Lästext

|230|

Glömd.

Hedens ljung,

Späd och ung,

Blomstra gömd,

Vissna glömd!

5Ingen skall din lott beklaga.

Vinden vet din lefnadssaga,

Morgonrodnan dröjer klar

På din bleka fägring qvar.

Menskobarm,

10Rik och varm,

Tysta vår,

Göm din tår!

Dig skall ingen suck förråda,

Dig skall Gud allena skåda.

|313|

15Morgonrodnan dröjer klar

På din bleka fägring qvar.

1876.

Inget manuskript är känt.

Enckell förmodar att dikten är en sista reminiscens av Topelius »bleka ljungblomma», torparflickan Greta från Kahra (1970, s. 294).

Versen är trokeisk med taktschemat 2–2–2–2–4–4–4–4 och parrim, aabbCCdd; de två sista versraderna lika i båda stroferna.

Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 294