Svarta gardet

Lästext

|28||25|

Svarta gardet.

(Typografernes sång.)

Den friborna tanken oss tog i sin sold,

Vi lyda hans herrskarespira,

Vi föra hans krig emot mörker och våld,

Hans segrar vi jublande fira.

5I spetsen för oss som ett thordön han går

Och ropar sitt mäktiga lemma startvarde!kommentar

I täta lemma startkohorternakommentar följer hans spår

Hans svarta, hans trotsiga garde.

Vi smida hans rustning för striderna ny,

10Vi hamra hans skottfria pansar,

Vi gjuta hans lod af det träffande bly

Och hvässa hans uddiga lansar.

Fast svart är vår hand, som af fejdernas krut,

Dock skiner en sol på vår bana:

15I spetsen för svärtade leder förut

Går ljusets odödliga fana.

lemma startSen fyra århundraden stå vi på vakt

I Gutenbergs väldiga smedjakommentar

Och fila med tankens förtärande makt

20På mörkrets förrostade kedja.

Och lemma startdvergarnekommentar pyssla med pustande fjät

Att smida dess länkar tillhopa;

Vi slå dem i stycken, som spindelens nät,

Rent hus för Guds dager vi sopa.

|29|

25Rustkammaren står der så tyst som en graf,

Der höres ej åskornas dunder;

Det är som ett stilla, ett sofvande haf

Med brusande strömmar inunder.

Men storma dess vågor ur bräddarna fram,

30Att vidt öfver länderna svämma,

lemma startDå spränga de murar, då bräcka de damm,kommentar

Och våldet förmår dem ej hämma.

|26|

En makt är den enda, som mäktar på jord

Befalla dess böljor att stanna:

35Res tanke mot tanke, res ord emot ord,

Och segern skall kröna det sanna!

Skölj rännilens dy med den klara lemma startkristall!kommentar

Låt skummet förrinna i sanden!

Hvad båtar att resa den bräckliga vall?

40Låt dagas för menniskoanden!

lemma startVi äro de böljor, dem Persiens drott

Lät vredgad i fjettrarna sluta;kommentar

Vi äro det haf, som med glödande skott

lemma startFriedländarenkommentar djerfdes beskjuta.

45Och böljorna gingo i brusande sjö,

Som förr, emot klippan att stångas:

Den herre vi tjena, han kan icke dö,

Han kan icke fjettras och fångas.

Och äro vi böljor, som komma och gå,

50Förgätne i blå oceaner,

Så äro vi stolte att tjena ändå

Den störste af jordens Titaner,

Den väldige Tanken, den frie, som bär

lemma startBarthuggande svärdetkommentar i handen

|30|

55Och hugger de bristande bojor i sär,

I tjenst hos den evige Anden.

Så sjunge vi, bröder, vår glädtiga sång

Och äro ej mödornas slafvar.

Det ord, som vi sände i verlden, engång

60Skall grönska uppå våra grafvar.

Det lefver, det blommar, det kastar sitt frö

Långt bort öfver länder och vatten.

Det lönar att lefva, det lönar att dö

För ljuset, som dagas i natten.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Inget manuskript är känt. Ett diktutkast med titeln Boktryckeri. Typografernas sång, är antecknat i Ohyflade koncepter 1868 där första strofen lyder: »För tidens tunga äro vi, / som talar dagens ord, / Men bor en ande deruti, / Gå seklerna vårt verk förbi / och spisa vid vårt bord.» (244.151, s. 252).

    Sången skrevs med anledning av en soaré till förmån för Finska Typografernas understödsförening 4/1 1868, den tonsattes av Karl Flodin. Initiativtagare till soarén var Topelius och chefredaktörerna August Schauman och Robert Lagerborg, alla engagerade för typografernas sak. Understödsföreningen föregick Typografernas läseförening som bildades 1869. Se även »Boktryckarekonsten» med kommentar.

    Dikten är en hyllning till typograferna som står i ordets och därmed den fria tankens, ljusets och sanningens tjänst (vers 1–4, 15–16, 35–36, 51–56, 64). Kampen om ordet framställs i termer av »krig», »garde», »segrar», »rustning», »pansar», »krut» och »Rustkammaren». Ordet liknas vid havet: en naturkraft som inte kan tämjas (vers 27–50). I dikten »Det tryckta ordet» från 1890 använder Topelius ett liknande bildspråk.

    Versen är anapestisk med inledande jamb, taktschemat är 4–3–4–3–4–3–4–3 och rimflätningen aBaBcDcD.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    6 varde! skapelseordet i 1 Mos. 1:13: »Varde ljus».

    7 kohorterna trupperna.

    17–18 Sen fyra århundraden [...] Gutenbergs väldiga smedja. Johannes Gutenberg utvecklade sin metod att trycka böcker med utbytbara metalltyper på 1450-talet.

    21 dvergarne andligt outvecklade personer.

    31 Då spränga de murar, då bräcka de damm, Liknande metaforer finns i flera av Topelius frihetsdikter, som »Islossningen i Uleå elf» och »Saima kanal» (ZTS I, s. 253–256 resp. 278–285, se Zilliacus, ibid. s. XXXIII).

    37 kristall! om något som i klarhet och glans påminner om kristall.

    41–42 Vi äro de böljor, [...] vredgad i fjettrarna sluta; Syftar möjligen på den persiske kungen Xerxes som korsade Hellesponten genom att anlägga en pontonbro över sundet före det Trojanska krigets avgörande slag.

    44 Friedländaren Albrecht von Wallenstein (1583–1634), hertig av Friedland från 1625, känd som en hänsynslös fältherre i trettioåriga kriget. Han nämns flitigt i första cykeln av Fältskärns berättelser.

    54 Barthuggande svärdet Paradisets port vaktas med ett sådant (1 Mos. 3:24). – bart – draget.

    Bibliografi

    Mustelin, »Theodor Sederholm», 1966, s. 91–93; Nya Pressen 10/8 1894; Topelius, Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 185; »Det tryckta ordet», Lördagsqvällen 21/6 1890

    Faksimil