Primär meny

  • Innehåll
  • Om utgåvan
  • Sök
    • Suomi (fi)
Zacharias Topelius Skrifter

Nya blad och Ljung

  • Omslag
  • Titelblad
  • Förord
  • Inledning
  • Nya blad
  • Finlands höjning
  • I mörka tider
  • För Finlands konstitution
  • Wasaminne
  • Wasa Marsch
  • Åbo Marsch
  • Arbetaresång
  • Marsch för Helsingfors Frivilliga Brandkorps
  • Finlands flagga
  • Lejonet på Parola malm
  • Svarta gardet
  • I Finlands vinter
  • För de nödlidande i Estland
  • Fåglalåt
  • Septembernatten 1867
  • Till de folk, som lida
  • Min Moder
  • Gömd och glömd
  • Tidigt bruten
  • Fredrika Bremers minne
  • Carl Wilhelm Fontell
  • Werner Holmberg
  • Marie Linder
  • Daniel August Sælan
  • Öfverste Fabviers Adjutant
  • Till Gustaf Adolf Montgomery
  • Till friherre J. R. Munck
  • Veteranen från Aura
  • Till G. H. Mellin
  • Till Fredr. Pacius
  • Till Magn. v. Wright
  • Till Bernh. Reinhold
  • Vid Konstnärsgillets årsfest
  • Konstnärsgillets Prolog 1869
  • Marstrand
  • Lund
  • Åbo
  • Gåfvor af höjden
  • Shakespeare
  • Votum för den dramatiska konsten i Finland
  • Kristian II i Sönderborg
  • Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV
  • Voltaires hjerta
  • Giuseppe Garibaldi
  • Pio Nono
  • v. Dreyses graf
  • On m’a trompé
  • Herr Meyer
  • Gamla året till det nya
  • Nebulosan
  • Verldarnas daning
  • Aftonstjernan
  • Barnatro
  • Fotspåret i klippan
  • Ynglingatankar
  • 1. Midvinternatt
  • 2. Norrskenet
  • 3. Snöstormen
  • 4. Saga på kämpens hög
  • 5. Vårluft
  • 6. Wäinämöinens solsång
  • 7. Imatra
  • 8. Ödemark
  • 9. Ljusterflamman på sjön
  • 10. Julnatten
  • 11. Saga vid spiseln
  • 12. Furornas sus
  • 1. Ensamhet
  • 2. Bittida i skog
  • 3. På Roines strand
  • 4. Midsommarnatt
  • 5. Vattenspegeln
  • 6. På nattlig is
  • 7. Vågskimmer
  • 8. På sveden
  • 9. Spinnvisa
  • Sylvias visa 13
  • Sylvias visa 14
  • Regnbågen
  • Fågel i rosengård
  • Idyll i Valerii stil
  • Mitt hjertas kung
  • Aprilnarri
  • Rose-Marie
  • En glad visa
  • Det vet ingen
  • Romans
  • Drömmen om sällhet
  • Gossen vid tjärdalen
  • En moders dröm
  • Vaggvisa
  • Julvisa
  • Novembervisa
  • Gåtor
  • Choral af Seb. Bach
  • Ny krigssång
  • Samma öde (Nya blad 1880)
  • Ljung
  • Alexander II
  • Nikolai Alexandrovitsch
  • Studenthuset i Helsingfors
  • Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor
  • Nykarleby seminarium för folkskolans lärare
  • Fruntimmersskolan i Helsingfors
  • Olofsborg
  • Neva
  • Kymmene bär sin moder till grafven
  • Skogssköflingen
  • Originala skuldsedeln
  • Draktänder
  • Till Finlands Mödrar
  • Pehr Brahe
  • Henrik Gabriel Porthan
  • Mathias Calonius
  • Frans Michael Franzén
  • Selma och Fanny
  • Johan Ludvig Runeberg
  • J. L. Runeberg inför sitt rykte
  • Johan Jakob Nordström
  • Fredrik Cygnæus
  • Elias Lönnrot
  • Fridhem
  • Skaldebref till C. A. Wetterbergh
  • Leonard Falander
  • Carolina Borgström
  • Frans Sedmigradsky
  • Till Emma Irene Åström
  • Helsning till Upsala
  • Gudarnes amen
  • Vegas spår
  • Strandbrinken
  • Ett Lützen-minne
  • Finska rytteriets marsch i trettioåra kriget
  • Ludvig van Beethovens minne
  • Bertel Thorvaldsen
  • I Konstnärsgillets Album
  • Konstnärsgillet i Helsingfors
  • Robert Wilhelm Ekman
  • Konstnärens maka
  • Magnus von Wright
  • Karl Collan
  • Karl Emanuel Jansson
  • Jenny Lind
  • Till en skådespelerska
  • Flickan från Miletos
  • Cendrillon
  • Till Fredrik Pacius
  • Var lugn för vår tid!
  • Vinterqväll
  • Midsommarnatt
  • Utsäde
  • Kommunismens vagga
  • Katolicismens enka i Finland
  • Töcknen vid Lützen
  • Dothan
  • De många boningarna
  • Novemberqväll
  • Vårmorgon
  • Sextionde födelsedagen
  • Julgranen i Konstnärsgillet
  • Qvinnans rätt
  • Noli me tangere
  • De gamlas kadrill på de ungas bröllopp
  • Rigi Kulm
  • Den första fonografen
  • Nystads skräddare
  • Ballad ur operan Kung Karls Jagt
  • Hellas’ barn
  • Vaggsång för hafvet
  • Aftonsång
  • Morgonsång
  • Glömd
  • Menuett af Mozart
  • Julvisa
  • De två vid elfven
  • En trogen tjenarinna
  • Qvarnen och smedjan
  • En vindskammare
  • Mina aspar
  • Speglande vatten
  • Förr och nu
  • Trosbekännelse
  • Archimedes’ fasta punkt
  • Kraft och ära
  • Maria
  • De heligas kronor
  • O, stjerna du!
  • Advent
  • Konungen kommer!
  • Julefrid
  • Det stora löftet
Ynglingatankar

1. Midvinternatt

2. Norrskenet

1. Midvinternatt

Lästext

|162||126|

Nordiska taflor.

1. Midvinternatt.

Midvinternatt står stjernklar öfver norden.

Det tindrar uti höjd, i berg, i dalar,

Och himlen lefver, medan död är jorden.

lemma startMaanselkäkommentar lyftar sina hvita toppar,

5Högtidlig, drömmande, mot nattens salar,

Liksom ett moln, der hagelskuren droppar.

Och lemma startKölenkommentar ställer djerf sin jätteskullra

Med trotsigt hån mot oceanens vilja,

När berg af is emot hans stränder kullra.

10Här lutar lemma startSkandiakommentar den stolta pannan

Mot Finlands nacke. Dem kan ingen skilja,

Förrn hällebergen lossna från hvarannan.

Med handslag af granit fast bundna samman,

I jordens urtid vigdes de tillhopa

15Af den i lemma startMuspelhemkommentar fördolda flamman.

De hört Allfaders röst i lemma startskaparordenkommentar

Och stå förenta ytterst i Europa

Ännu, när lemma startRagnarökkommentar beskuggar jorden.

På dessa fjällar sitter lemma startSkandias sagakommentar

20Och blickar mörk mot hafvets döda vågor,

Dem vinternatten tagit nyss afdaga.

|163|

Och Finlands lemma startRunotarkommentar vid hennes sida

Begrundar nattens gåtor, när i lågor

De röda norrsken uppå fästet strida.

|127|

25Då säger vesterns Saga: o, min syster,

lemma startNu är den hvite Balder död för Höder,kommentar

Och lemma startMidgårdsormenkommentar sig i djupet ryster.

Kom, låt oss gråta Balder! Låt oss sjunga

Om höge lemma startAsarskommentar sorg, när ljuset blöder,

30Och lemma startkalla Thor, att med sin vigge ljunga!kommentar

Och Runotar af östern svarar henne:

lemma startI fjettrar Lapplands Louhi bergat solen;

Sju kopparberg hon lade på dess änne.kommentar

Men lemma startlåt oss Wäinämöinens harpa stränga,kommentar

35Att det må varda ljus vid öde polen,

När sångens trollord kopparbergen spränga.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Se kommentar till diktsviten »Nordiska taflor», s. 440 f.

     

    Inget manuskript är känt. Dikten tillkom sannolikt våren 1858.

    Dikten kan läsas som en allegori över mörka tider: solguden Balder är död, solen fjättrad av Louhi och Väinämöinen har tystnat (vers 25–33). Här, liksom i »Vår enda arfvelott» (ZTS I, s. 226 f.), är det sången som skall befria ljuset i Norden (vers 34–36). Samtidigt introducerar dikten de följande »sångerna» i cykeln (vers 34–36).

    Versen är en terzin: jambisk pentameter med rimflätningen ABA CBC DED o.s.v.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    4 Maanselkä (fi.) betecknar den landrygg som utgår från den skandinaviska fjällryggen.

    7 Kölen fjällryggen som utgör en del av gränsen mellan Sverige och Norge.

    10 Skandia Skandinavien i ms.

    15 Muspelhem Muspelsheim: världsfördärvet i nordisk mytologi, här uttryckligen eldens hemvist.

    16 skaparorden ursprungsorden: återkommande tanke hos Topelius, se t.ex. »Furornas sus» (s. 138, v. 40) och novellen »Trollkarlens dotter» (ZTS IV, s. 79).

    18 Ragnarök universums undergång i den nordiska mytologin.

    19 Skandias saga Saga betraktades under 1800-talet som historiens gudinna.

    22 Runotar (fi.) »i övers. Sångens dotter» (ZT–Josephson 11/6 1858); sångens moder eller musa i finsk folkpoesi.

    26 Nu är den hvite Balder död för Höder, Enligt fornnordisk mytologi lurade Loke den blinde guden Höder att döda sin bror, solguden Balder.

    27 Midgårdsormen demoniskt väsen som i världshavet slingrar sig runt jorden.

    29 Asars de förnämsta gudarna.

    30 kalla Thor, att med sin vigge ljunga! Guden Tors färd över himlavalvet förknippas med åska och regn.

    32–33 I fjettrar Lapplands Louhi [...] lade på dess änne. Enligt finsk mytologi låste Louhi, Pohjolas gudinna, in solen och månen i ett berg. Kalevala-myten återberättas i Topelius promotionsdikt »Striden om ljuset» från 1860.

    34 låt oss Wäinämöinens harpa stränga, Enligt Kalevala behärskade Väinämöinen människor och natur genom sång och kantelespel. I slutet av eposet ger sig Väinämöinen vredgad av och sången tystnar – kantelen lämnas kvar till en »evig fröjd för Finland». Jfr »Kantele», ZTS I s. 5–9, komm. s. 311 ff.

    Faksimil

    Ny kolumn