Förr och nu
Kommentar
Kommentar
Två manuskript är kända, bägge daterade 1873.
Dikten är den tidigaste i sviten Barndomsminnen. Den tillkom samma år som Kuddnäs såldes (Enckell 1970, s. 353).
Versen är trokeisk-daktylisk; uppdelat i två versgrupper om 12 respektive 13 tretaktiga och tre tvåtaktiga verser; oregelbunden rimflätning med manliga rim.
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 352 f.
Förr och nu.
Fordom i barndomsdag
Drog jag i härnad ut,
Väpnad med svärd och spjut,
Slog mina stolta slag
5Vidt öfver gård och park,
Fälde med hand, som sved,
Nässlornas här till mark,
Mejade tistlar ned,
Kände ej sorg, ej harm
10Ens vid en blommas fall,
När hon i stridens larm
Föll på den gröna vall,
Offrad, när hjelten
Mätte med segrar
15Lifvets lopp.
Nu, när jag grånad går
Tyst i min barndomspark,
Granskar jag hvarje spår
I den förtrogna mark,
|251|20Fruktar att trampa på
Minsta förvissnadt strå,
Kysser ranunkelns blad,
Helsar hvar nässla glad.
Ack, de ha vuxit upp
25Djupt ur mitt väsens grund,
Druckit ur samma luft,
Badat i samma dagg,
Blommat i samma ljus,
Blickat mot samma
30Strålande stjernor,
De, som jag!