Samma öde (Nya blad 1880)
Kommentar
Kommentar
Ett förarbete är känt, daterat 1869. Dikten ingår inte i de första upplagorna av Nya blad, endast i Helsingforsupplagan 1880, där placerad efter »Tidigt bruten» (s. 50).
Dikten är tillägnad Ulrika Karolina (Ulla) von Bonsdorff (f. ca 1834), dotter till förläggaren G. O. Wasenius och gift med Hjalmar Erik Gabriel von Bonsdorff. Titeln refererar till den föregående »Tidigt bruten», tillägnad Selma Etholén. Ulla Wasenius medverkade tillsammans med Selma Etholén i uppsättningen av Kung Carls jagt 1852 som »lantliga tärnor» (se även komm. s. 395).
Versen är fyrtaktig, jambisk-trokeisk och parrimmad AAbb.
Bibliografi
Vasenius V, s. 103
Samma öde.
Den glada sjöng vid den ljufvas sida;
De sjöngo sol öfver vinterblida;
Det fanns ej hjerta så hårdt och kallt,
Ej is, ej drifva, som då ej smalt.
5De voro bäckar i vårens dalar,
De voro lärkor i molnens salar,
De voro elfvor i morgonglans,
Med dagg i ögat och fot i dans.
För båda hägrade lifvets frågor
10Som morgonskimmer på gyllne vågor,
Och hoppets verld låg så ändlöst rik,
Fördold i rosor, behag, musik.
Den, som då lyssnat på dessa båda,
Skall aldrig sedan i lifvet skåda
15En mera tjusande bild af vår ...
Och båda vissnat i ungdomsår!
1869.