Kommentar

Se kommentar till diktsviten »Nordiska taflor», s. 440 f.

Två manuskript är kända: ms1 är ett utkast daterat 1/2 59, ms2 en odaterad renskrift.

Angående »Saga vid spiseln» skriver Topelius till kompositören J. A. Josephson: »N:o 11 tycker jag, uppriktigt sagt, mest om av dem alla – där blir rum för en mycket enkel, barnslig men djup romantik» (ZT–JAJ 7/2 1859). I Helsingfors Tidningar beskriver Topelius motivet folksagan vid spiseln på följande sätt: »Man ser på barnen att sagan i dem funnit sina tacksammaste åhörare. En gosse, som skalar en rofva, har skurit sig i fingret utan att märka det. En annan pojke trampar katten på foten. En liten flickunge tittar berättaren styft i ansiktet, medan en ännu minndre tappar sin smörgås, som hunden uppäter. Det hela hålles i en viss skämtsam flegma, men får tillika af eldskenet en mystisk anstrykning.» (HT 6/10 1858).

Törnudd läser dikten som en hyllning till Greta från Kahra eftersom den är dagtecknad den 1 februari, dagen för det första »älskogsmötet» 1838 – Greta blir en »kungadotter» (1948, s. 216). Enckell betecknar detta resonemang som en tolkning på villovägar och påpekar att motivet med kungadottern och väpnaren är vanligt i den folkviseinspirerade romantiska dikten (1970, s. 193).

Versen är orimmad och jambisk-anapestisk med taktschemat 3–2–3–2–5–1–3, de två sista raderna upprepas.

Punktkommentarer

vers – textställe – kommentar

2 grå gammal.

9 Dovre fjällar Dovrefjell, gudars hemvist i nordisk mytologi.

12 väpnare vapendragare.

Bibliografi

Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 192 f.; Sylwan, Svensk verskonst 1934, s. 117; Törnudd, Flickan från Kahra 1948, s. 216 ff.; Vasenius V, s. 114 ff.