Lästext

|180||140|

Skog och sjö.

Ett rosendesken,

Det glimmar på gren,

Och daggen har fallit

På tufvor och sten.

5Och luften är sval

I skogarnas sal,

Och fåglarna qvittra i björk och i al.

På axeln jag kastar mitt trogna gevär,

Sex liljekonvaljer dess mynning bär.

10Derborta vid strand

Af vågornas rand,

Der glimmar en ruta

I morgonens brand,

Och röken i byn,

15Han stiger mot skyn,

Som menniskoböner mot himmelens bryn.

Lätt vaknar en blixt ur mitt blommiga rör,

Och berget mig svarar, och skogen hör.

För lek och för hot

20Vid furornas rot

Flyr tufvornas tjäder

I hast för min fot.

Den rädda må fly,

Jag riktar mitt bly

25Mot örnen, som seglar i himmelens sky.

Från soliga höjder, fri, trotsig och ung,

Fall stolt uti blommor, du molnets kung!

Se kommentar till diktsviten »Skog och sjö», s. 454 f.

Tre manuskript är kända: ms1 daterat 3 April 58, ms2 1861–1866 och ms3 är odaterat.

Topelius omarbetade 1. I morgondaggen (ms1) till två dikter: »2. Bittida i skog» och »8. På sveden» (s. 147 f.).

Versen är jambisk-anapestisk med taktschemat 2–2–2–2–2–2–4–4–4 och rimflätningen aaXabbbcc.