Dothan
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Motiv», s. 555 f.
Ms är daterat 31/10 84.
Dikten utgår från Andra Kungabokens sjätte kapitel, som berättar om den assyriske konungen som sänder sin här till Dothan för att förgöra den iraeliske profeten Elisa (2 Kon. 6:8–14). Enckell konstaterar att den gammaltestamentliga tavlan hos Topelius får ett religiöst djupperspektiv som når utöver det förlopp som återges i Konungaboken (1970, s. 325).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel Dothan forntida israelisk stad, omtalas i Andra Konungaboken som profeten Elisas residens.
Rubrik 2 Kon. 6: 15–17 »Och en tjänare hos Gudsmannen stod bittida upp om morgonen och gick ut; och si, då låg en här omkring staden med hästar och wagnar. Och hans tjenare sade till honom: Ack min herre! hwad wilja wi göra? Och han swarade: Frukta icke! ty flere äro de som äro med oss än de som äro med dem. Och Elisa bad och sade: Herre, öppna hans ögon, att han må se! Och Herren öppnade tjenarens ögon och han såg, och si, berget war fullt med brinnande hästar och wagnar rundt omkring Elisa.»
39 sändning kallelse.
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 324 f.
Motiv.
Dothan.
(2 Kon. 6: 15–17.)
Natt. Stjernlös himmel, höljd af tunga moln.
Den varma luften fylld af balsamdoft.
Svagt månsken. Lätta, dimmiga konturer
Af fjerran berg. Ett fikonträd. En ceder.
5Den ljusa strimman af en liten bergsflod.
Knappt urskiljbara mörka punkter teckna
Shakalerna, som dricka vid dess rand.
I förgrunden till venster tält i skuggan,
Vaktposter, vapen, och i månens ljuskrets
10Till höger fästet Dothans gråa murar.
Två män vid murens torn. Den ene säger
Med dämpad röst: Ve oss, allt hopp är ute!
I qvällens mörker kom assyriern
Med väldig härsmakt ringande vår borg.
|189|15Han söker dig, Elisa. Flykt omöjlig:
Det gamla fästet står ej honom mot.
Den sol, som uppgår, är vår sista sol.
Den andre, högrest, lyfter upp sin arm
Och säger, pekande i mörkret ut:
20Klenmodige, som icke känner Herrens
Den Högstes allmakt, vet du ej, att flera
Stå med oss, än de, som stå oss emot?
O Herre, öppna denne mannens ögon!
Och följande den sträckta armens riktning,
25Betraktar tjenaren de fjerran bergen
I öster … Se, då bräcker morgonrodnan.
Eldstungor flamma upp vid himlens bryn,
De undersköna skyar fått gestalt.
Oöfverskådelig, en mäktig rad
30Af brinnande, hotfulla legioner,
Stridsvagnar, resenärer, furstar, throner,
Utbreder sig långs horizontens rand,
Och skenet af de tusen sinom tusen
|289|Härskarorna ur evighetens djup
35Förbländar skumma menskoblickar …
Taflan
Bär bortom ramen aningens fullbordan:
Assyriens här i fruktan och förvirring,
Ett brådstört aftåg, en befriad borg,
En Guds profet, som utgår till sin sändning,
40Och minnet af en blixtlik, hastig skymt
Af det osynliga, som famnar verlden.