Rose-Marie
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 2 April [1864].
I Självbiografiska anteckningar uppger Topelius att Karl Collan kom till honom med ett litet notblad »komponerat på Wiens vallar»: »jag skrev orden, och därav blev Rose Marie, välbekant i Sverige och Finland» (1922, s. 268). Se kommentar till »Mitt hjertas kung», s. 468.
Versen är jambisk med korjambisk inledning i början av varje rad, taktschemat 6–6–3–3–6–3–3–6 och rimflätningen aabbbccc.
Bibliografi
Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 268
Rose-Marie.
Ensam i skogen sjöng den vackra Rose-Marie,
Kom till den klara bäck och såg sin bild deri,
Löste sitt långa hår,
Log som den fagra vår:
|157|5Hur’ är min bäck så glad, der han i blommor går?
Säg, hvarför ler i dag
Skogen i grönt behag?
Hvarför är himlen blå, och hvarför sjunger jag?
Kom, sade bäcken, kom, du vackra Rose-Marie,
10Kom, som en vind i skogen susar lätt och fri!
Sätt dig invid min strand,
Svalka din varma hand,
Lös dina skor, och fäll ditt blåa strumpeband!
Hvila vid björkens rot,
15Bada din hvita fot,
Skölj dina röda kinder! Tag mitt svar emot!
Derför är jag så glad, du vackra Rose-Marie,
Att jag din spegel är och ser din bild deri.
Derför i täckt behag
20Blommar din skog i dag,
Derför att Rose-Marie bär sjutton vårars drag.
Derför är himlen ljuf,
Derföre sjunger du,
Derför att bortom skogen bor en hjertetjuf.
1864.