|255||325|

Trosbekännelse.

Det enda verkliga är Gud.

Materien är af Anden.

Tid, rum, kraft, lif, form, färg och ljud

Är mått för menskohanden,

5Är skuggan blott af Hans gestalt,

Som var, som är, som blifver allt.

Gud skapar verlden än i dag.

All början är ett under.

Lif är af lif. Naturens lag

10Är bunden vid sekunder

Och lyder viljelös en fri,

En evig andes harmoni.

Det enda goda, tingens rot,

Är Gud. Allt deremellan,

15Allt ondt, som står Guds rike mot,

Är flödet, skildt från källan,

Är väsenlöst, – ondt derför blott,

Att det är ett förnekadt godt.

|256|

Den enda smärta, enda nöd

20Är att sin källa mista,

Att törsta lif och dricka död,

Att, helgjord, sönderbrista,

Att, född odödlig, sina ut

I det förgängligas minut.

|326|

25En fallen ande, tyngd af brist,

Hvar skall han fäste finna,

Om ej i dig, o Jesu Krist,

Han allt kan öfvervinna,

Om ej i din rättfärdighet

30Han vägen till sin källa vet?

Otro är hafsvåg. Tro är hamn.

Bekännelse är styrka.

Der två och tre i Jesu namn

Församlas, är Guds kyrka.

35Der Han, Guds Son, oss lifvet ger,

Der dödar ingen bokstaf mer.

Hvad tvistar du om mått och färg

Uppå den staf dig stöder?

Vill du med tron förflytta berg

40Och dömer dina bröder?

Läs om Guds bud! I Kristi tro

Är kärleken dess a och o.

|257|

Och säger du: vår jord är blott

Ett sandkorn bland myriader,

45Hvad är väl stort, hvad är väl smått

För alla väsens Fader?

För Honom är den minste störst,

Den förste sist, den siste först.

Treenighet? Med kropp och själ

50Och ande, odelbara,

Har Gud dig skapat en och hel

Att hans beläte vara.

Så enkelt tredelt speglar sig

Urbildens enhet ock i dig.

55Och så, fastän oändligt högt

Utöfver tankens sferer,

Är allt hvad menskoanden sökt

|327|

I Gudomens mystèrer,

Så enkelt, som ett barn förstår,

60Så högt, som himlen icke når.

Gå till Guds ord! Sök källans ljus!

Vi villas bort i skenet.

Sök lifvet i en verld af grus,

Sök ej blott fenomenet!

65Sök först Guds rike! Sök det så,

Som barnet till sitt hem vill gå!

1889.