8. På sveden
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Skog och sjö», s. 454 f.
Två manuskript är kända: ms1 är odaterat, ms2 daterat Dec. 1861. Dikten härrör ur »2. Bittida i skog» (s. 141): i manuskriptversionen tar det sjungande diktjaget inte sitt gevär utan sin yxa för att röja en sved åt Katri.
Dikten uttrycker en romantisk föreställning om ett naturfriskt bondeliv. Törnudd ser reminiscenser från Topelius möte med den finska flickan Greta (1948, s. 215 f.). – Versen är jambisk med taktschemat 4–4–3–4–4–4–4 och rimflätningen aaXbbcc.
Bibliografi
Törnudd, Flickan från Kahra 1948, s. 215 f.
Skog och sjö.
8. På sveden.
Mitt stål är hvasst, min arm är stark,
Jag hugger sved, jag rödjar mark;
Här skall min fåle beta.
Här skall min nya stuga stå
5Med tak af torf och mossa på,
|188|Här skall mitt korn ur askan gro,
Och här, ja, här skall Katri bo.
Du hvita rönn, du unga björk,
Du stolta gran med krona mörk,
10Hvi droppa daggens tårar
Som perlor från ditt gröna hår,
När stålet till ditt hjerta går?
O, stupa gladt på svedens mull
För Katris och min kärleks skull!
15Och klinga högt, mitt blanka stål,
Och fall, min skog, och brinn, mitt bål,
När vårens vindar susa!
Hvad herrlig lott, att stupa ung
|147|I morgondagg på blommig ljung,
20När kornet ur din aska gror
Och kärlek på din fägring bor!