Lejonet på Parola malm
Kommentar
Kommentar
Två odaterade manuskript är kända.
Sandfältet i Parola by norr om Tavastehus var sedan svenska tiden en övningsplats för de finska regementena. Den 29 juli 1863 besökte kejsar Alexander II Parola fält för att mönstra militären. Till minne av händelsen beslöt man att resa ett monument på platsen, ett lejon av brons. Monumentet, skulpterat av Carl Eneas Sjöstrand, blev klart först sommaren 1868 och då hade de indelta trupperna som på nytt införts under Krimkriget just upplösts. Eftersom de ryska myndigheterna förmodligen hade ogillat en hyllning av trupperna ägde avtäckningen rum i det tysta. Skulpturen invigdes den 14 juli, 50–60 personer deltog (Hämäläinen 16/7 1868; notisen återgiven i svenskspråkiga tidningar). I Finlands krönika för september samma år skriver Topelius att statyn »aftäcktes i nattens tystnad af en länsman, hvarefter det förblef der öfvergifvet till kommande tider, då man ännu torde erinra sig, att detta lejon dock representerar ett krigiskt folks krigiska ära» (2004, s. 193).
Topelius ansåg att upplösningen av trupperna var en åtgärd som var ägnad att försvaga Finlands politiska ställning och låta landet framstå som värnlöst mot angrepp. Vasenius ser dikten som en hyllning till den tradition vars betydelse Topelius inskärpt i sina föreläsningar (IV, s. 556 f.). Inför tryckningen av Nya blad uppger Topelius att dikten inte behagade Censuröverstyrelsen som behöll boken i flera dagar innan den »lös-släppte det rytande lejonet» (ZT–Albert Bonnier 2/12 1870). Den avslutande versen i de sista stroferna, »Uppvakna, lejon, i natten!» ansågs kunna tolkas som en uppmaning till nationellt uppror.
Versen är jambisk, med anapester i strofens sista vers, och har taktschemat 4–3–4–3–4–4–4–3 och rimflätningen aBaBcccX. Strofens sista vers utgör ett omkväde med variationer.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel malm exercisfält.
35 sköt sköte.
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 225–229; ZT–Albert Bonnier 2/12 1870; Topelius, Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 193; Vasenius IV, s. 556 f.; VI, s. 288
Lejonet på Parola
malm
.
Det var en natt, och skuggan låg
Så öde öfver sanden.
I fjerran hördes insjöns våg,
Som gret allen vid stranden.
5På slätten stod i nattens väkt
En mörk koloss i trefald drägt
Af skuggor, dok och sorg betäckt;
Men lejonet sofver i natten.
Då kom en man, och fler kanske,
10I mörkrets tysta timma.
Hvad ville de? Hvi blygdes de
För ljusa dagens strimma?
De lyfte af det täcke blott,
Som nyss omkring kolossen stått,
15Och flydde sedan tyst och brådt;
Men lejonet sofver i natten.
I samma stund föll månens sken
Ur sönderbrustna skyar
På hedens mo, på furans gren,
20På sjö, på stad, på byar.
Och se, der stod, ej mera doldt,
Ej mer åt nattens skuggor såldt,
|23|Ett kopparlejon, djerft och stolt;
Men lejonet sofver i natten.
|26|25Det Finlands gamla lejon var,
Som förr så vida ströfvat,
Med månget ärr af striden qvar,
I hundra fejder pröfvadt.
Hur trofast det sitt blod har gett
30För fosterland, för ljus och rätt!
Och när allt svek, så svek ej det;
Men lejonet sofver i natten.
Hvarenda droppe blod det gjöt
Har ur vårt hjerta runnit;
35Hvart slag det slog, i Finlands
sköt
Ett mäktigt eko funnit.
Om det ej värnat fäders strand
Och smidt sitt stål i eders band,
Hvad vore qvar af detta land?
40Men lejonet sofver i natten.
Hvar finns den man med lock af snö,
Som ej har sett det blöda?
Hvar finns den yngling, finns den mö,
Hvars kinder icke glöda,
45Hvars hjerta ej slår högre slag
Vid minnet af dess äras dag,
Dess segrar och dess nederlag?
Men lejonet sofver i natten.
Och detta lejon blygs man här
50Att täcka af för ljuset!
Det står så öfvergifvet der
Vid Parola, i gruset,
Som om vår äras dag gått ner,
Som bure finske män ej mer,
|27|55Ett ädelt stål, ett högt banér.
Och lejonet sofver i natten.
|24|Lys, klara dag, hvad dig tillhör!
Hvi skulle natt det hölja,
Som intet har att blygas för
60Och intet har att dölja?
Bevittna fri och uppenbar,
Att detta krigarfolket har
Sitt gamla, stolta lejon qvar!
Uppvakna, lejon, i natten!
65Än grydde icke den minut,
Ännu den dag ej mätes,
När minnets fackla slocknat ut,
När ärans pligt förgätes,
När vapenlöst ett folk i band
70Förväntar fegt af annan hand
Försvaret af sitt fosterland.
Uppvakna, lejon, i natten.
Ty detta lejon skall sin barm,
Som förr, i striden pröfva,
75När furste, folk och land dess arm
I farans stund behöfva.
Dess pligt skall ej förgäten bli;
Så fattige ej äro vi,
Förrn det med Finland är förbi.
80Uppvakna, lejon, i natten!
1868.