Beskrifning om Runö i Liffland

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 8/3 1848:|19 1|

Literatur.

1 Beskrifning om Runö i Liffland, utgifven af F. J. Ekman. Tavastehus, G. Nordenswahn, 1847, 325 sidd. 8:vo, utom innehålls- och subskribentförteckningar. För subskrib. 80 kop.kopek för köpare 1 Rub. S:r.rubel silver

2 Vi bekänne uppriktigt, att denna Hr F. J. Ekmans beskrifning om Runö sedan mer än en månad legat uppslagen på vårt bord, för att, om icke recenseras, dock åtminstone anmälas, – hvilket är det minsta ett så vidlyftigt arbete kan göra anspråk uppå – och städse ha vi åter afstått från försöket, af fruktan att om boken säga alldeles för mycket eller alldeles för litet. Det har synts oss vara ett vanskeligt företag att i få ord uttala ett omdöme om en bok, som bland så många täcka folktaflor erbjuder så många register af dödande torrhet, och som, med ett så intressant ämne, likväl så litet förstått beherrska detsamma, att man icke vet hvaröfver man mera skall undra: öfver rikedomen af företeelser på en så obetydlig punkt, som Runö, eller öfver författarens totala brist på urskiljning att bland denna rikedom göra ett begränsadt val.

|19 2|

3 Emellertid må vi framkasta några ord, i förbidan på utförligare bedömanden af dem, som dertill hafva större utrymme, och tilläggom det, mera tid och lust att granska en så i det speciela gående topografisk detalj.

4 Läsaren kan redan häraf finna, att beskrifningen om Runö är en i sin sort märkvärdig bok. För det första är sjelfva ämnet af mycket intresse. Ett annat Island, ehuru i mindre skala, synes det obetydliga, midt i Liffländska viken belägna Runö ha blifvit den gömda fristaden för en fornsvensk koloni, en undan tidens stormiga vågor bergad qvarlefva af det gamla Skandinavien, igenkänlig på tungomålet, på folklynnet, måhända på sjelfva namnet, fast lemnad i sticket af traditionen. Ett sådant ämne har ett lokalt och ett allmänt intresse; det lokala fängslar genom sina egenheter för sig betraktade, det allmänna genom jemförelser med hvad man har sig bekant om den gamla norden. Förf:s uppgift synes oss derföre bordt vara den, att i dagen hålla just de drag, som egna sig för en sådan jemförelse, samt derigenom gifva sitt arbete, jemte den topografiska, en mera anslående historisk och antiqvarisk karakter.

5 Denna uppgift har Förf. blott ganska ofullständigt löst. För hans »lilla Runö-verld» har det varit en stor brist, att den saknar muntliga traditioner, sagor, sånger. Derutinnan vore den då raka motsatsen af Island. Det förekommer oss likväl underligt att så är, då likväl just i sådana ensliga fristäder forntida sägner ypperst trifvas. Man kunde falla på den tanken, att Förf:s blott ettåriga vistelse som pastor på Runö icke gifvit honom tid nog att göra sig förtrogen med denna så vigtiga sida af hans ämne. Förf. saknar ej håg och anledningar att framkasta historiska hypotheser; han gör det tillochmed ofta, men utbreder sig då med lärd vidlyftighet om jemförelsevis obetydliga frågor: huruvida Runö i äldre tider haft en båk; hvem som till Runö öfverfört en af Gyllenhjelm förärad bibel o. m. d.och mera dylikt Ochså gå förf:s forskningar sällan längre tillbaka än 1600-taletkonsekvensändrat/normaliserat och något historiskt vigtigt faktum upplyses icke genom dem.

6 Det intressantaste af boken innehåller, just för antiqvariska jemförelser, kap. 3, »Innevånarne». I folksederna, lekarna, festerna, klädedrägten och förnämligast språket framlyser, midtibland modernare tillägg, så mycken genuin forntid, att en sammanställning deraf med vissa svenska orters traditionela bruk blefve i månget afseende lärorik. Såsom prof derpå afskrifve vi förf:s på Runö språket skrifna tillegnan med dess antediluvianskaoriginal: anteluvianska orthografi. »Tillegnadt Thet Redhelika uåch Heedervärdha Gaal-Fuålket upa Runö-Loand. Uthi thenna book sändhis Edhir, Ährlika Männer uåch Kånu! een ringhia kinkki aff then fordne Pastooren, suåm upa Edhirt loand, uthi itt uåhr, deelade medh Edhir muångin petsikas uåch slet stundh. – Bäder uthi thenna booken, suåsuåm uthi een speegel; kanskie kan then giva edher Baarn uåch Baarnabaarn nuåkån frucht uåch nytto, Frijdh uåch Manna-dygdh till giörande. – Tänckier alltijdh upa then väijen, suåm ledir heim, luångt butt gienåm Fyrstilns duårm; suå buörjar uögat änte skrija, näär then tijdh kuåmmer, thå thet skall heeta: hurra akkare utter Lijfvets haaf, uåch krascha butt till Döödhens graaf! Fruchter Gudh uåch ährer Öfverheeten! Lefver petsikast upå Edhirt loand! Thet uönskar aff hjertat

7 then gaal Pastooren

8 Fredric J. Ekmankonsekvensändrat/normaliserat

9 Tavastehus then 29 Sept. 1847.

10 Ingenting, icke ens Hr Gottlunds bekanta utförlighet i en annan genre, kan jemföras med den prodigiösa vidlyftighet, den in i det minsta gående detalj, hvarmed förf. belastat, ja begrafvit sin annars om en varm kärlek för ämnet vitnande beskrifning. Att i kap. 1 (Runölandet) årstider, vindfällen och månsken få sina skilda rubriker; att i kap. 2 (Byn) läsaren undfägnas med en detaljerad hemmanstabell; att i kap. 3 (Innevånarne) detaljerna sträcka sig ända till hvarje rätt på borden både i helg- och hvardagslag, det låter ännu säga sig, och läsaren har dermed öfverseende för den värma och på månget ställe den målande åskådlighet, hvarmed teckningen är utförd. Men hvad skall man säga, när i kap. 4 (Prestgården) rummens och fönstrens dimensioner högst noggrant uppgifvas samt ordentlig husesyn anställes i uthusen; när i kap. 6 (Runö Församling) bland kyrkans inventarier icke ens gamla kamlottskappor och klockrep utelemnats; när i samma kap. ett temligen betydelselöst, men ganska vidlyftigt kyrkovisitationsprotokoll in extenso aftryckes både på tyska och svenska språken? Och slutligen, när till råga på detta pappersöderi, i 8 kap. märkvärdigheter (??) ur kyrkoböckerna med fortlöpande och halfva sidan upptagande kolumner för födde och döde m. m. på 83 sidor aftryckas, kan man icke annnat än beklaga en samvetsgrannhet af detta slag, som, af farhåga att förspilla ett nyttigt korn, inmatar i läsaren en otröskad skörd med agnar och allt. Vår tanke är att beskrifningen öfver Runö innehåller rätt mycket läsvärdt, men att detta till stor lättnad för läsaren kunnat inrymmas i en tredjedel af bokens nuvarande omfång.

11 Stilen är på några ställen affekterad, men öfverhufvud ledig och behaglig, så snart den ej faller in i det registermessiga. Arbetet åtföljes af en ohäftad in i det minsta detaljerad plan af pastoratet (läs pastorsbolet) på Runö. Bokens subskriptionspris är, i förhållande till arktalet, billigt.

12 Beskrifningen öfver Runö är för öfrigt det första större arbete, som utgått från Hr Nordenswahns nya tryckeri i Tavastehus och hedrar officinen i alla afseenden. Stilarna äro särdeles vackra och rediga; trycket ovanligt korrekt; papperet något groft, men fast och jemnt. Vi torde snart blifva i tillfälle att anmäla andra från samma officin utgångna arbeten.

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile