Primär meny

  • Innehåll
  • Om utgåvan
  • Sök
    • Suomi (fi)
Zacharias Topelius Skrifter

Nya blad och Ljung

  • Omslag
  • Titelblad
  • Förord
  • Inledning
  • Nya blad
  • Finlands höjning
  • I mörka tider
  • För Finlands konstitution
  • Wasaminne
  • Wasa Marsch
  • Åbo Marsch
  • Arbetaresång
  • Marsch för Helsingfors Frivilliga Brandkorps
  • Finlands flagga
  • Lejonet på Parola malm
  • Svarta gardet
  • I Finlands vinter
  • För de nödlidande i Estland
  • Fåglalåt
  • Septembernatten 1867
  • Till de folk, som lida
  • Min Moder
  • Gömd och glömd
  • Tidigt bruten
  • Fredrika Bremers minne
  • Carl Wilhelm Fontell
  • Werner Holmberg
  • Marie Linder
  • Daniel August Sælan
  • Öfverste Fabviers Adjutant
  • Till Gustaf Adolf Montgomery
  • Till friherre J. R. Munck
  • Veteranen från Aura
  • Till G. H. Mellin
  • Till Fredr. Pacius
  • Till Magn. v. Wright
  • Till Bernh. Reinhold
  • Vid Konstnärsgillets årsfest
  • Konstnärsgillets Prolog 1869
  • Marstrand
  • Lund
  • Åbo
  • Gåfvor af höjden
  • Shakespeare
  • Votum för den dramatiska konsten i Finland
  • Kristian II i Sönderborg
  • Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV
  • Voltaires hjerta
  • Giuseppe Garibaldi
  • Pio Nono
  • v. Dreyses graf
  • On m’a trompé
  • Herr Meyer
  • Gamla året till det nya
  • Nebulosan
  • Verldarnas daning
  • Aftonstjernan
  • Barnatro
  • Fotspåret i klippan
  • Ynglingatankar
  • 1. Midvinternatt
  • 2. Norrskenet
  • 3. Snöstormen
  • 4. Saga på kämpens hög
  • 5. Vårluft
  • 6. Wäinämöinens solsång
  • 7. Imatra
  • 8. Ödemark
  • 9. Ljusterflamman på sjön
  • 10. Julnatten
  • 11. Saga vid spiseln
  • 12. Furornas sus
  • 1. Ensamhet
  • 2. Bittida i skog
  • 3. På Roines strand
  • 4. Midsommarnatt
  • 5. Vattenspegeln
  • 6. På nattlig is
  • 7. Vågskimmer
  • 8. På sveden
  • 9. Spinnvisa
  • Sylvias visa 13
  • Sylvias visa 14
  • Regnbågen
  • Fågel i rosengård
  • Idyll i Valerii stil
  • Mitt hjertas kung
  • Aprilnarri
  • Rose-Marie
  • En glad visa
  • Det vet ingen
  • Romans
  • Drömmen om sällhet
  • Gossen vid tjärdalen
  • En moders dröm
  • Vaggvisa
  • Julvisa
  • Novembervisa
  • Gåtor
  • Choral af Seb. Bach
  • Ny krigssång
  • Samma öde (Nya blad 1880)
  • Ljung
  • Alexander II
  • Nikolai Alexandrovitsch
  • Studenthuset i Helsingfors
  • Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor
  • Nykarleby seminarium för folkskolans lärare
  • Fruntimmersskolan i Helsingfors
  • Olofsborg
  • Neva
  • Kymmene bär sin moder till grafven
  • Skogssköflingen
  • Originala skuldsedeln
  • Draktänder
  • Till Finlands Mödrar
  • Pehr Brahe
  • Henrik Gabriel Porthan
  • Mathias Calonius
  • Frans Michael Franzén
  • Selma och Fanny
  • Johan Ludvig Runeberg
  • J. L. Runeberg inför sitt rykte
  • Johan Jakob Nordström
  • Fredrik Cygnæus
  • Elias Lönnrot
  • Fridhem
  • Skaldebref till C. A. Wetterbergh
  • Leonard Falander
  • Carolina Borgström
  • Frans Sedmigradsky
  • Till Emma Irene Åström
  • Helsning till Upsala
  • Gudarnes amen
  • Vegas spår
  • Strandbrinken
  • Ett Lützen-minne
  • Finska rytteriets marsch i trettioåra kriget
  • Ludvig van Beethovens minne
  • Bertel Thorvaldsen
  • I Konstnärsgillets Album
  • Konstnärsgillet i Helsingfors
  • Robert Wilhelm Ekman
  • Konstnärens maka
  • Magnus von Wright
  • Karl Collan
  • Karl Emanuel Jansson
  • Jenny Lind
  • Till en skådespelerska
  • Flickan från Miletos
  • Cendrillon
  • Till Fredrik Pacius
  • Var lugn för vår tid!
  • Vinterqväll
  • Midsommarnatt
  • Utsäde
  • Kommunismens vagga
  • Katolicismens enka i Finland
  • Töcknen vid Lützen
  • Dothan
  • De många boningarna
  • Novemberqväll
  • Vårmorgon
  • Sextionde födelsedagen
  • Julgranen i Konstnärsgillet
  • Qvinnans rätt
  • Noli me tangere
  • De gamlas kadrill på de ungas bröllopp
  • Rigi Kulm
  • Den första fonografen
  • Nystads skräddare
  • Ballad ur operan Kung Karls Jagt
  • Hellas’ barn
  • Vaggsång för hafvet
  • Aftonsång
  • Morgonsång
  • Glömd
  • Menuett af Mozart
  • Julvisa
  • De två vid elfven
  • En trogen tjenarinna
  • Qvarnen och smedjan
  • En vindskammare
  • Mina aspar
  • Speglande vatten
  • Förr och nu
  • Trosbekännelse
  • Archimedes’ fasta punkt
  • Kraft och ära
  • Maria
  • De heligas kronor
  • O, stjerna du!
  • Advent
  • Konungen kommer!
  • Julefrid
  • Det stora löftet
Olofsborg

Neva

Kymmene bär sin moder till grafven

Neva

Lästext

|37|

Neva.

Din barndomskälla var på Finlands åsar,

Der drack du lif vid lemma startSaimaskommentar gröna stränder,

Der bar du fiskarns båt och klippans måsar

Och sköljde obekanta svedjeländer.

5Se’n har du genombrutit bergens bräddar,

Förgåtts i Imatra, stått upp ur grafven,

Bredt snöhvit duk på tjugu forsars bäddar

Och plöjt i lemma startWuoksikommentar din väg till hafven.

Oöfverskådligt som en framtids öde,

10Ett haf af sötma, böljor af kristaller,

Nedsväljde Ladoga ditt djerfva flöde,

Liksom minuten in i seklet faller.

Men seklet droppar ned i evigheten,

Minutens suck vill ock odödligt lefva,

|198|

15Och droppens väg, der han går fram förveten

Till ändlös, strandlös ocean, är Neva.

|38|

Allena blå i land, der dimman töcknar,

Allena ren i gyttjan af moraser,

Allena skön och glad, går du i öknar,

20Der skrämda fly naturens milda gracer.

Hur stolt, hur lugn, med sakta krusad yta,

Du ses i ljungbevuxna hedar glida,

Tilldess du hör kanonens åska ryta

Och ser palatser uppstå vid din sida!

25Halt, eremit! Här bor en jätte. Stanna!

Du famnar en af verldens metropoler.

Böj för den väldige din stolta panna,

Och spegla maktens gyllene idoler!

Du stannar ej? Dig hejdar ingen boja,

30Ej mur, ej bro, ej dam, ej köl, ej flotta.

Förgäfves hör du menskovimlet stoja

För att din böljas finska lugn bespotta.

Än bländas du af qvällens tusen lågor,

Än trampas du af hästens hof och krossas,

35När is förgäfves fjettrar dina vågor.

Du frestas, lider, kufvas och förlossas.

|39|

Du speglar lifvets lidelser och lystnad,

All maktens glans, all rikedomens grufva

Med samma okränkbara, stolta tystnad,

40Som nyss du speglat ödemarkens tufva.

Du kom så frisk, som vårens knoppar spruckit,

Så klar som källans våg ur jordens sköte,

Och hvilken drägg har icke här du druckit,

Förrän dig hafvets svalka kom till möte!

|199|

45Dock stundom, manad ut af vestanvindar,

I vrede dränker du de vida torgen

Och dina fruktansvärda armar lindar

Kring kojorna, palatsen, kejsarborgen.

Du tama droppe der från Saimas stränder,

50Vill du också en gång eröfra verlden? …

Du lamm! Din sed är ej att sluka länder,

Du vänder nog igen till egna gärden.

Du är den tysta kraft, som allt kan bära,

Den tåliga, som kan försaka, bida,

55Den lugna, som kan älska, hoppas, lära;

Men drägg och bojor kan du icke lida.

|40|

Och derför skall en gång du verlden skölja,

När de saktmodige besitta jorden.

Gå, två i hafvets sköte ren din bölja,

60Och vittna om din hembygds kamp i norden!

Mångpröfvad, frestad, segrande och slagen,

I kretslopp genom mäktigare länder,

Från Finland kom du, och med hemlandsdragen

Till Finska Viken sist du återvänder.

1874.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Tre manuskript är kända: ms1 är daterat 27/4 74, de övriga saknar datering. Dikten publicerades i Mosaiker samlade af e*** (utg. av Emilie Björkstén, Hfrs 1874).

    Floden Neva i västra Ryssland rinner upp ur sjön Ladoga och mynnar ut i Finska viken vid S:t Petersburg. Dikten hör till Topelius fosterländska poem med vattendrag som ledmotiv, som »Islossningen i Uleå elf», »Saima kanal» (ZTS I, s. 253–256 resp. 278–285) och »Imatra» (s. 133). Den har i Topeliusforskningen inte uppmärksammats som en patriotisk dikt, vilket enligt Enckell kan bero på en ovillighet att låta den ryska floden bli en symbol för Finlands frihetssträvanden (1970, s. 275).

    Dikten tillkom efter att Topelius hade besökt Sankt Petersburg i april 1874 för att som representant för universitetet uppvakta ministerstatssekreteraren Alexander Armfelt på 80-årsdagen. I Självbiografiska anteckningar beskriver han intrycket av floden: »Denna mäktiga Neva, som utflödar så ren och kristallklar ur Finlands sjöar och som lämnar Petersburg belastad med en stor huvudstads stinkande avfall, – denna Neva kunde jag icke så snart förgäta. Dess minne kvarblev i en sång som bär dess namn.» (1922, s. 275).

    Vetterlund drar en parallell till stämning och landskap i Ljungblommor: Nevan har sin barndomskälla på Finlands åsar, Runotars hemvist, och det är sångmodern som inspirerat också dessa verser (1918, s. 17). Enckell menar att Topelius, »med all sin lojalitet mot storfursten i Sankt Petersburg», här »biktar sin tro att det ryska väldet skall förbli en i tidernas fullbordan övervunnen parentes i den fosterländska hävden», en åsikt som Topelius uttalar även i andra sammanhang (1970, s. 275).

    Versen är jambisk pentameter med korsrim, ABAB.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    2 Saimas sjön Saimens.

    8 Wuoksi Vuoksen.

    Bibliografi

    Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 269–275; Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 273–276; Vetterlund, »Finlands romantiker», 1918, s. 17

    Faksimil

    Ny kolumn