Inledning
Topelius och universitetet
1 Topelius förbindelser med Kejserliga Alexanders-universitetet i Helsingfors sträckte sig från 1833 till hans död 1898, över sextiofem år. I konceptet till sin avskedsansökan till universitetets kansler, tronföljaren Alexander Alexandrovitj 1878 sammanfattar han själv sina förhållanden, uppdrag och tjänsteutnämningar vid universitetet, från student till professor och rektor.
2 Student den 5 juni 1833, filosofie kandidat den 12 maj och promoverad filosofie magister den 20 juli 1840. Filosofie licentiat den 8 november 1844 och promoverad filosofie doktor 22 juni 1847.
3 Extraordinarie amanuens vid universitetets bibliotek från den 18 april 1846 till den 26 april 1851. – Därtill lärare i historie, statistik och svensk språklära vid Lyceum i Helsingfors 1846–1850 och utnämnd lektor i historien vid Vasa gymnasium den 18 augusti 1852, utan att tillträda tjänsten.
4 Utan ansökning utnämnd till extraordinarie professor i Finlands historia med föreläsningsskyldighet och yngre professors lön av kanslers dispositionsmedel den 15 mars 1854, utan ansökning utnämnd till förste ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia den 7 maj 1863; tjänsten med kejserligt tillstånd utbytt mot professionen i allmän historia den 2 januari 1876. Enligt konsistoriets förslag utnämnd till universitetets prorektor för nästföljande triennium den 22 maj 1872 och till rektor för samma tid den 3 juni 1875.
5 Topelius anger därtill bland sina universitetsmeriter att han varit ledamot i Akademiska läseföreningens direktion 1846–1849 och 1863–1866 samt ledamot i Finska Litteratursällskapet sedan 1839 och i dess granskningskommitté. Bland särskilda »Uppdrag i Universitetets tjänst» uppräknas:
6 tf. kurator för Nordösterbottniska avdelningen höstterminen 1843 till höstterminen 1844 och för den återförenade Österbottniska avdelningen vårterminen 1845 till höstterminen 1847, inspektor för Västfinska avdelningen 1 september 1868 – 1 september 1871. Universitetets representant vid universitetets jubelfest i Lund 1868, vid ministerstatssekreteraren, greve Alexander Armfelts 80-årsdag i S:t Petersburg och vid Uppsala universitets jubelfest 1877. Promotionsskald 1844, 1853 och 1860, promotor 1877; framställde doktorsfrågan 1857. Festtalare 1865, 1877.
7 Bland sina talrika uppdrag nämner Topelius inte sin långa och i publicistikens historia i Finland banbrytande tid som redaktör för Helsingfors Tidningar från 1841 till 1860. Som tidningsman och ung filosofie licentiat på 1840-talet ville han fortsättningsvis hålla kvar möjligheten till en universitetskarriär i Helsingfors. I början av 1846 sökte han en amanuenstjänst vid universitetets konsistorium – samma befattning som Runeberg i tiden innehaft – men blev inte utnämnd. Från april samma år var han i fem års tid extra ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket, samtidigt med sin lärartjänst vid Helsingfors Lyceum.1 Vasenius, Zacharias Topelius III 1918, s. 10. Tjänsten som e.o. amanuens var en oavlönad, men meriterande post för yngre akademiker »på expektans», ett slags stipendium för en fortsatt karriär. Arbetsuppgifterna var högst varierande och ett litet arvode kunde utbetalas årligen, ifall inbesparingar hade skett i den ordinarie utgiftsstaten. Tjänsten gav framför allt fri tillgång till och kännedom om bibliotekets samlingar.2 Knapas Kunskapens rike 2012, s. 108 ff. Om Topelius egentliga insatser för biblioteket finns inga närmare uppgifter och han omtalar aldrig själv närmare denna befattning i återblickarna på sin akademiska karriär.
8 Topelius nämner inte heller sitt engagemang för att ge kvinnor rätt att studera och avlägga examen på samma villkor som män. Hans målmedvetna insatser framkommer främst genom konsistorieprotokollen och hans privata koncept inför dessa möten.3 Se »Consist. Protkoll för d. 19 Jan.» (ang. Maria Tschetschulin 1870), »Till Consistorium den 10 April 1878» (ang. kvinnors studierätt). Se också bilaga med förteckningar ur olika arkiv över Topelius verksamhet. Konsistorium föreslog 12/9 1878 om rätt för kvinnor att få inträde till universitetet på samma villkor som män, men kanslern (blivande kejsar Alexander III) förordnade att tillstånd skulle utverkas i varje enskilt fall. Kvinnor beviljades slutligen rätt att avlägga studentexamen utan särskild anhållan 11/7 1901.
9 Topelius blev riddare av S:t Anneordens 3 klass den 29 april 1862, av S:t Stanislaiordens 2 klass den 10 mars 1866, av Kungliga Svenska Nordstjärneorden den 18 april 1865 och av S:t Anneordens 2 klass den 29 april 1877. Vid avskedet från universitetet, daterat den 17 augusti 1878, erhöll han statsråds titel.
10 I sin tjänsteförteckning skiljer Topelius mellan uppdragen i universitetets tjänst och övriga »uppdrag i samhällets tjänst». Han var sekreterare i Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica 1842–1846, i Fruntimmersföreningen i Helsingfors 1853–1866, i Finska konstföreningen 1847–1868 och ledamot i dess direktioner 1847–1878. Han var ledamot i Kommittén för ett nytt svenskt psalmboksförslag 1867–1869, ordförande i Konstnärsgillet i Finland 1864–1878, ordförande i skolrådet för Helsingfors fruntimmersskola 1870–1878, ledamot i Finska förlagsföreningens direktion 1857–1867, ordförande för Finska Fornminnesföreningen 1870–1875, ledamot i bestyrelsen för Helsingfors folkbibliotek och dess ordförande 1865–1875.
11 Förbindelserna med universitetet fortsatte under åren som emeritusprofessor på många plan ända till 1898. Särskilt aktivt deltog Topelius i olika akademiska fester och i filosofiska faktultetens promotioner: 1890 och 1894 som promotionsdiktare och ännu 1897 som jubeldoktor.
12 Kejserliga Alexanders-Universitetet var på Topelius tid en med särskilda privilegier utrustad korporativ institution, med intern självstyrelse under ett konsistorium och en rektor. Universitetet verkade i enlighet med sina statuter, förnyade 1828 och 1852, för ändamålet att »befordra Vetenskapernas och de fria Konsternas förkofran i Finland, samt att derjemte dana dess ungdom till skicklighet för Kejsarens och Fäderneslandets tjenst.» Högste styresman var universitetets kansler, vanligen den ryske tronföljaren, i praktiken ofta den finske ministerstatssekreteraren i S:t Petersburg som tf. kansler. En vicekansler företrädde den statliga överheten i Helsingfors.4 Se bilaga ang. universitetets organisation och högsta tjänsteinnehavare.
13 Studentkåren var en korporation inom universitetet, liksom studentavdelningarna – de traditionella nationerna, som verkade underställda rektor och en tillsatt professor som inspektor. De gamla studentavdelningarna upplöstes officiellt 1852. Studentkåren och nya avdelningar grundades 1868, men kåren upplöstes 1871 till följd av disciplinsfrågor. Tack vare bland annat Topelius aktiva engagemang under rektorsåren 1875–1878 återupprättades kåren igen 1880.5 Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940, s. 477, 483 ff., 498. Se också t. ex. »Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter» (1876), »Till ViceKansler 12 Juni 1877» och »Till t.f. Vice Kansler» (1878). I disciplinsfrågor hade universitetet och studentavdelningarna av gammalt en egen, från det övriga polis- och rättsväsendet fristående jurisdiktion över sina medlemmar enligt ett särskilt disciplinsreglemente. Till universitetet räknades de vetenskapliga föreningar för studenter och universitetsmedlemmar, som verkade med rektors tillstånd – till de tidigaste hörde Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica och Finska Litteratursällskapet.6 Grundade 1821 respektive 1831.
14 I Topelius hela produktion har universitetet och det akademiska livet i Helsingfors en av de bärande rollerna, som stoff, motiv och tillkomstsammanhang. Detta gäller både hans brev, dagböcker och olika krönikeartade källor, studentavdelningarnas protokollsmaterial och tryckta skrifter, hans akademiska tillfällesdikter, föreläsningar, föredrag eller festtal och hans artiklar och notiser i Helsingfors Tidningar, Morgonbladet eller andra organ. I sina Självbiografiska anteckningar återkommer han ständigt till universitetsfrågorna och den akademiska miljön.7 Dikterade eller nedskrivna 1876–1895, utgivna av Paul Nyberg 1922. Han fick också tillfälle att grundmura sitt eftermäle som rektor i den utförliga tryckta redogörelsen för sin rektorsperiod 1875–1878, med en parallell i det egenhändiga »Rectors enskilda Diarium» för särskilda händelser och disciplinsfrågor.
Källmaterial och forskningsläge
15 Topelius liv och verk har inte tidigare undersökts genom en problematisering av hans förhållande till universitetet – i vidaste mening – och den samtida akademiska idévärlden. Hans olika akademiska roller och hans efterlämnade stora textmaterial med universitetsanknytning finns inte utförligare belysta ur en universitetshistorisk synvinkel. Topelius egenhändiga källmaterial, hans skrifter med vetenskapliga eller populärvetenskapliga ambitioner och de litterära verken på vers och prosa har styrt forskningen till att närmast bekräfta hans självuppfattning om sina akademiska meriter. I talrika återblickar och i Självbiografiska anteckningar har den äldre Topelius formulerat sin egen syn på sig själv och sina årtionden vid universitetet. Denna självuppfattning har oftast refererats som sådan av forskningen, vid sidan av händelsehistoria och personförbindelser eller polemik inom hans samtida akademiska krets.
16 Topelius akademiska miljöer förändrades under årtiondenas lopp. Den tidigaste var studentens och magisterns värld inom den österbottniska studentavdelningen. Avdelningen var också var hans litterära och vetenskapliga forum, där han innehade olika befattningar fram till avgången som tf. kurator 11 april 1848. Den europeiska revolutionsvårens återverkningar i Finland innebar samtidigt en ideologisk skiljelinje mellan »den yngre» och »den äldre» Topelius. Från ingången av 1842 var Topelius redaktör för Helsingfors Tidningar och här underhöll han en fortgående academica-rapportering i form av nyheter, notiser och kommenterande artiklar, särskilt kring universitetets många festligheter och evenemang.
17 Med utnämningen till extraordinarie professor 1854 förändrades hans akademiska status. Han framträdde i offentligheten med sina föreläsningar och verkade inom en snävare professorskrets, med universitetets större och mindre konsistorium i centrum. Som prorektor från 1872 och rektor från 1875 stod han i ledningen för universitetet som institution, till den del det gällde den självstyrelse som statuterna föreskrev, under vicekanslers, kanslers och kejsarens högsta överinseende. Rektorskatedern var hans tribun under dessa år, för inskriptionstalen terminsvis och för retoriska festtal vid universitetets storslaget iscensatta minnesfester.
18 Topelius försummade aldrig att delta i universitetets promotioner, börjande med sin egen magisterspromotion 1840, och han framträdde vid fyra av filosofiska fakultetens promotioner (1844, 1853, 1860 och 1894) som promotionsskald. De långa promotionsdikterna återspeglar Topelius universitets- och vetenskapssyn, med fosterlandets och den finska kulturens historia som ett återkommande tema.
19 Parallellt med avdelningsväsendets och professurens olika miljöer engagerade sig Topelius med stor energi i många föreningar som stod universitetet nära – Finska Litteratursällskapet, Finska Konstföreningen, Konstnärsgillet i Finland och Finska Fornminnesföreningen bland dem. Föreningsverksamheten avsatte en mängd litterära alster och tillfällesdikter. Vid olika evenemang som bemärkelsedagar, festmiddagar eller begravningar inom universitetskretsarna uppträdde Topelius återkommande som talare eller diktare, utanför den strikta professorsrollen.
20 Topelius academica, till universitetet på olika sätt relaterade skrifter, har inte uppmärksammats som separat forskningsobjekt. I de två stora biografierna av Valfrid Vasenius (1912–1930) och Paul Nyberg (1949) är universitetet självklart och ständigt närvarande, ibland i förgrunden som Topelius offentliga forum, ibland mera i bakgrunden. I Vasenius biografi är detta slag av litterära alster, dikter och tal utspridda och integrerade i den övriga, även på många andra punkter disparata framställningen av Topelius »liv och skaldegärning». Nybergs biografi tar mera markerat upp problematik och händelser kring Topelius och universitetet, rektorsperioden behandlas utförligt i ett eget kapitel.
21 Bland historiografiska studier kring Topelius som historiker bör nämnas Olof Mustelins Studier i finländsk historieforskning 1809–1865 (1969) och Matti Klinges Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys. Historiankirjoitus ja historiakulttuuri keisariaikana (2010), som placerar in Topelius som historisk skriftställare i ett vidare inhemskt och internationellt sammanhang. Klinges Idylli ja uhka. Topeliuksen aatteita ja politiikkaa (1998)8 I svensk översättning Idyll och hot. Zacharias Topelius – hans politik och idéer, 2000. är ett försök till nyvärdering av Topelius och hans idévärld, även den akademiska, mot bakgrunden av hans samtid. Topelius som student, tidig studentpolitiker och universitetstalesman belyses ingående även i Klinges historia över Helsingfors Universitets Studentkår till hundraårsjubileet 1967–1968, Ylioppilaskunnan historia 1–4 (på svenska Studenter och idéer, 1969–1979).
22 Topelius två senaste jubileumsår, hundraårsminnet av hans död 1998 och tvåhundraårsminnet av hans födelse 2018, har inte medfört nya studier som uttryckligen är ägnade hans akademiska gärning eller hans litterära produktion kring den. I Svenska litteratursällskapets pågående utgivning av Zacharias Topelius Skrifter ingår de av hans smärre akademiska dikter som tryckts i samlingarna Ljungblommor (ZTS I, 2010) Nya blad och Ljung (ZTS II, 2019), med tillhörande kommentarer. Topelius Dagböcker från studentåren 1832–1840 är en i Finland unik universitetshistorisk källa och en utförligt berättande och kommenterande journal över 1830-talets studentliv (ZTS XXI, 2018). Belysande för hans professorsperspektiv och ståndpunkter som historiker är de likaså utgivna Föreläsningarna i geografi och historia (ZTS XV, 2017 och 2020). De nya utgåvorna av Finland framställdt i teckningar (ZTS XII, 2011) och av Boken om Vårt Land (ZTS XVII, 2017) innehåller ett antal av Topelius för en större publik och för folkskolans behov formulerade avsnitt om universitetets och de lärda stormännens roll i Finlands kulturhistoria. Den inom Zacharias Topelius Skrifter pågående utgivningen av hans publicistik (ZTS XVIII, 2021) kommer att innehålla ett urval av Topelius tidningsartiklar rörande universitetet.
23 Topelius Självbiografiska anteckningar ger emeritusprofessorns syn på de egna insatserna för universitetet och många ögonblicksbilder från det akademiska livet. Hans Finlands krönika 1860–1878, utgiven av Rainer Knapas 2004, innehåller korta löpande annoteringar kring dagens frågor och universitetets händelser från hans professors- och rektorsperiod.
24 De nu utgivna Academica-texterna samlar upp ett stort urval av dikter, skrifter och tal med anslutning till universitetet, österbottniska studentavdelningen eller till de föreningar där Topelius var verksam, som universitetsprofessor eller som förgrundsgestalt inom de många nya fria associationer som grundades under 1800-talet i Finland.
Österbottniska avdelningen
25 Som österbottning anslöt sig Topelius till Österbottniska studentavdelningen både med stöd av sin skolgångsort och faderns tidigare nationstillhörighet.9 Se bilaga betr. Studentkårens indelning. Han såg Österbottniska avdelningen som ett uppfostrande, sedligt element i studentlivet, som i övrigt enligt honom präglades av lättja, olika grader av utsvävningar och protester mot universitetet och rektors auktoritet i disciplinsfrågor. I Självbiografiska anteckningar ger han en kraftigt positiv bild av sin studentavdelning, där Runeberg, Nervander, Snellman och Cygnæus var de främsta namnen på 1830-talet:
26 Mig och mången annan har Österbottniska avdelningen uppfostrat till medborgare. Det var en demokratisk republik, som ena dagen bar sina stormän i triumf, andra dagen gjorde uppror mot dem; ombytligt, lättrört, otacksamt ungt folk, men åtkomligt för stora idéer. Cygnæus kallade österbottningarne Finlands athenienser. Förutom stundom viktiga allmänna frågor, vilka uppspikades på svarta tavlan för aftonens diskussion, förelågo icke sällan frågor om stadgar och disciplin eller protester mot de akademiska myndigheterna och blevo stormiga nog. Snellman motsades; Nervander avsade sig i vredesmod kuratelet; Hällström och konsistorium delade avdelningen 1837 i nord- och sydösterbottningar, men med så liten framgång, att de kluvna delarna höllo sig desto fastare samman och av konsistorium återförenades 1844.10 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 61.
27 Österbottniska avdelningens fester på Henrik Gabriel Porthans födelsedag den 9 november med början 1839 utvecklade sig till stora patriotiska manifestationer. Topelius uppträdde som självskriven talare, diktare eller föredragshållare i ett otal av avdelningens evenemang och festligheter. Hans förhållande till studentavdelningen avtecknar sig i många av hans tillfällesdikter och i några längre, för hans egen och för studenternas idévärld betecknande tal: »Om Österbotten» 1841, »Äger finska folket en historie?» 1843, »Om betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning» 1844 och »Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående» 1845.
28 Under femton års tid var Topelius aktiv inom avdelningen och deltog i dess möten, strider och fester, slutande som tf. kurator först för nordösterbottningarna 1844 och för den återförenade avdelningen våren 1848. Då måste han avgå, formellt för att han inte förenade sig med avdelningens manifestation till vicekansler J. M. Nordenstam rörande en aktuell disciplinsfråga och därmed ansåg sig ha mist avdelningens förtroende. Också i övrigt hade han väckt missnöje bland sina landsmän och studenterna i allmänhet genom att i Helsingfors Tidningar beskylla dem för passivitet och slöhet inför de stora samhällsfrågorna och -idéerna, som aktualiserades under revolutionsvåren 1848.11 Ibid., s. 60–62; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 217 f.; »Till Österbottniska Afdelningen» 1848, ZTS XVI 2020.
Om Österbotten
29 I sitt tal på de österbottniska avdelningarnas gemensamma Porthansfest den 9 november 1841, »Om Österbotten» presenterade Topelius – då nordösterbottniska avdelningens sekreterare – för första gången en tematik, som han sedan utvecklade under resten av sitt liv: förhållandet mellan geografi, historia och folklynne, mot bakgrunden av den stora frågan om svenskt och finskt i Finland, i historien och i samtiden. Finska folket var ännu en yngling, som genomgått sina svenska läroår:
30 När ynglingen, efter fulländad elementarkurs, utgår i verlden, för att sjelfständigt skapa sin framtid, blickar han ej sällan, i öfvermodet af sin unga kraft, föraktligt tillbaka på skolans band, och den gamle lärarens möda vet han ej än att rätt värdera. Det Finska folket är i denna stund en sådan yngling, och det har inträffat, att det nyvaknade medvetandet af dess nationalitet i månget Finskt sinne framkallat en reaktion mot den Svenska bildningen, ett underkännande af den sex och ett halft århundrade långa skolans förtjenst. Man har förgätit att
31 »all bildning står på ofri grund till slutet,
32 barbariskt var en gång allt fosterländskt,»
33 förgätit att, med handen på hjertat, fråga sig sjelf om Finlands Svenska dagar:
34 »hvad vore vi, om de ej varit till?»
35 I avdelningens protokoll hänvisar Topelius till den »senaste tidens» reaktion i Finland mot den svenska bildningen.12 Protokoll 9/11 1841, PohjO Ba:2, Österbottniska avdelningens arkiv. Se bilaga ang. Österbottniska avdelningens arkiv. Genom sitt tal ville han uttryckligen framlägga exempel på hur de finska och svenska »folkelementen» i Österbotten och dess olika delar ömsesidigt genom historien påverkat varandras folklynne och seder. Exemplen på detta är mångfaldiga och tidvis är talet också ett traditionellt lovprisande av festdeltagarnas gemensamma akademiska patria, hembygden och dess ärorika historia.
Äger Finska Folket en Historie?
36 Topelius gjorde en uppmärksammad debut som historiker – eller snarare nationalhistorisk ideolog – genom sitt föredrag på Österbottniska avdelningarnas Porthansfest den 9 november 1843, med den provokatoriska rubriken »Äger det finska folket en historie?». I Fredrik Cygnæus frånvaro var Topelius tf. kurator för nordösterbottningarna, och i brist på andra prisskrifter för året uppträdde han själv på den numera traditionella årsfesten. Hans svar på frågan var nekande, i det fall att det var fråga om en politisk historia. Hans utgångspunkt var starkt påverkad av de egna filosofiska studierna och av 1840-talets hegelianism i Finland, med J. V. Snellman som stridbar förgrundsgestalt. Finska folket kunde inte äga en politisk historia innan det vaknat till »en i sig själv medveten och i positiva former utpräglad nationalitet, sammanfattad i staten». Folkets väckelse till ett nationellt medvetande var en förutsättning för en egen politisk samhällshistoria. Som en startpunkt för detta nya nationella medvetande placerade Topelius året 1809 och skilsmässan från Sverige, då finska folket för första gången hade fått ett av den ryske kejsaren erkänt statssskick.13 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 155 f.
37 Föredraget trycktes i omarbetad form i Österbottniska avdelningens publikation Joukahainens andra häfte våren 1845. Topelius uppfattning om storfurstendömets tid som en förutsättning för det finska folkets egen historia väckte sedvanlig antirysk kritik i Sverige. Aftonbladet ansåg i juli 1845 att Finland efter 1809 inte var annat än ett ryskt guvernement, och därmed saknade förutsättningar för en egen historia.14 »Finsk Literatur», Aftonbladet 29/7 1845. I Dagligt Allehanda avfärdar G. L. Silverstolpe Topelius påstående, att Finland under Ryssland skulle äga en större självständighet än under Sverige som »ett gräseligt exempel på självbedrägeri, känt under namnet fennomani», och att allt tal om den finska nationaliteten är ett hjärnspöke, vilket bevisas av kejsarens »tillåtelse för barnen att leka dermed». Silverstolpe ansåg Finlands och Sveriges gemensamma historia vara förmer än det finska folkets under 1800-talet, då de som lydiga tjänare för Ryssland hade kuvat det polska upproret 1830 eller bekämpat de kaukasiska bergsfolken, allt under en av Sverige skänkt konstitution.15 G. L. Silverstolpe, »Det moderna Suomi», Dagligt Allehanda 11/11 1845. Silverstolpes åsikter mötte gillande i Post- och Inrikes Tidningar.16 »Tidnings-öfversigt», Post- och Inrikes Tidningar 11/11 1845. Den enda som tog Topelius i försvar i Sverige var hans gamle vän Johan August von Essen i Vinterbladet. 17 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 157. I hemlandet passerade artikeln mera obemärkt. I Helsingfors Tidningar refererade Topelius själv den svenska kritiken med en viss ironi som »djupsinniga och mystiska observationer», i Finland väckte de enligt tidningen hjärtligt åtlöje.18 »Misceller», Helsingfors Tidningar 22/11 1845.
38 I ett brev till fästmön Emilie Lindqvist den 11 november 1843 beskrev Topelius sitt tal på österbottningarnas fest om det finska folkets förutsättningar för en egen historia som »himmelskriande näsavist».19 ZT–Emilie Lindqvist 11/11 1843. Topelius fann det senare i många sammanhang nödvändigt att modifiera sin uppfattning om det finska folkets historia före och efter 1809. Hans syn på Finland som en svensk provins som först under rysk överhöghet fick möjlighet till en nationell väckelse och blomstring, övertogs under 1850-talet och ännu därefter av de senare radikalfennomanerna med G. Z. Forsman (från 1884 Yrjö-Koskinen) i spetsen. Topelius talar ännu 1843 om »den svenska occupationens tid». 1840-talets första akademiska fennomanska väckelse i studentkretsarna var en bakgrundsfaktor även för Topelius dåtida retoriska språkbruk och historieuppfattning, men senare var han själv mycket mån om att inte bli alltför starkt associerad med den fennomanska språkpolitiska idévärlden.
39 I sitt tal »Äger det finska folket en historie?» ger Topelius försiktigtvis inga uttryckliga referenser till samtida forskning eller enskilda personer, även om den nationalfilosofiska vokabulären på svenska på många punkter är den samma som hos J. V. Snellman i hans dittills redan talrika skrifter. Snellmans Läran om staten hade utkommit 1842, hans tidning Saima började utges 1844. En enda gång refererar Topelius till »Hegels skarpa öga», när det gäller förhållandet mellan historiens händelser och historieskrivningen.
40 Det akademiska forskningsläget beträffande Finlands historia var rätt odefinierat 1843. Någon allmän handbok över landets eller folkets historia fanns ännu inte, vare sig för tiden före eller efter 1809. Topelius nämner varken Snellman eller Cygnæus, som just sommaren 1843 gett sig in på frågan om den särskilda »finska ståndpunkten» i Sveriges krigshistoria och allmänna historia med sin avhandling om det så kallade Hattarnas krig i Finland 1741–1742. Topelius egen lärare, historieprofessorn Gabriel Rein, hade 1831 publicerat sin Finlands forntid i Chronologisk öfversigt åtföljd af de förnämsta händelser ur Rysslands och Sveriges historia, en allmän uppräknande händelsehistoria som sträckte sig fram till närvarande tid. Historiens studium vid universitetet gällde under 1830- och 1840-talen i många fall antiken, Grekland och Rom, med vissa företrädare även för medeltid och nyare allmän, icke svensk-finsk historia. Cygnæus hade blivit docent i historia 1839 med stöd av en avhandling om Hannibal. År 1843 utnämndes tre nya docenter i historia, C. W. Törnegren, Fabian Collan och Edvard Grönblad. Törnegren blev docent i lärdomshistorien och utgav 1844 en avhandling om Afrika i litteraturen från antikens auktorer till samtida. Collans och Grönblads docentspecimina behandlade ämnen ur den äldre inhemska historien.20 Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys 2010, s. 94 f.
41 Synligast i offentligheten av de skribenter som behandlade nationalhistoriska ämnen 1843–1845 var Snellman och Cygnæus. Topelius följde i deras kölvatten när det gällde att hävda särskilda finska ståndpunkter eller det finska folkets roll i historien. En av Snellmans förutsättningar för en kulturell »nationlig tillvaro» var en nationallitteratur. Den nationallitterära väckelsen hade genom J. L. Runebergs produktion på svenska, särskilt eposet Elgskyttarne (1832), och genom Lönnrot och Kalevala på finska (1835) fått ett starkt uppsving redan under 1830-talet. Någon motsvarighet till kodifiering av det nationalhistoriska i Finland fanns däremot inte i det skede då Topelius 1843 ställde sin fråga om huruvida det finska folket äger en historia. Topelius definierar inte heller ’folket’ som ett eventuellt historiskt subjekt.
Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning
42 Topelius tal »Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning», uppläst på österbottniska avdelningarnas möte den 30 oktober 1844, är en sammanfattning av hans dåtida syn på studentavdelningarna. Han såg dem som en sedlighetsbärande institution som genom sin nationalanda »räddar» studenterna för det allmänna och införlivar dem med staten. Studentavdelningarna skulle skapa en »nationell verkningskrets» och för sina medlemmar vara ett fritt samhälle, som i miniatyr kunde utöva alla statens funktioner, lagstiftande, dömande och verkställande makt. Grundtanken är hegeliansk och hade uttryckts redan på 1830-talet av J. V. Snellman, som hade varit nordösterbottniska avdelningens kurator 1837–1839, och slutligen formulerats i hans kända och mycket spridda skrift Om det akademiska studium 1840. Topelius ansluter sig helhjärtat till denna idealistiska, starkt statsorienterade syn, som kom att styra uppfattningarna om studenternas och de universitetsintellektuellas roll i Finland under decennier framåt.21 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 106 f.
43 All uppfostran går ut derhän, att föra indiwiden till sedlig frihet. Denna frihet äger sitt yttersta menskliga mål i staten, som är det medwetna och förwerkligade rätta. Följaktligen är staten, såsom ändamål, det genomgående, ständigt närwarande i all uppfostran. Detta förhållande blir likwäl märkbart först wid ynglingaåren, när indiwiden winner den förnuftiga friheten att bestämma sina handlingar. Wid dessa år, då individualiteten skarpast utpreglar sig, framträder staten ur bakgrunden och fordrar denna individualitets fria underordnande under ett allmänt. »Ty, säger Snellman, staten är sedligheten som nationalanda.» Allt widare sedligt framskridande går således derpå ut, att, med bibehållande af individens frihet, ordna hans werksamhet under det allmänna.
Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?
44 »Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?» framfördes på Floradagen den 13 maj 1845 av Topelius i egenskap av tf. kurator för Österbottniska avdelningen, som svar på ett påstående av den tidigare kuratorn för sydösterbottningarna, Rudolf Israel Holsti. Topelius betraktar de österbottniska studenternas situation i ljuset av det svenska, det finska och det ryska i hela landet, och framlägger prognoser för det framtida förhållandet mellan språkgrupperna, då rollerna blir ombytta:
45 Men i detta ögonblick är swenskheten ännu den wida mäktigare och inflytelserikare; derföre måste den bekämpas, brytas och nedslås jemnt så mycket, att finskheten får luft, får utrymme att komma till lif, erkänna sig sjelf och erkännas af andra såsom fullt berättigad individualitet. Detta är den akt af skådespelet, hwari wi nu befinne oss, och, märkom det, den wida lättare. Ty nu glider farkosten utför strömmen; hwarje gång nationalkänslan reser sig upp mot swenskhetens ingrepp, heter det från öster: slå till! – Och Finnen slår och hans wän, ryssen, ler.
46 Österbottens och österbottningarnas uppgift ska bli att på allt sätt stöda de finska »folkelementerna», i motsatt fall går den österbottniska svenskheten under. Österbottningarnas stjärna är på uppåtgående, om och när svenskheten och finskheten allierar sig med varandra. Topelius talar för en österbottnisk-nordfinsk inriktning i den då aktuella diskussionen om finskans och den finska skriftliga kulturens kommande normativa språk. Frågan gällde valet mellan västliga eller östliga, savolaxiskt-karelska dialektformer:
47 Må således Österbotten wid den wigtiga frågan om finskans utbildning till allsidigt organ för den europeiska bildningen, lägga i wågskålen sin rena, om äfwen hårda norrfinska dialekt.
1840-talets vändpunkter
48 Åren före 1848 års marsrevolution i Europa är Topelius egen radikala period, då hans diktning står i ett omedelbart samband med de europeiska Vormärz-rörelserna, som förenade sig i kraven på folkens frihet och en nationell mobilisering av de glömda folken i Europas periferi. Topelius svenska ord till »Studentmarseljäsen» 1844 (»Det går ett rop») som krävde frihet för »Suomis folk» väckte stormande entusiasm bland studenterna och sjöngs demonstrativt på gatorna i Helsingfors tills den förbjöds. Året var Topelius »Suomi»-år, då hans promotionsdikt tidigare på våren hade talat för en nationell väckelse bland de finska frändefolken, enligt europeiska exempel. I sina nya ord till »Marseljäsen» tog han också upp förhållandet till Ryssland:
49Två makter Suomis ande döma
till träldom smädefull:
om Sveriges bildning vi förglömma,
så sker det ej för Rysslands skull.22 »Det går ett rop», Övrig lyrik, ZTS III 2019.
50 Topelius »Studentmarseljäs» sjöngs ännu i februari 1848 vid avskedsfesten för professor J. J. Tengström. Detta var ett tecken på vilken revolutionär vändning studentrörelsen i Finland kunde ha tagit, om den inte genom starka insatser av universitetets ledande gestalter hade pacificerats till den idealism, natur- och folkpatriotism som manifesterades på Florafesten 1848 genom Runebergs nya nationalsång »Vårt land».23 Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1808–1917 1989, s. 154–193, kapitlen »Studentlivets politisering» och »Vicekanslern och revolutionen»; Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys, s. 107–117.
51 Topelius »nationella uppvaknande» i universitetets och österbottniska avdelningens beskydd under 1840-talet avtecknade sig i prosa och diktning och i hans anföranden rörande Finlands historia. Han formulerade i akademiska sammanhang de aktuella fosterländska frågor, som väckts under 1830-talet och ägnade sig också i sitt författarskap åt historiska motiv, i Finland framställdt i teckningar (1845–1852) eller i Hertiginnan av Finland (1850) som förberedelse till Fältskärns berättelser på 1850-talet.
52 Efter 1848 års revolutionära händelser i Västeuropa skärptes också samhällets ordningsprinciper och den politiska övervakningen av universitet och studenter i Nikolaj I:s Ryssland. Topelius följde den allmänna trenden och övergav sin tidigare internationella orientering till förmån för en pragmatisk fosterländskhet. I sin produktion riktade han sig till det egna landet och folket, medvetet lojal mot kejsarens person, men punktvis kritisk till ämbetsmannaväldets godtycke i landets högsta förvaltning och till presscensuren, som alltid berörde Topelius djupt som redaktör för Helsingfors Tidningar.
53 Topelius lojalitet och pragmatism prövades vid Krimkrigets utbrott, då han i sin dikt »Den första blodsdroppen», publicerad i Helsingfors Tidningar den 24 maj 1854, kommenterar den engelska flottavdelningens första strid utanför Ekenäs. Hans politiska budskap var starkt riktat mot England och därmed proryskt, vilket väckte stor uppmärksamhet genom översättningar också till andra språk. Topelius fick många motståndare som tolkade hans dikt som ett insmickrande tack till kejsaren för den oväntade utnämningen till e.o. professor i mars samma år. Reaktionerna på »Den första blodsdroppen» och mängden av smädelser för ryssvänlighet som Topelius allmänna hållning till kriget hade medfört påverkade starkt hans debut som professor. Studenterna uteblev demonstrativt, till en början hade han bara en handfull åhörare.24 »Den första blodsdroppen», Övrig lyrik, ZTS III 2019.
Universitetsstudierna
54 Som student följde Topelius den allmänna studiegången, där de klassiska språken och i synnerhet latinet, som han var förtrogen med från skolan, beredde honom mycket arbete. Latinstudiet idkade han »mest och ihärdigast» av alla de många examensämnena.25 Vasenius, Zacharias Topelius II 1914, s. 29–34, om Topelius »lärda dater» som student, även ofta behandlade i dagböckerna, ZTS XXI 2018. Han övade sig i ämnesskrivning på latin först för Runeberg, sedan för adjunkten N. A. Gyldén och för professorn i vältalighet och skaldekonst, J. G. Linsén. Han deltog i disputationsövningar på latin och i kollegier i latin och grekiska för Linsén och A. G. Sjöström. Homeros, latinet och grekiskan sysselsatte honom ofta under sommarferierna. I studierna ingick också grunderna i hebreiska.
55 Skrivprovet pro gradu prövade studenternas kunskaper i latin och förtrogenhet med vetenskaperna inför filosofie kandidatexamen. Topelius pro gradu, daterad 30 maj 1839, är en typisk kort kria på latin, ett slutprov på de skrivövningar i latin han ägnat sig åt i åratal och som professorn i vältalighet utfärdat ett betyg över. Alla professorer gav ämnen för provet, och examinanden fick välja mellan tolv ämnen att skriva om. Topelius ämne, »Om de orsaker som har bidragit mest till att befordra och öka påvarnas makt» (»De causis quae ad promovendam et augendam potestatem paparum maxime conduxerunt»), behandlar närmast medeltiden och är hållet på ett helt allmänt plan, med försök till en korrekt grammatikalisk och retorisk framställning.
56 För magistersgraden krävdes förutom examen i fakultetens egna ämnen också en examen i teologi (den s.k. lilla teologen), ett skrivprov pro exercitio i latin över ett ämne givet av fakulteten samt skrivprovet pro gradu. Topelius hade avlagt sitt prov pro exercitio den 7 maj 1836 och 16 maj 1838, genom att försvara partiklar av professor C. R. Sahlbergs omfattande avhandlingssvit Insecta fennica. Kandidatexamen tog Topelius den 12 maj 1840, vilken föregicks med tentamina i elva ämnen under 75 dagar. Han promoverades till filosofie magister den 20 juli 1840.26 Klinge, Kejserliga Alexanders Universitetet 1808-1917 1989, s. 395; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 114 f.; Topelius, Dagböcker, ZTS XXI 2018, maj 1836, maj 1838, maj, juni 1839, maj, juli 1840; Vasenius, Zacharias Topelius II 1914, s. 174.
57 Topelius följande latinska skrift, »Teser» (»Theses») för ansökan om lektorstjänsten i historia vid Vasa gymnasium, trycktes i Åbo och behandlades inför domkapitlet som en obligatorisk del av ansökningsproceduren den 29 september 1845. I sina nio teser samlar Topelius upp allmänna, personliga och aktuella synpunkter på historievetenskapen för att behandlas i disputationsform med argument för eller emot. Teserna handlar bland annat om sambandet mellan ideer, handlingar och lagbundenhet i historien, förhållandet mellan historia och geografi, människans rättigheter och familjen som grund för samhället, samt även om kungamakten och utvecklingen som ledde fram till franska revolutionen. Avpassade för domkapitlet är teserna om Guds roll i historien, om kyrkans inflytande på personlighetens idé och Luthers betydelse. Topelius avslutande tes behandlar »de senaste tiderna», den på 1840-talet aktualiserade frågan om fattigdom och revolutionära rörelser, som har gjort att »den otillåtna kommunistiska sammanslutningen» har uppstått. Därefter har också politiska partier framträtt, »otröttliga i att kullkasta den allmänna ordningen». Här avtecknar sig 1840-talets stora debattfrågor som starkt engagerade Topelius under åren före 1848 års revolution.
58 Till lektorstjänsten i Vasa utnämndes den mer meriterade Torsten Thure Renvall. Det officiella beslutet togs vid konsistoriets möte den 15 oktober. Topelius sökte ett lektorat vid Åbo gymnasium 1850, men även då fick Renvall tjänsten. Detta ledde till att lektoratet i Vasa blev ledigt på nytt, och denna gång fick Topelius tjänsten. Han tillträdde dock aldrig eftersom han utsågs till e.o. professor i Finlands historia vid universitetet 1854.
59 Topelius tryckta avhandling för doktorsgraden, »Om det sätt att ingå äktenskap som en gång var i bruk hos finnarna» (»De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente») är indelad i tolv paragrafer och enligt gällande universitetsstatuter avfattad på latin. För doktorsgraden krävdes en licentiatexamen, vilken Topelius hade avlagt den 8 november 1844 med huvudvitsord i historia, och dessutom ett disputationsspecimen.
60 Filosofie doktorsgraden instiftades 1828 och var länge någonting som få strävade efter.27 Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940, s. 358 Topelius avhandling framlades den 17 juni 1847, i sista stund före den kommande promotionen. Avhandlingen är kortfattad, men berör för tiden högst aktuella frågor i historieforskningen: äktenskapet och familjen och deras ursprung som samhällsinstitution bland finnarna och därmed i Finland. Frågan var principiellt av stor betydelse för uppfattningarna om folkens äldsta historia och de rättsliga grunderna för olika samhällsformer. De germanska och skandinaviska folkens forntid, före införandet av medeltidens skrivna landskapslagar, den romerska rätten och den katolska kyrkans kanoniska rätt, hade varit föremål för många studier utanför Finland.28 Topelius hänvisar till J. J. Nordströms omfattande arbete Bidrag till den svenska samhällförfattningens historia efter de äldre lagarna till sednare hälften af sjuttonde seklet, som hade utkommit 1839–1840; även J. V. Snellman behandlade i sina skrifter äktenskapet och familjen som samhällets grundval. Sedvanerätten och folkens nedärvda seder och bruk (Sitte und Brauchtum) bildade det äldsta skiktet i samhällsförfattningarna.
61 Topelius försöker kort belysa denna fråga i det fornfinska samhället, bland annat med stöd av Kalevala, som vid denna tid uppfattades som en riktgivande historisk källtext. I övrigt stöder sig Topelius på samma typer av källmaterial som anlitades för motsvarande studier av andra folk: antikens auktorer, krönikekällor, äldre resebeskrivningar och upptecknad folklore. I finnarnas fall tillkommer nya jämförande uppgifter om de finskbesläktade folkstammarnas historia och forntid som M. A. Castrén hade publicerat under 1840-talet. Topelius fråga om förekomsten av brudrov eller brudköp hos fornfinnarna blir någorlunda tillfredsställande utredd, och hans avhandling har vanligen noterats som det första försöket att tillämpa runotexterna i Kalevala på faktiska historiska förhållanden.
62 Topelius tal och föredrag från åren 1848–1852, »Om Finska Folkets och Stammens betydelse i Historien», »Om Qvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden» och »Om det religiösa momentet i finska folkbildningen» är en fortsättning på hans studier från 1840-talet av de finska och skandinaviska folkens äldsta historia, med den finska folkdiktningen och Kalevala som central historisk källa. Delstudier hade också publicerats bland annat i Finland framställdt i teckningar 1845–1852.
63 Föredraget om finska folkets och stammens betydelse i historien hölls i Akademiska Läseföreningen29 Topelius hade själv varit med om att grunda Akademiska läseföreningen 1846. Föreningens främsta ändamål var att upprätthålla och underhålla en läsesal för studenterna, samtidigt som dess lokal fungerade som en mötesplats för studenterna där de kunde samlas och diskutera gemensamma spörsmål. den 7 april 1848 och utvecklar Topelius grundläggande idéer om sambandet mellan folk, historia och geografi. Det andra föredraget om kvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden ingick i den uppmärksammade serien Litterära soireer i universitetets solennitetssal. Föredraget om det religiösa momentet i den finska folkbildningen hölls vid Finska Bibelsällskapets årshögtid i solennitetssalen den 21 april 1852. Topelius utvecklade här ytterligare sin syn på finska folkets och Finlands historia, inför en förening där han inte i övrigt förefaller ha varit aktiv. Han ger här en exposé över hela den kristna kyrkans historia, judendomens roll, kristendomens utbredning mot norr och kampen mot den skandinaviska och finska gudaläran. Ordet »folkbildning» i föredragets rubrik motsvarar inte »folkbildning» i dess sentida betydelse, snarare folkets utvecklingsgång i kyrkans hägn.
De akademiska tillfällesdikterna
64 Topelius kortare tillfällesdikter kan indelas i två markanta huvudgrupper: dels dikter till enskilda universitetsmän vid födelsedagar, jordfästningar eller vid fester och evenemang, dels dikter riktade till universitetet självt eller till de studentavdelningar som stod Topelius närmast, de österbottniska och västfinska. Några dikter (»Calonius» och »Porthan» 1873, »Per Brahe» 1880, »Frans Michael Franzén» 1880) berör portalgestalter i universitetets historia. De svenska universitetsjubileerna i Lund 1868 och i Uppsala 1877 uppmärksammas också i diktform. I »Till Emma Irene Åström» 1882 uppmärksammas den första finländska kvinna som promoverades till magister.
65 En stor del av dikterna var av rubriceringarna att döma avsedda att sjungas (»Studentsång» och »Ord till musiken»). Andra var uppenbart avsedda att reciteras. Universitetet som sådant har huvudrollen i »Wåra Julidagar» 1840 och »Vår enda arfvelott» från 1852. »Den resande studenten», tryckt 1845, är den enda starkt personligt hållna. Det är en bearbetning av minnesbilder från Topelius egen studenttid, från resorna mellan Österbotten och Helsingfors och hans första stora syndfulla förälskelse, Greta från Kahra 1838.
66 De flesta av de akademiska smärre dikterna är centrerade kring personer och särskilda tillfällen. De bildar en svit av brukslyrik som på sitt sätt avspeglar universitetskretsarnas betydelse i huvudstadens offentlighet. Ofta innehåller de högst konventionella hyllningar till samtida och historiska personligheter.
67 Topelius uppträdde som »hovpoet» och talare vid en del av de fester som universitetet anordnade med anledning av märkesdagar inom det ryska kejserliga huset. Han hade trots sina frihetliga finsk-nationella ideal publicerat en hyllning till Nikolaj I:s Ryssland redan 1843, »Thronen utan like», med de kända raderna »Från Ålands skär till Sitkas – blott ett rike, / En thron kring jordens niondel sig sträcker».30 »Thronen utan like», Ljungblommor, ZTS I 2010. Han framträdde med en hyllning till tronföljaren Alexander Nikolajevitj med anledning av dennes besök i Helsingfors, »Den 14 mars 1851».31 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 231. Topelius förhöll sig alltid lojal till de kejserliga, däremot hävdade han starkt universitetets och studenternas särrättigheter, mot de lokala högsta ämbetsmännen i Helsingfors, vicekansler och generalguvernören.32 Ett känt exempel är hans konflikt med vicekansler Casimir von Kothen 1871 kring professor A. Nordqvist och studenternas demonstrationer mot honom, i den politiskt känsliga frågan om minnena från 1808-09 års krig. von Kothen godtog inte Topelius för en ny period som inspektor för Västfinska avdelningen och sägs ha yttrat: »Topelius är bra för barn och småfåglar, men icke duger han för studenter».Självbiografiska anteckningar 1922, s. 256.
68 Till hans mest underdåniga hyllningar hör minnesorden som han framförde på universitetets sorgefest den 24 maj 1865, med anledning av tronföljaren-kanslerns död i Nice den 23 april samma år. Den långa, översvallande minnesdikten kallades i pressen »versifierat föredrag» och refererade på sedvanligt sätt den unge storfurstens förtjänster och meriter, allmänt och i förhållande till universitetet.33 Helsingfors Dagblad 26/5 1865; Suometar 26/5 1865. Festens program inleddes med en sorgmarsch komponerad av F. von Schantz och en kör ur Cherubinis Requiem, därefter höll Topelius sitt anförande, som åtföljdes av kören »Lacrymosa» ur samma Requiem. Docenten och magistern Julius Krohn höll ett minnestal på finska och festen avslutades med kören »Pie Jesu» ur Cherubinis Requiem. Rektor A. E. Arppe hade utfärdat en inbjudningsskrift, som tillsammans med Topelius dikt och Krohns tal trycktes i en särskild minnesskrift.
69 Diktens – och hela festens – verklighetsbakgrund var tämligen mager. Tronföljaren Nikolaj Alexandrovitj, född 1843, hade blivit utnämnd till universitetets kansler i mycket unga år 1855. Ämbetet handhades av ministerstatssekreteraren Alexander Armfelt, formellt som tjänstförrättande kansler. Den enda gång Nikolaj Alexandrovitj besökt universitetet var när han som trettonåring gjorde en kort visit i Helsingfors.34 Helsingfors Tidningar 27/6 1857. Hans förbindelser med universitetet i Helsingfors förblev högst formella och han hann aldrig utveckla sina akademiska intressen. Till sin dikt fogade Topelius en epilog i sex strofer, som var tillägnade storfurstens trolovade, den danska prinsessan Dagmar. Denna del av hans dikthelhet utelämnades när dikten (under titeln »Nikolai Alexandrovitsch») senare omtrycktes i samlingen Ljung 1889.35 »Nikolai Alexandrovtisch», Nya blad och Ljung, ZTS II 2019.
70 Den 10 december 1866 återkom universitetet med en festlighet, »med anledning af dess höge Kanslers, H.K.H. Storfursten, Thronföljaren Cesarewitsch Alexander Alexandrowitsch’ och H.K.H. Storfurstinnan Cesarewna Maria Feodorownas förmälning». Universitetets kanslersämbete hade övergått till storfurst Nikolaj Alexandrovitjs yngre bror, den blivande Alexander III, som även trädde till som prinsessan Dagmars gemål. Topelius skrev en kring fursteparets egenskaper och världsfamnande lycka sammanvävd festkantat med skandinavisk-ryska anspelningar. På sin tid väckte kantatens avslutande parti med sin hyllning till Alexander Alexandrovitj – en parafras på den ryska kejsarhymnen, »folksången» – starkt misshag. I sin minnesteckning över Topelius skriver Jac Ahrenberg: »Kantatens sista verser väckte sångarnas flammande indignation och höll på att föranleda en sångarstrejk.»36 Ahrenberg, Människor som jag känt 1921, s. 194. Topelius var under dessa år högst aktiv när det gällde lojalitetsbetygelser för det kejserliga huset. Alexander II:s räddning vid ett attentat i april 1866 föranledde lyckönskningsadresser från Finland. Topelius stod bakom formuleringarna i två av dem, adresserna från universitetet och från Helsingfors damer.37 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 378.
Promotionsdikterna
71 Mera tungt vägande och utarbetade för ceremoniellt bruk och för eftervärlden är Topelius promotionsdikter. Traditionen med i häften tryckta festdikter till filosofiska fakultetens promotioner hade grundlagts redan under universitetets tid i Åbo. Dikterna beställdes gemensamt av dem som skulle promoveras till magistrar som en särskild hedersbevisning till en uppskattad samtida diktare med akademisk anknytning. Dikternas titel har därför oftast formen av en hälsning till de promoverade magistrarna, vilkas namn också trycktes i dikthäftet. Tematiskt strävade promotionsdikterna vanligen till att vara idébärande sammanfattningar av det akademiska livets och vetenskapens villkor, därtill fanns ett återkommande inslag av patriotism i dess olika former. Bland promotionsdiktarna i Åbo förekommer välkända namn som Henrik Gabriel Porthan, Jacob Tengström, Alexander Ingman, Frans Michael Franzén och Michael Choraeus.38 Om promotionsdikternas tradition: Huldén, »Den akademiska dikten och mitt Universitet» 1992, s. 260–270.
72 Den första filosofiska promotionen hölls i Helsingfors 1832, med Johan Jakob Nervander som promotionsskald.39 Om 1832 års promotion: Knapas, »Det akademiska ögonblicket. Aura besöker Helsingfors 1832» 2001, s. 57–66. Han återkom som diktare också vid följande promotion 1836. I Helsingfors blev det en tradition att dela ut de tryckta promotionsdikterna bland publiken i solennitetssalen, under själva akten.
73 Som fyrfaldig promotionsskald 1844, 1853, 1860 och 1894 alternerade Topelius närmast med Fredrik Cygnæus (1840, 1850 och 1864). Fredrik Berndtson var promotionsdiktare 1847, universitetsbibliotekarien C. W. Törnegren 1857. Den första promotionsdikten på finska skrevs 1869 av A. Oksanen (professor August Ahlqvist) som en stark apostrofering av finskan som akademiskt språk (»Käy sisään vaan, sä Suomen runotarkin ...»). Därefter följde alltid språkliga kontroverser kring valet av promotionsdiktare: år 1873 fortsatte man på finska med Julius Krohn, 1877 och 1882 var dikterna på svenska, av Gabriel Lagus respektive Theodor Lindh. År 1890 debuterade Paavo Cajander som promotionsdiktare på finska.40 Om promotionerna och språkstridens grupperingar: Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1808–1917 1989, s. 609–611, 662–667. Topelius promotionsdikter honorerades av magistrarna med 50 rubel silver 1844, med ett silverskrivtyg med ringklocka 1853, med en landskapsmålning av Magnus von Wright (»Koljattarenmäki») 1860 och med en lagerkrans av silver 1894.41 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 99.
1844: Suomi-romantiken
74 Topelius promotionsdikt av den 21 juni 1844 var en signifikant tidsbild från den finsk-nationella studentväckelsens genombrottsår kring mitten av 1840-talet.42 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 210; allmänt om 1840-talets studentrörelse: Klinge, Ylioppilaskunnan historia. Ensimmäinen osa 1828–1852 1967, särsk. s. 70–118; Klinge, »Omvälvningens decennium», Kejserliga Alexanders-Universitetet 1808–1917 1989, s. 154–179. Fosterlandet – här konsekvent kallat »Suomi» – det finska språket och de nyss upptäckta finsk-ugriska frändefolkens gemenskap dominerar dikten. Talesman för det finska folkets vishet är Wäinö, Kalevalas store sångare Väinämöinen. Dikten förmedlar framför allt M. A. Castréns då aktuella uppfattning om de finskbesläktade folkstammarnas vandring från deras urhem i Altai-bergen. Diktens panfennism förenar alla som tillhör den »Finska stammen», inför en ny tid som randas genom de unga nationalitetsrörelserna »vid Irlands strömmar, i Böhmens berg och Ungerns». I Europa »Går högt de rop, att folken må varda unga / Af egen lifskraft och kasta från sig den lånta; / det ropet har ekat starkt i Suomis fjäll».
75 Särskilt den manifestativa strofen om ett folk och ett språk i Finland – finskan – angav ett långvarigt ledmotiv för den finsknationella rörelsen och dess radikala form, fennomanin under följande årtionden.
76Ett folk! ett land! ett språk! en sång och en visdom!
Från sjö till sjö och från barm till barm gå orden.
Ur egna källor Suomis floder rinna;
Ur egna källor rinne dess framtid opp!
Hvi Lönnrot gick att slocknande sånger samla,
Hvi gick Castrén att teckna förvridna dragen
Af fjerran hedars sorgsna Suomi-fränder,
Om ej för ljudande ord: ett folk! en stam!
77 Åren 1844–1845 var en första, radikal höjdpunkt på Topelius finsk-nationella väckelse, vilket framträdde i många sammanhang. I januari 1845 publicerade han artikeln »Till Finlands Mödrar» med uppmaningen att de skulle låta sina barn lära sig finska.43 »Till Finlands Mödrar», Helsingfors Tidningar 4/1 1845. Till en avskedsfest för bland annat M. A. Castrén som var på väg till Sibirien på nya forskningsresor skrev Topelius samma vinter en dikt, som var en fortsättning på tematiken från promotionsdikten föregående vår. Han behandlade på nytt den stora idén om hur anden har väckts i Suomis hjärta till sin egen kallelse och till att skapa sin egen visdom:
78Men han är ung, – han måste gå tillbaka
I ödemarken, att sig sjelf der finna;
Germaniskt slagg han måste af sig skaka;
Sig sjelf med strid han måste återvinna.
79 Det kontroversiella uttrycket »germaniskt slagg» ändrade Topelius senare till »allt utländskt slagg».44»Lönnrot, Castrén», Ljungblommor, ZTS I 2010. Det »germaniska» eller forntyska (Altdeutsch) utövade under 1840-talet en stark lockelse i akademiska kretsar, och Burschenschaft-studenternas långa hår, skägg, pipor och extravaganta historiserande klädsel uppfattades som revolutionära i de tyska och nordiska länderna.
80 Promotionsdikten från 1844 kommenteras i Helsingfors Morgonblad (sannolikt av redaktören S. G. Elmgren).45 Helsingfors Morgonblad 27/6 1844. Inledningen karakteriseras som »en allegorisk och vackert tänkt, ehuru måhända nog dunkel och floskulös skildring». Fortsättningen, hur den finska stammen – personifierad i bilden af »vilda fjällens starke Wäinö» (Väinämöinen) – driven av en oförklarlig längtan har vandrat från Altai, »vid jordens hjerta, Folkens gyllne barndomsvagga», ner till »Nevas framtidsvågor», till Ladoga, Saimen och Päijänne och i Finland lär sig sång och vishet, väckte större entusiasm och de avslutande nio stroferna återgavs i sin helhet i tidningen. Långt senare beskriver Topelius sina verser från 1844: »De voro tämligen medelmåttiga, men genom dem gick en fläkt av en ny tid, en ännu oskyldig pust av fennomani, som icke blev obemärkt.»46 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 99.
1853: Har vetenskapen ett fädernesland?
81 Topelius promotionsdikt 1853 »Har vetenskapen ett fädernesland» är skriven i ett annat tidsläge än hans motsvarande dikt från 1844. Den första vågen av studentfennomani och 1840-talsradikalismen hade försvagats och återgången till en politisk ordningsprincip präglade universitetslivet. De nya universitetsstatuterna 1852 förstärkte ytterligare ordningsprincipen och dirigeringen uppifrån, genom att bland annat studentavdelningarna upplöstes. Topelius skyndade till universitetets försvar genom sin dikt »Vår enda arfvelott», en hyllning till universitetet som finska folkets värn genom tiderna. Vid promotionen den 30 maj 1853 fortsatte han delvis med samma tematik, men betonade framför allt kravet att vetenskapen och dess företrädare ska ställa sig i fosterlandets tjänst och inte ägna sig åt rotlöst tvivel i en internationaliserad omvärld. Nu infördes också Gud som en ständigt närvarande bakgrundskraft:
82Ty Vetenskapen utan Gud,
Det är en vår i vinterskrud,
Det är en blomma utan ljus,
Förglömd i natt och grus.
Men Vetenskapen utan hand
Och hjerta för sitt fosterland,
Är blomman utan rot och grus,
Förbränd af idel ljus.
83 Promovendi adresseras enligt universitetets nationella tradition: från Agricola till Castrén är det »den vises pligt / att vårda landets väl och vigt» och »en rad af ädle finske män / i snillets lagrar flätat grön / medborgarkronans lön». Den ideala vetenskapsmannen som samtidigt är framstående medborgare – inte undersåte – skymtar i denna formulering.47 Promotionen beskrevs i Helsingfors Tidningar 1/6 1853 och i Morgonbladet 2/6 1853, utan kommentarer till Topelius dikt.
84 Topelius svar på frågan om vetenskapen har ett fädernesland är ett obetingat ja. Fäderneslandet är en förutsättning för framgång i arbetet för vetenskap och konst. Finland, »Suomi» eller universitetet nämns inte explicit, inte heller finska folket som vetenskapens grogrund eller avnämare. Dikten är hållen i en politiskt sett neutral, patriotisk-idealistisk ton. I Helsingfors Tidningar från samma dagar beskriver Topelius promotionerna som nationalhögtider med stor tillströmning av deltagare. Genom dem visar fosterlandet i främsta rummet »sin kärlek, sin förtröstan, sin aktning för bildningen sjelf, representerad af det för alla finska hjertan som en perla och ögonsten dyrbara universitetet och dess lärjungar».48 Helsingfors Tidningar 1/6 1853.
1860: Striden om ljuset
85 1860 års promotion präglades av en generation med stor betydelse för Finland under de följande årtiondena. I den idéhistoriska bakgrunden fanns 1850-talets mobilisering av först den finska och nästan samtidigt den svenska språk- och nationalitetsrörelsen i Finland.49 Knapas, »Striden om ljuset. Topelius promotionsdikt 1860 och dess tidssammanhang», Författaren Topelius 2019, s. 227–264. Artikeln behandlar utförligt promotionen, evenemangen, talen och utgivna publikationer. Den finskt sinnade bibliotekarien S. G. Elmgren noterar med tillfredsställelse i sin dagbok att det var en »riktig fennoman-doktors-promotion» med August Ahlqvist, Fredrik Polén, Paavo Tikkanen, Georg Zachris Forsman och Johan Gabriel Geitlin bland doktorerna.50 [Elmgren], S. G. Elmgrenin muistiinpanot 1939, s. 379 f. Bland de svenskt eller mera moderat sinnade doktorerna fanns Carl August Bomansson, Carl Gustaf Estlander och Wilhelm Gabriel Lagus. Vändningen i finsk-nationell riktning var framträdande 1860, med ytterligare J. V. Snellman, Elias Lönnrot och Elmgren själv bland hedersdoktorerna. »Internationalisterna» med en rysk-imperiell inriktning företräddes bland hedersdoktorerna av Matthias Akiander, Stepan Baranowski och Fredrik Cygnæus.
86 Topelius promotionsdikt »Striden om ljuset» var ett inlägg i promotionens flöde av tryckta och framförda texter. Ljuset – vetenskapen och upplysningen – och dess seger över mörkret var ett klassiskt tema för den akademiskt-idealistiska diktningen, som också kunde underbyggas med Bibelns ord och dess ljusliknelser. I inledningen återger Topelius valda delar av innehållet i runorna 47, 48 och 49 i Kalevala. Den ondsinta Louhi, »mörkrets moder» för bort både sol och måne till mörkets rike Pohjola. Ilmarinen smider en ny sol och en ny måne, men de saknar ljus – Väinämöinens försök att befria ljuset från fångenskapen misslyckas. Till slut förkunnar Louhi, som förvandlats först till hök och sedan till duva, ljusets seger:
87Och det vackraste i verlden
Uppenbart för alla låg.
Öfverallt var fågelsång,
Blomsterdoft och vattensprång,
Ungdom, kärlek och försoning,
88 Universitetet ska arbeta likt Ilmarinens smedja under Väinämöinens – sångarens och diktarens – överinseende. Handling och kamp, inte ord allena ska vara vägledande när framtiden formas »ur röda ässjan av det förflutna». Universitetet är ljusets högborg för folket, där nattens hök förvandlas till duva för dem som bär solen och månen på doktorsvärjans vigda klinga.
89 I det tredje avsnittet införs Guds ord och hans beskydd, som varar i evighet som garant för finska folkets framtid. Folket talar direkt till Gud:
90O, lyft mig! Lär mig! Lys min natt!
Att jag må framgå fritt och gladt
Till stora mål och ljusets skatt. –
Det är den friska fläkt, som går
I dag igenom verldens vår.
91 Kampen mot mörkret, ljusets seger och det finska folkets kommande lyftning som motiv och stoff i Topelius promotionsdikt kunde lätt associeras till tidshändelserna 1858–1860 och i synnerhet senare har man betonat diktens politiska dimension. Valfrid Vasenius påpekar att dikten återspeglar hur den »allmänanda» som först hade slagit rot i universitetets hägn nu hade spridit sig till vidare kretsar. Från att ha varit enbart akademiskt och kulturellt präglad hade den efter Krimkriget tagit form som ekonomisk företagsamhet med samhälleliga reformkrav, »medborgerlig samkänsla» och aktivitet i offentligheten.51 Vasenius, Zacharias Topelius IV 1924, s. 128–133. Allmänandan, esprit public, hade en stark talesman i Topelius själv, dels som professor inom universitetet, dels som tidningsman i offentligheten och nu också som tillfällesdiktare.
92 Vasenius likställer utan vidare diktens »förtryckarinna» med den ryska regimen i Finland under generalguvernör F. W. R. Berg. Han ser uppmaningarna till kamp som en uppföljning av den »björneborgarstämning», som firandet av minnena och veteranerna från 1808-09 års krig hade fört fram under de föregående åren. Runebergs ord till »Björneborgarnas marsch» hade nått offentligheten före promotionen i maj 1860, till julen samma år utkom andra delen av Fänrik Ståls sägner.52 Ibid., s. 134–137. Paul Nyberg är ännu tydligare och framhåller hur diktens »ämne rörde sig i folkets tankar»: »Vad var kampen mot generalguvernör Berg annat än en strid om ljuset. Vad var ungdomens strävan och mål annat än landets befrielse från det ryska förtrycket. Ord båta föga. Det fordras handling.»53 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 322 ff.
93 Topelius Kalevaladiktning på svenska var ett försök att överbrygga motsättningarna mellan de framväxande finsk- och svensksinnade grupperingarna inom universitetet. Kalevalas värld skulle göras gemensam för hela folket och nationen på dess två språk. Kalevalakonsten hade också i övrigt ännu 1860 en stark position, inom måleriet personifierad av R. W. Ekman och inom skulpturkonsten av C. E. Sjöstrand. Topelius teaterpjäs »Princessan af Cypern», som framfördes vid Nya Teaterns invigning samma år, i november 1860, var ett ytterligare försök i Kalevalas anda. Sagospelet med Lemminkäinen, »den finske Don Juan» på Cypern, lekte med sambandet mellan antiken och den finska fornhistoriens sägner.
1890: Hälsning från 1840 års magistrar 1890
94 Till promotionen 1890 bidrog Topelius med sin dikt »Helsning till de den 30 maj 1890 promoverade filosofie magistrarne från 1840 års magistrar», där han på motsvarande sätt som i de egentliga promotionsdikterna behandlar förhållandet mellan universitetet, vetenskapen och fosterlandet och den akademiska elitens historiska uppgift i Finland. Dikten är indelad i tre partier, rubricerade 1840, 1890 och 1940 och ger en exposé över förändringarna under femtio år och en vision femtio år framåt i tiden. Han talar om hur förhoppningarna från 1840 års generation (»der brann en eld i den djupa grunden / [...] / Natt skulle vika och dagen randas») och dess krav på fri luft och bragd förverkligats. Språkfrågan kunde inte förbigås och Topelius talar än en gång starkt för finskans framtid och ett odelat Finland. De som hade tagit emot den första Kalevala kunde blicka tillbaka: »vi lemna eder en ny tankeverld / i drägten af ett nytt, jungfruligt språk». De hade tagit emot en älskad fosterbygd, »vi lämna eder, klart förstådt, Vårt Land / – Helt, icke klufvet!»
95 De uppseglande konflikterna om Finlands ställning och konstitutionella särrättigheter som storfurstendöme inom det ryska kejsardömet under året 1890 slätas över av Topelius övergripande, högre ideal: »Rätt framför makt, men framför rätten pligt, / och mer än pligt, den kärlek, som försakar, / den starka tro, som öfvervinner verlden».
1894: Sanningen i går, i dag och i morgon
96 Valet av Topelius till filosofiska fakultetens promotionsskald 1894 var inte i takt med tiden och den akademiska ungdomens idévärld. Det kan snarare ses som en hedersbevisning till den siste kvarvarande av det nationella uppvaknandets stormän. Promotionen hade i övrigt starka drag av en ny tid. Promotor, professor C. G. Estlander behandlade i sin inbjudningsskrift förhållandet mellan konsten och moralen, med exempel ur Juhani Ahos produktion. Festkantaten var komponerad av Jean Sibelius till ord på finska av Kasimir Leino. Den framfördes under Sibelius ledning, med tidens stora artister Aino Achté och Abraham Ojanperä som sångsolister. »Konstig, men ställvis vacker», kommenterar Topelius den i ett brev till dottern Eva. Hans egen dikt »Sanningen i går, i dag och i morgon» är – med Paul Nybergs ord – en »djuptänkt och ståtlig hymn till det eviga livet», som återspeglar den livsåskådning och visdomslära som Topelius under årtionden utformat till sin egen.54 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 557 f. Dikten återger delvis samma budskap Topelius formulerar i sitt samtidigt pågående arbete med Blad ur min tänkebok (utgiven postumt 1898) – det eviga livet är det enda som består, sanningen i går, i dag eller i morgon förgår.
97 Den i praktfullt kvartoformat tryckta dikten inleds med en fem sidor lång dramatiserad disputationsscen från akademin i Åbo. Som preses tillägnas Porthan en hyllning som stridsman för 1700-talets sanning och för fosterlandet och dess framtid:
98Han var den morgondag
Ur hvilkens rot en Lönnrot vuxit upp,
Ur hvilkens frö ett Kalevala grott,
Ur hvilkens aska uppstått Fänrik Stål
Och på hvars graf ett folk förstått sig sjelf.
99 Topelius utnyttjar också tillfället att skarpt relativisera värdet av 1700-talets slagord och nyckelbegrepp, som frihet, jämliket, broderskap, upplysning, förnuft, dygd och människorätt. Samtiden finner föga nåd: »Än är ej Cagliostro död. / Spencer och Darwin sämjas med fantomer / Af Buddha, Home, Blavatsky, Esperance ...» Flammarion, det sena 1800-talets store populärastronom, har konstruerat en andelös världsrymd, utan Gud. Diktens andra och tredje huvudavsnitt är reflekterande tankediktning kring sanningsproblemet, utan konkreta eller historiska exempel. Den avslutas med en hyllning till »detta eviga, djupt fördolda» som livsström för vetenskapen.
Minnestal och äreminnen
100 Under 1800-talets senare hälft utvecklades ett särskilt festväsende kring universitetet. Det riktade sig framför allt utåt till en bredare offentlighet, och spreds genom tidningspressen i hela landet och rapporterades ända till S:t Petersburg. Festerna arrangerades med anledning av olika jubileer, märkesdagar inom det ryska kejserliga huset eller till minnet av avlidna inhemska stormän. De iscensattes med ett mångsidigt konstnärligt staffage i universitetets solennitetssal eller i studenthusets sal: riklig dekor och utsmyckning, musiknummer, dikter och festtal. De kunde också tillägnas allmäneuropeiska kulturheroer – fester firades i Helsingfors till minnet av Friedrich von Schiller, Beethoven och Shakespeare.
101 Rollen som festdiktare eller festtalare på minnesfesterna var under årtionden en av Topelius mest synliga och uppburna. Hans retoriska förmåga kunde här få uttryck, som samtiden ställde högt i litterärt avseende. Festerna var ett klassiskt sätt att befästa tidigare stormäns ära och minne eller att lansera nya nationella portalgestalter. Festtalen och -dikterna trycktes vanligen och evenemangen refererades utförligt i tidningspressen. De tryckta versionerna kompenserade i någon mån Topelius modesta framtoning på estraden eller i katedern. Hans svaga röst och för större åhörarskaror bristfälliga pondus som talare omtalas ofta av samtida åhörare.
102 De bästa av Topelius minnes- och hyllningstal är välformulerade retoriska framställningar, lovtal i den klassiska laudatio-genren. De inkluderar personalier, efterföljansvärda exempla ur de behandlade personernas liv och verk, händelser och personliga upplevelser, samt en bedömning inför samtiden och eftervärlden hur deras specifika ära och minne ska bli bestående. I många avseenden likställbara med talen är de tryckta inbjudningsskrifter som Topelius i egenskap av promotor eller rektor lät trycka inför universitetets egna fester.55 Topelius mest kända minnestal och inbjudningsskrifter utgavs i Samlade skrifter, volymen Smärre skrifter 1904: Talet vid minnesfesten i Societetshuset den 24 september 1864 över konstnären Werner Holmberg; »Året 1827», inbjudningsskrift till filosofie magister- och doktorspromotionerna den 31 maj 1877; Inbjudning till universitetets minnesfest på hundrade årsdagen av Alexander I:s födelse den 24 december 1877; Inbjudning och tal vid universitetets minnesfest den 6 maj 1878 över J. L. Runeberg (»Runebergs uppfattning av skaldekonsten», »Runebergs betydelse för fosterlandet»); Tal vid J. V. Snellmans jordfästning den 7 juli 1884; Vid Elias Lönnrots åttioårsdag den 9 april 1889 (»Ett folks kärlek», »Paikkari torp», »Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag»); »Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnæus och hans historiska arbeten», framförd på Finska Historiska Samfundets möte den 9 november 1883; Minnesorden över Fredrik Pacius vid Konstnärsgillets årsfest den 5 februari 1891.
103 Till samma laudatio-genre kan också räknas den i stor upplaga på svenska och finska tryckta minnesskriften till avtäckandet av Alexander II:s ärestod på Senatstorget den 29 april 1894. Topelius hade deltagit aktivt i statyprojektet och dess tävlingsskeden ända från första början och han hade varit ordförande i den särskilda kommitté som senaten hade tillsatt för ändamålet. Denna minnesskrift över den år 1881 avlidne kejsaren och storfursten tillkom inte i ett akademiskt sammanhang, men har samma grundläggande inslag som Topelius övriga minnesskrifter. Han behandlar kejsarens liv och verksamhet för finska folkets och Finlands välgång och blomstring, i ljuset av sin allmänna historieuppfattning om Gud och den himmelska försynen som en levande bakgrundsfaktor för folkens öden. Som kejsarlojalistiskt manifest är Topelius minnesskrift stilbildande för den allmänna uppfattningen om Alexander II som den gode kejsaren och storfursten. De politiska konfliktämnena mellan Ryssland och Finland från Alexander III:s tid fram till avtäckningsåret 1894 antyds inte.
104 De flesta av minnes- och hyllningstalen till olika samtida stormän behandlar personligheterna med vida utblickar, bakgrundsteckningar och synteser av deras epok i Finland. Talen till Lönnrot återger kort Finlands hela nationella bildningshistoria och kodifierar legenden om Lönnrots egen bildningsväg från ett fattigt torp till nationens höjder. Topelius behandlade Paikkari torp i text och bild redan i Finland framställdt i teckningar i slutet av 1840-talet.56 Nyland, Lokala detaljer 38. Torp i Sammatti, Finland framställdt i teckningar, ZTS XII 2011.
105 Talet vid minnesfesten över Werner Holmberg i september 1864 återger Topelius syn på den finska konstens tillstånd på 1860-talet. Framtidsförhoppningarna hade personifierats i den unge Holmberg, som var född 1830. Han var den förste finländaren som fick möjlighet till systematiska konststudier på kontinenten vid akademin i Düsseldorf, men hans lovande målarkarriär avbröts av sjukdom och död 1860. Topelius refererar utförligt Holmbergs konstnärsbana ända från skolåren, och monumentaliserar hans produktion och inhemska landskapsmotiv som skapelser av en ny finsk genius. Holmbergs konst innebar ett steg mot en idealisk realism, jämfört med biedermeiermålarnas, bröderna von Wrights och R. W. Ekmans, idylliska 1840-talsvärld. Topelius minnestal över Holmberg grundmurar den uppfattning som har varit rådande till våra dagar om Holmberg som den finska konstens stora unga löfte. De bästa av hans verk, av vilka ett stort urval var utställda vid minnesfesten, och särskilt hans finska landskap visade hur han hade infriat de stora förväntningarna och sin stora nationella uppgift.57 Allmänt om minnesfesten: Tikkanen, Finska konstföreningen 1846–1896 1896, s. 114 f.
106 Till de retoriskt mest utarbetade av Topelius tal hör hans korta tal vid J. V. Snellmans jordfästning den 7 juli 1881. I högstämd tonart hedrar han här minnet av sin forne antagonist, men samtidigt vapenbroder i kampen för folk och fädernesland. Också här uttalar han tanken om det providentiella i landets historia. »Gud sände åt Finland denne skarpe tänkare och denna oböjliga vilja uti en tid, när lifvets ideala ändamål trängas tillbaka för de praktiska frågorna och när, till följd deraf, öfvertygelserna mångenstädes svigta, viljan mister sitt härdade stål.» Minnet och eftervärldens dom ska enligt Topelius göra Snellmans gärning rättvisa, som en av de stora i Finlands 1800-tal.
Året 1827 i Finlands historia
107 Topelius var promotor vid filosofiska fakultetens promotion den 31 maj 1877. I den på förhand utdelade inbjudningsskrift som hörde till hedersuppdraget ägnade han sig åt att betrakta Finland femtio år tidigare med året 1827 som utgångspunkt för att hedra jubelmagistrarna. Av magistrarna som promoverats 1827 i Åbo var Elias Lönnrot närvarande, av de mest berömda promotionskamraterna hade Runeberg nyligen avlidit i maj samma år, J. J. Nervander långt tidigare. Inbjudningsskriften återgavs som sådan i Helsingfors Dagblad.58 Helsingfors Dagblad 31/5 1877, forts. 2/6 1877. I Hufvudstadsbladet kommenteras den i uppskattande ordalag; författaren återkallar tiden för femtio år sedan i minnet, »icke för att afteckna ruiner utan fastmer för att bland spillrorna söka det stora, hela som icke förgås, – händelsernas tanke, som hwarken elden förstör, kanonen dödar eller grafwarne uppsluka, och som ej slocknar med bräckliga menniskolif».59Hufvudstadsbladet 31/5 1877. Tidningen noterar helt riktigt att Topelius i breda drag tecknar en bild av det politiska, sociala och vetenskapliga livet i Europa 1827 och parallellt ger en målande bild av det inre tillståndet i Finland.
108 Till sina detaljer är inbjudningsskriften baserad på exakta studier av händelser och personer kring 1827, med omnämnade av ett stort antal då aktuella personligheter, konstnärer och musiker bland dem. Helheten avser att än en gång knyta universitetets, landets och folkets historia till varandra, under Guds högsta beskydd. Topelius framhåller hur arvet från Åbo trots – eller tack vare – förödelsen i branden 1827 först i Helsingfors kunde växa och blomstra i full utsträckning. Topelius ser »försvinnandet af det fordna Åbo såsom en providentiel tilldragelse, bestämd att inviga vårt land för en ny utvecklingsbana. [...] Finlands nya tid har framgått ur blod och aska. Hvad 1808 års slagfält börjat har 1827 års eld fullbordat.»60Grundläggande om den providentiella historiesynen hos Topelius: Mauri Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968.
100-årsminnet av Alexander I:s födelse
109 Den hundrade årsdagen av Alexander I:s födelse inföll enligt den finländska kalendern på julafton 1877. Enligt ett överhetligt påbud skulle dagen firas, och som rektor hopsatte Topelius en inbjudan med en programskrift om Alexander I:s betydelse för Finland. I Självbiografiska anteckningar skriver han kort: »Rektor skildrade i sitt program denna dag som providentiell för Finland.» Telegram sändes till regerande kejsaren Alexander II, inte deputation, vilket generalguvernören Adlerberg föreslagit. Topelius konstaterar med förnöjelse att det var 18 plusgrader i solennitetssalen, »det hela lyckat, och damerna fingo julkonfekt, 6 skålp.»61 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 303.
110 Inbjudningsskriften utlägger hans providentiella, om inte rentav deterministiska syn på Finlands historia, enligt »seklernas logik». »Finlands förening med ryska riket var förutbestämd från den dag, när Varägen Rurik grundlade ett rike vid Ilmen, från den dag, när Ivan III Wasiliewitsch frigjorde och samlade Rysslands makt, och från den dag, när Peter I uppnådde Östersjön. En förkänsla deraf genomgick land och folk allt från stora ofredens dagar. ’Ecce, Fennia, tridentem!’» Det latinska citatet härrör från en medalj där Peter den store i den segerrike Neptunus gestalt höjer sin hotande treudd mot Finland. Medaljen slogs över den ryska flottans framgångar mot svenskarna i stora nordiska kriget. Topelius förenar i sin skrift 1877 en traditionell kejsarlojalitet med en denna gång markant uttalad geopolitisk realism vid behandlingen av Finlands historia mellan Sverige och Ryssland, i tid och rum. Han ger Alexander I allt erkännande för att 1809 ha valt det för Finland lyckligaste alternativet, som en »fristående, pålitlig gränsvakt» för Ryssland, och inte en total inkorporering i det ryska riket. Topelius talar rentav om Finland som en »konstitutionell stat» som kan bygga vidare på de löften Alexander I:s epok gav.
J. L. Runebergs minnesfest 6 maj 1878
111 Topelius framhåller sina bidrag till minnesfesten över J. L. Runeberg, exakt ett år efter hans död den 6 maj 1877, som en av sina mest minnesvärda insatser i offentligheten och för universitetet.62 »Den 14 September 1878», Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. Festen i solennitetssalen var en av de mest påkostade i sitt slag. Salen hade en heltäckande konstnärlig sorgedekor i svart med pannåbilder, rik grönska och rosengirlander. Som rektor utfärdade Topelius en tryckt inbjudningsskrift och på själva festen höll han minnestalet.
112 Inbjudningsskriften rekapitulerar Runebergs liv och förhållande till universitetet, hans påbörjade men avbrutna akademiska karriär, förenat med Topelius egna minnen från Runebergs berömda avskedsfest i Helsingfors 1837. Topelius behandlar Runeberg i förhållande till Geijer och Tegnér och skisserar upp de inflytanden från klassisk och nyare litteratur som påverkat hans diktning, från Homeros, Vergilius och Goethe till C. J. L. Almqvist och folkdiktningen. Han jämför Runebergs »Barden» med Tegnérs »Den siste skalden» som uttryck för diktarrollen och Runebergs finskhet.
113 Runebergs arbete vid universitetet var välbekant för Topelius, som varit inneboende som student hos hans familj redan hösten 1832. Inbjudningsskriften 1878 uttalar Topelius besvikelse över att Runeberg, som tillhört universitetet som student, som graduerad och som docent och akademisk lärare utmanövrerades från en fortsatt universitetskarriär: »Näst titeln af menniska, medborgare och skald, var den akademiska titeln honom kär.» Den vältaliga exposén av Runeberg och skaldekonsten avslutas med avskedsfestens stämningar i morgongryningen i Helsingfors den 8 maj 1837 och slutorden: »Och denne man fick universitetet icke behålla.»
114 Talet i solennitetssalen om Runebergs betydelse för fosterlandet är ett praktfullt exempel på Topelius talekonst, rikt på retoriska figurer, utrop, frågor och effektfulla upprepningar. Runeberg har i sin diktning uppenbarat det finska folkets väsen efter 1809, vilket Topelius upprepade gånger sammanfattar i devisen »Vi äro ett folk för oss!» Han återvänder till Kalevala och Fänrik Ståls sägner som fosterlandets och folkets litterära grundvalar, Lönnrot och Runeberg upphöjde Finlands namn, hemma och utomlands. Avslutningsvis behandlar Topelius »Vårt land» som förutsägelse om landets framtid. I detta sammanhang yttrade han sig på ett sätt som omedelbart väckte en storm av missnöje bland de svensksinnade i publiken och som många gånger senare angavs som ett exempel på Topelius mer eller mindre dolda avoghet mot det svenska i Finland:
115 Ett är visst: den sekularskald, som i en okänd framtid skall efterträda Runeberg, kan, likasom han, endast framgå ur en tid af stora, i folkets hela lif ingripande hvälfningar. Framtidens sång behöfver icke vara högre tänkt eller skönare sjungen. Men högre kan endast den sång »klinga», som uttalar ett högre, ett djupare, ett endrägtigare och allmännare folkmedvetande, än det, som Runeberg ur sin tids hjerta förmått uttala, och denna sång ur ett folks vidgade bröst skall i framtidens Finland sjungas på finska språket.
116 Enligt Topelius hustru Emilie, som var närvarande vid festen, talade han fritt utan att följa sitt manuskript – glasögonen hade dessutom blivit kvar i fickan – och förivrade sig vid framförandet. Hans uttalande 1878 uppfattades som en stridsförklaring mot de svenska kultursträvandena. Följden blev, att Topelius länge var en persona non grata för den begynnande svenska samlingsrörelsens ledare, särskilt givetvis bland »vikingarna» inom den nyländska studentavdelningen.63 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 485 ff.; Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 609 f.
Vid Elias Lönnrots åttioårsdag den 9 april 1882
117 Elias Lönnrots åttioårsdag den 9 april 1882 firades med uppvaktningar, sång och tal hos jubilaren. Den 17 april ordnade universitetets studentkår en stor medborgerlig fest på studenthuset, med en mångfald av tal – samtliga på finska – och programnummer.64 Festen på studenthuset fick till slut genom talarna och programmet karaktären av en finsksinnad demonstration, Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 626. Samma kväll gavs en festföreställning på Finska teatern, med musikprogram, tablåer och urpremiär av Aleksis Kivis Kullervo. Studentkåren utgav samma dag ett album som sin hyllning till Elias Lönnrot. I detta album medverkade Topelius med »Ett folks kärlek». »Paikkari torp», Topelius skildring av Lönnrots födelsehem, ingick i ett annat minnesblad. I Topeliussamlingen på Nationalbiblioteket ingår ytterligare ett talkoncept av Topelius hand, rubricerat »Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag». Talet upplästes vid födelsedagsfirandet på Nya teatern den 13 april.65 Denna fest var ett försök att bilägga de språkpolitiska tvister som förberedelserna för studentkårens fest den 17 april hade väckt.
118 »Ett folks kärlek» i studentkårens minnesblad är långt mindre personligt hållet och mindre engagerat än Topelius minnesord över Runeberg 1878. Lönnrot jämförs här med beundrade och av folket älskade stormän i andra länder och Topelius går också in på traditionen med minnesvärda män från Finlands historia, krigare och kulturheroer. Avslutningsvis jämställer Topelius den ödmjuke, tålige och hoppfulle Lönnrot, en »enkel, folkelig, arbetets man», med Mikael Agricola i betydelse. Lönnrot ska en dag »intaga sin plats närmast denne uti vårt lands historia och hvars profetiska namn bebådar en ny framtid för Finlands folk».
Fredrik Cygnæus minne
119 »Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnæus och hans historiska arbeten», framförd på Finska Historiska Samfundets möte den 9 november 1883, är ett av Topelius glansnummer som talare och av grundläggande betydelse för all senare uppfattning av Cygnæus liv, hans person och hans verksamhet. Topelius kunde hänvisa till en mer än fyrtioårig gemensam bana i universitetets krets, kring historieforskning, diktning, konstfrågor, teater och alla slag av offentlighet. I det långa talet behandlar Topelius Cygnæus egenskaper och egenheter, även kritiskt, men berömmer honom framför allt som skriftställare, historieforskare och talare. Hans poetiska skrifter får ingen större plats i minnestalet.
120 Cygnæus »finska ståndpunkt» i förhållande till den svenska tiden, 1700-talet och 1808-09 års krig, vinner givetvis Topelius gillande. Cygnæus betydelse för de österbottniska studenternas ideella uppryckning under 1830-talet, Porthankulten och för hela universitetet blir välbelyst. »Helsingfors mottog år 1828 ett universitet utan fäste i traditionen, utan klara mål, med en servil styrelse och en till hälften förvildad, till hälften i böcker begrafven, splittrad studentkorps», enligt Topelius, men Cygnæus lyfte universitetet till att bli de fosterländska ideernas centrum. Cygnæus tal till »Finlands namn» vid Florafesten på Gumtäkts äng den 13 maj 1848 beskriver Topelius ingående som glanspunkten, epokgörande i denna utveckling.66 Om Cygnæus roll för universitetet och studentkåren på 1840-talet: Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 189–193.
121 Topelius redogör också för kritiken mot Cygnæus som historieforskare (»originel ända till ofattlighet») och för hans utsvävande, framforsande skrivsätt. Det subjektiva uppfattningssättet och fixeringen vid framstående individers betydelse hos Cygnæus hörde också till det som samtiden och Topelius kritiserade. »Reflexionen trampar handlingen på hälarne», skriver Topelius och hänvisar till det begynnande 1880-talets krav på realism, i stället för stora idéer, komposition och kolorit i framställningen som hos Cygnæus. »Vi trängta efter en lefvande åskådning af det hela i handlingens och de handlandes väsende», hävdar Cygnæus om sin ståndpunkt.67 »Det är såväl i det ena fallet som det andra efter en lefvande åskådning af det hela i de handlandes och handlingarnas väsende vi trängta.» Cygnæus, Samlade arbeten 2 1882, s. 8. Topelius hyllar honom som en allmän impulsgivare och föregångsman, en »såningsman» för framtiden på alla sina verksamhetsområden, och nämner att antalet av hans planerade eller påbörjade arbeten är större än dem han verkligen slutfört. Cygnæus långvariga kamp via Finska Konstföreningen för grundandet av en konstakademi i Finland behandlas i förbigående, likaså hans teaterintressen.
122 Minnestalet tar inte uttryckligen upp Cygnæus gärning som docent och den första professorn i estetik och modern litteratur (1854–1867) vid universitetet. Här nämns inte heller hans vidsträckta kontakt- och korrespondensfält som sträckte sig ända till S:t Petersburg. Cygnæus hade en avgörande roll i kulisserna, i samråd med tf. kansler Alexander Armfelt, vid Topelius oväntade utnämning till e.o. professor i historia 1853.68 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 262 f. Genom utnämningen knöts Topelius, efter en väntetid på många år under 1840-talet, definitivt till universitetet.
Rektorstalen
123 Som rektor för universitetet höll Topelius fem tal vid terminsinskriptionerna, den 13 september 1876, den 20 januari 1877, den 15 september 1877, den 19 januari 1878 och den 14 september 1878. Rektorns tal ingick i inskriptionernas traditionella program inför universitetetsstaten och de närvarande studenterna in corpore, i solennitetssalen. För talens innehåll utvecklades under 1800-talet den praxis som fortfarande är rådande. De skulle ge en översikt av aktuella frågor för universitetet, utblickar över inhemska och ibland utländska politiska förhållanden, och framför allt förmaningar eller erkännanden till den studerande ungdomen, rörande flit och uppförande, moralisk hållning och förhållandet till universitetets överhet.
124 I rektorstalet inför höstterminen 1876 återkallade Topelius minnet av kejsarparets besök i Helsingfors under sommaren. Han framlägger återigen Porthan och Lönnrot som förpliktigande exempla för studenterna, för arbetet i fosterlandets tjänst. Topelius syn på språkfrågan och splittringen i språkpartier framkommer i definitionen av alternativen för dess lösning. Enligt honom ska den antingen ses som en kulturfråga eller en nationalitetsfråga i Finland. Kulturfrågan kan lösas genom sociala åtgärder för att nå jämlikhet mellan finskt och svenskt för framtiden. Nationalitetsfrågan däremot är en politisk fråga, som dragen till sin spets för med sig två folk i Finland, kämpande i vanmakt mot varandra.
125 Talet inför vårterminen 1877 hänvisade till krisen på Balkan och det hotande kriget mot turkarna. I finsk-patriotisk anda uttalade Topelius sitt stöd för det då aktuella förslaget om allmän värnplikt i Finland. Värnplikten kan bli ett fosterländskt uppfostringsmedel för ynglingarna och anknyta till studentungdomens insatser i tidigare århundradens krig. Den pågående lantdagen aktualiserade förmaningarna mot politiska demonstrationer och otillåtna sammankomster. Topelius återkom också till sin syn på språkfrågan, definierad antingen som en kulturfråga eller en nationalitetsfråga.
126 Inskriptionstalet för höstterminen 1877 ägnades vårens promotionsminnen och de under året avlidna stormännen, J. L. Runeberg och Frans Ludvig Schauman bland dem. Schauman, som före sin biskopstid i Borgå varit professor vid teologiska fakulteten, uppmärksammades av Topelius som talesman för det politiska tövädret under Alexander II och för ett »kristligt, upplyst, fritt och lagbundet folk». Topelius nämnde nu det pågående rysk-turkiska kriget i Bulgarien, och som dess motsats universitetets storslagna 400-årsjubileum i Uppsala, där han själv hade deltagit. Han berömde studenternas insatser för att åstadkomma ett eget etnografiskt museum, men varnade dem för att ägna sig åt ideliga opinionsstrider. Enligt honom var lösningen tydliga majoritetsbeslut och moderation i åsikterna, inom studentavdelningarna och hela studentkåren.
127 Talet inför vårterminen 1878 behandlade universitetets allmänna ställning och utbildningskraven för både det ideella och det praktiska livet. »Andens fria folk» skulle inte glömma sin betydelse för samhället och universitetets ändamål var »att bibringa ett sjelfständigt, och derför fritt, men tillika ett lifskraftigt, och derför produktivt vetande». Topelius betecknade här, liksom tidigare, Alexander I:s födelse som ett exempel på det providentiella, icke-slumpmässiga i historien, och drog paralleller till den regerande kejsaren Alexander II. Topelius tog därtill upp universitetslärarnas, särskilt de yngres, ekonomiska situation och avlöningsfrågor samt studenternas ökande skuldsättning. Beträffande disciplinsfrågorna fann han läget vara gott, med stöd av avdelningarnas egen domsrätt. Studentavdelningarnas utgivna folkskrifter omtalades med beröm, och den aktuella värnplikten, med ansenliga lättnader för studenter, vann hans gillande som »praktisk fosterländskhet».
128 Topelius sista rektorstal inför höstterminen 1878 innehöll en sammanfattande återblick på universitetets hela period i Helsingfors från 1827, som han själv under 45 års tid varit i tillfälle att följa med på nära håll. Med koncisa formuleringar och kontraster jämför han universitetets verksamhet i Åbo och i Helsingfors och den akademiska traditionens omvandlingar. Stormännen från 1830-talet, Runeberg, Snellman, Nervander, J. J. Nordström och J. J. Tengström, Finska Litteratursällskapet och Kalevala identifieras som förändringskrafter. De avgörande skiljelinjerna till Åbotiden fick under 1830-talet sitt stöd utifrån av »det konstitutionella statsskicket och den Hegelska filosofin». 1840-talet blev universitetets decennium som centrum för konst och litteratur, med Cygnæus som drivande kraft. Till de stora förändringarna under universitetets 50 år i Helsingfors hänförde Topelius de språkliga förskjutningarna, först detroniseringen av latinet, därefter svenskans uppsving och slutligen finskans införande som akademiskt språk. De första kvinnornas inträde vid universitetet hälsades med glädje av Topelius, likaså det förlösande ordet »lantdag», som inför återupplivandet 1863 hade uttalats inom universitetet.
129 Topelius riktar i sina rektorstal många tacksamhetens ord till universitetet och dess medlemmar. Han nämner de många gånger han haft »lyckan att få tala till vårt folk, och till andra folk, i universitetets ärade namn». Höjdpunkter för honom hade varit talen till Runebergs minne i solennitetssalen och vid graven i Borgå och inskriptionen 1877, då han som promotor »fått med jubelkransen på Elias Lönnrots grånade hjessa inviga den fattiga, länge förgätna finska kojans söner till vetandets ljus och en stor framtid».
130 Avskedet från rektoratet gav anledning till en sammanfattning av Topelius syn på sin gärning för universitetet, på ett för honom sedvanligt anspråkslöst sätt:
131 Jag känner icke någon större ära eller lycka i detta land för en ringa man, än att få tjena detta åldriga lärosäte, denna genom seklerna strömmande ljuskälla, från hvilken nu i 238 år en välsignelsebringande kultur gått ut till det finska folkets hyddor.69 »Den 14 September 1878», Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar, s. 36 f.
Rektors enskilda diarium och rektors Redogörelse
132 »Rectors enskilda Diarium rörande Universitets-ärender» är en egenhändig journal som Topelius förde under sin rektorsperiod, där han antecknade »alla ärender, små och stora». I Självbiografiska anteckningar citerar han ur diariet »några få, de märkeligare» med en avslutande bedömning av sin egen insats som rektor.70 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 299–305. Diariet är påbörjat den 3 augusti 1876 och avslutat vid rektorsombytet den 14 september 1878. Särskilt de två första åren innehåller rikligt med anteckningar och kommentarer kring de mest skiftande ämnen – ekonomiska, praktiska, disciplinära, vetenskapliga och administrativa – om universitetets och studentkårens händelser och personförhållanden. Diariet upptar frågor som inte i samma, ofta utförligt kommenterade form nått universitetets officiella handlingar och protokoll eller övrig offentlighet i tidningarna och är därför en omistlig källa för universitetets och studentkårens historia under dessa år. Det är inte heller känt om Topelius företrädare eller efterträdare som rektorer förde motsvarande diarier.71 Topelius har försett diariet med ett egenhändigt register, men i samma skrivbok har han på sidan IV under rubriken »Brefkoncepter, tal m.m.» även långt senare, från den 4 september 1884 till den 8 maj 1892, infört uppgifter om sin korrespondens. Här uppräknas med datum några tiotal brevmottagare i Finland men också ett antal notabiliteter från Sverige: kung Oscar II, prinsessan Eugenie, Carl Snoilsky, Gunnar Wennerberg och Werner von Heidenstam, därtill bland andra Henrik Ibsen.
133 1852 års universitetsstatuter hade fastslagit rektors uppgifter och befogenheter vid universitetets förvaltning och i disciplinära mål som rörde studenterna (§ 60). Rektor var därmed första instans i mångahanda frågor och Topelius »enskilda diarium» återspeglar allt det som han hade att ta ställning till, för eventuella beslut eller för vidare befordran inom universitetet. Övervakningen av studenternas uppträdande i allmänhet och särskilt rädslan för demonstrationer som kunde tolkas som politiska protester mot universitetet och dess beskyddare, den statliga ryska överheten var en ständigt aktuell fråga för rektorerna.
134 Statuterna innehåller ett utförligt avsnitt »Om Studerandes skyldigheter, rättsförhållanden och ansvar för begångna förseelser» (§ 274–319) som reglerade rektors ingripanden. Här definierades också universitetets traditionella egna jurisdiktion, i förhållande till allmän lag och polisförfattningar. Svårare förseelser skulle inom universitetet avgöras av en särskild disciplinskommission.72 Författningar och beslut rörande Kejserliga Alexanders-universitetet i Finland från och med den 1 oktober 1852 till utgången af år 1887 1889, s. 60–67. Topelius allmänna princip var att så långt som möjligt hänvisa bestraffningar för smärre förseelser till avgörande inom studentavdelningarna.
135 Disciplinsreglementet från 1852 innehåller detaljerade bestämmelser om närvaroplikten under terminerna och vid föreläsningar och om aktning och hörsamhet inför universitetets styresmän och lärare. Studenterna skulle avhålla sig från kort- och tärningsspel i allmänhet, samt »isynnerhet från alla slags hazardspel» och inte vistas på värdshus eller källare efter klockan tio om aftonen. I universitetsstaden och utomhus ålades studenterna att bära den fastställda studentuniformen – något som under Topelius rektorstid allt mera sällan efterföljdes, även om studentmössan med lyra kvarstod som studenternas särskilda kännetecken. Bestämmelserna utfäste straff för alla slag av »buller och oväsende», förbjöd dueller, oordentligt leverne och dryckenskap. Under Topelius rektorstid tillspetsades stridigheterna och radikaliseringen inom de finsk- och svensksinnade fraktionerna bland studentavdelningarna. En av de synligaste språkdemonstrationerna, som beredde Topelius mycket bekymmer, skedde på Nya Teatern vid en föreställning av operetten »Läderlappen» 1876.73 Se »Till Universitetets Student-Afdelningar» 1876.
136 Topelius Redogörelse för Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland förvaltning och verksamhet ifrån den 1 september 1875 till samma dag 1878 afgifven af Universitetets d.v. Rektor följer den i 1852 års universitetsstatuter föreskrivna formen för redovisningen av rektorernas treårsperioder.
137 Topelius rektorsberättelse är utförligare än företrädarnas och omfattar 106 tryckta sidor. Här ingår förutom obligatoriska sakuppgifter och statistik även allmänna kommentarer och förslag till framtida åtgärder. Särskilt noggrant refererar Topelius donationer och gåvor och tillskotten till universitetets olika samlingar. Det historisk-etnografiska museet var hans eget tidigare ansvarsområde och han intresserade sig också mycket för de praktiska byggnads- och renoveringsfrågorna i universitetets fastigheter.
Avskedet 1878
138 I Självbiografiska anteckningar kommenterar Topelius sina insatser för universitetet vid avskedet från rektoratet den 14 september 1878:
139 Härvid avträdde jag på samma gång från rektorsämbetet, från universitetet och från tjänstebanan, förliknande mig vid en lokomotivförare, som lyckligt fört sitt tåg genom dimmor, solsken och natt, men nu stigit av och kvarstannar på perrongen, seende tåget under andra förares ledning ila bort i okända öden. Jag prisade min Gud, och icke min egen kraft eller omsorg, för att jag nu kunde överlämna denna dyrbara institution, vårt lands högskola, i oförminskat anseende, blomstring och välmakt åt min efterträdare, såsom jag mottagit den av min företrädare. Jag hade velat efterlämna dena stora ljushärd bättre, kraftigare, mera välsignelsebringande än jag mottagit den, men därtill fick jag ej tid och saknade erfarenhet.74 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 305 f.
140 Både i detta uttalande och i rektorsberättelsens formuleringar kan hos Topelius anas en viss besvikelse över att han inte återvaldes som rektor för en följande treårsperiod. Han hade trots tidigare aviseringar om avgång ställt upp vid rektorsvalet den 1 maj 1878. Han fick här femton röster, medan professor J. J. W. Lagus fick aderton och professor August Ahlqvist tolv. Lagus, som var professor i grekisk (tidigare orientalisk) litteratur, efterträdde därmed Topelius som rektor. Omröstningen hade gett Topelius posten som prorektor, vilket han emellertid avböjde.
141 Omröstningen återspeglade tidens språkpolitiska opinioner och kontroverser kring universitets professorer. Universitetskollegernas avskedsmiddag den 1 oktober 1878 avlöpte med sedvanliga hyllningstal, även av hans gamle opponent J. V. Snellman, och under livad och enig stämning. Studentkårens avskedsfest, som hölls den 15 november på Studenthuset, speglade däremot den oenighet som rådde bland yngre akademiker och studenter beträffande Topelius person och insatser som professor. Initiativet hade tagits av medicinekandidaten Matti Äyräpää – känd finskhetsman – och förslaget väckte debatt inom alla studentavdelningar. Västfinska avdelningen, där Topelius själv varit inspektor, beslöt efter omröstning att delta. Nyländska avdelningen beslöt efter omröstning med klara siffror att inte delta: de flesta »ansågo att statsrådet Topelius såsom universitetslärare och rektor icke alls ådagalagt förtjänster, som skulle gjort honom berättigad till en hyllning av ifrågavarande slag.» Nylänningarna ansåg honom vara värd allas aktning som skald, men inte som professor och rektor.75 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 470 f.
142 Själva festen i studenthusets sal var storartat iscensatt med dekorationer och transparanger, Topelius porträtt och kartonger med titlarna på hans mest kända arbeten. Musiknummer, sång och tal omväxlade, festen avslutades med supé och dans. Docenten E. G. Palmén höll festtalet på svenska, många av de övriga talen hölls på finska, av nylänningen Volmari Porkka, J. R. Danielson (-Kalmari) och Bertel Nohrström. Magister Valfrid Vasenius – Topelius senare biograf – höll talet till universitetet. Vasenius utgick från Topelius dikt »Islossningen i Uleå älv» som en omskrivning också av universitetets förhållande till landet och folket. Det hade gett »en flod av ljus och ungdomsvärme» och var ett utflöde den finska folkanden, i talet hyllades »ljusets källa i vårt fosterland: Zachris Topelius och Finlands universitet!» 76 Morgonbladet 16/11 1878, forts. 18/11 1878. I sitt tacktal, »Till Finlands Studenter», anslog Topelius sin sedvanliga anspråkslöshet och ville överstyra studenternas tacksamhet till »lifvets ideala sträfvanden» och andras förtjänster. Det innehöll ett återblickande panorama över universitetets och stormännens, särskilt Runebergs betydelse för landet och folket. Om sig själv sade Topelius: »Resultatet af mina vetenskapliga studier har jag, liksom studenterne vid deras föredrag, strött ut bland folkets barn: mitt auditorium har varit mitt land.»
143 Studentkårens avskedsfest 1878 anslog och förstärkte den idealistiska grundsyn på universitetet och dess ställning i Finland som var gemensam för Topelius och hans anhängare: det var ljusets källa för Finlands folk, på dess båda språk, ett organ för nationens framtid.
Föreningarna som Topelius forum
144 Topelius engagemang i de många föreningar som mer eller mindre verkade som annex till universitetet medförde en fortgående produktion av tillfällesverser, tal och minnesskrifter, av vilka ett antal också finns bevarade i tryckt form, en del omtalas eller refereras i tidningspressen.
Finska Konstföreningen
145 Finska Konstföreningen, den första fria associationen som grundades i Finland för främjandet av den inhemska konsten, var särskilt i sitt begynnelseskede nära knuten till universitetet. Av de stiftande medlemmarna 1846 var 22 professorer eller universitetslärare. Avsikten var att väcka och odla allmänhetens intresse för bildande konst samt att ge unga inhemska konstnärsbegåvningar möjlighet till utbildning. Föreningen riktade sig snarare till konstens gynnare och vänner än till landets fåtaliga konstnärer. Under de första verksamhetsåren grundades ritskolor i Helsingfors och Åbo.77 Allmänt om Konstföreningen: Kallio, Dukaatti. Suomen Taideyhdistys 1846–2006 2006.
146 Konstföreningens ärenden sköttes av en direktion, bestående av ordförande och sex ledamöter varav en var sekreterare, en intendent för konstsamlingarna och en inspektor för skolan i Helsingfors. Direktionen valdes för en treårsperiod. Topelius var under en lång tid aktiv i föreningen, som suppleant 1846–1847, som sekreterare 1847–1869 och därefter som direktionsledamot 1869–1880.78 Tikkanen, Finska Konstföreningen 1846–1896 1896, s. 302 f. Topelius intog framför allt en praktisk roll i föreningens verksamhet, medan Fredrik Cygnæus och Carl Gustaf Estlander stod för de stora linjedragningarna.79 Pettersson, Suomen Taideyhdistyksestä Ateneumiin 2008, s. 135, 287.
147 Topelius var huvudtalare på den minnesfest, som efter ett upprop av Cygnæus anordnades på ettårsdagen efter konstnären Werner Holmbergs död, hans tal trycktes i Konstföreningens skrift Werner Holmbergs minne den 24 september 1861. Han uppträdde i egenskap av av direktionsledamot på årsmötet den 10 mars 1871 med en överblick av Konstföreningens tjugufemåriga verksamhet. Kring 1870-talets mitt hörde Topelius till dem som motsatte sig planerna på en gemensam byggnad för Konstföreningen och Konstflitsföreningen i Finland, för ett museum och för konstutbildningen – det senare Ateneum.80 Tikkanen, Finska Konstföreningen 1846–1896 1896, s. 242.
148 Vid Konstföreningens årsmöte 1880 avslutade Topelius sitt engagemang i Konstföreningen, med hänvisning till sin bortflyttning från Helsingfors. Som en tacksamhetsgärd lät föreningen konstnären Gunnar Berndtson måla hans porträtt.81 Ibid, s. 221.
Konstnärsgillet i Finland
149 Konstnärsgillet i Finland stod utan formell förbindelse med universitetet. De sexton stiftande medlemmar vid gillets grundande 1864 företrädde olika grenar av konst- och kulturlivet: konstnärer, arkitekter, författare, kompositörer, musiker, scenkonstnärer och övriga konstvänner. Gillet skulle vara en fri intresseorganisation med utrymme för sällskaplig samvaro och samla konstintressserade på bredare bas än den halvt officiösa Finska Konstföreningen, som i Finland – i brist på en egen konstakademi – befrämjade den akademisk-patriotiska inriktningen i konsten, genom expositioner och en egen ritskola. De tongivande gestalterna var i stort sett samma som i Konstföreningen: Topelius och gillets sekreterare, estetikprofessorn Fredrik Cygnæus. Topelius valdes till gillets första ordförande 1864 och kvarstod på denna post i 25 år.82 Selokari, »Kuvataiteilijan äänitorvi – 150 vuotta kuvataiteilijoiden ja kuvataiteen hyväksi» 2016, s. 26–33. Pettersson, Suomen Taideyhdistyksestä Ateneumiin 2008, s. 289.
150 Verksamheten utmärktes av kamratlig samvaro, på möten och fester med program, framfört av landets bästa förmågor. Konstnärsgillet hade redan från 1866 kvinnliga medlemmar, vilket ökade dess betydelse inom konst- och kulturlivet. Gillets årsfester hölls alltid som stort iscensatta evenemang kvällen före Runebergs födelsedag, den 4 februari, och Konstnärsgillets fester under Topelius och Cygnæus överinseende hade en betydande andel i den så kallade Runebergskultens etablering.
151 Konstnärsgillet, som försökte hålla sig utanför de språk- och kulturpolitiska skiljelinjerna i Finland, blev ett viktigt forum för Topelius som talare och tillfällesdiktare. Arkitekten Jac Ahrenberg har gett en karakteristik av Topelius som ordförande i Konstnärsgillet och samtidigt av honom som talare:83 Ahrenberg, »Zachris Topelius» 1921, s. 195 f.
152 Den ram, inom vilken Zachris Topelius’ överseende och anspråkslösa väsen gjorde sig bäst, var ovillkorligen Konstnärsgillets. Jag har en viss rätt att yttra mig i denna parallell, ty jag såg honom ofta i skolorna, där han höll sina, jag måste säga stundom väl barnsliga tal. Jag har sett honom bland de lärde av finsk som svensk färgläggning; här var han försiktig, ty hans ord gjordes ju av partierna utan vidare till intäkt för den ena som den andra saken. Jag har sett honom vid de stora officiella festerna, där han, om han var en av de uppträdande, på ett livfullt, personligt sätt sade vad som skulle sägas, tyvärr dock med mycket låg stämma och absolut utan den eloquentia corporis man likväl så gärna velat se hos bäraren av vårt största skaldenamn, det största sedan Johan Ludvig Runebergs toner tystnat. För övrigt teg han; jag medger, han kunde tiga innehållsrikt. Jag har slutligen sett honom i Konstnärsgillet, där han – om de rätta personerna voro närvarande – var frispråkig, öppen och kände sig som fisken i vattnet.
153 Konstnärsgillet anordnade även fester till minnet av avlidna konstnärer och författare eller på 1800-talets typiska sätt sekularfester för att hylla internationella storheter. Topelius skrev återkommande »Prologer» kring aktuella frågor till årsfesterna och minnesord över avlidna konstnärer, bland andra Robert Wilhelm Ekman och Karl Emanuel Jansson. Med festsånger eller minnesord av Topelius på gillets minnesfester hyllades också Fredrika Bremer, Bertel Thorvaldsen, Ludvig van Beethoven och Jenny Lind. Urvalet visar gillets breda konstuppfattning och intressen.
154 Konstnärsgillet tog initiativet till en slöjdskola i Helsingfors 1871 som sedan övertogs av den år 1874 bildade Föreningen för konstfliten i Finland, från 1885 med namnet Centralskolan för konstflit. Gillet och dess ordförande Topelius stod också bakom grundandet av Artisternas och litteratörernas pensionsförening 1873.84 Mer om pensionsföreningen: »För hvem? Och för hvad?».
Finska Historiska Samfundet
155 Det första vetenskapliga samfundet för finsk historia och arkeologi hade sitt ursprung i Finska Litteratursällskapets historiska sektion, grundad 1864. Sektionen började utge tidskriften Historiallinen Arkisto (»Historiskt Arkiv») 1866 och omorganiserades till ett självständigt samfund 1875. Stiftarna dominerades av kända finskhetsivrare som F. J. Rabbe, G. Z. Forsman, S. G. Elmgren, K. A. Bomansson och K. E. F. Ignatius, men även Topelius hörde till dem. Han hade varit ledamot av Finska Litteratursällskapets historiska sektion sedan dess inrättande och valdes till ordförande för Finska Historiska Samfundet 1882–1883, trots att han förhållit sig kritisk till grundandet och intog en relativt passiv inställning till verksamheten.85 Mer om Finska Historiska Samfundet: Karonen, Tiede ja yhteiskunta 2019; speciellt om samfundets grundande s. 64–74. Topelius förhållande till både den historiska sektionen och Finska Litteratursällskapet hade distanserats med åren, delvis till följd av språkfrågor. Ibid., s. 54.
156 Antalet ledamöter begränsades till en början till 15 och samfundet, på finska benämnt Suomen Historiallinen Seura, deklarerade som sitt syfte bland annat att ägna sig åt detaljforskningar i finsk historia, arkeologi och dithörande hjälpvetenskaper och att i tryck utge historiska urkunder. På Topelius initiativ publicerades bland annat tre delar med äldre protokoll från Åbo akademis konsistorium inom samfundets serie Todistuskappaleita Suomen historiaan.86 Ibid., s. 175. Consistorii Academici Aboensis äldre protokoller, I 1884, II 1887 och III 1898. Den finsksinnade dominansen inom samfundet var ett arv från dess ursprung inom Finska Litteratursällskapet.
Finska Fornminnesföreningen
157 Initiativtagare till Finska Fornminnesföreningens grundande 1870 var magister J. R. Aspelin, entusiastisk fornforskare och akademiskt aktiv, finsksinnad österbottning, tillsammans med filosofie kandidaterna Emil Nervander och K. A. Castrén. Föreningen grundades av yngre akademiker och studenter, de 22 stiftande medlemmarna var alla under 30 år gamla. För att höja föreningens status och anseende kallades Topelius till »hedersordförande» från första början. Denna post innehade han 1870–1875 och på nytt 1878–1879, däremellan var professor Wilhelm Lagus ordförande.87 Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. I. 1870–1875 1909, s. 6 f.
158 Både Topelius och Aspelin hade varit engagerade vid inrättandet av universitetets historisk-etnografiska museum i Kemiska laboratoriets nybyggnad år 1868. I egenskap av professor i Finlands historia hade Topelius varit prefekt för museisamlingarna sedan 1863 och han hade många gånger i offentligheten engagerat sig för bevarandet av fornminnen: Borgbacken i Borgå 1863, Korsholms vallar 1864 och Tavastehus slotts fästningsverk 1869. Topelius Fältskärns berättelser blev det omedelbara upphovet till insamlingen för återställande av Åbo domkyrkas fornminnen och gravmonumenten över de finska hjältarna från 30-åriga kriget 1865.88 Knapas, Turun tuomiokirkon restaurointisuunnitelmat vuosilta 1896 ja 1901 1983, s. 10–18; Lindman, Anteckningar om Åbo domkyrka och dess fornminnen 1890. Föreningen ville balansera mellan finsk- och svensksinnade positioner i frågan om det finska folkets historia och Topelius ställde sig till förfogande som ordförande också av denna orsak.
159 Vid Fornminnesföreningens första möte den 1 oktober 1870 i Fakulteternas sessionsrum i universitetets huvudbyggnad höll Topelius ett inledande tal om föreningens ändamål, som citerades i mötets protokoll. Föreningens årsmöten hölls i regel på M. A. Castréns dödsdag den 7 maj och vid det första årsmötet 1871 höll Topelius ett öppningstal. Också därefter höll han vanligen inledningsanförandena på mötena.
160 Inför Olofsborgs 400-årsjubileumfestligheter sommaren 1875 gjorde Topelius en hemställan om en uppvaktning från föreningens sida vid festen, och »hedersordföranden åtog sig att affatta en adress på finska språket, hvilken af någon till festen resande medlem borde å föreningens vägnar till festkomitén öfverlämnas». Adressen ingår som bilaga i föreningens tryckta protokoll.89 Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. I. 1870–1875 1909, s. 322, 328 f. Finska Fornminnesföreningens adress, undertecknad av Topelius och J. R. Aspelin publicerades i sin helhet på finska i Uusi Suometar 4/8 1875 och på svenska i Hufvudstadsbladet 5/8 1875, utan underskrifter eller övriga kommentarer.
161 Olofsborgsjubileet uppmärksammades av Topelius också med dikten »Olofsborg (Savonlinna). Vid fyrahundraårs-festen den 29 juli»90 »Olofsborg», Nya blad och Ljung, ZTS II 2019., en romantiskt hållen exposé över borgen, i krigen mot öster under århundradena och som historiskt minnesmärke över Savolax och Finlands historia. Jubileet och särskilt professor August Ahlqvists tal vid huvudfesten i Nyslott väckte en skarp debatt om Finlands historiska tacksamhetsskuld till Sverige. Topelius hade redan 1872 i sin dikt »Originala skuldsedeln»91 »Originala skuldsedeln», Nya blad och Ljung, ZTS II 2019. behandlat samma tematik, då som ett svar på en av bondeståndets lantdagsmän väckt debatt på den pågående lantdagen.92 Om tacksamhetsskulden, se särsk. Engman, Språkfrågan 2016, s. 84–90. I denna fråga var professorerna Ahlqvist och Topelius på samma linje: tiden före 1809 var avgörande för framväxten av samhällsskick, kultur och bildning i Finland, också för det finskspråkiga folket.
162 På Fornminnesföreningens möte den 12 november 1878 hade Topelius infunnit sig och förklarade sig fortfarande villig »så länge han qvarstannade på orten» att delta i föreningens verksamhet, även om han lämnade sitt hedersordförandeskap inom kort. Fornminnesföreningen föreslog på sitt årsmöte 7 maj 1885 Topelius till medlem av den föregående år inrättade Arkeologiska Kommissionen, i stället för J. R. Aspelin, som utnämnts till statsarkeolog.93Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. II. 1876–1885 1915, s. 124, 405.
Topelius och universitetets historia
163 Topelius deltog aktivt i sökandet efter stormän för den finska historien, som ännu under 1830-talet saknade utarbetade nationalfilosofiska grundsatser eller ens allmänna översiktsverk, av samma typ som Erik Gustaf Geijers Svenska folkets historia (1832–1836) som sträckte sig fram till Karl X Gustavs tidevarv. För ett nationalgalleri av stormän fanns inte kungar eller furstar av inhemskt ursprung. Fältherrar från och med 1600-talet fanns i någon mån och avporträtterades i Fältskärns berättelser (1851–1866), men Topelius valde därtill en lansering av kulturheroer som stöd och exempel för en nationell historieuppfattning. Michael Agricola som reformator och grundläggare av den finska litteraturen, Per Brahe som generalguvernör med två kulturella storverk, akademin i Åbo och översättningen av bibeln till finska, och Henrik Gabriel Porthan som professor och upptäckare av det finska folket, dess historia, diktning och språk blev centrala för Topelius i många sammanhang.
Porthan som nationalheros
164 Dikterna »Porthan» och »Calonius» – tillägnade de två stora professorsnamnen från 1700-talets slut vid akademin i Åbo – samt en tredje dikt, »Kraft och ära» ingår alla i en akademisk svit, som trycktes i Österbottniska avdelningens skrift Joukahainen 1873.94 Alla ingick senare i samlingen Ljung 1889. Porthan-dikten har formen av ett samtal mellan professorn och hans student, om Sokrates, visdomen och Porthans egen roll som väckare av »folkets ande». Den avslutas med Topelius ofta förekommande hänvisning till Gud som all vishets källa, här för studenten och landets framtid: »Och böj ej knä för dödlige, som brista! / Böj knä för Honom, lifvet, sanningen». I sin promotionsdikt 1894 återkom Topelius till Porthan (»på hvars graf ett folk förstått sig sjelf») som portalgestalt för sin epok och för det finska folkets självförståelse under 1800-talet, vid sidan av Lönnrot och Runeberg.
165 Porthans hundrade födelsedag firades av de österbottniska avdelningarna den 9 november 1839 under stor uppslutning på Kajsaniemi värdshus, vilket Topelius utförligt beskriver i sin dagbok.95 I dagboken ingår Topelius kända beskrivning av tillgången vid de österbottniska studenternas uppvaktning hos vicekansler A. A. Thesleff för att utverka tillstånd för festen. Den viborgske vicekanslern och generalen får här stå som symbol för överhetens okunskap, dumhet och »petrificerade burlackism» i motsats till österbottningarna som vid audiensen hos vicekansler hävdade: »’Prof. Porthan var den man som först grundlade en Finsk litteratur och räddade åt oss vår forntid och våra häfder.’ – ’Nå men känner herrarna Porthan? har herrarna sett honom?’ – ’Nej,’ men wi ha af våra fäder lärt oss vörda hans namn. Han föddes för jemt hundra år sedan.’» Topelius, Dagböcker, ZTS XXI 2018, 19–20/10 1839. Initiativtagaren Fredrik Cygnæus höll ett festtal, som Topelius beundrade högt.96 Tillsammans med Cygnæus festdikt publicerades festtalet i Höstispiggarne, ströskrift 1841. Från och med denna fest återupplivades Porthans minne som kulturheros för landet och folket och hans födelsedag blev en återkommande akademisk festdag, under österbottningarnas ledning. Samma datum överfördes också till årsdag för Finska Historiska Samfundet. Topelius återkom till denna första Porthansfest i ett tal på samma fest femtio år senare, tryckt i Joukahainen 11, 1897, »Den första Porthansfesten 1839». Här framgår, att Porthans minne apostroferades redan vid österbottningarnas terminsfest hösten 1836 i ett föredrag av Lars Isak Ahlstubbe – i bakgrunden låg utgivningen av Kalevala 1835 och det 1831 grundade Finska Litteratursällskapet. Topelius såg festen femtio år tidigare som en historisk vändpunkt: »Men den första Porthansfesten var ett inlägg uti de stora frågor, som från denna tid begynte komma upp, såsom det snart visade sig vid jubelfesten 1840 och sedan vidare framåt. Där uppvaknade ett på nytt födt fosterland.»
166 Lanseringen av Porthan som akademisk nationalheros fortsatte under 1840- och 1850-talen, med starkt stöd av Topelius och Cygnæus och slutande med den första nationalinsamlingen för en minnesstod i Åbo, som avtäcktes 1863. J. V. Snellman trädde till som talesman för Porthans nationella betydelse genom sin artikel »Hvad var Porthan?» i Litteraturbladet 1861, separat utgiven på finska 1864. Inom universitetsbiblioteket hyllades Porthan som biblioteksman och grundläggare av Fennica-begreppet för den inhemska litteraturen.97 Knapas, Kunskapens rike 2012, s. 118 f.
Universitetet 1640–1890
167 Topelius deltog i universitetets 250-års jubileum 1890 genom sin hälsningsdikt till promotionen från 1840 års magistrar och med en artikel i Västfinska avdelningens jubileumsskrift, »Det providentiela i världshistorien», som återspeglade hans grundsyn på historien som providentiell, inriktad enligt Guds vilja och försyn. Han deltog också i västfinnarnas stora sommarfestligheter i Åbo som var tillägnade universitetsminnet och hölls den 15 juli på universitetets invigningsdatum från 1640.98 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 546 f. Hela jubileumsåret 1890 förstärkte genom talrika publikationer och evenemang intresset för universitetets historia och traditioner.99 Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 656–660-
168 Frågan om väggmålningar med motiv ur universitetets historia hade väckts redan på 1850-talet och återupptogs av estetikprofessorn C. G. Estlander i en artikel i Finsk Tidskrift 1880.100 C. G. Estlander, »Öfversigt. Bildande konst», Finsk Tidskrift 1880:2, s. 161–164. Albert Edelfelt, som redan blivit känd som historiemålare, framfördes av Estlander som lämplig för uppdraget. Universitetets konsistorium tog upp frågan i samband med 250-årsjubileet och beslöt i mars 1890 att utlysa en tävling för Finlands konstnärer. Rektor Th. Rein redogjorde för de fastslagna motiven med minnesvärda händelser ur universitetets historia: 1) Invigningen 1640 med Per Brahe och professorerna Rothovius och Petraeus, 2) Porthans tidevarv och 3) »kanske 1840 års jubelfest», som sammanförde R.H. Rehbinder och Frans Michael Franzén med den tidens yngre stormän, som Runeberg, Cygnæus, Lönnrot, Nervander och Snellman.101 Finland 19/4 1890. Rein ansåg att kompositionen kunde göras antingen »direktare historisk eller mera allegorisk, med bevarande likväl af personernas och drägternas likhet». Som en eventuell förebild nämnde han Wilhelm von Kaulbachs »Reformationens tidevarv» i ingångssalen till Neues Museum i Berlin. Som tidigare rektor och ständig talesman för den inhemska bildkonsten deltog Topelius i debatten om solennitetssalens väggmålningar genom ett inlägg under signaturen »Konstvän» i tidningen Finland i februari 1891, då tävlingen redan pågick.102Finland 28/2 1891; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 546 f. Här talar han för att salens arkitektur, dekor och enkelhet egentligen skulle kräva skulpturer – utom den redan existerande kolossalbysten av Alexander I – av »drottning Kristina och universitetets högst förtjänte män». Han kan acceptera målningar bara i det fall att de anpassas till arkitekturen, genom ljusa, lätta och luftiga färgtoner. Topelius synpunkter beträffande färgskala och utförande förblev obeaktade. Under de följande åren behandlades ett stort antal skisser och utkast, på basen av tävlingen fördelade mellan Albert Edelfelt, Eero Järnefelt och Axel Gallén. Den första, centrala målningen av processionen vid akademins invigning 1640 färdigställdes först 1905 av Albert Edelfelt. De två övriga utfördes av Eero Järnefelt 1919. I detta skede hade programmet ändrats så att jubelfesten 1840 hade ersatts med den mera fosterländskt manifestativa Florafesten på Gumtäkts äng 1848 som motiv.
169 Topelius hade långt tidigare i egenskap av Finska Konstföreningens sekreterare lagt fram ett program för valda scener ur den inhemska historien som borde framställas i måleriform. Hans engagemang i universitetets historia och hans egna historiska forskningshorisont omfattade därför naturligt nog historiemåleriet, med 250-årsjubileet som ett välkommet tillfälle.
170 Som stöd för sin syn på universitetets historia som han hade framlagt i ett otal dikter, skrifter, tal och populära publikationer kunde Topelius inte hänvisa till någon allmän historisk framställning. Trots många återblickar på universitetets tid i Åbo utkom ingen sammanfattande 250-årshistorik 1890, även om Svenska litteratursällskapet då publicerade de första delarna av Åbo universitets lärdomshistoria, en tiodelad serie som avslutades först 1908. Inte heller 200-årsjubileet 1840 hade medfört något större verk över universitetets historia, även om Per Brahe-minnet, drottning Kristinas epok och 1600-talets stormän och biskopar första gången uppmärksammades också i skrifter på svenska.103 I tryck bl. a. av Jakov Grot, »Minnen af Alexanders-Universitetet» i Calender till minne af Kejserliga Alexanders-Universitetets andra secularfest, 1842, s. 1–131, utgiven även på ryska. Universitetet anskaffade en kopia från Sverige av ett stort Per Brahe-porträtt, i stället för det som gått förlorat i Åbo brand. Topelius kunde givetvis stöda sig på många personhistoriska arbeten, bland annat ärkebiskop Jacob Tengströms biografier över de ledande professorsbiskoparna på 1600-talet, Terserus och Rothovius, samt Johan Jakob Tengströms biografier över professorerna och biskoparna Johannes Gezelius d.ä. och d.y. (1825, 1833). J. J. Tengströms Chronologiska förteckningar och anteckningar öfver finska universitetets fordna procancellerer samt öfver faculteternas medlemmar och adjunkter från 1836 innehåller rikligt med kommentarer och berättande inslag utöver de matrikelartade uppgifterna om tjänsteinnehavarna och deras produktion.
Professorn, vetenskapen och Guds ord
171 Topelius idévärld och uppfattningar i de olika rollerna som skönlitterär författare, tidningsskribent i offentligheten och som professor väckte tidvis debatt och kritik bland hans samtida. Detta gällde inte så mycket hans uppfattning om Finlands historia eller finska folket utan främst hans inställning till andra vetenskaper. Topelius nedlåtande inställning till den allmänna utvecklingen under 1800-talet – inom till exempel geologin, kemin eller biologin – darwinismen – understödde en för honom motbjudande gudlös och materialistisk världssyn. Den passerade inte oförmärkt bland studenter och yngre professorskolleger. En av de få kritiska akademiska inläggen i tryck om Topelius världsbild var den unge Arvid Hultins »Studier bland våra lyriker» i Finsk Tidskrifts marshäfte 1881.104 Hultin, Finsk Tidskrift 1881:3, s. 169–196; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 483–487.
172 Hultin jämför Emil von Qvanten och Topelius som diktare och går i det begynnande 1880-talets positivistiska anda starkt åt Topelius förhållande till vetenskapens framsteg. Hultin pekar på inkonsekvenserna hos Topelius, hur han än »ställer sin lyra i framåtskridandets tjenst och slår dess klangrika stränger för folkfriheten, för andens rätt och ljusets segrar», än står för reaktionära åskådningssätt. Detta gäller särskilt inställningen till naturvetenskaperna och forskningens segervinnande resultat, som Topelius vill tillintetgöra genom att hänvisa till Guds verk allena, »i en stum tillbedjan».
173 Enligt Hultin betraktar Topelius till och med Saima kanal som Guds verk och hela jorden som Guds fotapall. Topelius sätt var att se naturkatastrofer – hungeråren 1867–1868 i Finland – som Guds straffdom för hela länder och folk, som förfallit i »veklighet, förderf, högmod, flärd och lustar» enligt dikten »Septembernatten 1867». Hultins kritiska inlägg ledde till fortsatt polemik i Hufvudstadsbladet, där Topelius försvarare Valfrid Vasenius tyckte sig känna igen »jargong inom vissa vikingasäten», dvs. den kring Nyländska avdelningen centrerade svenskhetsrörelsen.105 Hufvudstadsbladet 30/3 1881.
174 Topelius skapelsetro var likaså oförenlig med geologins resultat, ett motiv som ofta återkommer i hans dikter. Motvilligt och under protest böjde han sig ännu 1893 inför huvudredaktören Leo Mechelins krav på ändringar i hans texter i Finland i 19:de seklet om Finlands geologi.106 Knapas, »Landet och folket i Topelius verk», Topelius, Finland i 19de seklet, ZTS XIV 2019.
Topelius och Finlands historia
175 Som historieprofessor hade Topelius i sina föreläsningar inledningsvis lagt stor vikt vid den deskriptiva geografin, fäderneslandets yttre beskrivning som bakgrund och scen för de historiska händelserna.107 Mer i Grandell, »Inledning», Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, ZTS XV 2017. Hans från och med 1860-talet allt mera markerade uppfattning om finska folket som av Gud särskilt utvalt för en historisk uppgift i världshistoriens förutbestämda fortgång väckte inga omfattande vederläggningar i offentligheten bland de akademiska historikerkollegerna.
176 En finsknationell syntes av Finlands historia, med finska folket och nationaliteten som historiens subjekt publicerades av G. Z. Forsman (Yrjö Koskinen), Oppikirja Suomen kansan historiasta 1869–1872. Den kritiserades starkt av de svensksinnade, med professor C. G. Estlander i spetsen. Topelius stod för en modererande syn mellan de språkpolitiska grupperingarna och hade 1874 åtagit sig uppdraget att författa en sammanfattande Finlands historia på svenska, med stöd av ett pris som utfästs av framlidna statsrådet C. H. F. Furuhjelm. Andra uppdrag och skrivarbeten – Topelius nämner själv Boken om Vårt Land och rektorsämbetet – tvingade honom slutligen att avstå från detta 1878. Uppdraget gick därefter till professor M. G. Schybergson som slutförde det med sin Finlands historia i två delar 1887–1889.108 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 272 f.; Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys 2010, s. 184–190.
177 Därefter stod Forsman och M. G. Schybergson som portalgestalter för två konkurrerande och språkpolitiskt ständigt aktuella historikerskolor i Finland. I historiedebatterna, bland annat rörande klubbekriget, stora ofreden eller G. M. Sprengtportens roll för de finska självständighetssträvandena under 1700-talet, drog sig Topelius i bakgrunden. Topelius egen historieprofessor Gabriel Rein hade efterlämnat ett omfattande, 1860 avslutat föreläsningsmanuskript, som av professor Matthias Akiander sammanställdes 1870–1871 till en Finlands historia i två digra delar. Reins historieverk, som till sitt innehåll härstammade från en äldre epok, kunde inte användas som tillhygge för vare sig den finska eller svenska nationalitetsrörelsen och väckte inte samma passioner som Forsmans eller Schybergsons historiesynteser.
178 E. G. Palmén, som själv hade åhört Topelius föreläsningar, gjorde en av de första sammanfattningarna av hans professorsgärning som historiker i festskriften till Topelius 70-årsdag 14 januari 1887.109 Zachris Topelius 14/1 1818 – 14/1 1888, s. 28 ff. Han nämner studenternas demonstrativa uteblivande från föreläsningarna till en början, men framhåller Topelius förmåga att skildra tidsskeden och ledande personligheter i stora drag, med stora synpunkter och upphöjd blick, i stället för att framlägga »värdelösa småfakta». Inte heller Palmén nämner Topelius historiefilosofiska utgångspunkter eller hans genom gudstro och religion betingade historiesyn.
179 Palmén tar upp den unge Topelius föredrag 1843, »Äger Finska Folket en Historie?», och hur hans tillspetsade ståndpunkter under de följande mer än 40 åren trots allt accepterats av forskningen. Tiden före 1809 var en »skolans tid», en nödvändig förberedelse för ett tidevarv, då det finska folket »eger ett vaknadt nationalmedvetande, som gifver sig uttryck i en egen statlig existens». Till och med Forsman hade ansett Topelius grundläggande synpunkter vara riktiga, i ett tal på Historiska Samfundets första årsdag 1875.110 Se t. ex. Morgonbladet 11/11 1875.
180 Genom sin artikel slog Palmén fast en stor del av de drag hos Topelius som historiker som återkommer i många senare levnadsteckningar och minnesbilder, och som Topelius även själv i sina egna skrifter framhöll som riktgivande för sin gärning som akademisk lärare. Palmén nämner som särskilda höjdpunkter i Topelius framträdanden som historiker hans framställning över Alexander I:s epok vid universitetets minnesfest 1877 och hans tal över Fredrik Cygnæus i Historiska Samfundet 1883 som exempel på »den tjusning, dessa i stort gjorda teckningar kunde hafva».
Mottagande och kritik
181 Topelius akademiska dikter och tal omtalades och citerades ofta i tidningspressen i samband med rapporteringen om aktuella fester och evenemang. Egentlig kritik eller större debatt väckte bara några av dem, främst hans tal inför österbottniska avdelningen om Finlands historia 1843 och hans tal vid minnesfesten över Runeberg 1878. Flera av dikterna till och om universitetet och dess olika företrädare – historiska, levande eller döda – ingick efter Topelius död i den av Valfrid Vasenius sammanställda serien av Samlade skrifter. Delarna Sånger, band I–IV, utgavs 1904–1905 med innehållet i kronologisk ordning, utan kommentarer. I Sånger ingick också de långa promotionsdikterna. I bandet Smärre skrifter (1904) i samma serie ingick för första gången ett samlat urval av Topelius föredrag, akademiska tal, inbjudningsskrifter och minnesteckningar, publicerade mellan åren 1841 och 1894.
182 Volymen Smärre skrifter kommenterades av filologiprofessorn Werner Söderhjelm, som karakteriserade Topelius som visionär historiker och akademisk talare, även i stilistiskt avseende.111 Omtryckt i Söderhjelm, Utklipp om böcker. Tredje serien, första delen 1920, s. 102–114. Topelius återblick på året 1827 i Finland vid promotionen 1877 får högt beröm (»högt retoriskt patos och målande och mjuk musikalisk klang») som en spegelbild av tidens väsen och dess reflektioner i Finland. Minnestalet över Alexander I vid universitetets fest 1877 karakteriseras som »formellt kanske det helaste av bokens stycken», men kritiseras också för att Topelius här, som i så många andra sammanhang, uppträder som »den tacksamme finnen» och inte som den objektive historikern. Söderhjelm framhåller också i övrigt Topelius tendens att se allt genom »de patriotiska känslornas rosenfärgade glas» och för att han i sin allt överskuggande idealism måttlöst överdriver hemlandets resurser och betydelsen av de personer han behandlar. Talen till Runebergs och Cygnæus minne, särskilt det senare, får däremot ett högt erkännande som mera objektiva framställningar. »Svagare och subjektivare äro åter de två uppsatserna (»Ett folks kärlek» och »Paikkari torp»), som egnats Elias Lönnrot.» Talet vid Snellmans jordfästning 1881 uppmärksammas däremot som retoriskt framstående och upplyftande: »Sällan har hos oss något på samma gång ståtligare och innerligare sagts vid en bår.»
183 I likhet med Söderhjelm stod Topelius för ståndpunkten, att finnar och svenskar i Finland är ett folk, med två språk som ska äga lika berättigande. Recensionen kommenterar också utförligt uppfattningarna om Topelius som »pseudofennoman» och framträdandet vid Runebergs minnesfest 1878: »Men i alla fall blev han ofta hjärtlöst missförstådd och oförstådd, och som en fläck på bladen av språkstridernas historia hos oss skall städse kvarbliva den förföljelse, för vilken skalden ännu på sin ålderdom från ofördragsamt svensksinnat håll utsattes.»
184 Werner Söderhjelm konstaterar att Topelius i stilistiskt avseende är förvånansvärt konsistent genom årtiondena, och att hans allra första tryckta uppsats från 1841 om Österbotten redan är skriven i en ypperlig stil, »kanske litet bredare än efteråt, men lika smidig och klangfull och ren, och märkvärdigt nog icke så full av blommor och annat poetiskt bihang som senare, nyktrare, mera på sak gående, men därför ingalunda mindre angenäm». Söderhjelm erkänner sig stå främmande för det starkt religiösa elementet och den framskymtande predikotonen hos Topelius. Slutomdömet om hela volymen blir högst positivt: »Och en sådan svensk prosastil har varken förut eller efteråt skrivits i Finland och kanske sällan i Sverige. Det är den akademiska vältaligheten, sirad av det romantiska språkets bästa egenskaper och genomträngd av en skalds anda.»
Rektorstalen som retorisk och historisk genre
185 De samtida bedömningarna av Topelius akademiska tal var starkt bundna till den finländska tolkningshorisonten, där nationalitets- och språkfrågorna ständigt stod i centrum. Jämförelser med tidigare rektorers tal eller motsvarande framträdanden i andra universitet förekom inte. Rektorstalen var emellertid under 1800-talet en etablerad genre i den vetenskapliga offentligheten, i grannländerna Sverige, Norge och Danmark och i synnerhet i de tyskspråkiga universiteten. Betydelsen av dessa Rektoratsreden förstärktes, liksom i Finland, genom utgivning i tryck.
186 Ett gemensamt tema i de finländska, skandinaviska och tyska rektors- och festtalen var universitetens ställning som nationsbärande och -skapande institutioner, för forskning, vetenskap och utbildning av samhällets ledande skikt. Den tyska universitetsmodellen, med ursprung i 1810-talet och i det nya universitetet i Berlin, hade en avgörande ställning vid nationalstaternas framväxt och var högst aktuell också under hela 1800-talet i Finland. Som universitetsrektor deltog Topelius i denna process och hans universitetstal ingår både till innehåll och retoriska stildrag i en på sin tid internationellt etablerad genre. Denna del av Topelius produktion har inte tillsvidare varit föremål för problematiserade eller jämförande studier. Det tyska språkområdets Rektoratsreden har numera uppmärksammats som ett betydande universitetshistoriskt källmaterial.112 En bibliografisk databank över rektorstalen i de tyska länderna och i Schweiz är upprättad från 2001, inom Historische Kommission bei der Bayerischen Akademie der Wissenschaften i München, under ledning av Dieter LanG. W.esche och Rainer C. Schwinges. Den omfattar uppgifter om närmare 3000 rektorstal från 1800- och 1900-talen och har legat till grund för en stor mängd nya textutgåvor och studier. Se www.historische-kommission-muenchen-editionen.de/rektoratsreden.
187 Vid universiteten i Uppsala, Lund, Köpenhamn och Oslo var rektors ställning inte lika synlig som i Helsingfors. Universitetens statuter var olika, likaså förhållandet till kanslersämbetet och den politiska överheten. Till exempel i Uppsala hade kansler och prokansler – ärkebiskopen – starka positioner, medan rektorerna byttes läsårsvis. Rektorsskiftena, som till 1853 försiggick i domkyrkan, inkluderade en inbjudningsskrift, utgiven av den avgående rektorn med en redogörelse för utnämningar och betydande händelser under året. Från 1861 infördes rektorsredogörelserna i Uppsala universitets årsskrift.113 Frängsmyr, Uppsala universitet 1852–1916, volym 2:1 2010, s. 74.
188 De nordiska universiteten hade en gemensam grund i det tyska universitetsidealets förening av Forschung och Lehre, men förhållandet mellan undervisning och vetenskap förändrades under seklets lopp och styrdes ofta utifrån av allmänna universitetspolitiska beslut på riksnivå. Parallellt med förskjutningen mot ett uttryckligen vetenskapsbaserat universitet med ett starkt växande studentantal gick nationalideologiska rörelser i alla länder. Universiteten, med studenterna som en radikal falang, gick i spetsen för de nya medborgerliga nationalstaterna. Studentskandinavismen och de anti-ryska stämningarna i Sverige fick ingen grogrund i Finland kring 1800-talets mitt. I stället blev kejsartroheten ett officiellt kännemärke för universitetet, vars medlemmar likt Topelius i årtionden engagerade sig i tvistefrågan om finskan och svenskan som språk för nationens och folkets kultur och politiska framtid. Ett markant inslag i den nationella mobiliseringen i alla länder var skapandet av en egen historiekultur, med olika jubelfester eller minnesdagar över nationens stormän. I Finland anlitade Topelius och hans samtida rektors- och professorskolleger ofta universitetet som scen för nationalhistoriska presentationer, genom tal, dikter och evenemang.
189 Universitetens jubelfester i Helsingfors och Uppsala hade många gemensamma drag i programinslagen: högstämda tal, kantater och festdikter, storslagna middagar. På samma sätt som i Helsingfors trycktes talen från de många jubelfesterna i Uppsala. I Uppsala firades stora minnesfester bland annat över Linné, Uppsala möte 1593 och över de svenska hjältekonungarna i historien, Gustav Vasa, Karl XII och Gustaf II Adolf bland dem.114 Frängsmyr 2010, s. 55–72 (»Jubelfesternas tidevarv»). – Frängsmyr behandlar inte festtalens och -dikternas innehåll eller retoriska drag närmare, men själva genren har naturligt nog många beröringspunkter med motsvarigheterna i Helsingfors. De svenska jubelfesternas idévärld var välkänd för Topelius. Vid universitetets 400-årsjubileum i Uppsala 1877 var han närvarande som företrädare för universitetet i Helsingfors, likaså hade han deltagit i universitetets 200-årsfestligheter i Lund 1866.
Akademisk verkningshistoria
190 Topelius akademiska dikter, tal och skrifter har inte undersökts systematiskt i ett verkningshistoriskt perspektiv, som källmaterial för uppfattningarna om universitetets historia, i samhället i stort eller inom universitetet självt. Efter en genomgång av academica-materialet avtecknar sig en intressant frågeställning: i hur hög grad är den i Finland rådande enhälligt positiva synen på universitetets och hela universitetsväsendets äldre historia beroende av Topelius och hans produktion? Topelius universitet, Kejserliga Alexanders-Universitetet var före 1918 landets enda, och mera än någon annan av sina samtida framhöll Topelius alltid dess unika ställning som universalinstitution för upplysning, vetenskap, litteratur och konst, som landets »skötebarn» och »ögonsten». Universitetets stora uppgift ända från 1600-talet var att sprida ljus, upplysning och bildning över landet och folket. Under 1800-talet tillkom uppgiften att väcka finska folket till en »nationlig tillvaro» genom sina ledande stormän inom vetenskap, litteratur och offentlighet – Topelius själv uppträdde medvetet, men skenbart anspråkslöst som en av dem.
191 För universitets ledande roll i Finlands kulturhistoria lanserade Topelius den fortfarande gängse allmänna uppfattningen och populariserade den i Boken om Vårt Land 1875, i avsnittet om universitetets jubelfest 1840:
192 Ty detta landets högsta läroverk, med dess mer än 60 lärare och tjenstemän samt 600 studenter, har i nyare tid blifvit omhuldadt både af regenter och folk såsom landets skötebarn. Ett litet folk, utan annan makt eller rikedom, måste ju söka sin välfärd i nyttiga kunskaper och grunda sitt anseende derpå, att det står i bildning, dygder och alla goda framsteg jemnhögt med verldens mest upplysta folk.115 »188. Universitetets jubelfest 1840», Boken om Vårt Land ZTS XVII, 2017.
193 Topelius presenterade den rad av inhemska kulturella stormän, alla knutna till universitetet, som bildar stommen i landets lärdomshistoria. Han lanserade Henrik Gabriel Porthan som det finska folkets första upptäckare:
194 Han lärde oss, att det finska folket är af Gud danadt med ett sådant eget skaplynne, att det måste söka sin bästa lifskraft inom sig sjelf och utveckla sig fritt på sitt eget sätt, för att alla de ädla frön, som Gud har nedlagt hos detta folk, måtte komma till mognad och gagna menskligheten.
195 En sådan stor tanke, som ingen förr hade rätt klart uppfattat, begynte nu småningom blifva klar för Porthan. Likasom Luther fordom forskade i bibeln och fann der Guds evangelium, så forskade Porthan i vårt lands historia, geografi, folkdikt och språk och fann der det finska folket.116 »178. Henrik Gabriel Porthan», Boken om Vårt Land ZTS XVII, 2017.
196 I Boken om Vårt Land karakteriserar Topelius universitetets viktigaste professorer fram till 1870-talet som exempel på hur arvet från Porthan genom dem bar frukt »för vetenskapen och fäderneslandet». Han nämner här historieforskarna, inklusive G. Z. Forsman, Snellman »mäktigt verkande som tänkare, som skriftställare, som sakförare för en ny tid», Lönnrot, Castrén, Wallin, Nervander och många fler.117 »188. Universitetets jubelfest 1840», Boken om Vårt Land ZTS XVII, 2017.
197 Universitetet, vetenskapen och fäderneslandet bildade den oskiljaktiga treenighet som Topelius återkommande behandlade i sina akademiska skrifter, genom historiska återblickar och personskildringar. Som professor och rektor tog han starkt ställning för att universitetet skulle motsvara hans egen uppfattning om finska folket, som ett folk med två språk. Som en av grundläggarna för idén om ett tvåspråkigt Finland, mot den radikala finskhetsrörelsens krav på finskan som enda framtida nationalspråk, har Topelius varit avgörande för både universitetets, den bildade klassens, skolväsendets och förvaltningens fortsatta tvåspråkighet i Finland.
198 Ett livslångt engagemang i universitetets angelägenheter gav Topelius automatiskt ett initierat perspektiv inifrån. I sina historiska skildringar av universitetet eller i kommentarerna till samtida aktuella frågor var han aldrig kritisk mot sin egen alma mater och hans stundom starkt universitetsförhärligande grundsyn har övertagits av många senare generationer i universitetets tjänst. Kritiken riktade sig mot yttre inblandning i universitetets eller studentkårens angelägenheter, aldrig mot själva institutionen. Universitetets intellektuella monopolställning före 1918 och 1920 – då de två första privatuniversiteten grundades i Åbo – skapade den i Finland tämligen unika traditionen med en »statsintelligentia» av professorer, universitetslärare, magistrar och studenter, som alla var präglade av samma matris, universitetet i Helsingfors.
199 För universitetets historia och självuppfattning förstärkte och förtydligade Topelius denna matris. Den har varit lätt att tillämpa och utveckla även efter hans död, på samma sätt som Boken om Vårt Land ända till 1950-talet utkom med nya, tillfogade kapitel om det självständiga Finland. Det var lätt att se Finlands självständighet 1917 som ett i Topelius mening providentiellt mål för finska folkets historia, en konsekvent fortsättning på den nationella väckelsen som universitetet genom tiderna och under hela 1800-talet hade uppammat.
200 Vid universitetets 300-årsjubileum 1940 återkom filosofiprofessorn Eino Kaila i sin festskrift Kolmesataa vuotta suomalaista yliopistoelämää, aatehistoriallinen katsaus – även utgiven på tyska – till Helsingfors universitets avgörande roll i Finlands historia, dess Sendung, ett högre uppdrag med den politiska självständigheten som mål.118 Kaila, Die finnische Staatsuniversität durch dreihundert Jahre 1940, något utvidgad för internationellt bruk jämfört med den finska utgåvan. Ivar A. Heikels till jubileet 1940 utgivna 300-årshistorik ger på ett redan självklart sätt mycket utrymme åt samma teman som Topelius på sin tid för 1800-talets historia.119 Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940. Både Kaila och Heikel behandlar universitetets äldre och nyare historia sedd genom samma portalgestalter som Topelius. Statsuniversitetet som centrum för den nationella väckelsen under 1800-talet, för motståndet mot förryskningspolitiken kring sekelskiftet och som ideologisk bas för självständighetssträvandena skapar den finska nationens historia. Däremot ger varken Kaila eller Heikel 1940 något större utrymme för Topelius som historiker eller som identitetsstiftare för landet och universitetet, jämfört med Porthan eller Snellman.
201 Trots de grundläggande förändringarna i samhällsstruktur, politisk idébildning eller utbildningsväsende under perioden efter krigsåren 1939–1944 har Topelius grundsyn på Helsingfors universitets historia och dess särskilda uppdrag för land och folk, liksom hans galleri av akademiska stormän levat vidare. Återuppbyggnaden av universitetet på 1950-talet, den konkreta och den ideologiska, skedde med nationella förtecken, lånade från 1800-talstraditionens förening av det klassiska arvet med det nationella och dess fortsättning i det självständiga Finland. 1950-talets största nybyggnad för universitetet fick namnet Porthania. Topelius skapade en litterärt och retoriskt anslående skildring för sin egen tids behov av universitetets historia och dess gestalter. Hans nationella huvudlinje, dess litterära mytbilder och 1800-talsromantiska inslag har inte på något avgörande sätt ifrågasatts, reviderats eller dekonstruerats inom universitetshistorien.
202 En markant revivalisering av universitetets 1800-talshistoria skedde på 1960-talet, i samband med studentkårens 100-årsjubileum och det då utgivna stora historieverket av Matti Klinge.120 Klinge, Ylioppilaskunnan historia I–IV 1967–1968. Topelius – och Cygnæus – ingår här i universitetets och studentkårens mikrokosmos som talesmän för tidens stora idéer i Finland och Europa, i korstrycket mellan Sverige och Ryssland. Helsingfors universitets 350-årsjubileum 1990 gav anledning att precisera den historiska självbilden ytterligare genom ett nytt övergripande historieverk i tre delar för hela perioden 1640–1990.121 Klinge, Knapas, Leikola & Strömberg, Helsingfors universitets historia 1640–1990 I–III 1990. Universitetets roll som nationell, idéskapande och idébärande institution betonas här starkt, med ett uttalat stöd i den tradition som Topelius ända sedan 1840-talet hade utarbetat i sina academica-skrifter.
Noter
- 1 Vasenius, Zacharias Topelius III 1918, s. 10.
- 2 Knapas Kunskapens rike 2012, s. 108 ff.
- 3 Se »Consist. Protkoll för d. 19 Jan.» (ang. Maria Tschetschulin 1870), »Till Consistorium den 10 April 1878» (ang. kvinnors studierätt). Se också bilaga med förteckningar ur olika arkiv över Topelius verksamhet. Konsistorium föreslog 12/9 1878 om rätt för kvinnor att få inträde till universitetet på samma villkor som män, men kanslern (blivande kejsar Alexander III) förordnade att tillstånd skulle utverkas i varje enskilt fall. Kvinnor beviljades slutligen rätt att avlägga studentexamen utan särskild anhållan 11/7 1901.
- 4 Se bilaga ang. universitetets organisation och högsta tjänsteinnehavare.
- 5 Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940, s. 477, 483 ff., 498. Se också t. ex. »Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter» (1876), »Till ViceKansler 12 Juni 1877» och »Till t.f. Vice Kansler» (1878).
- 6 Grundade 1821 respektive 1831.
- 7 Dikterade eller nedskrivna 1876–1895, utgivna av Paul Nyberg 1922.
- 8 I svensk översättning Idyll och hot. Zacharias Topelius – hans politik och idéer, 2000.
- 9 Se bilaga betr. Studentkårens indelning.
- 10 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 61.
- 11 Ibid., s. 60–62; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 217 f.; »Till Österbottniska Afdelningen» 1848, ZTS XVI 2020.
- 12 Protokoll 9/11 1841, PohjO Ba:2, Österbottniska avdelningens arkiv. Se bilaga ang. Österbottniska avdelningens arkiv.
- 13 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 155 f.
- 14 »Finsk Literatur», Aftonbladet 29/7 1845.
- 15 G. L. Silverstolpe, »Det moderna Suomi», Dagligt Allehanda 11/11 1845.
- 16 »Tidnings-öfversigt», Post- och Inrikes Tidningar 11/11 1845.
- 17 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 157.
- 18 »Misceller», Helsingfors Tidningar 22/11 1845.
- 19 ZT–Emilie Lindqvist 11/11 1843.
- 20 Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys 2010, s. 94 f.
- 21 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 106 f.
- 22 »Det går ett rop», Övrig lyrik, ZTS III 2019.
- 23 Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1808–1917 1989, s. 154–193, kapitlen »Studentlivets politisering» och »Vicekanslern och revolutionen»; Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys, s. 107–117.
- 24 »Den första blodsdroppen», Övrig lyrik, ZTS III 2019.
- 25 Vasenius, Zacharias Topelius II 1914, s. 29–34, om Topelius »lärda dater» som student, även ofta behandlade i dagböckerna, ZTS XXI 2018.
- 26 Klinge, Kejserliga Alexanders Universitetet 1808-1917 1989, s. 395; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 114 f.; Topelius, Dagböcker, ZTS XXI 2018, maj 1836, maj 1838, maj, juni 1839, maj, juli 1840; Vasenius, Zacharias Topelius II 1914, s. 174.
- 27 Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940, s. 358
- 28 Topelius hänvisar till J. J. Nordströms omfattande arbete Bidrag till den svenska samhällförfattningens historia efter de äldre lagarna till sednare hälften af sjuttonde seklet, som hade utkommit 1839–1840; även J. V. Snellman behandlade i sina skrifter äktenskapet och familjen som samhällets grundval.
- 29 Topelius hade själv varit med om att grunda Akademiska läseföreningen 1846. Föreningens främsta ändamål var att upprätthålla och underhålla en läsesal för studenterna, samtidigt som dess lokal fungerade som en mötesplats för studenterna där de kunde samlas och diskutera gemensamma spörsmål.
- 30 »Thronen utan like», Ljungblommor, ZTS I 2010.
- 31 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 231.
- 32 Ett känt exempel är hans konflikt med vicekansler Casimir von Kothen 1871 kring professor A. Nordqvist och studenternas demonstrationer mot honom, i den politiskt känsliga frågan om minnena från 1808-09 års krig. von Kothen godtog inte Topelius för en ny period som inspektor för Västfinska avdelningen och sägs ha yttrat: »Topelius är bra för barn och småfåglar, men icke duger han för studenter».Självbiografiska anteckningar 1922, s. 256.
- 33 Helsingfors Dagblad 26/5 1865; Suometar 26/5 1865. Festens program inleddes med en sorgmarsch komponerad av F. von Schantz och en kör ur Cherubinis Requiem, därefter höll Topelius sitt anförande, som åtföljdes av kören »Lacrymosa» ur samma Requiem. Docenten och magistern Julius Krohn höll ett minnestal på finska och festen avslutades med kören »Pie Jesu» ur Cherubinis Requiem. Rektor A. E. Arppe hade utfärdat en inbjudningsskrift, som tillsammans med Topelius dikt och Krohns tal trycktes i en särskild minnesskrift.
- 34 Helsingfors Tidningar 27/6 1857.
- 35 »Nikolai Alexandrovtisch», Nya blad och Ljung, ZTS II 2019.
- 36 Ahrenberg, Människor som jag känt 1921, s. 194.
- 37 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 378.
- 38 Om promotionsdikternas tradition: Huldén, »Den akademiska dikten och mitt Universitet» 1992, s. 260–270.
- 39 Om 1832 års promotion: Knapas, »Det akademiska ögonblicket. Aura besöker Helsingfors 1832» 2001, s. 57–66.
- 40 Om promotionerna och språkstridens grupperingar: Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1808–1917 1989, s. 609–611, 662–667.
- 41 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 99.
- 42 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 210; allmänt om 1840-talets studentrörelse: Klinge, Ylioppilaskunnan historia. Ensimmäinen osa 1828–1852 1967, särsk. s. 70–118; Klinge, »Omvälvningens decennium», Kejserliga Alexanders-Universitetet 1808–1917 1989, s. 154–179.
- 43 »Till Finlands Mödrar», Helsingfors Tidningar 4/1 1845.
- 44»Lönnrot, Castrén», Ljungblommor, ZTS I 2010.
- 45 Helsingfors Morgonblad 27/6 1844.
- 46 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 99.
- 47 Promotionen beskrevs i Helsingfors Tidningar 1/6 1853 och i Morgonbladet 2/6 1853, utan kommentarer till Topelius dikt.
- 48 Helsingfors Tidningar 1/6 1853.
- 49 Knapas, »Striden om ljuset. Topelius promotionsdikt 1860 och dess tidssammanhang», Författaren Topelius 2019, s. 227–264. Artikeln behandlar utförligt promotionen, evenemangen, talen och utgivna publikationer.
- 50 [Elmgren], S. G. Elmgrenin muistiinpanot 1939, s. 379 f.
- 51 Vasenius, Zacharias Topelius IV 1924, s. 128–133.
- 52 Ibid., s. 134–137.
- 53 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 322 ff.
- 54 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 557 f.
- 55 Topelius mest kända minnestal och inbjudningsskrifter utgavs i Samlade skrifter, volymen Smärre skrifter 1904: Talet vid minnesfesten i Societetshuset den 24 september 1864 över konstnären Werner Holmberg; »Året 1827», inbjudningsskrift till filosofie magister- och doktorspromotionerna den 31 maj 1877; Inbjudning till universitetets minnesfest på hundrade årsdagen av Alexander I:s födelse den 24 december 1877; Inbjudning och tal vid universitetets minnesfest den 6 maj 1878 över J. L. Runeberg (»Runebergs uppfattning av skaldekonsten», »Runebergs betydelse för fosterlandet»); Tal vid J. V. Snellmans jordfästning den 7 juli 1884; Vid Elias Lönnrots åttioårsdag den 9 april 1889 (»Ett folks kärlek», »Paikkari torp», »Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag»); »Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnæus och hans historiska arbeten», framförd på Finska Historiska Samfundets möte den 9 november 1883; Minnesorden över Fredrik Pacius vid Konstnärsgillets årsfest den 5 februari 1891.
- 56 Nyland, Lokala detaljer 38. Torp i Sammatti, Finland framställdt i teckningar, ZTS XII 2011.
- 57 Allmänt om minnesfesten: Tikkanen, Finska konstföreningen 1846–1896 1896, s. 114 f.
- 58 Helsingfors Dagblad 31/5 1877, forts. 2/6 1877.
- 59Hufvudstadsbladet 31/5 1877.
- 60Grundläggande om den providentiella historiesynen hos Topelius: Mauri Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968.
- 61 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 303.
- 62 »Den 14 September 1878», Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar.
- 63 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 485 ff.; Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 609 f.
- 64 Festen på studenthuset fick till slut genom talarna och programmet karaktären av en finsksinnad demonstration, Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 626.
- 65 Denna fest var ett försök att bilägga de språkpolitiska tvister som förberedelserna för studentkårens fest den 17 april hade väckt.
- 66 Om Cygnæus roll för universitetet och studentkåren på 1840-talet: Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 189–193.
- 67 »Det är såväl i det ena fallet som det andra efter en lefvande åskådning af det hela i de handlandes och handlingarnas väsende vi trängta.» Cygnæus, Samlade arbeten 2 1882, s. 8.
- 68 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 262 f.
- 69 »Den 14 September 1878», Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar, s. 36 f.
- 70 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 299–305.
- 71 Topelius har försett diariet med ett egenhändigt register, men i samma skrivbok har han på sidan IV under rubriken »Brefkoncepter, tal m.m.» även långt senare, från den 4 september 1884 till den 8 maj 1892, infört uppgifter om sin korrespondens. Här uppräknas med datum några tiotal brevmottagare i Finland men också ett antal notabiliteter från Sverige: kung Oscar II, prinsessan Eugenie, Carl Snoilsky, Gunnar Wennerberg och Werner von Heidenstam, därtill bland andra Henrik Ibsen.
- 72 Författningar och beslut rörande Kejserliga Alexanders-universitetet i Finland från och med den 1 oktober 1852 till utgången af år 1887 1889, s. 60–67.
- 73 Se »Till Universitetets Student-Afdelningar» 1876.
- 74 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 305 f.
- 75 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 470 f.
- 76 Morgonbladet 16/11 1878, forts. 18/11 1878.
- 77 Allmänt om Konstföreningen: Kallio, Dukaatti. Suomen Taideyhdistys 1846–2006 2006.
- 78 Tikkanen, Finska Konstföreningen 1846–1896 1896, s. 302 f.
- 79 Pettersson, Suomen Taideyhdistyksestä Ateneumiin 2008, s. 135, 287.
- 80 Tikkanen, Finska Konstföreningen 1846–1896 1896, s. 242.
- 81 Ibid, s. 221.
- 82 Selokari, »Kuvataiteilijan äänitorvi – 150 vuotta kuvataiteilijoiden ja kuvataiteen hyväksi» 2016, s. 26–33. Pettersson, Suomen Taideyhdistyksestä Ateneumiin 2008, s. 289.
- 83 Ahrenberg, »Zachris Topelius» 1921, s. 195 f.
- 84 Mer om pensionsföreningen: »För hvem? Och för hvad?».
- 85 Mer om Finska Historiska Samfundet: Karonen, Tiede ja yhteiskunta 2019; speciellt om samfundets grundande s. 64–74. Topelius förhållande till både den historiska sektionen och Finska Litteratursällskapet hade distanserats med åren, delvis till följd av språkfrågor. Ibid., s. 54.
- 86 Ibid., s. 175. Consistorii Academici Aboensis äldre protokoller, I 1884, II 1887 och III 1898.
- 87 Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. I. 1870–1875 1909, s. 6 f.
- 88 Knapas, Turun tuomiokirkon restaurointisuunnitelmat vuosilta 1896 ja 1901 1983, s. 10–18; Lindman, Anteckningar om Åbo domkyrka och dess fornminnen 1890.
- 89 Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. I. 1870–1875 1909, s. 322, 328 f. Finska Fornminnesföreningens adress, undertecknad av Topelius och J. R. Aspelin publicerades i sin helhet på finska i Uusi Suometar 4/8 1875 och på svenska i Hufvudstadsbladet 5/8 1875, utan underskrifter eller övriga kommentarer.
- 90 »Olofsborg», Nya blad och Ljung, ZTS II 2019.
- 91 »Originala skuldsedeln», Nya blad och Ljung, ZTS II 2019.
- 92 Om tacksamhetsskulden, se särsk. Engman, Språkfrågan 2016, s. 84–90.
- 93Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. II. 1876–1885 1915, s. 124, 405.
- 94 Alla ingick senare i samlingen Ljung 1889.
- 95 I dagboken ingår Topelius kända beskrivning av tillgången vid de österbottniska studenternas uppvaktning hos vicekansler A. A. Thesleff för att utverka tillstånd för festen. Den viborgske vicekanslern och generalen får här stå som symbol för överhetens okunskap, dumhet och »petrificerade burlackism» i motsats till österbottningarna som vid audiensen hos vicekansler hävdade: »’Prof. Porthan var den man som först grundlade en Finsk litteratur och räddade åt oss vår forntid och våra häfder.’ – ’Nå men känner herrarna Porthan? har herrarna sett honom?’ – ’Nej,’ men wi ha af våra fäder lärt oss vörda hans namn. Han föddes för jemt hundra år sedan.’» Topelius, Dagböcker, ZTS XXI 2018, 19–20/10 1839.
- 96 Tillsammans med Cygnæus festdikt publicerades festtalet i Höstispiggarne, ströskrift 1841.
- 97 Knapas, Kunskapens rike 2012, s. 118 f.
- 98 Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 546 f.
- 99 Klinge, Kejserliga Alexanders-Universitetet 1989, s. 656–660-
- 100 C. G. Estlander, »Öfversigt. Bildande konst», Finsk Tidskrift 1880:2, s. 161–164.
- 101 Finland 19/4 1890. Rein ansåg att kompositionen kunde göras antingen »direktare historisk eller mera allegorisk, med bevarande likväl af personernas och drägternas likhet». Som en eventuell förebild nämnde han Wilhelm von Kaulbachs »Reformationens tidevarv» i ingångssalen till Neues Museum i Berlin.
- 102Finland 28/2 1891; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 546 f.
- 103 I tryck bl. a. av Jakov Grot, »Minnen af Alexanders-Universitetet» i Calender till minne af Kejserliga Alexanders-Universitetets andra secularfest, 1842, s. 1–131, utgiven även på ryska.
- 104 Hultin, Finsk Tidskrift 1881:3, s. 169–196; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 483–487.
- 105 Hufvudstadsbladet 30/3 1881.
- 106 Knapas, »Landet och folket i Topelius verk», Topelius, Finland i 19de seklet, ZTS XIV 2019.
- 107 Mer i Grandell, »Inledning», Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, ZTS XV 2017.
- 108 Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 272 f.; Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys 2010, s. 184–190.
- 109 Zachris Topelius 14/1 1818 – 14/1 1888, s. 28 ff.
- 110 Se t. ex. Morgonbladet 11/11 1875.
- 111 Omtryckt i Söderhjelm, Utklipp om böcker. Tredje serien, första delen 1920, s. 102–114.
- 112 En bibliografisk databank över rektorstalen i de tyska länderna och i Schweiz är upprättad från 2001, inom Historische Kommission bei der Bayerischen Akademie der Wissenschaften i München, under ledning av Dieter LanG. W.esche och Rainer C. Schwinges. Den omfattar uppgifter om närmare 3000 rektorstal från 1800- och 1900-talen och har legat till grund för en stor mängd nya textutgåvor och studier. Se www.historische-kommission-muenchen-editionen.de/rektoratsreden.
- 113 Frängsmyr, Uppsala universitet 1852–1916, volym 2:1 2010, s. 74.
- 114 Frängsmyr 2010, s. 55–72 (»Jubelfesternas tidevarv»). – Frängsmyr behandlar inte festtalens och -dikternas innehåll eller retoriska drag närmare, men själva genren har naturligt nog många beröringspunkter med motsvarigheterna i Helsingfors.
- 115 »188. Universitetets jubelfest 1840», Boken om Vårt Land ZTS XVII, 2017.
- 116 »178. Henrik Gabriel Porthan», Boken om Vårt Land ZTS XVII, 2017.
- 117 »188. Universitetets jubelfest 1840», Boken om Vårt Land ZTS XVII, 2017.
- 118 Kaila, Die finnische Staatsuniversität durch dreihundert Jahre 1940, något utvidgad för internationellt bruk jämfört med den finska utgåvan.
- 119 Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940.
- 120 Klinge, Ylioppilaskunnan historia I–IV 1967–1968.
- 121 Klinge, Knapas, Leikola & Strömberg, Helsingfors universitets historia 1640–1990 I–III 1990.
Allmänna drag i Topelius texter på latin
203 Topelius latin har en lång tradition bakom sig. Författarna under det sista seklet före Kristi födelse erbjöd en språklig modell som alla senare författare på latin försökt att efterlikna. Bland de klassiska prosaförfattarna hör Cicero och Cæsar till de kändaste namnen. Beträffande likheten mellan latinet hos senare författare och de klassiska förebilderna finns stor varians under olika tidsperioder. Under renässansen försökte man närma sig antiken så mycket man kunde i språkligt hänseende, men bland annat inom stavningen förekom betydande avvikelser. Topelius modell är de klassiska författarna, modifierad av intryck från latinska skrifter från renässansen fram till hans egen tid.
204 Topelius följer inte alltid reglerna för klassiskt latin i fråga om stavning. När det gäller böjningsformer använder han ofta former som avviker från dem som anges som klassiska i grammatikböcker, men inte på ett sätt som avgörande försvårar textens begriplighet. Han följer huvudreglerna för syntaxen så nära att texten är fullt begriplig utgående från det klassiska latinets regler, men det förekommer brott mot skolgrammatikens regler. Han behärskar flera stildrag som är typiska för klassiskt latin, och bygger ofta upp långa satsflätor i stort sett enligt klassiskt mönster. Topelius är relativt mångordig och texterna innehåller många småord som kan kännas överflödiga. De största tolkningssvårigheterna beror i huvudsak på ordförrådet. På samma sätt som i klassiskt latin ger han ett och samma ord olika betydelser på olika ställen, och i vissa fall verkar han ge orden en annan betydelse än den som är vanlig i klassiskt latin.
Svåra ord och begrepp
205 Ordet res, vars grundbetydelse är ’sak’, kan översättas på många olika sätt. I pluralis syftar det ofta på historia eller historieskrivning. I översättningen har bl. a. följande ord använts: ’dåd’, ’(sak)förhållande’, ’tilldragelse’, ’tillvaro’, ’fråga’, ’ting’, ’affär’, ’förmögenhet’, ’det hela’, ’förehavande’. Det är sannolikt att översättaren inte alltid lyckats tolka Topelius avsikt.
206 I klassiskt latin betyder immo oftast ’(nej) tvärtom’, ’fastmera’, ’ja till och med’. Ordet är relativt vanligt hos Topelius i formen imo. Översättaren har genomgående valt att översätta med ett betonat ’ja’.
207 Texterna kan ses som exempel på hur nytt innehåll kan uttryckas på latin utan att språkets grammatik förändrades. Ett stort antal ord som till formen ser latinska ut förekommer inte i klassiskt latin, t. ex. epochas (’epoker’, ’perioder’). I många fall använder Topelius oklassiska ord eller uttryck för företeelser eller begrepp som inte var aktuella under antiken, t. ex. Consistorium ecclesiasticum syftar uppenbart på Domkapitlet och vinum adustum (i formen vini adusti) på ’brännvin’. Detsamma gäller t. ex. folkslag och valutor. Det finns också exempel på klassiska ord som får ny betydelse, t. ex. industria betyder ’företagsamhet’ i klassiskt latin, i oklassiska texter kan det betyda ’industri’.
Stavning
208 Vokalparet ae uttalades som långt e ungefär vid tiden efter Kristi födelse och skrivs ofta som e i oklassiska texter. Topelius använder vanligen stavningarna ae eller æ. Den senare är helt förhärskande i pro gradun, men i avhandlingen förekommer formen secula för saecula och seculis för saeculis. Vokalparet oe började uttalas som långt e vid ungefär samma tid som ae, och skrivs ofta som e i oklassiska texter.
209 I klassiskt latin förekommer parallellformen caussa som ablativ singularis för den vanligare formen causa. Topelius använder caussa i avhandlingen, men också formen causa förekommer. Böjningsformen causis skrivs med ett s i bl. a. rubriken i De causis.
210 Subjunktionen cum (’då [...]’) kan i klassiskt latin skrivas quum. Topelius använder ofta formen quum, men ibland också cum.
211 Adverbet hic (’här’) kan skrivas heic i klassiskt latin. Denna avvikande form är betydligt vanligare i humanistlatinet och används upprepade gånger av Topelius.
212 I klassiskt latin gör man inte skillnad mellan vokalen i och konsonanten j, utan båda skrivs med bokstaven i. I humanistlatinet är konsonanttecknet j vanligt och Topelius använder det genomgående. På motsvarande sätt skrivs ljudet ji i klassiskt latin med i eller ii, men senare ofta med ji, vilket är vanligt hos Topelius.
213 Topelius använder ofta stavningen -ms- där den vanliga klassiska stavningen är -mps-, t. ex. sumsimus för sumpsimus. På motsvarande sätt använder Topelius ofta stavningen -mt- där den klassiska stavningen är -mpt-, t. ex. emtis för emptis.
214 Den ursprungliga stavningen -ds- assimileras ofta till -s- eller -ss- i klassiskt latin, medan Topelius ofta använder den icke assimilerade parallellformen, t. ex. adstricta för astricta. Också -dg- assimileras ofta till -gg- i klassiskt latin. Topelius använder icke assimilerad parallellform, t. ex. i adgressa för aggressa.
215 Konsonanten m före t ändras normalt till n i klassiskt latin, men Topelius använder bl. a. formen septemtrionem för septentrionem. Likaså ändras m före d oftast till n i klassiskt latin, men Topelius skriver t. ex. eamdem för eandem. Den klassiska ändelsen -tio stavas i senare tider ofta -cio. Topelius har flera exempel på detta, såsom concio ecclesiastica, och i böjda former concionem och concione.
216 Topelius använder ofta stavning med dubbel konsonant, där en enkel konsonant är vanligare under antiken, men han använder också enkel. Ett exempel på detta är literis för litteris, men också litteras i samma text.
217 Bokstaven w förekommer inte i klassiskt latin, men Topelius använder den konsekvent för bl. a. de finska namnen Wäinämöinen och Wäinölä.
218 Vanligen skrivs geografiska adjektiv som betecknar folkslag med stora begynnelsebokstäver på latin, men Topelius använder ofta små begynnelsebokstäver, t. ex. germanica versione. I De causis följer Topelius däremot traditionen med gentium Germanarum.
Avvikande böjningsformer
219 Den vanliga ändelsen i ablativ singularis av adjektivens komparativformer är -e, in mitiore forma, men Topelius använder upprepade gånger ändelsen -i, t. ex. liberaliori in lumine. Dessutom använder han ändelsen -e i ablativ singularis av adjektiv som normalt har ändelsen -i, aequale pater dote.
220 Topelius använder också parallellformer som är allmänt förekommande i klassiskt latin. Till dem hör ändelsen -assent i stället för -avissent i (3 person pluralis) pluskvamperfekt konjunktiv aktiv, t. ex. enumerassent för enumeravissent. På motsvarande sätt förkortas ändelsen -avisse i perfekt infinitiv aktiv ofta till -asse, såsom imperasse för imperavisse. Likaså förkortas ändelsen -averunt i tredje person pluralis perfekt infinitiv aktiv ofta till -arunt, t. ex. negarunt för negaverunt.
221 Topelius förser ofta finska namn med latinska kasusändelser i avhandlingen, såsom dativformen Ilmarini, genitivformen Ilmarinis, ablativformen Lemminkäine och ackusativformen Kullervonem. Finska ord som slutar på vokalen -a böjs regelbundet enligt latinets första deklination, t. ex. ackusativformen in Pohjolam (’till Pohjola’) och genitivformen Wäinölae. Främmande ord får i klassiskt latin antingen lämnas oböjda eller anpassas till latinets böjningsgrupper. Topelius bruk följer alltså latinets regler, men en del av formerna ser mycket olatinska ut.
Syntax
222 I huvudsak följer Topelius syntax-reglerna för klassiskt latin, men i vissa fall verkar han avvika. Ett av de drag som tydligast skiljer klassiskt från icke-klassiskt latin är bruket av konstruktionen accusativus cum infinitivo (ackusativ och infinitiv) i stället för en att-sats med subjekt och predikat efter vissa verb och uttryck. I huvudsak använder Topelius konstruktionen korrekt, men följande fall verkar inte följa reglerna: cum comperisset eques, quod in hac domo puellam honeste ambire mos juberet (’när riddaren hade fått veta att seden i detta hus bjöd att hederligt söka vinna en flicka’).
223 Det finns ett relativt klart system för bruket av tidsformerna i klassiskt latin, men i praktiken förekommer ganska stora variationer. Topelius bruk av pluskvamperfekt konjunktiv i bisatsen och presens indikativ i huvudsatsen är förvånande: cum comperisset eques [...] virgo [...] ei conceditur (’när riddaren hade förstått [...] ges jungfrun åt honom’). Bruket av presens infinitiverna [...] institutum [...] respui, och (doterm) [...] dari, i stället för perfekt infinitiv är överraskande. Bruket av perfekt konjunktiv i Theses är likaså förvånande: Imo naturae effectus, quibus conditio generis humanae mutata fuerit (’Ja, de naturfenomen av vilka människosläktets villkor har förändrats’). Verbformen mutata fuerit är en parallellform till den vanligare formen mutata sit. Eventuellt har Topelius uppfattat satsen som en indirekt frågesats.
224 Topelius avviker ibland från de huvudsakliga grammatikreglerna på ett sätt som betraktas som acceptabla avvikelser i klassiskt latin. I klassiskt latin är det vanligt att böjda former av verbet esse (’att vara’) inte skrivs ut, som At gentium [...] impares i avhandlingen. Likaså kan ordet ut (’att’) lämnas bort, vilket Topelius gör t. ex. i rogans, velit (’bedjande att han skall vilja’).
225 I klassiskt latin är det inte ovanligt med långa satsflätor, som kan vara svårförståeliga för läsaren. Topelius uppvisar åtskilliga exempel på meningar med flera bisatser som är svåra att översätta med kortare meningar, utan att man ändrar avgörande på meningsuppbyggnaden. Satsflätan Certe, si quosdam, nostro tempore, disciplina historica progressus fecerit, in eo continentur, quod rerum humanarum series, non,ut antea, tamquam fortuita, casuum fluctibus jactata, depingatur, sed necessaria et ex diverso gentium ingenio, tamquam afflatu divino, sponte orta exhibeatur översätts ordagrant: ’Om den historiska vetenskapen i vår tid har gjort några framsteg består de förvisso i det att förloppet av mänsklighetens historia inte som tidigare beskrivs som slumpmässigt och kringvräkt av tillfälliga händelsers virvlar utan framställs som nödvändigt och självmant härstammande från folkens olika karaktär såsom genom gudomlig inspiration’. Meningen håller grammatikaliskt ihop, men är tungläst och har därför spjälkats upp i översättningen.
226 Stycke 2 i pro gradun består av en mycket lång mening, som emellertid är logiskt uppbyggd och går att översätta med hjälp av semikolon. Det verkar som om Topelius i några fall strukturerade sina långa latinska meningar ovanligt tydligt.
227 Topelius stil är relativt ordrik. I Theses använder han t. ex. tre verb med mycket liknande betydelser: sublevare, temperare, tollere (’lätta’, ’lindra’ och ’avskaffa’) i stället för ett eller två. Han använder ofta småord som et (’och’), autem, tamen eller vero (’emellertid’) och nam (’ty’, ’nämligen’). I översättningen har dessa småord ibland bevarats och ibland lämnats bort för att göra läsningen mer löpande.
Stildrag
228 Litotes, att framställa något genom att förneka dess motsats, är ett vanligt stilgrepp i klassiskt latin, nemo non intellegit (’ingen förstår inte’ – var och en förstår). Det annars ovanliga nekningsordet haud används ofta vid adjektiv i detta sammanhang, t. ex. haud pauca [exempla] (’inte få’ – ganska många [exempel]).
229 I klassiskt latin är det vanligt att en författare talar om sig själv i första person pluralis i stället för första person singularis, vilket i motsats till vår uppfattning ses som ett tecken på anspråkslöshet (pluralis modestiae). Topelius använder systematiskt detta bruk i avhandlingen, t. ex. judicamus (’vi bedömer’), trots att det i vissa fall är svårt att avgöra om han syftar på bara sig själv, på sig själv och läsaren eller på läsarna. I Theses framställs påståendena närmast som fakta och första person nämns sällan. I De causis finns följande exempel: Restat [...] ut [...] faciamus expositionem (’Det återstår att vi skall ge en beskrivning’). Däremot använder Topelius första person singularis ovanför sin namnteckning i samma skrift: dabam (’jag gav’, ’givet’).
230 I klassiskt latin förekommer en konstruktion som kallas participförbytning eller förbytt particip. Det betyder att man använder ett huvudord och en participform (normalt perfekt particip), där vi på svenska skulle använda två substantiv av vilka det ena är bildat av en verbstam. Substantiven förenas genom en genitivändelse eller bruk av preposition, alternativt genom en sats med subjekt och predikat, t. ex. post Christum natum (’efter den födde Kristus’ – efter Kristi födelse) eller ab urbe condita (’från den grundlagda staden’ – efter stadens grundläggning). Trots att man i flera fall kan tänka sig en översättning med huvudord och particip verkar Topelius använda denna konstruktion flera gånger, t. ex. neque emtis pretio uxoribus, neque raptis (’varken med köp mot betalning av hustrur eller med bortrövande av dem’).
231 Trots att avhandlingen är ett vetenskapligt verk använder Topelius några gånger ett mera skönlitterärt bildspråk, såsom suspiria sexus debilioris per totam orbem septemtrionalem personare audivimus (’vi har hört det svagare könets suckar genljuda över hela den nordliga kretsen’).
Litteratur
232 Kommentarerna om det klassiska latinets grammatik bygger på Nils Sjöstrand, Ny latinsk grammatik (1953), medan kommentarerna om det klassiska ordförrådet på Axel W. Ahlberg, Nils Lundqvist & Gunnar Sörbom, Norstedts latinsk-svenska ordbok, andra upplagan (2004) och K. E. Georges, Ausführliches Lateinisch-Deutsches Handwörterbuch. Achte verbesserte und vermehrte Auflage von H. Georges (1913–1919). Förklaringen av förkortningar bygger på Reijo Pitkäranta, Lexicon neolatinum dissertationum Academiae Aböensis (1642–1828). Uuslatinan sanasto Turun akatemian väitöskirjoissa (1642–1828) (2018).
Textkritisk redogörelse
Principer för materialurvalet
233 Utgåvan upptar material som Topelius författade inom ramen för Kejserliga Alexanders-Universitetet och dess närliggande institutioner och sammanslutningar. Målsättningen har varit att ge en så bred inblick som möjligt i akademikern Topelius verksamhet.
234 Utgåvans 135 texter är indelade i olika avdelningar. Textmaterialet består av 40 handskrifter, 22 separattryck, 17 tryck från dagstidningar och 15 från tidskrifter samt 41 tryck ur andra publikationer. Den första avdelningen består av 28 tal, föredrag, essäer och artiklar från varierande sammanhang relaterade till den akademiska världen. Den andra avdelningen innehåller 37 hyllningsdikter till personer i universitetsvärlden och akademiska tillfällesdikter. Promotionstexterna består av nio bidrag. Materialet i anslutning till Österbottniska avdelningen består av 17 texter, bland annat dikter, föredrag och uttalanden. Material i anslutning till föreningar innehåller 20 tal och dikter som Topelius skrev för Finska Konstföreningen, Konstnärsgillet, Finska fornminnesföreningen och Historiska Samfundet. Examensarbeten och teser på latin består av tre texter på latin med nya svenska översättningar av Robert Luther. Avdelningen med material från Topelius tid som professor, prorektor och rektor innehåller 19 universitetsrelaterade texter ur Nationalbibliotekets Topeliussamling; utkast och koncept till uttalanden i konsistorium och brev. Topelius rektorsdiarium och rektorsredogörelse presenteras som faksimil i en egen avdelning. Materialet upptas i kronologisk följd enligt tryckår eller datering i manuskript.
235 Tidningsartiklar om akademiska frågor, såsom referat från promotionerna, har inte intagits. De är närmast en produkt av tidningsredaktören Topelius, och ingår i Publicistik (ZTS XVIII, 2021). Topelius föreläsningar är utgivna i delutgåvan Föreläsningar i historia och geografi (ZTS XII, 2017 och 2020).
236 Omnämnanden om Topelius i universitetsförvaltningens och studentavdelningarnas protokoll redovisas i en förteckning uppgjord av Pertti Hakala. Förteckningarna ingår som bilagor i utgåvan, liksom en översikt över universitetets organisation och studentkårens indelning, uppgjord av Rainer Knapas och Katarina Pihlflyckt.
Grundtexter, manuskript- och tryckbeskrivningar
Manuskript
237 Manuskripten till de 40 texter som etablerats efter handskrifter finns i Topeliussamlingen och i studentavdelningens arkiv på Nationalbiblioteket (NB) i Helsingfors:
»1 okt. 78»: NB 244.115. Lägget mäter 21,4 x 17,1 cm. Koncept, gråaktigt papper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius (1.–44).
»19 Mars 79»: NB 244.108. Lägget mäter 21,8 x 17,2 cm. Koncept, gulaktigt papper, blyerts. Paginering av Topelius (1.–8.).
»[Angående besättandet av professuren i filosofi]»: NB 244.115. Lägget mäter 21 x 15,8 cm. Koncept, gulaktigt papper, brunt bläck. Paginering av Topelius (1.–4.).
»[Angående besättandet av professuren i matematik]»: NB 244.115. Bladet mäter 27,8 x 18,3 cm. Koncept, vitt papper, brunt bläck. Paginering av annan hand (203.–[204.]).
»Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter»: NB 244.115. Lägget mäter 34 x 20,9 cm. Koncept, vitt rutpapper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius (1.–4.).
»Consist. Academ. d. 16 Maj 1871»: NB 244.115. Lägget mäter 25 x 18,3 cm. Koncept, gulaktigt papper, brunt bläck. Paginering av Topelius (1.–4.).
»Consist. protkokoll för d. 19 Jan.»: NB 244.115. Lägget mäter 23,3 x 17,5 cm. Koncept, gulaktigt papper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius (1.–[4.]).
»De causis quae ad promovendam et augendam potestatem paparum maxime conduxerunt»: NB 244.115. Bladet mäter 29,6 x 22,6 cm. Koncept, vitt papper, svart bläck. Paginering av annan hand (253.–[254.]).
»Ej bryts den länk»: NB 244.132, se manuskriptbeskrivning i Dagböcker ZTS XXI 2018.
»För F. Pacius»: NB 244.108. Texten består av ett lägg och ett interfolierat blad, och mäter 23 x 18,5 cm. Koncept, vitt papper, blyerts. Paginering av Topelius (1.–[6].).
»Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845»: NB 244.115. Lägget mäter 22,1 x 16,2 cm. Koncept, gulaktigt papper, svart bläck. Paginering av Topelius (1.–4.).
»Förslag till ändringar i Universitetets Statuter»: NB 244.115. Lägget mäter 27,8 x 16,4 cm. Koncept, gulvitt papper, brunt bläck. Paginering av Topelius (1.–[12.]).
»Högborne Storfurste, Cesarewitsch och Thronföljare, Kejserliga Alexanders Universitetets Höge Kansler!» : NB 244.115. Bladet mäter 31,7 x 20 cm. Koncept, gulaktigt rutpapper, svart bläck. Paginering av annan hand (163.–[164.]).
»Högborne Storfurste, Thronföljare och Cesarewitsch, Kejs. Alexanders Universitetets Höge Kansler!»: NB 244.115. Bladet mäter 34,6 x 21 cm. Koncept, gulaktigt papper, svart bläck. Ofullständig paginering av Topelius (1.–[4.]).
»Högvälborne Herr Grefve, Minister-Stats sekreterare och Werklige Geheimeråd m.m.» : NB 244.115. Lägget mäter 36 x 21 cm. Koncept, gulaktigtrut papper, brunt bläck. Paginering av Topelius (1.–[8.]).
»Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning»: NB PohjO Ma:76. Lägget mäter 23,5 x 17 cm. Koncept, vitt papper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius (1.–8).
»Om det religiösa momentet i finska folkbildningen»: NB 244.108. Lägget mäter 22,5 x 18,5 cm. Koncept, vitt papper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius (1.–24).
»Om Finlands geografiska läge»: NB 244.108. Texten består av ett lägg och ett interfolierat blad, och mäter 22,5 x 18,5 cm. Koncept, vitt papper, brunt bläck. Paginering av Topelius (1.–26.). Texten har tidigare publicerats av Sigrid Stenij i Terra 66 (1:1954).
»Om Finska Folkets och Stammens Betydelse i Historien»: NB 244.108. Lägget mäter 22,5 x 18,5 cm. Koncept, gulaktigt papper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius (1.–23.). På första sidan finns några matematiska uträkningar i marginalen.
»Promotionstal d. 31 Maj 1877»: NB 244.108. Texten består av ett lägg och ett interfolierat blad, och mäter 23 x 20 cm. Koncept, gulaktigt papper, svart bläck. Paginering av Topelius (1.–38.).
»Rectors enskilda diarium rörande Universitets-ärender 1876–1878»: NB 244.144. Diarium. Den inbundna skrivboken på 198 sidor mäter 22,7 x 16,7 cm. Papperet är gulvitt, rutigt. Svart bläck. Paginering av Topelius (rektorsdiariet på s. I–VI samt 1.–130.).
»Reservation till Österbottniska Afdelningens Protokoll för den 14 Mars 1848»: NB PohjO Ma:109. Lägget mäter 21,4 x 17,5 cm. Koncept, gråaktigt papper, brunsvart bläck. Ofullständig paginering av Topelius.
»Sagorna om den högsta norden»: NB 244.108. Det 24-sidiga lägget mäter 22,5 x 19 cm. Koncept, vitt papper, brunsvart bläck. Ofullständig paginering av Topelius.
»Skål proponerad å ett Tafvastländska Afdelningens Nations kalas den [–] Nov. 1840»: NB 244.115. Lägget mäter 17 x 10,4 cm. Koncept, vitt papper, brunt bläck. Paginering av annan hand (33–35).
»Skål vid Tafvastländska Afdelningens nations kalas den [–] Maji 1842 i egenskap af Curator»: NB 244.115. Lägget mäter 17 x 10,4 cm. Koncept, vitt papper, brunt bläck. Paginering av annan hand (35–[36]).
»Studentsång»: NB 244.151. Ohyflade koncepter. Den inbundna skrivboken består av 280 sidor och mäter 21,3 x 11,2 cm. Papperet är gulvitt, vattrat. Svart bläck. Paginering av Topelius (dikten på s. 213.).
»Till Consistorium den 10 April 1878»: NB 244.115. Lägget mäter 30 x 18,3 cm. Koncept, gulaktigt papper, svart bläck. Paginering av Topelius ([1.]–4).
»Till delegationen för Finlands Studenter»: NB 244.115. Lägget mäter 41,2 x 25 cm. Koncept, gulaktigt papper, lila bläck. Paginering av annan hand (217.–[220.]).
»Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag»: NB 244.108. Lägget mäter 16,1 x 10,3 cm. Renskrift, gulaktigt rutpapper, svart bläck. Paginering av annan hand (103.–[108]).
»Till Studentkorpsens Delegation»: NB 244.115. Lägget mäter 40 x 25 cm. Koncept, gulaktigt rutpapper, svart bläck. Paginering av annan hand (209.–[212.]).
»Till t.f. Vicekansler»: NB 244.115. Lägget mäter 36,5 x 22 cm. Koncept, vitt papper, svart bläck. Paginering av annan hand (129.–131.).
»Till Universitetets Student-Afdelningar»: NB 244.115,
»Till Vicekansler 12 Juni 1877»: NB 244.115. Lägget mäter 37,2 x 21,8 cm. Koncept, gulaktigt papper, svart bläck. Paginering av Topelius (1.–8.).
»Till Österbottniska Afdelningen»: NB 244.115. Lägget mäter 21,5 x 16 cm. Koncept, gulaktigt papper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius ([1.]–8.).
»Univ:s Vicekansler»: NB 244.115. Bladet mäter 39 x 23 cm. Koncept, gulaktigt papper, svart bläck. Paginering av annan hand (119.).
»Vid Johan Vilhelm Snellmans jordfästning i Helsingfors den 7 Juli 1881»: NB 244.108. Texten består av ett lägg och ett interfolierat blad, och mäter 20,8 x 16,6 cm. Renskrift, gulaktigt rutpapper, svart bläck. Paginering av Topelius (1.–6.).
»Votum i Consistorium Academicum d. 28 nov. 1868»: NB 244.115. Lägget mäter 27,8 x 21 cm. Koncept, vitt papper, brunsvart bläck. Paginering av Topelius (1.–[8.]).
»Wåra julidagar»: NB 244.148. Promenader, Häftet G: VII Polymnia. Häftet består av ett 48-sidigt sytt lägg 17,4 x ca 10 cm (kanterna ojämnt skurna). Papperet är gulvitt, vattrat. Brunt bläck. Paginering av Topelius (dikten på s. 271.–274.).
»Z. Topelii votum i frågan om anslagen för Vskapssocieteten»: NB 244.115. Lägget mäter 22,9 x 17,1 cm. Koncept, gulaktigt papper, svart bläck. Paginering av Topelius (1.–4.).
»Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?»: NB PohjO Ma:83. Lägget mäter 23,5 x 17 cm. Koncept, vitt papper, brunt bläck. Paginering av Topelius (1.–4.).
Tidningar och tidskrifter
239 Grundtexter för de 17 texter som har etablerats efter tryck i dagstidningar är de exemplar som återges i Nationalbibliotekets elektroniska resurs Finskt Historiskt Tidningsbibliotek:
»Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845.»: Helsingfors Tidningar 1/3 1845.
»Den 14 Mars 1851»: Helsingfors Tidningar 19/3 1851.
»Den 19 Mars 1879»: Helsingfors Dagblad 20/3 1879.
»Georg August Wallin»: Helsingfors Tidningar 27/10 1852.
»Helsning till Konstnärsgillet den 5 februari 1876»: Helsingfors Dagblad 7/2 1876.
»[Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877]»: Morgonbladet 15/9 1877.
»[Karl Collan]»: Hufvudstadsbladet 20/9 1871.
»[Magnus von Wright]»: Morgonbladet 27/5 1872.
»Majblommor 1864»: Helsingfors Tidningar 4/6 1864.
»[Ordförandes tal vid Finska fornminnesföreningens årsmöte]»: Helsingfors Dagblad 9/5 1871.
»Prolog vid Shakespeare-festen»: Helsingfors Dagblad 25/4 1864.
»Till Emma Irene Åström»: Wasa Tidning 28/7 1882.
»Till statsrådet Fredrik Wilhelm Pipping»: Helsingfors Tidningar 14/2 1863.
»Vår enda arfvelott»: Helsingfors Tidningar 18/2 1852.
»[Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästning]»: Hufvudstadsbladet 5/7 1877.
»[Vid J. L. Runebergs jordfästning]»: Borgåbladet 116/5 1877.
»Vid Konstnärsgillets Vårfest den 7 Juni»: Helsingfors Tidningar 9/6 1865.
241 Grundtexter för 15 texter som har etablerats efter tryck i tidskrifter är de exemplar som återges i Nationalbibliotekets elektroniska resurs Finskt Historiskt Tidningsbibliotek:
»Calonius»: Joukahainen 1873:7.
»Den första Porthansfesten 1839»: Joukahainen 1897:11.
»Den Resande Studenten»: Necken. Poetisk kalender för 1846.
»Finlands öde»: Joukahainen 1860:4.
»Kraft och Ära»: Joukahainen 1873:7.
»Minne af Karl Emanuel Jansson»: Finsk Tidskrift 1876.
»Om Österbotten»: Joukahainen 1843:1.
»Porthan»: Joukahainen 1873:7.
»Robert Wilhelm Ekman»: Lännetär 1874:5.
»Studentsånger. 1. Till Lektor Runeberg»: Joukahainen 1848:3.
»Studentsånger. 2. Till Mag. Doc. Rektor Cygnæus»: Joukahainen 1848:3.
»Studentsånger. 3. Till Professor Runeberg»: Joukahainen 1848:3.
»Studentsånger. 4. Till Professor J. J. Tengström»: Joukahainen 1848:3.
»Wasa Gymnasisters sång»: Joukahainen 1864:5.
»Äger finska folket en historie?»: Joukahainen 1845:2.
Separattryck
»Den 15 Maj 1856», Helsingfors: Finska Litt.-sällsk. tryckeri 1856; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/småskrifter). Inlagan mäter 20,2 x 14 cm.
»Det providentiela i verldshistorien», Helsingfors: Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri 1890, s. 311–332; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Jörg Mapp 29/M63696). Inlagan mäter 25,2 x 16,2 cm.
»Elias Lönnrot. Vid Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland minnesfest den 13 maj 1884», Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1884; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8222). Inlagan mäter 28 x 21,1 cm.
»Fredrika Bremers minne vid Konstnärsgillets Årsfest i Helsingfors den 5 Februari 1866», Helsingfors: Theodor Sederholms boktryckeri 1866; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Jörg Mapp 29/M63692). Inlagan mäter 22,9 x 14 cm.
»För Fredrik Cygnæus, studentsång vid grafven den 11 Februari 1881», Helsingfors: Hufvudstadsbladets tryckeri 1881; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/Småskrifter/F20120). Inlagan mäter 21,9 x 14,5 cm.
»Helsning till de den 30 Maj 1890 promoverade Filosofie Magistrarne från 1840 års magistrar», Helsingfors: Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri 1890; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F15274). Inlagan mäter 28,6 x 22,2 cm.
»Johan Jacob Nordström», Helsingfors: Hufvudstadsbladets tryckeri 1874; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/Småskrifter/F20120). Inlagan mäter 27,3 x 21,5 cm.
»Konstnärsgillets Prolog. Den 5 Februari 1869», Helsingfors: Theodor Sederholms boktryckeri 1869; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/Småskrifter/F20101). Inlagan mäter 23 x 14,3 cm.
»Ord, afsjungna af Studenterne vid Professoren J. J. Nervanders graf den 20 mars 1848», Helsingfors: A. W. Gröndahls Boktryckeri 1848; efter det exemplar som återges i det elektroniska publikationsarkivet Doria, upprätthållet av Nationalbiblioteket.
»Ord till Festsången den 19 Nov 1870», Minnesfest, anordnad af Konstnärsgillet i Helsingfors med biträde af konstvänner på hundrade årsdagen af Bertel Thorwaldsens födelse den 19 November 1870, Helsingfors: Theodor Sederholms boktryckeri 1870, s. [3]–[4]; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/Småskrifter/F20097). Inlagan mäter 23,1 x 14,1 cm.
»Ord till musiken vid Studenthusets invigning i Helsingfros den 26 November 1870», Helsingfors: Theodor Sederholms boktryckeri 1870; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/Academica/F20100). Inlagan mäter 21,4 x 13,3 cm.
»Prolog vid Akademiska Sångföreningens Musikaliska Soiré den 7 December 1858 till förmån för Veteranerne», Helsingfors: Finska Litteratur-sällskapets Tryckeri 1858; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Rbg 17/M33482). Inlagan mäter 21 x 13,5 cm.
»Prolog vid Lotterisoiréen till förmån för Finske Artisternes och Literatörernes Pensionsförening den 25 Mars 1873», Helsingfors: Hufvudstadsbladets tryckeri 1873; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Jörg Mapp 30/M63783). Inlagan mäter 21,6 x 14,3 cm.
»Sanningen i går, i dag och i morgon. Helsning till de den 31 maj 1894 vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland promoverade Filosofie Magistrarne af Z. Topelius», Helsingfors: J. C. Frenckell & Sons boktryckeri 1894; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8224). Inlagan mäter 28,4 x 22,3 cm.
»Theses», Aboæ: Typis Christ. Ludov. Hjelt 1845; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8232). Inlagan mäter 21,6 x 18,5 cm.
»Till Musik-Direktorn och Riddaren Fredric Pacius den 19 Mars 1859», Helsingfors: Finska Litteratur-sällskapets Tryckeri 1859; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Rbg 17/M). Inlagan mäter 21,3 x 13,7 cm.
»Till Professor Fredrik Cygnæus den 1 April 1857», Helsingfors: F. Litt. –sällsk. tryckeri 1857; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Jörg Mapp 29/M63697). Inlagan mäter 20,2 x 14,1 cm. Dikten avtrycktes i Fredrik Cygnaeus, Samlade arbeten. XI. Supplementband. Minne af Fredr. Cygnaeus, 1892.
»Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869», Helsingfors: Theodor Sederholms boktryckeri 1869; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/Sne85182). Inlagan mäter 22,6 x 14 cm.
»Vid Konstnärsgillets Årsfest. Helsingfors 4–5 Febr. 1865», Helsingfors: Finska Litteratursällskapets tryckeri 1865; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Jörg Mapp 25/M63562). Inlagan mäter 21,1 x 13,7 cm.
»Vid M. A. Castréns graf. Den 12 Maj 1852», Helsingfors: Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri 1852; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Jörg Mapp 29/M63748). Inlagan mäter 27,9 x 22,5 cm.
»Vid Professor J. L. Runebergs Graf, Sång af Finlands Studenter den 12 Maj 1877», Svenska litteratursällskapets bibliotek. Inlagan mäter 27,5 x 21 cm.
»Åbo marsch, tillegnad Westfinska Afdelningen samt Åbo Gymnasister den 23 oktober 1868», Åbo: G. W. Wilén & Co:s boktryckeri 1868, efter det exemplar som återges i det elektroniska publikationsarkivet Hereditas culturalis, upprätthållet av Åbo Akademis bibliotek.
Övriga publikationer
Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnæus och hans historiska arbeten. (Hisoriska Samfundet 9 Nov. 1883), Helsingfors: Finska Litteratur-sällskapets tryckeri 1884; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/F12045b). Inlagan mäter 22,1 x 14,1 cm.
De modo matrimonia jugendi apud Fennos quondam vigente, Helsingforsiæ: ex officina typographica Frenckelliana 1847; efter det exemplar som återges i det elektroniska publikationsarkivet Doria, upprätthållet av Nationalbiblioteket.
»Ett folks kärlek», Finska studentkårens album tillegnadt Elias Lönnrot på åttionde årsdagen af hans födelse 9/6 1882, Helsingfors: Hufvudstadsbladets tryckeri 1882, s. 1–15; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F23894). Inlagan mäter 23 x 15,2 cm. Föredraget har senare ingått i Samlade skrifter af Zacharias Topelius. Smärre skrifter 1904.
»Ett minnesblad. 12 Sept 1680», Per Brahes minne 1680 1880. Den 12 September, Stockholm: Ivar Hæggströms boktryckeri 1880, efter det exemplar som återges i det elektroniska publikationsarkivet Digi, upprätthållet av biblioteken.fi.
»Fest-Kantat», Vid Kejserliga Alexanders Universitetets i Finland fest den 10 December 1866, Helsingfors: Kejserliga Alexanders-Universitet i Finland 1867, s. 3–6; Nationalbiblioteket. Inlagan mäter 13,7 x 10 cm.
»För hvem? Och för hvad?», Concordia. Konstnärsgillet den 25 mars 1873, Helsingfors: Finska Litteratur-sällskapets tryckeri 1873, s. 1–15; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F12607). Inlagan mäter 50,5 x 34,8 cm.
»Gudarnes amen. (Minne af Skandinaviska Studentmötet i Upsala 1843.) Till Carl Ploug», Z. Topelius, Ljung. Sånger III, Helsingfors: G. W. Edlund 1889, s. 116–118; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/Sne 80271). Inlagan mäter 19,3 x 12,9 cm.
Har vetenskapen ett fädernesland? Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 30 maj 1853 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar, Helsingfors: Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri 1853; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8225). Inlagan mäter 22,2 x 18 cm. Dikten har senare ingått i Samlade skrifter. Andra delen. Sånger 1904.
»Helsning till Upsala. (Universitetets jubelfest den 5 September 1877.)», Z. Topelius, Ljung. Sånger III, Helsingfors: G. W. Edlund 1889, s. 113–115; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/Sne 80271). Inlagan mäter 19,3 x 12,9 cm.
Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest på hundrade årsdagen af H. M. Kejsar Alexander I:s födelse den 24 December 1877, Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1877: Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8219). Inlagan mäter 28 x 22,4 cm. Talet har senare ingått i Samlade skrifter af Zacharias Topelius. Smärre skrifter 1904.
Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest över Professoren Johan Ludvig Runeberg den 6 Maj 1878, Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1877: Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8220). Inlagan mäter 28,5 x 21,8 cm. Talet har senare ingått i Samlade skrifter af Zacharias Topelius. Smärre skrifter 1904.
Inbjudningsskrift till de magister- och doktorspromotioner hvilka af Filosofiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland komma att med sedvanliga högtidligheter anställas i Helsingfors den 31 Maj 1877, Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1877; Åbo stadsbiblioteks gamla bibliotekssamling.
»Inledande ord», s. [2], »Den 13 September 1876», s. [3]–15, »Den 20 Januari 1877», s. [17]–27, Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1877; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F12046a). Inlagan mäter 22 x 14,2 cm. Talen har senare ingått i Samlade skrifter af Zacharias Topelius. Smärre skrifter 1904.
»Inledande ord», s. [2], »Den 15 September 1877», s. [3]–12, »Den 19 Januari 1878», s. [13]–25, »Den 14 September 1878», s. [26]–38, Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1878; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8231b). Inlagan mäter 22 x 14,2 cm. Talen har senare ingått i Samlade skrifter af Zacharias Topelius. Smärre skrifter 1904.
»Inre motiv. 1. Arkitektur. 2. Skulptur. 3. Måleri. 4. Musik. 5. Dramatisk konst», Konstnärsgillets Julblad 1894, Helsingfors: Wentzel Hagelstams förlag 1894, s. 1–2; Nationalbiblioteket (Fennica). Inlagan mäter 33,1 x 26,2 cm.
»Jenny Lind. Minnesord vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 februari 1888», Svea. Folk-kalender för 1889, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1888, s. 66–69; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F15132). Inlagan mäter 15,8 x 11,8 cm.
»Julgåta för gillet. (Ur teckningar och utkast af Konstnärsgillets medlemmar den 20 Dec. 1876).», Brokiga blad utgifna af Konstnärsgillets skriftställarloge I, Helsingfors: Söderström & C:o 1899, s. 24–28; : Svenska litteratursällskapets bibliotek (tidskrift/M816). Inlagan mäter 26 x 17,8 cm.
Kejsaren, Storfursten Alexander II:s minne den 29 April 1894, Helsingfors: Söderström & Co. 1894: Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/F8242). Inbunden, inlagan mäter 25,8 x 17,6 cm.
»Ludvig van Beethovens minne. (Konstnärsgillets fest i Helsingfors d. 17 Dec. 1870.)», Z. Topelius, Ljung. Sånger III, Helsingfors: G. W. Edlund 1889, s. 137–142; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/Sne 80271). Inlagan mäter 19,3 x 12,9 cm.
»Lund», Z. Topelius, Nya blad. Sånger II, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1870, s. 108–109; Svenska litteratursällskapets bibliotek (85 Arb.rum 304/548). Inlagan mäter 21 x 13,9 cm.
»Minnesord», Werner Holmbergs minnne den 24 September 1861, Helsingfors: Finska Konstföreningens förlag 1861, s. 15–41; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F12548). Inlagan mäter 18,8 x 12,8 cm.
»Minnesord, uttalade af Z. Topelius, professor i finsk, rysk och nordisk historia», Vid Kejserliga Alexanders Universitetets sorgefest den 24 maj 1865, med anledning af dess Höge Kanslers hans Kejserliga Höghet Thronföljaren, Cesarevitsch och Storfursten Nikolai Alexandrovitsch’s dödliga frånfälle, Helsingissä: Suomal. Kirjall. Seuran kirjapainossa 1865, s. 9–19; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F15232). Inlagan mäter 26,8 x 21,8 cm.
»Om Qvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden», Litterära soiréer i Helsingfors under våren 1850. Sjette soiréen, Helsingfors: Öhmanska Bokhandeln 1850, s. 311–332; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F8244). Inlagan mäter 23 x 14,4 cm. Föredraget har senare ingått i Samlade skrifter af Zacharias Topelius. Smärre skrifter 1904.
»Ord till cantaten af Rietz», Werner Holmbergs minnne den 24 September 1861, Helsingfors: Finska Konstföreningens förlag 1861, s. 42; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F12548). Inlagan mäter 18,8 x 12,8 cm.
Ord till musiken vid Philosophiae Doctors- och Magister-Promotionen i Helsingfors den 21 Junii 1844, Helsingfors: Waseniuska Boktryckeriet 1844; Åbo stadsbiblioteks gamla bibliotekssamling. Inlagan mäter 27,7 x 24,2 cm.
»Paikkari torp», Elias Lönnrot. Ett minnesblad. Den 9 april 1882, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1882, s. 14–15; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F12562). Inlagan mäter 42 x 28,8 cm.
Redogörelse för Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland förvaltning och verksamhet ifrån den 1 september 1875 till samma dag 1878 afgifven af Universitetets d.v. Rektor, Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1878; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8221). Inlagan mäter 25 x 20 cm.
Striden om ljuset. Kalevala 47–49. Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 31 maj 1860 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade åttiosex magistrar, Helsingfors: Finska Litteratur-Sällskapets Tryckeri 1860; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8216). Inlagan mäter 26 x 21 cm. Dikten har senare ingått i Samlade skrifter. Andra delen. Sånger 1904.
»Studentvisa», Z. Topelius, Ljungblommor. Tredje Samlingen, Helsingfors: Förf:s förlag 1854, s. 88–89; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top2/ 15229). Inlagan mäter 13,5 x 10 cm.
Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 21 Junii 1844 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar, Helsingfors: Waseniuska Boktryckeriet 1844; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8223). Inlagan mäter 22,2 x 19 cm. Dikten har senare ingått i Samlade skrifter. Andra delen. Sånger 1904.
Tal vid det finska universitetets fest till J. L. Runebergs minne den 6 Maj 1878, Helsingfors: Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri 1887: Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8228). Inlagan mäter 19,1 x 12,8 cm. Talet har senare ingått i Samlade skrifter af Zacharias Topelius. Smärre skrifter 1904.
»Till Finlands Studenter», Ylioppilasjuhla Zachris Topelius’en kunniaksi. Studentfesten för Zachris Topelius 15/11 1878, Helsingfors: Helsingfors Tryckeri-Bolags Tryckeri 1879, s. [39]–45 ; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F12008a). Inlagan mäter 22,8 x 15,7 cm.
»Till Herr Rector Magnificus och Amplissimum Consistorium vid Kongliga Universitetet i Upsala», Upsala universitets fyrahundraårs jubelfest september 1877, Stockholm: Norstedt 1879, s. 221–222; Nationalbiblioteket. Inlagan mäter 13,2 x 8,1 cm.
»Till Magn. v. Wright. (D. 7 Juni 1865. Melodi af Kjærulf.)», Z. Topelius, Nya blad. Sånger II, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1870, s. 91; Svenska litteratursällskapets bibliotek (85 Arb.rum 304/548). Inlagan mäter 21 x 13,9 cm.
»Ur en målares lif», Konstnärsgillets Julblad 1896, Helsingfors: Wentzel Hagelstams förlag 1896, s. 2–3; : Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F12589). Inlagan mäter 40 x 28,4 cm.
»Vid aftäckandet af Frans Mikael Franzéns bröstbild i Uleåborg», Svea. Folk-kalender för 1881, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1880, s. 144–147; : Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/F15133). Inlagan mäter 15,2 x 11,1 cm.
Kollationeringsexemplar
245 Av de flesta tryck har bara ett exemplar hittats, och kollationeringen har därför gjorts mot grundtexten. Undantagen är nedan nämnda texter som har kollationerats mot följande exemplar:
Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnæus och hans historiska arbeten. (Hisoriska Samfundet 9 Nov. 1883), Helsingfors: Finska Litteratur-sällskapets tryckeri 1884; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/F12045a).
»Det providentiela i verldshistorien», 1640–1890. Till Universitetets 250-års minne. Festskrift utgifven af Västfinska Afdelningen, Helsingfors 1890, s. [3]–10; tillh. Rainer Knapas.
Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest över Professoren Johan Ludvig Runeberg den 6 Maj 1878, Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1877: Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/Sne83069).
»Inledande ord», s. [2], »Den 13 September 1876», s. [3]–15, »Den 20 Januari 1877», s. [17]–27, Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1877; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F12046c).
»Inledande ord», s. [2], »Den 15 September 1877», s. [3]–12, »Den 19 Januari 1878», s. [13]–25, »Den 14 September 1878», s. [26]–38, Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1878; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F8231a).
Kejsaren, Storfursten Alexander II:s minne den 29 April 1894, Helsingfors: Söderström & Co. 1894: Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/F8236), häftad.
»Konstnärsgillets Prolog. Den 5 Februari 1869», Helsingfors: Theodor Sederholms boktryckeri 1869; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top1/Småskrifter/F20101).
»Ord till Festsången den 19 Nov 1870», Minnesfest, anordnad af Konstnärsgillet i Helsingfors med biträde af konstvänner på hundrade årsdagen af Bertel Thorwaldsens födelse den 19 November 1870, Helsingfors: Theodor Sederholms boktryckeri 1870, s. [3]–[4]; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top3/Småskrifter/F20097).
»Till Finlands Studenter», Ylioppilasjuhla Zachris Topelius’en kunniaksi. Studentfesten för Zachris Topelius 15/11 1878, Helsingfors: Helsingfors Tryckeri-Bolags Tryckeri 1879, s. [39]–45 ; Svenska litteratursällskapets bibliotek (Top6/F12008b).
Etableringsprinciper
247 Utgåvans etableringsprinciper redovisas i Anvisningar.
248 Lästexten har etablerats efter tryck om sådant föreligger, i annat fall efter manuskript. Om varken manuskript eller originaltryck hittats återges texten efter tryck i dagstidningar. Topelius handskrivna rektorsdiarium och tryckta rektorsredogörelse tillgängliggörs endast som faksimil.
249 Ett 40-tal av de dikter som Topelius skrev för ett akademiskt sammanhang intog han senare i någon av sina diktsamlingar (dessa ingår i Ljungblommor, ZTS I 2010, och Nya blad och Ljung, ZTS II 2019). Dikterna återges i Academica i sin första tryckta version, eftersom den härrör från det akademiska sammanhanget. I sex fall har originaltryck inte hittats och texten har i stället etablerats efter ifrågavarande diktsamlings lästext (»Lund», »Helsning till Upsala», »Gudarnes amen», »Studentvisa», »Till Magn. v. Wright» och »Ludvig van Beethovens minne»).
Principer för kommentering av texterna
250 Varje text har försetts med en kommentar som beskriver tillkomsthistorien och kontextualiserar verket. Punktkommentarerna upptar dels översättningar av inslag på främmande språk, dels källor till återgivna citat. Citerade litterära verk på andra språk har översatts såvida en svensk översättning har funnits tillhanda.
Källor och litteratur
Källor
Centralarkivet, Helsingfors universitet
Centralförvaltningens arkiv:
Konsistoriets protokoll
Nationalbiblioteket, Helsingfors
Coll. 244.35–36:
Brev Elias Lönnrot–Z. Topelius 26/2 1882
Coll. 244.97:
Brev Z. Topelius–Sophie Topelius 30/4 1858
Brev Z. Topelius–Emilie Topelius 9/7 1881
Coll. 244.98:
Brev Z. Topelius–Emilie Lindqvist 11/11 1843; 1/10 1845
Coll. 244.115:
Handlingar rörande Alexander II:s monument
Coll. 309.7:
Brev Z. Topelius–Wilhelm Schalin 13/5 1881
Privat samling/Thesleff:
Brev Z. Topelius–Fredrik Pacius 18/3 1886
Österbottniska avdelningens arkiv, Varia, PohjO:
Protokoll
SKS Kirjallisuusarkisto, Helsinki
Elias Lönnrot. Kirjeenvaihtoa 16–18:
Brev Z. Topelius–Elias Lönnrot 12/2 1882
Elektroniska resurser
Biografiskt lexikon för Finland, SLS 2014, http://www.blf.fi
Digi – bibliotekens digitala publikationsarkiv, https://digi.kirjastot.fi
Doria – Nationalbibliotekets digitala publikationsarkiv, https://www.doria.fi/
Fennica – Finlands nationalbibliografi, https://fennica.linneanet.fi
Finna söktjänst, https://finna.fi
Helsingfors universitets studentmatrikel 1640–1852, https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/svenska/
Helsingfors universitets studentmatrikel 1853–1899, https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/1853-1899/
Hereditas culturalis – Åbo Akademis digitala publikationsarkiv, https://bibbild.abo.fi/hereditas/
Kansallisbiografia, https://www.kansallisbiografia.fi
Nationalbibliotekets digitala samlingar, https://digi.kansalliskirjasto.fi
Nationalencyklopedin, https://www.ne.se
Nordisk familjebok, första utpplagan och Uggleupplagan, http://runeberg.org/nf/
Project Runeberg, http://runeberg.org
Suomen Historiallinen Seura, www.histseura.fi
Svenska Akademiens ordböcker, https://svenska.se
Svenska dagstidningar, http://tidningar.kb.se/
Svenskt biografiskt lexikon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Start.aspx
Uppslagsverket Finland, http://www.uppslagsverket.fi
Zacharias Topelius Skrifter, http://topelius.sls.fi
Litteratur
Aftonbladet, »Finsk Literatur» 29/7 1845
Ahlberg, Axel W., Nils Lundqvist & Gunnar Sörbom, Norstedts latinsk-svenska ordbok, andra upplagan, Gjøvik 2004
Ahrenberg, Jac., Människor som jag känt. Personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar Tredje delen, Helsingfors: Söderströms & C:o 1921
Aittomaa, Sofia, »Monumenten över Alexander II i Helsingfors och Peter den store i Viborg. Två olika öden - likheter och olikheter», Historisk Tidskrift för Finland 2017:2, s. 177-233
Almqvist, C. J. L., Samlade Verk. Del 8. Törnrosens bok: duodesupplagan, Bd 8–11, Bertil Romberg (red.), Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet 1996
Björneborgs Tidning, »Literatur och konst» 19/12 1896
Cygnæus, Fredr., Samlade arbeten. Historiska arbeten Andra bandet 1, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1882
Cygnæus, Fredr., Samlade arbeten. XI. Supplementband. Minne af Fredr. Cygnæus. Anteckningar af E. Nervander. Med porträtt, Helsingfors: G. W. Edlunds förlag 1892
Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm, Leipzig: Verlag von S. Hirzel 1854–1961. Quellenverzeichnis Leipzig 1971, woerterbuchnetz.de
[Elmgren, Sven Gabriel], S. G. Elmgrenin muistiinpanot, Aarno Maliniemi (julk.), Suomen Historian Lähteitä II, Helsinki: Suomen Historiallinen Seura 1939
Engman, Max, Språkfrågan. Finlandssvenskhetens uppkomst 1812-1922, Finlands svenska historia 3, SSLS 702:3, Helsingfors 2016
Estlander, C. G., »Öfversigt. Bildande konst», Finsk Tidskrift 1880:2, s. 161–164
Finland, »Konstmålningar i universitetets solennitetssal» 19/4 1890
Finlands Allmänna Tidning, »Helsingfors» 28/4 1852
Finlands Allmänna Tidning, »Helsingfors» ¼ 1858
Finlands Allmänna Tidning, »Helsingfors» 27/5 1858
Finlands Allmänna Tidning, »Festen för F. Pacius» 22/3 1869;
Finlands Allmänna Tidning, »Konstlotteriet» 24/3
Finlands Allmänna Tidning, »Konstlotterifesten» 26/3 1873
Finlands Allmänna Tidning, »Konstnärsgillet» 21/12 1876
Finlands Allmänna Tidning, »Finska Historiska Samfundet» 10/11 1882
Forsgård, Nils Erik, I det femte inseglets tecken. En studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi, diss., SSLS 616, Helsingfors 1998
Frängsmyr, Carl, Uppsala universitet 1852–1916, volym 2:1, Uppsala universitet 2010
Författaren Topelius – Med historien mot strömmen, Pia Forssell & Carola Herberts (red.), SSLS 828, Helsingfors 2019
Författningar och beslut rörande Kejserliga Alexanders-universitetet i Finland från och med den 1 oktober 1852 till utgången af år 1887, Valfrid Vasenius (utg.), Helsingfors: J. C. Frenckell & Son 1889
»Förslag till Stadgar för De Finske Artisternes och Literatörernes Pensionsförening», Concordia 25/3 1873
Geijer, Erik Gustaf, Svea rikes häfder. Första delen, Uppsala: A. Wiborg 1825
Geijer, Erik Gustaf, Tal vid Jubelfesten till den store Gustaf Adolfs Minne den 6 November 1832 i Upsala, Upsala 1832
Geijer, Erik Gustaf, »Om historiens nytta. En föreläsning» 1819, Valda smärre skrifter. Första delen, Stockholm 1842
Georges, K. E., Ausführliches Lateinisch-Deutsches Handwörterbuch. Achte verbesserte und vermehrte Auflage von H. Georges, Hannover und Leipzig 1913–1919
Grandell, Jens, Från ett årtionde i Finland. August Schauman och det liberala genombrottet, diss. 2020, manuskript under arbete
Heikel, Ivar A., Helsingfors universitet 1640–1940, Helsingfors: Helsingfors universitet 1940
Helsingfors Dagblad, »Sorgefesten efter H. K. H. Tronföljaren Nikolai [...]» 26/5 1865
Helsingfors Dagblad, »Konstnärsgillets vårfest» 9/6 1865
Helsingfors Dagblad, »Högtidligheten i universitetet» 11/12 1866
Helsingfors Dagblad, »Fredrik Pacius» 22/3 1869
Helsingfors Dagblad, »Rektorsombytet vid Universitetet» 15/9 1869
Helsingfors Dagblad, »Artisternes och Litteratörernes Pensions- och Understödskassa» 19/10 1872
Helsingfors Dagblad, »Konstlotteriet» 17/3 1873
Helsingfors Dagblad, »Universitetet» 16/9 1875
Helsingfors Dagblad, »Ur inbjudningsskriften till magister- och doktorspromotionen» 31/5 och 2/6 1877
Helsingfors Dagblad, »Från jubelfesten i Upsala» 14/9 1877
Helsingfors Dagblad, »För statsrådet Z. Topelius» 2/10 1878
Helsingfors Dagblad, »Studenternas fest för statsrådet Z. Topelius» 18/11 1878
Helsingfors Dagblad, »Fredrik Pacius» 20/3 1879
Helsingfors Dagblad, »Till Lönnrotsdagen» 9/4 1882
Helsingfors Morgonblad, »Filosofie-Doktors- och Magister-Promotionen» 27/6 1844
Helsingfors Tidningar, »Promotionen 1864» 4/6 1864
Helsingfors Tidningar, »Vid Konstnärsgillets Vårfest» 9/6 1865
Hirn, Yrjö, Runebergskulten, SSLS 248, Helsingfors 1935
Horatii Oder och Epoder, G. Adlerbeth (övers.), Stockholm: A. Gadelius 1817
Hufvudstadsbladet, »Universitetets fest» 11/12 1866
Hufvudstadsbladet, »Konstlotteriet» 25/3 1873
Hufvudstadsbladet, »Adress från finska fornminnesföreningen till Nyslotts stad och bestyrelsen för sekularfesten den 29 Juli 1875» 5/8 1875
Hufvudstadsbladet, »Theaterskandal» 23/11 1876
Hufvudstadsbladet, »Johan Ludwig Runebergs begrafning» 13/5 1877
Hufvudstadsbladet, »Promotionen» 31/5 1877
Hufvudstadsbladet, »Resestipendium» 18/4 1878
Hufvudstadsbladet, »Hyllning» 24/10 1878
Hufvudstadsbladet, »Festen för Elias Lönnrot» 14/4 1882
Hufvudstadsbladet, »Alexandersmonumentet» 1/5 1894
Hufvudstadsbladet, »Alexandersmonumentets aftäckning» 1/5 1894
Hufvudstadsbladet, »Konstnärsgillets julblad» 9/12 1894
Hufvudstadsbladet, »Konst och literatur» 13/12 1896
Hufvudstadsbladet, »Literatur» 10/12 1899
Huldén, Lars, »Den akademiska dikten och mitt Universitet», Universitas Helsingiensis 350. Yliopiston juhlavuosi 1990, Päivi Setelä (päätoim.), Helsinki: Helsingin yliopisto 1992
Hultin, Arvid, »Studier bland våra lyriker. I–II. Topelius och v. Qvanten», Finsk Tidskrift 1881:3, s. 169–196
Hwasser, Israel, Om allians-tractaten emellan Sverige och Ryssland år 1812. Politisk betraktelse öfver Nordens nuvarande ställning, Stockholm: Hörbergska boktryckeriet 1838
Kaila. Eino, Kolmesataa vuotta suomalaista yliopistoelämää, aatehistoriallinen katsaus, Helsinki: Otava 1940
Kalevala, öfversatt af M. A. Castrén, Helsingfors: J. Simelii enka 1841
Kallio, Rakel, Dukaatti. Suomen taideyhdistys 1846–2006, Helsinki: WSOY 2006
Karonen, Petri (toim.), Tiede ja yhteiskunta. Suomen Historiallinen Seura ja historiantutkimus 1800-luvulta 2010-luvulle, SKST 1449, Helsinki 2019
Klinge, Matti, Ylioppilaskunnan historia. Ensimmäinen osa 1828–1852, Helsinki: WSOY 1967
Klinge, Matti, Ylioppilastalo. Helsingin yliopiston ylioppilaskunnan kiinteistöjen vaiheita, Helsingin yliopiston ylioppilaskunnan historia 10, Helsinki 1970
Klinge, Matti, Rainer Knapas & John Strömberg, Kejserliga Alexanders Universitetet 1808–1917 Andra delen, Helsingfors: Förlagsaktiebolaget Otava 1989
Klinge, Matti, Idyll och hot. Zacharias Topelius – hans politik och idéer, Helsingfors: Söderströms & Co Förlags AB 2000
Klinge, Matti, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys. Historiankirjoitus ja historiakulttuuri keisariaikana, SKST 1285, Helsinki 2010
Knapas, Marja Terttu, Turun tuomiokirkon restaurointisuunnitelmat vuosilta 1896 ja 1901, otryckt licentiatavhandling i konsthistoria, Helsingfors universitet 1983
Knapas, Rainer, Bibliotheca academica. Helsingfors universitetsbibliotek. Finlands nationalbibliotek, Helsingfors: Helsingfors universitets bibliotek 2001
Knapas, Rainer, »Finsk eller svensk nationallitteratur i Finland. Litteraturhistoriska frontlinjer på 1850- och 1860-talen», Videnskab og national opdragelse: Studier i nordisk litteraturhistorieskrivnin Del 1, Per Dahl & Torill Steinfeld (red.), København: Nordisk Ministerråd 2001
Knapas, Rainer, Kunskapens rike. Helsingfors universitetsbibliotek – Nationalbiblioteket 1640–2010, SSLS 764, Helsingfors 2012
Koskimies, Rafael, Y. S. Yrjö-Koskisen elämä II. Nuijamieheksi luotu, Helsinki: Historian Ystäväin Liitto 1974
Lindman, Adolf, Anteckningar om Åbo domkyrka och dess fornminnen, 3. uppl., Helsingfors 1890
Lördagen, »Doktors- och magisterpromotionen i Helsingfors 1853. Ett femtiårs minne» 30/5 och 6/6 1903
Morgonbladet, »Promotionen» 2/6 1853
Morgonbladet, »Från Historiska Samfundets årsdag» 11/11 1875
Morgonbladet, »Universitetets lärare [...]» 2/10 1878
Morgonbladet, »Den akademiska fest,» 16/11 1878
Morgonbladet, »Den akademiska festen för Z. Topelius» 18/11 1878
Morgonbladet, »Vid Johan Vilhelm Snellmans graf» 8/7 1881
Morgonbladet, »Studentkårens båda festalbums till Elias Lönnrots ära [...]» 17/4 1882
Morgonbladet, »Fredrik Pacius» 20/3 1884
Mustelin, Olof, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865, SSLS 361, Helsingfors 1957
Mäkelä, Tomi, Fredrik Pacius, kompositör i Finland, SSLS 732, Helsingfors 2009
[Nordqvist, A. F.], »Icke-Officiela Afdelningen», Finlands Allmänna Tidning 8/4 1871
Noro, Mauri, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa, Porvoo/Helsinki: Werner Söderström Osakeyhtiö 1968
Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949
Pettersson, Susanna, Suomen Taideyhdistyksestä Ateneumiin. Fredrik Cygnaeus, Carl Gustaf Estlander ja taidekokoelman roolit, Historiallisia Tutkimuksia 240, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura Dimensio 6, Helsinki 2008
Pitkäranta, Reijo, Lexicon neolatinum dissertationum Academiae Aböensis (1642 – 1828). Uuslatinan sanasto Turun akatemian väitöskirjoissa (1642 – 1828), Helsinki 2018
Post- och Inrikes Tidningar, »Tidnings-öfversigt» 11/11 1845
Runeberg, Joh. Ludv., Kung Fjalar. En dikt i fem sånger, Borgå 1844
Saarenheimo, Mikko, »Länsisuomalaisen Osakunnan inspehtorit», Satakunta. Kotiseutututkimuksia IX, Satakuntalainen Osakunta (julk.), Vammala 1931, s. 1–61
Savelainen, Hannele, Zacharias Topelius i bild. Människan, porträtten och sinnebilderna, SSLS 712, Helsingfors 2009
Savolainen, Raimo, Med bildningens kraft. J. V. Snellmans liv, SSLS 827, Helsingfors 2019
Selokari, Hanne (toim.), 150 vuotta kuvataiteilijoiden puolesta. Suomen Taiteilijaseura Konstnärsgillet i Finland 1864–2014, Helsinki: Suomen Taiteilijaseura 2016
Silverstolpe, G. L., »Det moderna Suomi», Dagligt Allehanda 11/11 1845
Sjöstrand, Nils, Ny latinsk grammatik, Malmö 1953
Strinnholm, Anders Magnus, Svenska folkets historia från äldsta till närwarande tider I–V, Stockholm 1834–1854
Suomalainen Wirallinen Lehti, »Ylioppilaskokouksessa» 1/10 1870
Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. I. 1870–1875, Helsinki: Suomen Muinaismuistoyhdistys 1909
Suomen Muinaismuistoyhdistyksen pöytäkirjat. Finska Fornminnesföreningens protokoll. II. 1876–1885, Helsinki: Suomen Muinaismuistoyhdistys 1915
Suometar, »Surujuhla» 26/5 1865
Söderhjelm, Wener, Utklipp om böcker Tredje serien, första delen, Helsingfors: Söderström & Förlagsaktiebolag 1920
Tammerfors Aftonblad, »Promotionen» 3/6 1890
Tapio, »Kuopiosta. Kirje Helsingistä» 27/11 1878
Tegnér, Esaias, »Hjelten» 1827
Tegnér, Esaias, Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga. Kronologiskt ordnad, åttonde delen 1836–1839, Evert Wrangel & Fredrik Böök (utg.), Stockholm: P. A. Norstedt & Sönders förlag 1923
Tigerstedt, E. N., »Snellman och den unge Topelius», Ord och Bild. Illustrerad Månadsskrift, Femte häftet, Stockholm 1944, s. 219–222
Tiitta, Allan, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja maantiede, diss., Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147, Helsinki 1994
Tikkanen, J. J., Finska konstföreningen 1846–1896, Helsingfors 1896
Tommila, Päiviö, Suomen historiankirjoitus. Tutkimuksen historia, Porvoo/Helsinki/Juva: WSOY 1989
[Topelius], » Philosophiæ Doktors- och Magister-Promotion i Helsingfors den 21 Juni 1844», Helsingfors Tidningar 22/6 1844
[Topelius], »Till Finlands Mödrar», Helsingfors Tidningar 4/1 1845
[Topelius], »Misceller», Helsingfors Tidningar 22/11 1845
[Topelius], »Från Helsingfors. Kapten Leopold i Bender. 1848 Mars 31», Helsingfors Tidningar 1/4 1848
[Topelius], »Helsingfors», Helsingfors Tidningar 4/5 1850
[Topelius], »Filosofie Doktors- och Magisterpromotionen i Helsingfors den 30 Maj 1853», Helsingfors Tidningar 1/6 1853
[Topelius], »Universitetet», Helsingfors Tidningar 17/5 1856
[Topelius], »DD. KK. HH. Thronföljaren» Helsingfors Tidningar 27/6 1857
[Topelius], »Helsingfors», Helsingfors Tidningar 12/5 1858
[Topelius], Helsingfors», Helsingfors Tidningar 15/5 1858
[Topelius], »Helsingfors», Helsingfors Tidningar 2/6 1858
[Topelius], »Finska Konstföreningen», Helsingfors Tidningar 16/3 1859
[Topelius], »Universitetets Promotionsfest», Helsingfors Tidningar 31/5 och 2/6 1860
Topelius, Z. & J. R. Aspelin, »Helsingistä. Savonlinnan juhla», Uusi Suometar 4/8 1875
Topelius, Z., »Universitetets hr rektors skrifvelse till studentafdelningarne», Helsingfors Dagblad 26/11 1876
[Topelius], Konstvän, »Till Red. för ’Finland’. Målningarna i solennitetssalen», Finland 28/2 1891
Topelius, Zacharias, Blad ur min tänkebok, Helsingfors: Söderströms 1898
Topelius, Zacharias, Samlade skrifter. Tjugutredje delen. Smärre skrifter, Helsingfors: G. W. Edlunds förlagsaktiebolag 1904
Topelius, Zacharias, Självbiografiska anteckningar, Paul Nyberg (utg.), Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1922
Topelius, Zachris, Fästmansbrev i urval, Paul Nyberg (utg.), Stockholm: Alb. Bonniers förlag 1948
Topelius, Zacharias, Finlands krönika 1860–1878, Rainer Knapas (utg.), SSLS 660, Helsingfors 2004
Topelius, Zacharias, Ljungblommor, Carola Herberts (utg.), ZTS I, SSLS 742, Helsingfors 2010
Topelius, Zacharias, Finland framställdt i teckningar, Jens Grandell & Rainer Knapas (utg.), ZTS XII, SSLS 747, Helsingfors 2011
Topelius, Zacharias, En resa i Finland, Katarina Pihlflyckt (utg.), ZTS XIII, SSLS 775, Helsingfors 2013
Topelius, Zacharias, Hertiginnan af Finland och andra historiska noveller, Pia Forssell, Matti Klinge & Anna Movall (utg.), ZTS V, SSLS 782, Helsingfors 2013
Topelius, Zacharias, Korrespondens med förlag och översättare, Carola Herberts (utg.), ZTS XX:1, SSLS 835:1, Helsingfors 2015
Topelius, Zacharias, Naturens Bok och Boken om Vårt Land, Magnus Nylund (utg.), ZTS XVII, SSLS 816, Helsingfors 2017
Topelius, Zacharias, Föreläsningar i geografi och historia, Jens Grandell (utg.), ZTS XV, Helsingfors 2017
Topelius, Zacharias, Dagböcker, Pia Asp (utg.), ZTS XXI, SSLS 823, Helsingfors 2018
Topelius, Zacharias, Korrespondens med föräldrarna, Eliel Kilpelä (utg.), ZTS XX:2, SSLS 835:2, Helsingfors 2018
Topelius, Zacharias, Finland i 19de seklet, Katarina Pihlflyckt (utg.), ZTS XIV, SSLS 837, Helsingfors 2019
Topelius, Zacharias, Nya blad och Ljung, Carola Herberts (utg.), ZTS II, SSLS 838, Helsingfors 2019
Topelius, Zacharias, Övrig lyrik, Carola Herberts (utg.), ZTS III, SSLS 839, Helsingfors 2019
Wasabladet, »Festen till Elias Lönnrots ära» 19/4 1882
Wasa Nyheter, »Literatur och konst» 29/11 1896
Vasenius, Valfrid, »Antikritik», Hufvudstadsbladet 30/3 1881
[Vasenius, Valfrid] V., »Kotimaan kirjallisuutta», Valvoja 1882:9, s. 204–209
Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning Andra delen, Helsingfors: G. W. Edlunds förlagsaktiebolag 1914
Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning Tredje delen, Helsingfors: G. W. Edlunds förlagsaktiebolag 1918
Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning Fjärde delen, Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1924
Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning Femte delen, Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1927
Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning Sjette delen, Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1930
Westermarck, Helena, Finlands första kvinnliga läkare. Rosina Heikel. Kvinnospår i finländskt kulturliv, Helsingfors: Söderström & Co Förlagsaktiebolag 1930
Wiborgs Tidning, »Konstlotteriet» 22/3 1873
Åbo Tidningar, »Helsingfors» 28/5 1850
Åbo Underrättelser, »Bref från Hufwudstaden» 6/10 1875
Verkregister
Alfabetisk förteckning
1 okt. 78. [Tacktal vid avskedet från universitetet] | 🔗 |
19 Mars 79 | 🔗 |
Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845 | 🔗 |
[Angående besättandet av professuren i filosofi] (1869) | 🔗 |
[Angående besättandet av professuren i matematik] (1877) | 🔗 |
Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter (1876) | 🔗 |
Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnaeus och hans historiska arbeten (1883) | 🔗 |
Calonius (1873) | 🔗 |
Consist. Academ. d. 16 Maj 1871. [Angående studerandes och universitetslärares ställning till politiken] | 🔗 |
Consist. protkokoll för d. 19 Jan. [Angående Maria Tschetschulins rätt att avlägga studentexamen] (1870) | 🔗 |
De causis quae ad promovendam et augendam potestatem paparum maxime conduxerunt. [Skrivprovet pro gradu] (1839) | 🔗 |
De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente. [Avhandling i historia] (1847) | 🔗 |
Den 14 Mars 1851 | 🔗 |
Den 15 Maj 1856 | 🔗 |
Den 19 Mars 1879 | 🔗 |
Den första Porthansfesten 1839 (1897) | 🔗 |
Den Resande Studenten (1845) | 🔗 |
Det providentiela i verldshistorien (1890) | 🔗 |
Ej bryts den länk (1835) | 🔗 |
Elias Lönnrot (1884) | 🔗 |
Ett folks kärlek (1882) | 🔗 |
Ett minnesblad (1880) | 🔗 |
Fest-Kantat (1866) | 🔗 |
Finlands öde (1860) | 🔗 |
Fredrika Bremers minne vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 februari 1866 | 🔗 |
För F. Pacius (1884) | 🔗 |
För Fredrik Cygnaeus (1881) | 🔗 |
För hvem? Och för hvad? (1873) | 🔗 |
Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845 | 🔗 |
Förslag till ändringar i Universitetets Statuter (1869) | 🔗 |
Georg August Wallin (1852) | 🔗 |
Gudarnes amen (1889) | 🔗 |
Har vetenskapen ett fädernesland? Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 30 maj 1853 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar | 🔗 |
Helsning till de den 30 maj 1890 promoverade filosofie magistrarne från 1840 års magistrar | 🔗 |
Helsning till Konstnärsgillet den 5 februari 1876 | 🔗 |
Helsning till Upsala (1889) | 🔗 |
[Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877] | 🔗 |
Högborne Storfurste, Cesarewitsch och Thronföljare, Kejserliga Alexanders Universitetets Höge Kansler! [Angående besättandet av professuren i finsk, rysk och nordisk historia samt professuren i allmän historia] (1875) | 🔗 |
Högborne Storfurste, Thronföljare och Cesarewitsch, Kejs. Alexanders Universitetets Höge Kansler! [Avskedsansökan från universitetet samt tjänsteförteckning] (1878) | 🔗 |
Högvälborne Herr Grefve, Minister-Stats sekreterare och Werklige Geheimeråd m.m. [Angående studenternas demonstration mot professor Nordqvist] (1871) | 🔗 |
Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest på hundrade årsdagen af H. M. Kejsar Alexander I:s födelse den 24 December 1877 | 🔗 |
Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland minnesfest öfver Professoren Johan Ludvig Runeberg (1878) | 🔗 |
Inbjudningsskrift till de magister- och doktorspromotioner hvilka af Filosofiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland komma att med sedvanliga högtidligheter anställas i Helsingfors den 31 Maj 1877 | 🔗 |
Inre motiv. 1. Arkitektur, 2. Skulptur, 3. Måleri, 4. Musik, 5. Dramatisk konst (1894) | 🔗 |
Jenny Lind (1888) | 🔗 |
Johan Jacob Nordström (1874) | 🔗 |
Julgåta för Gillet (1899) | 🔗 |
[Karl Collan] (1871) | 🔗 |
Kejsaren, Storfursten Alexander II:s minne (1894) | 🔗 |
Konstnärsgillets prolog (1869) | 🔗 |
Kraft och Ära (1873) | 🔗 |
Ludvig van Beethovens minne (1889) | 🔗 |
Lund (1870) | 🔗 |
[Magnus von Wright] (1872) | 🔗 |
Majblommor 1864 | 🔗 |
Minne af Karl Emanuel Jansson (1875) | 🔗 |
Minnesord, uttalade af Z. Topelius, professor i finsk, rysk och nordisk historia (1865) | 🔗 |
Minnesord. Werner Holmbergs minne den 24 september 1861 | 🔗 |
Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning (1844) | 🔗 |
Om de orsaker som har bidragit mest till att befordra och öka påvarnas makt. [Skrivprovet pro gradu] (1839) | 🔗 |
Om det religiösa momentet i finska folkbildningen (1852) | 🔗 |
Om det sätt att ingå äktenskap som en gång var i bruk hos finnarna. [Avhandling i historia] (1847) | 🔗 |
Om Finlands geografiska läge (1854) | 🔗 |
Om Finska Folkets och Stammens Betydelse i Historien (1848) | 🔗 |
Om Qvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden (1850) | 🔗 |
Om Österbotten (1843) | 🔗 |
Ord, afsjungna af Studenterne vid Professoren J. J. Nervanders graf den 20 mars 1848 | 🔗 |
Ord till cantaten af Rietz. Werner Holmbergs minne den 24 september 1861 | 🔗 |
Ord till festsången den 19 Nov. 1870 | 🔗 |
Ord till musiken vid Philosophiae Doctors- och Magister-Promotionen i Helsingfors den 21 Junii 1844 | 🔗 |
Ord till musiken vid Studenthusets invigning i Helsingfors den 26 November 1870 | 🔗 |
[Ordförandes tal vid Finska fornminnesföreningens årsmöte] (1871) | 🔗 |
Paikkari torp (1882) | 🔗 |
Porthan (1873) | 🔗 |
Prolog vid Akademiska sångföreningens musikaliska soiré den 7 december 1858 till förmån för veteranerne | 🔗 |
Prolog vid Lotterisoiréen till förmån för Finske artisternes och literatörernes pensionsförening (1873) | 🔗 |
Prolog vid Shakespeare-festen (1864) | 🔗 |
Promotionstal d. 31 Maj 1877 | 🔗 |
Rectors enskilda Diarium rörande Universitets-ärender 1876–1878 | 🔗 |
Redogörelse för Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland förvaltning och verksamhet ifrån den 1 september 1875 till samma dag 1878 afgifven af Universitetets d.v. Rektor | 🔗 |
Reservation till Österbottniska Afdelningens Protokoll för den 14 Mars 1848 | 🔗 |
Robert Wilhelm Ekman (1874) | 🔗 |
Sagorna om den högsta norden (1858) | 🔗 |
Sanningen i går, i dag och i morgon. Helsning till de den 31 maj 1894 vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland promoverade filosofie magistrarne | 🔗 |
Skål proponerad å ett Tafvastländska Afdelningens Nations kalas den [–] Nov. 1840 (1839) | 🔗 |
Skål vid Tafvastländska Afdelningens nations kalas den [–] Maji 1842 i egenskap af Curator (1843) | 🔗 |
Striden om ljuset. Kalevala 47–49. Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 31 maj 1860 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade åttiosex magistrar | 🔗 |
Studentsång (1865) | 🔗 |
Studentsånger. 1. Till Lektor Runeberg den 28 Mars 1842 (1848) | 🔗 |
Studentsånger. 2. Till Mag. Doc. Rektor Cygnæus. Afsjungen den 22 Maj 1843 (1848) | 🔗 |
Studentsånger. 3. Till Professor Runeberg. Afsjungen den 25 Maj 1846 (1848) | 🔗 |
Studentsånger. 4. Till Professor J. J. Tengström. Afsjungen på hans 60:de födelsedag den 22 oct. 1847 (1848) | 🔗 |
Studentvisa (1854) | 🔗 |
Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 21 Junii 1844 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar | 🔗 |
Tal vid det finska universitetets fest till J. L. Runebergs minne den 6 Maj 1878 (1887) | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. [Inledande ord] (1877) | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. [Inledande ord] (1878) | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. Den 13 September 1876 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. Den 14 September 1878 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. Den 15 September 1877 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. Den 19 Januari 1878 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. Den 20 Januari 1877 | 🔗 |
Teser. [Teser för ansökan om lektorstjänsten i historia vid Vasa gymnasium] (1845) | 🔗 |
Theses. [Teser för ansökan om lektorstjänsten i historia vid Vasa gymnasium] (1845) | 🔗 |
Till Consistorium den 10 April 1878. [Angående kvinnors rätt att studera] | 🔗 |
Till delegationen för Finlands Studenter. [Angående inköp av R. W. Ekmans tavla] (1874) | 🔗 |
Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag (1882) | 🔗 |
Till Emma Irene Åström (1882) | 🔗 |
Till Finlands Studenter (1878) | 🔗 |
Till Herr Rector Magnificus och Amplissimum Consistorium vid Kongliga Universitetet i Uppsala (1879) | 🔗 |
Till Magn. v. Wright (1870) | 🔗 |
Till Musik-Direktorn och riddaren Fredric Pacius den 19 Mars 1859 | 🔗 |
Till professor Fredrik Cygnæus Den 1 April 1857 | 🔗 |
Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869 | 🔗 |
Till statsrådet Fredrik Wilhelm Pipping (1863) | 🔗 |
Till Studentkorpsens Delegation. [Angående inköp av R. W. Ekmans tavla] (1873) | 🔗 |
Till t.f. Vicekansler. [Angående disciplinära förhållanden bland studerande] (1878) | 🔗 |
Till Universitetets Student-Afdelningar. [Angående studentdemonstrationen mot operetten Läderlappen] (1876) | 🔗 |
Till Vicekansler 12 Juni 1877. [Angående studerandes rätt att sammankomma till allmänna möten] | 🔗 |
Till Österbottniska Afdelningen (1848) | 🔗 |
Univ:s Vicekansler. [Avskedsord till universitetets rektor professor Adolf Moberg] (1875) | 🔗 |
Ur en målares lif (1896) | 🔗 |
Wasa Gymnasisters sång (1864) | 🔗 |
Vid aftäckandet af Frans Mikael Franzéns bröstbild i Uleåborg (1880) | 🔗 |
[Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästning] (1877) | 🔗 |
[Vid J. L. Runebergs jordfästning] (1877) | 🔗 |
Vid Johan Vilhelm Snellmans jordfästning i Helsingfors den 7 Juli 1881 | 🔗 |
Vid Konstnärsgillets Vårfest den 7 Juni (1865) | 🔗 |
Vid Konstnärsgillets årsfest (1865) | 🔗 |
Vid M. A. Castréns graf den 12 Maj 1852 | 🔗 |
Vid Professor J. L. Runebergs graf (1877) | 🔗 |
Votum i Consistorium Academicum d. 28 nov. 1868. [Angående en ritläraretjänst vid universitetet] | 🔗 |
Vår enda arfvelott (1862) | 🔗 |
Wåra Julidagar (1840) | 🔗 |
Z. Topelii votum i frågan om anslagen för Vskapssocieteten (1873) | 🔗 |
Åbo marsch (1868) | 🔗 |
Äger finska folket en historie? (1845) | 🔗 |
Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående? (1845) | 🔗 |
Kronologisk förteckning
1835 | |
Ej bryts den länk | 🔗 |
1839 | |
De causis quae ad promovendam et augendam potestatem paparum maxime conduxerunt. [Skrivprovet pro gradu] | 🔗 |
Om de orsaker som har bidragit mest till att befordra och öka påvarnas makt. [Skrivprovet pro gradu] | 🔗 |
Skål proponerad å ett Tafvastländska Afdelningens Nations kalas den [–] Nov. 1840 | 🔗 |
1840 | |
Wåra Julidagar | 🔗 |
1843 | |
Om Österbotten | 🔗 |
Skål vid Tafvastländska Afdelningens nations kalas den [–] Maji 1842 i egenskap af Curator | 🔗 |
1844 | |
Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning | 🔗 |
Ord till musiken vid Philosophiae Doctors- och Magister-Promotionen i Helsingfors den 21 Junii 1844 | 🔗 |
Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 21 Junii 1844 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar | 🔗 |
1845 | |
Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845 | 🔗 |
Den Resande Studenten | 🔗 |
Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845 | 🔗 |
Teser. [Teser för ansökan om lektorstjänsten i historia vid Vasa gymnasium] | 🔗 |
Theses. [Teser för ansökan om lektorstjänsten i historia vid Vasa gymnasium] | 🔗 |
Äger finska folket en historie? | 🔗 |
Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående? | 🔗 |
1847 | |
De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente. [Avhandling i historia] | 🔗 |
Om det sätt att ingå äktenskap som en gång var i bruk hos finnarna. [Avhandling i historia] | 🔗 |
1848 | |
Om Finska Folkets och Stammens Betydelse i Historien | 🔗 |
Ord, afsjungna af Studenterne vid Professoren J. J. Nervanders graf den 20 mars 1848 | 🔗 |
Reservation till Österbottniska Afdelningens Protokoll för den 14 Mars 1848 | 🔗 |
Studentsånger. 1. Till Lektor Runeberg den 28 Mars 1842 | 🔗 |
Studentsånger. 2. Till Mag. Doc. Rektor Cygnæus. Afsjungen den 22 Maj 1843 | 🔗 |
Studentsånger. 3. Till Professor Runeberg. Afsjungen den 25 Maj 1846 | 🔗 |
Studentsånger. 4. Till Professor J. J. Tengström. Afsjungen på hans 60:de födelsedag den 22 oct. 1847 | 🔗 |
Till Österbottniska Afdelningen | 🔗 |
1850 | |
Om Qvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden | 🔗 |
1851 | |
Den 14 Mars 1851 | 🔗 |
1852 | |
Georg August Wallin | 🔗 |
Om det religiösa momentet i finska folkbildningen | 🔗 |
Vid M. A. Castréns graf den 12 Maj 1852 | 🔗 |
Vår enda arfvelott | 🔗 |
1853 | |
Har vetenskapen ett fädernesland? Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 30 maj 1853 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar | 🔗 |
1854 | |
Om Finlands geografiska läge | 🔗 |
Studentvisa | 🔗 |
1856 | |
Den 15 Maj 1856 | 🔗 |
1857 | |
Till professor Fredrik Cygnæus Den 1 April 1857 | 🔗 |
1858 | |
Prolog vid Akademiska sångföreningens musikaliska soiré den 7 december 1858 till förmån för veteranerne | 🔗 |
Sagorna om den högsta norden | 🔗 |
1859 | |
Till Musik-Direktorn och riddaren Fredric Pacius den 19 Mars 1859 | 🔗 |
1860 | |
Finlands öde | 🔗 |
Striden om ljuset. Kalevala 47–49. Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 31 maj 1860 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade åttiosex magistrar | 🔗 |
1861 | |
Minnesord. Werner Holmbergs minne den 24 september 1861 | 🔗 |
Ord till cantaten af Rietz. Werner Holmbergs minne den 24 september 1861 | 🔗 |
1863 | |
Till statsrådet Fredrik Wilhelm Pipping | 🔗 |
1864 | |
Majblommor 1864 | 🔗 |
Prolog vid Shakespeare-festen | 🔗 |
Wasa Gymnasisters sång | 🔗 |
1865 | |
Minnesord, uttalade af Z. Topelius, professor i finsk, rysk och nordisk historia | 🔗 |
Studentsång | 🔗 |
Vid Konstnärsgillets årsfest | 🔗 |
Vid Konstnärsgillets Vårfest den 7 Juni | 🔗 |
1866 | |
Fest-Kantat | 🔗 |
Fredrika Bremers minne vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 februari 1866 | 🔗 |
1868 | |
Votum i Consistorium Academicum d. 28 nov. 1868. [Angående en ritläraretjänst vid universitetet] | 🔗 |
Åbo marsch | 🔗 |
1869 | |
[Angående besättandet av professuren i filosofi] | 🔗 |
Förslag till ändringar i Universitetets Statuter | 🔗 |
Konstnärsgillets prolog | 🔗 |
Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869 | 🔗 |
1870 | |
Consist. protkokoll för d. 19 Jan. [Angående Maria Tschetschulins rätt att avlägga studentexamen] | 🔗 |
Lund | 🔗 |
Ord till festsången den 19 Nov. 1870 | 🔗 |
Ord till musiken vid Studenthusets invigning i Helsingfors den 26 November 1870 | 🔗 |
Till Magn. v. Wright | 🔗 |
1871 | |
Consist. Academ. d. 16 Maj 1871. [Angående studerandes och universitetslärares ställning till politiken] | 🔗 |
Högvälborne Herr Grefve, Minister-Stats sekreterare och Werklige Geheimeråd m.m. [Angående studenternas demonstration mot professor Nordqvist] | 🔗 |
[Karl Collan] | 🔗 |
[Ordförandes tal vid Finska fornminnesföreningens årsmöte] | 🔗 |
1872 | |
[Magnus von Wright] | 🔗 |
1873 | |
Calonius | 🔗 |
För hvem? Och för hvad? | 🔗 |
Kraft och Ära | 🔗 |
Porthan | 🔗 |
Prolog vid Lotterisoiréen till förmån för Finske artisternes och literatörernes pensionsförening | 🔗 |
Till Studentkorpsens Delegation. [Angående inköp av R. W. Ekmans tavla] | 🔗 |
Z. Topelii votum i frågan om anslagen för Vskapssocieteten | 🔗 |
1874 | |
Johan Jacob Nordström | 🔗 |
Robert Wilhelm Ekman | 🔗 |
Till delegationen för Finlands Studenter. [Angående inköp av R. W. Ekmans tavla] | 🔗 |
1875 | |
Högborne Storfurste, Cesarewitsch och Thronföljare, Kejserliga Alexanders Universitetets Höge Kansler! [Angående besättandet av professuren i finsk, rysk och nordisk historia samt professuren i allmän historia] | 🔗 |
Minne af Karl Emanuel Jansson | 🔗 |
Univ:s Vicekansler. [Avskedsord till universitetets rektor professor Adolf Moberg] | 🔗 |
1876 | |
Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter | 🔗 |
Helsning till Konstnärsgillet den 5 februari 1876 | 🔗 |
Till Universitetets Student-Afdelningar. [Angående studentdemonstrationen mot operetten Läderlappen] | 🔗 |
1877 | |
[Angående besättandet av professuren i matematik] | 🔗 |
[Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877] | 🔗 |
Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest på hundrade årsdagen af H. M. Kejsar Alexander I:s födelse den 24 December 1877 | 🔗 |
Inbjudningsskrift till de magister- och doktorspromotioner hvilka af Filosofiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland komma att med sedvanliga högtidligheter anställas i Helsingfors den 31 Maj 1877 | 🔗 |
Promotionstal d. 31 Maj 1877 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. [Inledande ord] | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. Den 13 September 1876 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar.Den 20 Januari 1877 | 🔗 |
Till Vicekansler 12 Juni 1877. [Angående studerandes rätt att sammankomma till allmänna möten] | 🔗 |
[Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästning] | 🔗 |
[Vid J. L. Runebergs jordfästning] | 🔗 |
Vid Professor J. L. Runebergs graf | 🔗 |
1878 | |
Högborne Storfurste, Thronföljare och Cesarewitsch, Kejs. Alexanders Universitetets Höge Kansler! [Avskedsansökan från universitetet samt tjänsteförteckning] | 🔗 |
1 okt. 78. [Tacktal vid avskedet från universitetet] | 🔗 |
Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland minnesfest öfver Professoren Johan Ludvig Runeberg | 🔗 |
Rectors enskilda Diarium rörande Universitets-ärender 1876–1878 | 🔗 |
Redogörelse för Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland förvaltning och verksamhet ifrån den 1 september 1875 till samma dag 1878 afgifven af Universitetets d.v. Rektor | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar. [Inledande ord] | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar.Den 15 September 1877 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar.Den 19 Januari 1878 | 🔗 |
Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar.Den 14 September 1878 | 🔗 |
Till Consistorium den 10 April 1878. [Angående kvinnors rätt att studera] | 🔗 |
Till Finlands Studenter | 🔗 |
Till t.f. Vicekansler. [Angående disciplinära förhållanden bland studerande] | 🔗 |
1879 | |
19 Mars 79 | 🔗 |
Den 19 Mars 1879 | 🔗 |
Till Herr Rector Magnificus och Amplissimum Consistorium vid Kongliga Universitetet i Uppsala | 🔗 |
1880 | |
Ett minnesblad | 🔗 |
Vid aftäckandet af Frans Mikael Franzéns bröstbild i Uleåborg | 🔗 |
1881 | |
För Fredrik Cygnaeus | 🔗 |
Vid Johan Vilhelm Snellmans jordfästning i Helsingfors den 7 Juli 1881 | 🔗 |
1882 | |
Ett folks kärlek | 🔗 |
Paikkari torp | 🔗 |
Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag | 🔗 |
Till Emma Irene Åström | 🔗 |
1883 | |
Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnaeus och hans historiska arbeten | 🔗 |
1884 | |
Elias Lönnrot | 🔗 |
För F. Pacius | 🔗 |
1887 | |
Tal vid det finska universitetets fest till J. L. Runebergs minne den 6 Maj 1878 | 🔗 |
1888 | |
Jenny Lind | 🔗 |
1889 | |
Gudarnes amen | 🔗 |
Helsning till Upsala | 🔗 |
Ludvig van Beethovens minne | 🔗 |
1890 | |
Det providentiela i verldshistorien | 🔗 |
Helsning till de den 30 maj 1890 promoverade filosofie magistrarne från 1840 års magistrar | 🔗 |
1894 | |
Inre motiv. 1. Arkitektur, 2. Skulptur, 3. Måleri, 4. Musik, 5. Dramatisk konst | 🔗 |
Kejsaren, Storfursten Alexander II:s minne | 🔗 |
Sanningen i går, i dag och i morgon. Helsning till de den 31 maj 1894 vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland promoverade filosofie magistrarne | 🔗 |
1896 | |
Ur en målares lif | 🔗 |
1897 | |
Den första Porthansfesten 1839 | 🔗 |
1899 | |
Julgåta för Gillet | 🔗 |