|203|

Aprilnarri.

Kom, glada gosse, hör hvad jag dig svär,

för min tro skull:

Jag håller dig så innerligen kär,

ja, för ro skull.

Jag håller dig så rar,

Som om du aldrig var.

5När jag blir sexti år, så ska’ vi bli ett par,

ja, för ro skull,

för tro skull,

|156|

Jag är den klara sjö, som speglar dig

uti vågen,

Och allt till nästa fläkt, så är du mig

uti hågen,

Och tror du inte sen

Jag älskar dig allen,

10Så rår jag inte för, att sjön ej är af sten,

uti hågen,

i vågen,

Min vän, han är en ros af snö så grann

uppå rutan,

Bäst som vi båda kyssa ömt hvarann,

är jag utan.

Ty den, som jag vill väl,

Den kysser jag ihjäl,

|204|

15Och vill han inte det, så tror jag det är skäl

jag är utan,

på rutan.

Kom, glada gosse, lägg en snara ut

emot vinden,

Och fånga månens sken vid vägens slut

bakom grinden.

Och när du fångat då

En stråle eller två,

20Så knyt dem kring min hals; och då skall du mig få,

bakom grinden,

i vinden.

1865.