Julvisa
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är bevarat, daterat 20 Dec. En tidig version av dikten med titeln »Julpsalm» publicerades i HT 23/12 1843 och i Ljungblommor I 1845 (ZTS I, s. 24 f.). Den ingår inte i de senare upplagorna men i reviderad version med titeln »Julvisa» i Nya Blad 1870. Topelius omarbetade den ytterligare i de följande upplagorna (1876, 1880). Se variantförteckning nedan, samt kommentar i ZTS I, s. 331.
I Ljung (1889) ingår Topelius mera kända »Julvisa» (1888) med de inledande orden »Gif mig ej glans, ej guld, ej prakt» (s. 313 f.).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
33 oljeqvist kvist från olivträdet.
Julvisa.
Det mörknar ute, och vindens sus
Far öfver de dunkla dalar;
Natt faller öfver den armes hus
Och rike mans stolta salar.
5Hvar är det ljus,
Det klara, som oss hugsvalar?
I dödens skugga, der än vi gå,
Vi blinde och sorgsne alla,
Hvar är den stråle vi hoppas på,
10Som skall i vår skymning falla?
Guds himmel blå,
När skall du till dig oss kalla?
De eviga stjernor stråla klart
I däldernas dunkel neder.
15Af festliga ljus ett underbart,
Ett glänsande sken sig breder.
Kom snart, kom snart,
Guds ljus, som allen oss leder!
|166|Snöflingan yr på den öde mo,
20Och allt är plundradt och naket.
Du lilla sparf i ditt frusna bo,
Din kärfve är fylld på taket!
Haf ro! Haf tro!
Guds öga i natt är vaket.
|218|25Men brasan brinner så varm på häll,
Och ljusen, de skina klara.
O, det är visst, att i qväll, i qväll,
I qväll vill ett barn jag vara,
Så glad och säll
30I leende syskonskara!
Allt mörker ljusnar för Herren Christ,
Som kom, för att verlden lysa.
Guds helga englar med
oljeqvist![kommentar](assets/images/asterisk.svg)
Omskygge nu dem, som frysa.
35I qväll skall visst
Vår hydda englarna hysa.
1843.