Kommunismens vagga
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Motiv», s. 555 f.
Under sin tid som redaktör för Helsingfors Tidningar skärskådade Topelius ofta sociala missförhållanden, t.ex. de fattigas miserabla bostäder, tjänstefolkets utsatta ställning och de höga hyrorna. Hans resebrev från 1850- och 1860-talen avspeglar tydligt de sociala motsättningar och spänningar han hade iakttagit på kontinenten. I flera av dem nämns kommunismen som en hotfull samtidsföreteelse, och ett par brevutdrag kan läsas som prosautkast till föreliggande dikt.
Enckell påpekar att »Kommunismens vagga» visserligen ter sig överraskande i sin topelianska inramning, men att den upptar ett vanligt tema i socialt engagerad 1800-talspoesi: den skuldmedvetna föreställningen om avgrunden mellan fattigdomens värld och överflödets. I många samtida dikter är det just fönsterrutan som skiljer fattig och rik, t.ex. hos A. U. Bååth, Carl Snoilsky och K. A. Tavaststjerna. Motsvarande skildringar av fattiga, hungrande människor som blickar in i en värld av lyx och överflöd finns hos bl.a. H. C. Andersen, Baudelaire, Victor Hugo och senare Marcel Proust. Förmodligen var Topelius väl medveten om att han anknöt till en poetisk konvention som redan hade hävd i nordisk och europeisk vitterhet. Enckell noterar att slutverserna, som i Topelius sena produktion ofta utformas till en moralisk slutkläm, här snarast ställer läsaren inför ett dilemma. Han konstaterar också att »Kommunismens vagga» har betraktats som upprorsdikt och använts av vänsterradikaler i olika tider (HLS 1970, s. 20–24, 5 f.).
Forsgård ser dikten som en varning och dom över kommunismen och de framväxande samhälleliga och sociala avgrunder som göder en sådan lära (1999, s. 336). Klinge relaterar dikten till 1871-års kommunarduppror som hade undertryckts på samma våldsamma sätt som i dikten. Topelius hörde till dem som ansåg att straffen inte stod i proportion till brottet; bakom de problem som orsakat upploppen låg sociala missförhållanden som inte kunde lösas med våld. Mot ett socialkonservativt förhållningssätt reste sig i början av 1880-talet ett naturalistiskt och anarkistiskt program i Zolas anda, idéströmningar som också fick inflytande i Finland (2004, s. 356).
Utdrag ur Topelius resebrev från London:
»Hur ofta, ser man icke en utsvulten trashank stå med hungrande blickar utanför ett fönster, där alla läckerheter äro utbredda för att fresta vandrarens gom, eller utanför en växlares bod, där guld och silver ligga uppstaplade i högar på bordet tätt invid fönstret. Varför utsträcker trashanken icke sin hand att krossa denna bräckliga ruta, som nekar honom att stilla sin hunger eller tillfredsställa sin roflystnad? En osynlig arm håller tillbaka hans hand; den bräckliga rutan är starkare än hungern, starkare än roflystnaden, ty hon skyddas af lagarnas makt!» (»8. London om natten.», HT 21/10 1862)
Jfr Fältskärns berättelser. Andra cykeln, s. 446, 744
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
8 »Jag hungrade, och du gaf mig att äta» Matt. 25:35: »Ty jag var hungrig och I gåfven mig att äta.»
15 usling nödställd.
20 kartescher artilleripjäs.
22 egendom är stöld! »La propriété c’est le vol!», slagord av den franske socialisten och anarkisten Pierre-Joseph Proudhon i skriften Qu’est-ce que la propriété? 1841. I skissen »Penningen» från 1895 tar Topelius bestämt avstånd från tanken (postumt publicerad i Blad ur min tänkebok 1898).
Bibliografi
Enckell i Topelius 120 dikter 1970, s. 323 f.; Enckell, »Topelius’ dikt Kommunismens vagga», HLS 45, 1970, s. 5–27; Forsgård, »Utopisten Topelius», FSL 1 1999, s. 336; Klinge, Idyll och hot 2004, s. 350–357; Tiitta, Harmaakiven maa 1994, s. 145 f.; Topelius, »London-bref. 8. London om natten.», Helsingfors Tidningar 21/10 1862
Motiv.
Kommunismens vagga.
(Genre.)
En gata. Hamburg? London? Wien? Paris?
Qväll. Mörker. Storm. Den stora spegelrutan
Af en butik för alla läckerheter
Från jordens haf och länder, klart belyst.
5Allt dukas upp för vandrarns lystna blick,
Allt doftar lust, allt skiner välbehag.
Stig in! Förnimmer du ej Herrens ord:
– Ja, med ett tillägg: ät, om du har guld!
10Längst in i detta rika paradis
Framskymta skuggor, sträckta i divanen
Vid berg af ostron, hummer och champagne.
Men utanför stå, halft i gatans mörker
Och halft förbländade af rutans dager,
15Vid dennas ena hörn en svulten
usling
,
I trasor klädd, och vid det andra hörnet
En fattig mor med ett förhungradt barn.
Du, som der inne sitter mätt vid bägarn,
Drif bort dem, om de lystet stirra in!
20Skjut ned dem med
kartescher
, om de sträcka
Sin magra hand mot dina läckerheter
Och säga till dig:
egendom är stöld!
|287|