Jenny Lind
Kommentar
Kommentar
Ett ofullständigt manuskript är känt, daterat 3/2 88. Dikten publicerades i Svea 1889.
Den svenska operasångerskan Johanna (Jenny) Lind (1820–1887) besökte Finland i början av sin karriär; sommaren 1843 gav hon flera konserter i Helsingfors och Åbo. Topelius åhörde henne under sin resa i Sverige samma sommar. Året därpå inledde Lind en bejublad världsturné och under en konsertresa i USA och Kuba 1850–1852 etablerade hon sitt rykte som »den svenska näktergalen». Jenny Lind dog i England den 2 november 1887.
Topelius höll festtalet vid Konstnärsgillets årshögtid den 5 februari 1888 och nämnde bland de bortgångna svenska konstnärerna särskilt Jenny Lind. Han läste också upp minnesdikten; enligt tidningsreferaten var den ännu inte färdig och han uppges därför ha improviserat slutet.
Versen är tvåtaktig, jambisk-anapestisk med rimflätningen ababcddc (sista strofen ababcdcd).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
49 Din kungliga hand Jenny Lind utnämndes till hovsångerska 1840.
53–54 Du steg från din thron / Till make och hem Lind gifte sig 1852 med pianisten Otto Goldschmidt (1830–1907).
Bibliografi
Dagbladet och Nya Pressen 6/2 1888; Finland, Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser 7/2 1888
Jenny Lind.
(Minnesord vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 Febr. 1888.)
Jag såg dig så varm
I ungdomens vår
Med ros vid din barm
Och myrt i ditt hår.
5Då sjöng du så skönt,
Som ingen ännu,
Och ingen som du
Var segerkrönt.
Du kom ju så rik
10Från fattig stig;
En verld af musik
Låg gömd i dig.
Behag och natur
Din skala stämt,
15Och konsten ej skrämt
Ditt hjerta derur.
|166|Så sjöng ingen ann’
Med skolad method,
Så enkel och sann,
20Så öm och god.
Din visa hon flög
Som fågel i skog,
Hon gret och hon log
Med låg och hög.
25Och lyssnande såg
Europa dig mot;
Du sjöng, och det låg
|275|På knä för din fot.
Atlanten dig bar
30Till jublande vest;
Dess kungliga gäst,
Dess svan du var.
Der flög ej ett namn
Med verldens vind
35Så buret i famn,
Som Jenny Lind.
Der fanns icke ett,
Så gifvet till pris
Åt dåre och vis
40I ryktets trumpet.
|167|O fladdrande skum!
Så stor, så berömd,
Och vissna så stum
Och sluta så glömd!
45Var detta ej fall?
Spör dem, som ha lagt
I ära och makt
Sin storhet all!
50Fritt kastade af
Den boja, som band
Applådernas slaf.
Till make och hem![kommentar](assets/images/asterisk.svg)
55Att sjunga för dem
Din ljufvaste ton.
De korades väg
På jorden är så;
Med stapplande steg
60Till målet de gå.
De vada i grus,
|276|De luttras i glöd,
De finna sitt stöd
Och slockna i ljus.
|168|65Nu är ju ditt lif,
När bort du har gått,
I täflarnes kif
En saga blott.
Det vållar dem sorg,
70Att förr dock en
Stått bländande ren
På marknadstorg.
Din stjerna gått ner;
Nu hvilar du gömd,
75Men älskad långt mer,
Än fordom berömd.
Sof, lyckliga, sof,
Och vakna en gång
Att blanda ditt lof
80Med englarnas sång!