Revy: 27 Maj

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 28/5 1862:|122 1|

Revy: 27 Maj.

1 – I de nyss publicerade ångbåtsturerna finner man några tidsenliga förbättringar. Den äldsta linien Stockholm, Åbo, Helsingfors, Petersburg blir, väl icke tätt, men dock tillfredsställande betjenad, och nyare fartyg träda i stället för de uttjenta, Murtaja och Furst Menschikoff. Äfven de öfriga städerna på sydkusten besökas, Wiborg, Fredrikshamn och Ekenäs af två, Lovisa af ett fartyg, under det att Borgå har daglig kommunikation med Helsingfors. Vestkusten betjenas numera af tre ångfartyg, Oulu tredje, hvilket är en nödvändighet för denna långa kommunikationslinie och icke kan annat än verksamt bidraga till dess trafik, hvarföre Österb. bolagets association med Oulus bolag varit en ganska nyttig åtgärd.

2 Något som måste förvåna, är att, medan de öfriga städerna på vestkusten samteligen betjenas af ett, två eller tre ångfartyg, hafva tre städer, nemligen Kaskö, NyKarleby och Torneå, blifvit, nu liksom förra året, lemnade utan all andel i ångkommunikationen*)Den fjerde, Nådendal, har veterligen aldrig gjort anspråk derpå och äger ångbåtsförbindelse med Åbo.. Alla tre äro af mindre betydenhet och lemna visserligen inga större bidrag till trafiken. Men alla tre hafva tecknat (numera förlustbringande) aktier i Österb. bolaget under hopp att ihågkommas och kunna med skäl anse för en orättvisa att icke ens bevärdigas med ett enda fartygsbesök. Utan Torneå saknar den österbottniska linien sin geografiska ändpunkt; Nykarleby öfvergår i lästetal de mindre städerna på sydkusten, och Kaskö är för sin ypperliga hamn bland de lättaste att anlöpa. Påtagligt är, att dessa städer icke utan stor afsaknad kunna umbäraoriginal: umbara en så vigtig kommunikation, hvilken ganska ofullständigt kan ersättas genom grannskapet med andra. Sannolikt få de dock skylla sig sjelfva för att icke desto bättre hafva gjort sina anspråk gällande. Vilja de vara och förblifva bortglömda skråköpingar, må de ock finna sig i att gå tillbaka, medan andra arbeta sig fram.

3 – En sak, som härmed nära sammanhänger, är telegrafen långs kusten. Det är bekant, att ångfartygen ofta nog fördröjas af tillfälliga hinder, såsom dimmor, stormar m. m. Undertiden ligga passagerare och gods långs hela den återstående linien och vänta på måfå. Här borde väl telegrafen hafva ett ord med i laget, och likväl saknas han i mer än hälften af Finlands kuststäder; ja, i några går han tätt förbi, och man gapar på den stumma tråden, undrande hvad han dock må uträtta i verlden, utom att tjena till hviloplats för svalor och sparfvar. Det är i sanning klent beställdt här i landet med den ypperliga inrättningen. Först bygges han på entreprenad efter gammal loflig sed, så att han blir dubbelt dyrare, än han med någon omtanke borde blifva. Derpå belamras han med en bråte af tjenstemän, äfven för de små stationerna, som alltför väl kunde (utan nattjenst) nöjas med en telegrafist och en lärling, liksom i Sverige, och dertill behöfves en försvarlig våning, i stället för tre måttliga rum. När man sålunda lyckats få utgifterna stora, lyckas man på samma gång att få inkomsterna små, genom att göra telegrammerna i det rika Finland dubbelt till tredubbelt dyrare, än numera i de flesta öfriga länder. Derefter klagas att telegrafen icke bär sig, och emedan den icke bär sig, gör man så få stationer som möjligt, i stället att göra så många som möjligt, hvilket annorstädes brukar anses såsom en fördel, emedan trådens och stolparnes remonte i alla fall blir densamma. Slutligen, och oaktadt ryska telegrafstyrelsen har förlust på inrättningen, vägras ett finskt bolag, som ställer alla billiga garantier, att öfvertaga densamma, och vägras på en grund, som med mera skäl kunde gälla postverket, hvars försändningar blifva en hemlighet för regeringen under det att telegrammerna efterstafvas ord för ord af edsvurne tjenstemän. – Må vi hoppas, att i en tid, då så mången annan nyttig reform vunnit nådigt gehör hos en upplyst regering, äfven den vigtiga telegraffrågan slutligen skall erhålla en tillfredsställande lösning.

4 – I Finlands Allm. Tidn. läsa vi att komiterade i deras förslag till en förbättrad organisation af jordbruksläroanstalterna, bland annat, föreslagit inrättandet af en högre klass vid Mustiala institut, beräknad att »lemna undervisning i alla de ämnen, som en bildad landtbrukare behöfver känna». Detta vill något säga, och man kan ej undra, att en sådan anstalt, jemte öfriga nya förslager, erfordrar årliga anslagets för Mustiala ökande med 4 000konsekvensändrat/normaliserat rubel. Men väl kan man undra, att, just i den stund, när regeringen sjelf principielt uttalat den åsigt, att all högre teknisk undervisning bör centraliseras i ett polytekniskt institut, komite|122 2|rade ännu vidhänga det olyckliga experimenterandet med halfva åtgärder, som redan kostat och ännu dagligen kosta landet större summor utan verkligt och varaktigt gagn, än en enda duglig och fullständig inrättning »för allt som en bildad» – icke blott »landtbrukare», utan äfven andre praktiska män – »behöfva» (theoretiskt) »känna». – Mustiala, liksom Evois, kan blifva ett godt experimentalfält men skall alltid förblifva en klen theoretisk undervisningsanstalt.

5 – Man vill nu åter flytta Nikolaikyrkans klockor i den höga kupolen. Nyttan häraf är ganska tvifvelaktig; rappningen åtminstone torde ha åtskilligt att invända. Vill man nödvändigt flytta dem, kunde man hellre placera dem någonstädes der de icke på söcknedagarna ringa öronen i lås på universitetet, ty som det nu är, fordras det mer än lärda lungor att under en ringning göra sig hörd i de närmaste auditorierna. Likaså får predikanten i nämnde kyrka stundom predika för döfva öron, när ryska klockorna pingla i närmaste grannskap.

6 – »Meyers Neuer Handatlas» utpuffas nu uti ny upplaga. Refer. är en af dem, som för tio år sedan lät narra sig att subskribera på den äldre upplagan, som ännu är inkomplett, fastän i 150 blad, och kan betyga, att det var en af de sämsta affärer han gjort i bokhandelsväg. Priset för hvarje blad (omkr. 15 kop.) är i sig sjelf icke dyrt, men det hela blir lika kostsamt, som onyttigt, derigenom att på köparen pluggas en hiskelig bråte med kartor, hvaraf han icke har ringaste nytta. Frågas hvad man t. ex. skall göra med 30 kartblad för Tyskland, under det att man saknar flera de intressantaste kartor för andra länder, som representeras både billigare och fullständigare i Stielers dugliga kartverk.

7 Undecumque.

 

 

  1. *)Den fjerde, Nådendal, har veterligen aldrig gjort anspråk derpå och äger ångbåtsförbindelse med Åbo.

Kommentaari

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimile