|273|

Konungen kommer!

(En julsaga.)

Det var en konung förutan like,

Hans härar hade besegrat verlden;

Nu var han rest till sin faders rike.

Sin återkomst hade han bebådat,

5Men ingen visste hans dag och timme,

Och ingen lefvande honom skådat.

|337|

Mottagas skulle han dock med ära,

Det gälde lifvet, om man det glömde.

Hvad välkomst ville han då begära?

10De vise männen uti hans stater

Rådslogo nitiskt om bästa sättet

Att fira konungens hjeltedater.

En ville flaggor, en lagerkransar,

En äreportar, en frispektakler,

15En guldbrokader med purpurfransar.

De fleste litade mest på talen

Med starka tonfall och glädjetårar.

Sen kunde dansas med fröjd på balen.

|274|

Man höll det rådligt att vara färdig

20Samt råga visthus och källrar fulla,

Så att undfägnaden blefve värdig.

Och läckerheter af alla sorter

Bereddes flitigt af flinka händer:

Stek, frukter, kakor, vin, öl och porter.

25Emellertid gingo många veckor;

Den höge gästen han dröjde länge,

Och tålamodet fick svåra läckor.

Måhända kom han ej mer tillbaka?

Den läckra kosten fick ej förskämmas,

30Man kunde ju något litet smaka.

Man kunde profva, om ölet jäste,

Om vinet än sin bouquet behölle,

Om steken munter i pannan fräste.

|338|

Så kom den dagen, som ej fick glömmas,

35När kungens födelse skulle firas;

Nu kunde alla förråder tömmas.

Och klockor ringde allt folk tillsamman,

Det blef ett jubel i hufvudstaden;

Hvar, om ej der, borde spörjas gamman?

|275|

40Man åt, man drack till sin herres ära,

Man lefde godt, som i Noaks tider;

Hvad kunde konungen mer begära?

Nöd sågs ej till i konditoriet;

I stället dansades för de arme

45Och köptes vinster till lotteriet.

I tysthet taltes om republiken;

Det stod att läsa i tidningsbladen

Hur kungars ed blir så ofta sviken.

Ett folk, begåfvadt med mod och snille,

50Det kunde styras en kung förutan

Och alla göra hvad helst de ville.

Men skenet måste man ju bevara;

Ett ståtligt gästabud blef beramadt

Att undersåteligt nit förklara.

55Samhällets grädde sågs dekoreras

I gala, ordnar och uniformer,

Ty kungens skål skulle proponeras.

Champagnen flödde. Upp stod vid bordet

En mästertalare, väl inöfvad

60För kungens intåg, och tog till ordet:

|276||339|

»En konungs välgång är folkets lycka,

Och folkets lycka1Hör! Hör! är underdånigst

Att få sin konung med lagrar, smycka.2Bifall.»

»Fast svagt jag tolkar3Hör! Hör! ett folk, som glädes,

65Jag djerfves önska,4Bravo! Gå på! vår höge herre,

Att nu du vore bland oss tillstädes.5Uthållande bifallsrop. Hurra!»

»Du ser hur tårar ur ögat dugga.6Blandade känslor. Utrop: glädjetårar! Talaren lyckas frampressa en tår och fortsätter:

Ack, skulle himlen dig från oss rycka,7Snyftningar.

Regera oss med din höga skugga!8Allmänna och stormande bifallsrop. Bravo! Hurra!»

70Knappt var det taladt, förrän, objudet,

Ett fattigt barn, på en kärfve bäddadt,

Befann sig midtuti gästabudet.

Förvåning. Frågor. Man ler. Man ryser.

Tablå af Rafael? Barnet? Krubban?

75Nej, af Correggio! Barnet lyser …

Hvar är madonnan? Hvi slocknar gasen? …

Ja, barnet lyser med solens klarhet

Spökbleka gäster vid fyllda glasen …

|277|

Då hörs ett anskri förutan like

80I luften, hafvet, i landet, staden:

Nu kommer konungen till sitt rike!

Och der är thordön, basunatoner,

Storm, mörker, vågor och berg af flammor

Och dån af tusende legioner.

85Men barnet växer ur krubbans linda;

Orions bälte dess lif omgördlar,

Plejadens stjernor dess mantel binda.

|340|

Det bär en krona af norrskensglöden,

Dess blickar tränga i det fördolda,

90Det famnar verlden, besegrar döden.

Den långa väntan är nu förliden.

Den store konungen trampar jorden,

Som vingårdsmannen i skördetiden.

Då skälfver alltet i sina grunder,

95Och som ett kläde förvandlas himlen,

Och nya verldar stå upp derunder.

Förgånget är i det nya lifvet

Det lystna, falska, förmätna, lumpna,

Och blott det goda är öfverblifvet.

1883.

 

 

1. 1Hör! Hör!
2. 2Bifall.
3. 3Hör! Hör!
4. 4Bravo! Gå på!
5. 5Uthållande bifallsrop. Hurra!
6. 6Blandade känslor. Utrop: glädjetårar! Talaren lyckas frampressa en tår och fortsätter:
7. 7Snyftningar.
8. 8Allmänna och stormande bifallsrop. Bravo! Hurra!