Karl Emanuel Jansson
Kommentar
Kommentar
Ett odaterat manuskript är känt. Dikten publicerades i Finsk Tidskrift 1876.
Den Ålandsfödde Karl Emanuel Jansson (1846–1874) väckte tidigt uppmärksamhet som tecknare. Tack vare Finska konstföreningens understöd kunde han studera för R. W. Ekman vid ritskolan i Åbo 1860–1862, och därefter vid Konstakademien i Stockholm. Några av sina mest betydande verk med åländska allmogemotiv målade han 1867–1868 (jfr vers 28–33). Hösten 1868 reste Jansson till Düsseldorf och utvecklade där en psykologisk realism. Vid världsutställningen i Wien 1873 uppmärksammades han med en medalj och samma år blev han invald i Konstakademin i S:t Petersburg. Jansson insjuknade 1871 och återvände ett par år senare till Åland där han avled i tuberkulos den 1 juni 1874. – Topelius läste upp minnesdikten vid Konstnärsgillets årsfest följande år.
Strofformen imiterar vågrörelserna som beskrivs i första strofen och i omkvädet. Verserna 1–6 är jambisk-anapestiska, därefter följer ett omkväde med tre trokeisk-daktyliska verser. Taktschemat är 4–3–4–3–4–4–2–2–2 och rimflätningen ababccDDX.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
19 rankornas vinrankornas; textstället upptas i SAOB.
30–32 Det var kyrka och folk [...] sjömäns kajuta vid lugna skär, Några av Janssons genremålningar är »Slant i håven» (från Finströms kyrka 1872), »I dörren till sakristian» (1874), »Frieri på Åland» (1871) och »Åländska sjömän spelande kort i en kajuta» (eller »Klöveress») som har ansetts vara hans viktigaste verk (stålstick i En resa i Finland, ZTS XIII, s. 27, bild s. 81).
Bibliografi
Hufvudstadsbladet 7/2 1875; Knapas, »Inledning», En resa i Finland, ZTS XIII, s. 147; Reitala, »Jansson, Karl Emanuel», BLF 2, 2009
Karl Emanuel Jansson.
(Vid Konstnärsgillets årsfest den 5 Febr. 1875.)
Har du sett huru dyningen slår emot land
Vid Ålands tusende skär,
Hur han drömmande ritar de linier i sand
Som en skrift och en teckning der,
5Hur han rullar tillbaka och kommer igen,
Plånar ut sina runor och ritar dem än,
Vågens lekande,
Nyckfullt smekande
Fjät i sanden?
10Då satt der en begrundande yngling och såg
På böljors lekande skrift;
Han förstod deras runor, de värmde hans håg,
Och då tog han sitt ritarestift.
Och han sökte för drömmarnas bilder en form,
15Men de plånades spårlöst i hafvets storm,
Vågens lekande,
Nyckfullt smekande
Fjät i sanden.
|163||273|Då gick gossen att söka i
rankornas
land
20Vid Rhen sitt mästarebref;
Der så mindes han åter de bilder i sand,
Dem hans bölja vid Åland skref.
Och nu fingo de reglade former till slut,
Der fanns icke ett haf, som nu plånade ut
25Vågens lekande,
Nyckfullt smekande
Fjät i sanden.
Det var sol från hans bygd, det var hemlandsdrag
Från barndoms lyckliga dar;
30
Det var kyrka och folk på en sabbatsdag,
Det var rodnande fästmöns svar;
Det var sjömäns kajuta vid lugna skär,
Det var konst och natur; men ännu var der
Vågens lekande,
35Nyckfullt smekande
Fjät i sanden.
Du, de gungande böljornas drömmande son,
Hur tidigt domnat din arm!
Det har slagit för hårdt, detta hafvets dån,
40Emot blommorna i din barm,
Och de vissnade fjerran, de föllo af,
Och nu skölja förtroliga böljor din graf,
Vågens lekande,
Nyckfullt smekande
45Fjät i sanden.
|164|När härnäst det är vår öfver enslig strand
Vid Ålands stormiga skär,
Se, då rullar en dyning på nytt mot land
För att rista sin runa der;
50Men då tyder oss ingen dess drömmande skrift,
Förrän åter en yngling får fatt med sitt stift
Vågens lekande,
|274|Nyckfullt smekande
Fjät i sanden …