Från Helsingfors. 2. Kapten Leopold i Bender

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 3/3 1847:|17 1|

Från Helsingfors.

2.

1847 Februari 28.

1 Kapten Leopold i Bender.

2 Karnavalen är förbi. Rom suckar, Paris gäspar, Petersburg fastar: karnavalen är förbi. Helsingfors tar föga notis om denna vigtiga anmärkning. Helsingfors äter, sofver och roar sig, som om ingenting händt. Man kan icke ta en sak trankilare. Vi äro ett trumpet folk här i Finland, ett tungroddt, ett nackstyft slägte äro vi. Det biter ingen enthusiasm på oss, ingen allmän rolighet förmår rycka oss ur våra vanor och hänföra oss till det slags dårskap, som skalden vid sina tillfällen rekommenderar åt den vise. Frossa kunna vi, rumla kunna vi, se fundersama ut, släpa oss fram i en dans och njuta af lifvet i ett soffhörn. Men roa oss rätt, slå oss lös i qvicka dårskaper, öfverlemna oss åt glädjen med behag och hänförelse: det är oss omöjligt, vi misslyckas deri ohjelpligt. Förgäfves söka vi efterapa andra nationer: vår elegans blir prål, våra arrangementer bli fjesk, våra bordsnöjen|17 2| glupskhet, vår lejonaktighet påklädd, vår glädje tillgjord. Det förekommer mig derföre, som gjorde vi dock klokare uti att förblifva hvad vi äro: allvarsama och bottenärliga tvärviggar. Äro vi slagna till slantar, så låtom oss åtminstone ej blifva spelpenningar. Men frossa mindre och mera verkligt njuta, fundera mindre och glädjas mera, det skulle kläda oss, jag är säker derpå, det skulle lifva oss – och det är den karnavalstext jag för denna gång velat framhålla.

3 Helsingfors har denna månad dejeunerat piller och souperat dekokter, på ett sätt som Hrr Apothekare finna högst berömvärdt. Det är sannt att dessa läckerheter icke väl stått tillsamman med de »blinier» och »Berliner Pfannkuchen»,konsekvensändrat/normaliserat hvilka fet-tisdagen medfört, men när Hrr Läkare skrifva matsedlarna, bli anrättningarna derefter. Att detta slags skriftställeri så flitigt öfvats, dertill lärer man få söka orsaken i »luft och tid».konsekvensändrat/normaliserat Sjukligheten fortfar; de täta slaganfallen synas efterträdas af febrar och inflammatoriska åkommor. Likväl tyckes dödligheten vara mindre nu än vid årets början, hvarföre man hoppas på sol och vår. Förra hälften af Februari var ganska bister intill den 18:de, då temperaturen på få timmar steg öfver 20 grader; sedan dess har vintern varit moderat, men ej utan hastiga skiften och osunda dimmor. Snö ligger mångenstädes manshög. Trafiken är åter ganska liflig och torgpriserna hafva jemkat sig.

4 Från det allmänna har jag endast att berätta, det nya Chefer, båda från General-Staben, blifvit utnämnda för Landtmäteriverket samt för Väg- och Vattenkommunikationskorpsen.

5 Från Universitetet förljudes hvarjehanda tvekan angående philosophiæ-magister-promotionen. Candidater och candidander hafva begärt allmän promotion, hvartill philosophiska fakulteten, på anförda skäl, lärer vägrat sitt förord hos Canceller. I händelse promotionen till följe häraf inskränkes till det bestämda antalet af 40 promovendi, uteslutas till en annan gång de som hafva det lägsta röstantalet i candidat-examen. – Ett nederlag har timat i student-examen, i så måtto att, af 21 som försökte sin lycka, endast 7 helbregda inseglade i den akademiska frihamnen, men jemnt två tredjedelar ströko flagg. Om jag ej misstager mig, voro alla dessa 21 försedda med privata betyg, en observation, som bör uppmana föräldrar att gifva de publika läroinrättningarna företrädet. – Till det nu lediga reseunderstödet för unga literatörer lära Mag. Docens Wallin och Adjunkten Dr Willebrand anmält sig som sökande. Alexanders-stipendiet är också ledigt. – För professionen i grekiskan har Adjunkten Prof. Gyldén disputerat. Angående Prof. Runebergs inkallande till denna lärostol har cirkulerat ett rykte, hvars törhända enda upprinnelse är att söka i den allmänna önskan att universitetet måtte hafva den äran att äga en så utmärkt förmåga och en så älskad personlighet.

6 I literär väg är annonserandet af den i Kuopio utkommande literaturtidningen månadens märkeligaste företeelse, och jag skulle mycket bedraga mig, om icke en talrik prenumeration visade, att landets bildade allmänhet förstår att uppskatta den outtröttliga fosterlandskärlek, som uttalar sig i detta företag. Den periodiska pressen i landet får sig på samma gång en ny Argus på nacken, och mina intima relationer med en viss tidning skola icke hindra mig att erkänna det nyttiga häri, endast rättvisa skipas jemnt åt alla. – Den theologiske »Wäktaren» har utskickat sin prospekt och »Suomi» (tidningen) har åtföljts af väldiga lithografier. – Af vigt och intresse är den underrättelsen, att Hr A. C. Öhman, sökt och erhållit nådigt privilegium att i Helsingfors anlägga hvad man i andra länder skulle kalla ett förlagsinstitut, men som här icke lärer bära detta namn, ehuru det tör bilda en förening af bokhandel, boktryckeri, scentryckeri, trädsnideri med hvad mera som för ändamålet fordras. Inrättningen lärer dock icke träda i verksamhet förrän mot slutet af nästa år. I Sordavala får man nu ock ett tryckeri; det i Tavastehus lärer vid denna tid komma till stånd, och Hrr Skol-lärare der – ty hvem eljest? – lära alltså så vara betänkta på en tidning ju förr dess hellre.

7 I musik har man denna gång icke varit lottlös. Fröken Betty Boye gaf en soirée, som lemnade publiken tillfälle att göra rättvisa åt en sångerska, hvars talent erkännes som utomordentlig, i betraktande af de ringa studier Fröken B. haft tillfälle att göra i eget land. Snart, hoppas man, skall Fröken B. i Sverige, och måhända i Frankrike, utbilda sin vackra talent till konst. – Symfoniföreningen har dessa dagar skänkt sina åhörare nya njutningar, och till en andelig concert för långfredagen rustar man sig med all ifver. – Andra häftet af Hr Ingelii sånger, innehållande större kompositioner, väntas innan kort från stentrycket och kritiken får då tillfälle att vitsorda utförligare verk af den så olika bedömde, men dock (enligt de oinvigdes tro) med rika anlag utrustade kompositören.

8 Theatern fortfar att göra goda affärer. Det är en fredlig, men jemn trafik vid biljettluckan: man trängs icke, man slåss icke der, men man köper. Ingen pjes har gifvits mer än två, högst tre gånger, men ingen heller för tomt eller halft hus. Det är ett juste-milieu, som visar sig äfven i publikens ovanliga sans att icke som förr slösa med sina uppmuntringar i tid och otid. Valet af stycken har varit tillfredsställande och vittnar om Hr Delands förmåga att bedöma sina resurser. Ensemblen är vanligen jemn och mindre betydliga roller fyllas klanderfritt af fruarna Norrman och Svanberg samt Hrr Norrman och Pousette. Fru Deland har sedan ett par veckor varit sjuk, hvaraf repertoiren icke undgått att lida. Att spela i H:fors theaterhus en bister februariqväll, är och blir ett vågstycke för helsan. I sjelfva salongen, på parterr och länstolar, har man ett golfdrag, som skaffar Hrr Läkare kunder, derest man icke förser sig med utanstöflor. En annan brist är att ångbåtssalongen invid första raden länge varit tillsluten, som det heter, för köldens skull. Det är således dock omöjligt för fruntimmer att i H:fors theaterhus erhålla en kopp thé. – Hr Berndtsons »Enleveringen» går af stapeln i tisdag och Hr von Essens »Skärgårdsflickan» tör innan kort hitförsändas. Summa fyra originaler; ett femte, och måhända ett sjette, säges vara under arbete. Ägde Helsingfors en stående theater, delad med Åbo och Wiborg, en inhemsk dramatik skulle då icke höra till omöjligheternas antal. Väl skulle denna dramatiks valspråk blifva talis qualis; den blefve ett hårdt lindadt spenbarn och som vexande skulle man befordra dess raka hållning medelst snörlif af jern. Men den vore dock ett landets barn, sina egna har man ju kära, och måhända kunde den dock uträtta något godt.

|17 3|

9 Tre eller fyra mycket besökta maskrader illustrerade maslinitzan, smörveckan. Mesta antalet masker sågs fettisdagen i borgerliga klubbens lokal, men få voro de som hade något att förkunna. Man tycker sig ha gjort nog, när man hänger en skråpuk uppå sig och går och slår dank en stund. Det skall bevars föreställa maskrad och man är då oändeligen belåten med sig sjelf. Qvickare var då ett studentupptåg samma dag. Tio eller tolf slädar åkte nemligen kring staden, upptagna af herrar och damer i stor toilett. Som plymer och blommor nu mycket brukas af lejoninnor, voro också dessa damer dermed rikt försedda, men ganska förunderligt togo sig mustacher och skäggiga hakor ut under sidenhattarna. – Andra slädpartier och baler i mängd under fastlagen visa mer än nog, att fasta icke är Helsingforsarnes starka sida. Stadens matordning hotas likväl af en vådlig revolution. Ett sällskap reformvänner hafva nemligen satt sig före, att à la Paris och Petersburg försätta middagsmåltiden till kl. 5 på eft. midd., hvarigenom man tror sig vinna en längre arbetstid och en mera ostörd digestion. Fåfängliga möda att vilja rubba Finnens stadiga tre mål om dagen! Gör oss först till Fransmän eller Ryssar, lär oss att uppstå kl. 9 och gå till hvila kl. 2, omsväng hela vår arbetsordning, hela vårt umgängeslif och tänk sedan uppå att genomdrifva den stora reformen. Till dess, gode herrar, reformeren af alla krafter, reformeren vår religion, vår frihet, vår nationalitet, men antasten icke vår – mat!

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile