Helsning till Upsala
Kommentar
Kommentar
Två manuskript är kända, det första daterat Sept. 1877.
Topelius hade i egenskap av rektor för Alexanders-Universitetet fått inbjudan till Uppsala universitets 400-års jubelfest den 5–8 september 1877. Han reste med tio andra finländare, bl.a. statsrådet Lorenz Lindelöf, professorerna Carl Gustaf Ehrström, Georg Zach. Forsman, Robert August Montgomery och C. G. Estlander. Topelius framförde en hälsning från universitetet men denna dikt torde inte ha upplästs. Han blev även uppmanad av Oscar I att hålla tal för de 2 000 församlade, och sammanstrålade med bl.a. Henrik Ibsen, Hans Forssell och Carl Wilhelm Böttiger (1922, s. 302 f.). I krönikan uppger Topelius att festen var väl ordnad, lyckad och värdig: »alla gäster, särskilt Finnarne, bemöttes med den mest förekommande artighet.» (2004, s. 327).
Dikten består av tre sonetter. Genom anhopningen av inslag från fornnordisk mytologi framträder Uppsala som den nordiska kulturens vagga (jfr följande dikt »Gudarnes amen»).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1 Verldsträdet Yggdrasil, i fornnordisk mytologi en ask i gudarnas boning Asgård (vers 14).
16 möjas majas: pryds med grönt.
19 Odinslunden park i centrala Uppsala.
20 Frodefrid uttrycket härrör från den mytiske kungen Frodes regeringstid som enligt eddadikten var en trygg och fredlig epok.
20 Fyrisdalen Uppsala; Fyrisån rinner genom staden.
21 blotas Frejas mjöd enligt nordisk mytologi dracks offermjöd till fruktbarhetsgudinnan Frejas ära.
22 Bragebägarn Brage betecknas som den främste diktaren i nordisk mytologi.
24 Eystrasalt det fornnordiska namnet på Östersjön.
25 allshärjarting (efter isl. ’hela härens ting’) allmän folkförsamling; historiskt om den uppsvenska folkförsamlingen.
33 Ragnarök universums undergång.
34 Heimdals lurar Heimdall är gudarnas väktare och blåser i Gjallarhornet när han kallar till rådslag.
36 Nornor kvinnliga väsen, sades råda över människors öden.
38 runestafven här: i historiens bok.
Bibliografi
Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 461; Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 302 f.; Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 326 f.; Upsala Universitets fyrahundraårs jubelfest september 1877; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 380
Helsning till Upsala.
(Universitetets jubelfest den 5 September 1877.)
I.
I jordens midt på grund af jern och koppar,
Och ofvan molnen torna sig dess toppar,
När vid dess rötter djupens ådror välla.
5Dess stam förmå ej tidens stormar fälla,
Och sekel efter sekel sakta droppar
Ned på dess krona, medan lifvets knoppar
Beständigt gröna ur dess grenar svälla.
När då ett flöde ur den djupa brunnen
10Sitt kretslopp ändat genom stam och grenar
Och morgonluft i andens riken går;
Då är en ålderstid för verlden svunnen,
Då strömma alla moderjordens spenar,
Då blommar Ygdrasil i nyfödd vår.
|114|II.
15Nu pekar tidens ur på blomstringsstunden,
Nu ljusnar dag, nu
möjas
högtidssalen,
Och mäktig höjs den gamla kathedralen
Vid klockors klang ur jernbemängdaoriginal: jern bemängda grunden.
Upsala smyckar sig kring
Odinslunden
,
20Ty nu är
Frodefrid
i 
Fyrisdalen
,
Nu
blotas Frejas mjöd
i festpokalen,
Och
Bragebägarn
töms i kämparunden.
Från Skandiens mångbesjungna strand, från Sundet,
Från
Eystrasalt
, från land, som fjerran hägrar,
25Församlas folken till
allshärjarting
;
|245|Högrest står nutids drott i folkförbundet
Och lagerkröner mensklighetens segrar.
I dag beherskar Svea folkens ring.
III.
En gång, när nu ofödda slägten skåda
30Tillbaka på den tusenåra bana,
Der Sverges stolta, blodbestänkta fana
Gått fram till ljuset genom natt och våda;
|115|När himlens tecken
Ragnarök
bebåda,
När jorden skälfver,
Heimdals lurar
mana
35Och Odin går till Mimers brunn att spana
Hvad längesedan stumma
Nornor
råda;
Då skall den döende historien rista
Upsalas namn på nötta
runestafven
,
Det första, sista, som hon kallat sitt;
40Ty solbelyst står än, när sekler brista
Och stundens äflan är i natt begrafven,
Upsalas dag i svenska häfdens midt.