|271|

Advent.

Vi vänte din dag, o, Jesu Krist!

Vi vänte stunder och tider,

I mörker och törst, i synd och brist,

I många sorger och strider.

5Och natten blir oss så lång, så lång;

Vi mäte visarens tysta gång;

När skall du komma, Herre,

Att oss förlossa ifrån allt tvång?

Vårt hem är ju här ett jernhårdt klot

10Som rullar utan ett ankar.

Här finns ej ett stöd för tröttad fot,

|336|

Ej fäste för våra tankar.

Och dock behöfver vår ande ro;

Hans längtan står till ett evigt bo.

15När skall du komma, Herre?

När skall du kröna de dinas tro?

Så många bland oss, de bygga sig

Af jordens lera ett näste;

De tröttnat så snart att vänta dig,

20De mura ett annat fäste;

|272|

De äro mätte af korn och must,

De göra gudar af dagens lust;

När skall du komma, Herre?

När höjs ur vågen vårt hemlands kust?

25Du kommer ändå, o, verldens ljus,

När midnattstimmen är gången!

Du kommer så visst, som jordens grus

Ej binder vår ande fången.

Du kommer med makt i himlens sky;

30För dig skall synden och döden fly.

Ja, kom! Ja, kom, o, Jesu!

Kom till ditt rike!original: rike? Gör jorden ny!

1874.