|231|

Menuett af Mozart.

(»konsekvensändrat/normaliseratDen lyckliga friden.»konsekvensändrat/normaliserat)

Säg, mins du de glada, de sorgfria dagar,

Då fordom vi lekte som lyckliga barn?

Vi flögo som fjärlar i blommande hagar,

Vi byggde vid stranden vår brusande qvarn.

5Med skälmen i ögat, med rosor på kinden,

Hvad visste vi, sländor, om törnenas tagg?

Hvar tanke var lätt, som den fladdrande vinden,

Hvar tår var så flyktig, som morgonens dagg.

Vi voro de lamm, som herdinnorna ledde

10Om våren på bete i rosende band.

Vi voro de skyar, som fladdrande bredde

Sitt guldtyg en morgon vid himmelens rand.

För oss kom ju hösten att frukterna plocka,

För oss flög ju vintern med kälkarnes lopp.

15Vår fröjd var en smörgås, en häst och en docka,

Vår rikdom ett äpple och julen vårt hopp.

1884.