Nystads skräddare
Kommentar
Kommentar
Två manuskript ät kända, ms1 är daterat 3 Nov. 69, ms2 odaterat. Dikten trycktes i Puffens kalender 1870 (Åbo, red. N. H. Pinello).
Diktens »skräddare» är den elektriska telegrafen (jfr variantförteckningar vers 3–4) som byggdes ut i Europa från 1850-talet. I Finland hade en optisk telegraflinje tagits i bruk 1854, från Kronstadt till Hangö, och det elektriska telegrafnätet byggdes ut efterhand. Den första kabelförbindelsen från Grisslehamn i Sverige till Nystad invigdes den 1 november 1869. I dikten speglar Topelius den samtida innovationen mot en historisk händelse: efter stora nordiska kriget slöt Sverige och Ryssland fred i Nystad den 30 augusti 1721 där Sverige förlorade delar av Viborgs och Kexholms län samt Ingermanland och Estland (jfr vers 17–28, 33–36 och titeln i ms1). Den nya kommunikationsformen, telegraferandet, framställs som ett sätt att återförena länder och folk och reparera den söndring som Nystadsfreden resulterade i (vers 33–40).
Versen är fyrtaktig, jambisk-anapestisk och parrimmad, AAbb.
Topelius berättar om telegrafen redan i Naturens bok 1856 och senare i sagan »Skräddaren som tråcklade hop Finland med Sverige» (Läsning för barn 7 1891, ZTS X [2021], s. xx).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
4 Yankens (yankee) amerikanens.
5 töfvar dröjer.
7 schlafrock morgonrock.
9 krita skräddarkrita.
14 puts påhitt, upptåg.
16 står ej i bästa rop har inte det bästa rykte.
18 i lyckans nedan när lyckan var skymd; i en olycklig tid.
21 stubbadt sönderslitet.
22 skubbadt sönderslitet.
30 kopparknappar syftar möjligen på telegrafkabeln av koppar.
34 malisen förtalet, det elaka skvallret.
43 grossa mäklar (se ms).
49 lapp del.
50 falla i syndigt öga, begära, göra anspråk på.
Nystads skräddare.
Jag vet en skräddare utan like,
Han tråcklar rike ihop med rike;
Han syr tillsamman Europas frack
Med Kinas hårtofs och
Yankens
klack.
5Det
töfvar
icke, han drager tråden
Igenom hela den slitna våden
Af jordens
schlafrock
, och med sin nål
Han lappar alla dess många hål.
Stor sak, om med eller utan
krita
,
10Nog håller rocken väl än att slita,
Tilldess Vår Herre den på sin knagg
Har hängt med andra förbrukta plagg.
Säg, mästerskräddare, undransvärde,
O, telegraf, hvar det
puts
du lärde,
|306|15Att tråckla Sverge med Nystad hop?
Den staden
står ej i bästa rop
.
|218|Det sägs, att skräddare längesedan
Der hafva suttit
i lyckans nedan
Och brukat saxen så excellent,
20Att Sverge har det i hullet känt.
Det svenska lejonet blef der
stubbadt
,
Dess mahn blef ryktad och skinnet
skubbadt
,
Det finska ock fick en släng af slef,
Dess högra baktass i saxen blef.
25Allt detta gjorde i nordens riken
Ett hål. – Bevar oss för politiken! –
Jag vill blott säga, att nordens pels
Blef något snäfvare östanfjells.
Det hålet, mästare, nu du lappar,
30Du pryder Nystad med
kopparknappar
.
Den goda staden förtjenar strax
Att i sitt vapen få nål och sax.
Hvad saxen klippte skall tråden läka;
Ej ens
malisen
kan nu förneka,
35Att staden Nystad fått bättre vett,
Än sjuttonhundrade tjuguett.
Ty öfver Nystad nu språkar norden
Ej mer med värjan, men väl med orden.
Moskva och Stockholm nu mötas godt,
40Der förr kanonen var talman blott.
|219|Och der de slipade diplomater
En gång ha mäklat om folk och stater,
Der
grossa
köpmän om smått och stort,
Och fröknar sända förlofningskort.
|307|45O mästerskräddare, hvilken ära!
Hvad kan väl Nystad nu mer begära?
Ett sådant syskrin man sällan ser;
Men håll, – ännu om en sak jag ber.
Om någon
lapp
af vår nord, den höga,
50Än skulle
falla i syndigt öga,
Så, käre skräddare, gör af nåd
Sjudubbelt starkare här din tråd!
Och tråckla hop det der gamla hålet
Så tätt, att guldet, så fast, att stålet
55Ej mäktar rycka vår lapp härnäst
Från kragen bort af Europas väst!
1869.