre lämpligt vald, gifva årligen anledning till så många anmärkningar, att ett par ord i denna ekonomiska fråga väl torde falla sig apropos efter det nyss öfverståndna flyttningsbråket.

2 Det är svårt att inse hvad som ursprungligen gifvit anledning att dertill välja just denna tid af året. Törhända har man ställt denna angelägenhet i förbindelse med tjenstefolkets flyttning den 1 November. Att på engång byta både boning och tjenare, är ogörligt, det har man insett. Men då båda dessa husliga ombyten sammanhänga – då t. ex. ett ökadt eller minskadt antal boningsrum fordrar en ökad eller minskad tjenstepersonal – så har man velat ställa ombytena nära hvarandra och hellre före än efter tjenarnes flyttning, på det att det äldre tjenstefolket, såsom vant vid husets effekter, må vid dessas flyttning vara omtänksammare och kunnigare. Man har kanske äfven beräknat, att de mesta uppköpen för höst och vinter begynna efter den 1 Oktober, och man har derföre velat gifva familjen större ro och varaktighet genom utsigten att då ett helt år framåt få qvarblifva på stället, utan bekymmer för en rubbning af de förråder man just då är sysselsatt att insamla.

3 Dessa fördelar, som tala för den 1 Oktober, äro icke oförtjenta af uppmärksamhet, men de öfvervägas af olägenheter, dem årstiden bereder. Kulen väderlek, regn, ofta snö, äro vid denna årstid vanliga företeelser. Helsan lider af fukt och kyla i rum, dem man under flyttningens öppna dörrar icke hunnit elda; möblerna skadas vid transporten af regn; vedförrådet, hvilket man helst ville uppköpa under sommaren, då det är billigast, kan nu icke anskaffas, innan man äger att disponera sin nya lokal, och måste följaktligen i Oktober betalas en tredjedel dyrare; reparationer och ändringar, hvilka en ny hyresgäst så ofta gör anspråk uppå, kunna för årstidens senhet icke verkställas; målning torkar icke mer och kalla rum måste undvikas. Kommer nu ock dertill – såsom fallet är i Helsingfors att en höstmarknad med alla dess hushållsbekymmer inträffar omedelbart efter flyttningstiden, så måste erkännas, att denna sednare är mindre lämpligt vald, än mången annan tid uppå året.

4 Vore fallet här i vårt land som annorstädes, särdeles i större städer, der man flyttar och hyr på månad, så försvunne alla betänkligheter af sig sjelfva, emedan enhvar hade valet fritt. Men här, der man älskar stabilitet i alla förhållanden, – hvilken ock, hvad boning beträffar, efter vårt sätt att se, är ett oundgängligt vilkor för huslig trefnad, – här, der man hyr sin lokal på år, kan det icke ske, att en flyttar i Oktober, en annan i Januari, en tredje måhända i Maj. Ett bruk måste antagas gemensamt för alla, ett bruk, som icke kan af lagen påläggas, men genom sina påtagliga fördelar vinner allas frivilliga samtycke.

5 Frågar man sig då, hvilken tid på året möjligen vore lämpligare, än den nu brukliga i Oktober, så faller ens första tanke helt naturligt på sjelfva nyåret d. 1 Januari. Men att dertill bestämma en flyttning, förbjudes af årstidens bistra köld, som gör ett ombyte af lokal farligare än annars. Våren med sin ombytliga väderlek och sin disposition för sjukdomar är icke heller fullt lämplig, och hvad den varmaste årstiden angår, då temperaturförhållanderna vore de gynsammaste, uppstår deremot den betänklighet, att en stor mängd stadsboer vid denna tid vistas med sina familjer ute på landet.

6 Det gifves i vår tanke endast en tidpunkt, som i sig förenar de flesta fördelar med de minsta olägenheter, nemligen den 1 Juni. Årstiden är då så varm och ljus, som man någonsin kan önska sig; alla familjer i städerna äro då qvar; alla vinterns förråder äro med helsan förtärda och göra intet bråk vid flyttningen; alla ändringar och reparationer kunna under sommaren med lätthet verkställas, utan att genera en främmande, som af dem har ingen nytta; vedförråder m. m. kunna med lätthet uppköpas. Korteligen, vi finna intet som med skäl kunde invändas emot denna flyttningstid – intet annat, än svårigheten att dermed engång göra början.

7 Man kan icke neka, att ju en mängd ekonomiska förhållanden skulle lida en rubbning, derest ett kommande hyresår på engång och öfverallt antingen förlängdes eller förkortades. Men om denna förändring genomfördes efterhand och fullkomligt frivilligt, så att t. ex. gårdsägare öfverlemnade till sina hyresgästers fria val, att nästkommande år hyra sina lokaler antingen, såsom förut, från d. 1 Okt. 1850 till samma dag 1851, eller från d. 1 Okt, 1850 till den 1 Juni. 1851, eller ock slutligen från den 1 Okt. 1850 till den 1 Juni 1852, så är att förmoda, det en stor mängd hyresgäster, inseende hvilka fördelar derigenom vunnes, gerna skulle ingå på ettdera af de sednare förändrade vilkoren. Gårdsägare åter, som påräkna en bestämd årlig hyra såsom gifven inkomst, nödvändig för deras subsistens, borde utan svårighet kunna reglera sina penningetransaktioner efter det nya sättet; ty när man engång är van att se hyresåret börja och sluta på annan tid än det borgerliga året, kunna vi icke inse, hvarföre t. ex. Juni månad för affärerna skulle vara olämpligare än Oktober.

8 En omständighet faller oss ännu i minnes specielt för Helsingfors. Minst 4 à 500 rum hyras här af studenter – ty man vet att numera blott undantagsvis två begagna ett enda, men deremot mången ensam två – och alla dessa, rum, derest de hyras på år, stå toma under sommaren. Blefve nu hyrestiden förändrad till d. 1 Juni –|80 5| och några dagar deröfver kunde väl medgifvas studenter, som qvarblifva till vårterminens slut – så uppstode derigenom den dubbla fördel, att studenterne finge hyra rummen för båda läseterminerna, med uteslutande af sommaren, hvilket blefve billigare, och gårdsägaren åter se sig till godo med samma rums uthyrande sommartid åt utlänningar och andra resande. Der är sannt, att detta icke kunde påräknas för mindre och aflägsna rum, men en stor del af den akademiska ungdomen bor ock för närvarande ganska komfortabelt i nejden af universiteter eller, hvilket är detsamma, i stadens centrala delar.

9 Vi veta alltför väl att ett allmänt vedertaget bruk, som har gammal häfd för sig, icke så lätt förändras, och att en tidningsartikel icke derpå kan hafva något synnerligt inflytande. Men om ändringen medför sådana fördelar, att de måste falla enhvar i ögonen, bör man förmoda, att öfvertygelsen om dess företräde efterhand kan rotfästa sig i det allmänna tänkesättet och för eller sednare öfvergå till handling.

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile