|1||47|

Promotionstal

d. 31 Maj 1877.

1 I Guds den Allsmäktiges Namn, som är den eviga sanningens källa eviga källa, börja egna vi denna åt Ljusets och Sanningens makter rike på jorden egnade högtidsstund. högtidsstund åt Hans och det ädlas Sanningens segrar. Han gifve oss dertill sin nåd, sin kraft och sitt ljus. Må äfven detta vårt ofullkomliga verk lända Hans namn till ära och Hans rike på jorden till båtnad för dag, som är och för dag, som kommer!

2 Jag helsar eder, högt ärade gäster från alla delar af landet och från dess hufvudstad. Jag helsar eder välkomne till denna vetenskapernas högtidssal, hvilken sedan fem och fyrtio år inom sina höga, ljusbestrålade murar redan församlat två generationer af och skådat så många fester högtidliga ögonblick, än sorgsna och egnade åt minnet af ädla skuggor, än lärorika, än glada, lifvande, lyftande för långa tider framåt – och nästan alltid, som nu, förhöjda af sångens välljud.

|2||48|

3 Det är en ära och en maning för Universitetet, att hvarje gång det till sina salar inbjuder vetenskapernas och bildningens vänner, följes denna kallelse af så många, att som kunna få utrymmet inom dessa murar, och måhända af flera tillåter. Så äfven nu. Det är med en varm och tacksam glädje vi äfven nu se församlade här så många af landets aktade medborgare och medborgarinnor, så mycken intelligens pröfvad erfarenhet vid sidan af så mycketn behag. strålande ungdom. Det är ett stycke af fosterlandet vi här hafva den äran glädjen att här se i dag församladt, och det så mycket mer, då Universitetet nu äfven för första gången har den äran att se medlemmar af landets församlade ständer närvarande vid en promotionsakt. Så mycket mer Desto djupare känner Universitetet sina pligter emot ett lan en Monark och ett land, som|3||49| städse bevisat detsamma så mycken kärlek, så mycken omvårdnad.

4 Jag vetDet är bekant, att mången betraktar promotionsakterna vid Universitetet med en viss tvekan. Man frågar sig, om icke icke dessa ceremonier och dessa lagrar, med hvilka man helsar unge vetenskapsidkare vid början af deras bana, icke snarare tillhöra förgångna sekler, när vetenskapen behöfde med en viss ståt häfda sitt anseende, snarare än vår praktiska tid, när dess värde är knappt mer finner någon en vedersakare. Och det vore verkligen så, derest icke särskildt de nordiska folken, afstängda från de stora kulturhärdarna, behöfde likasom tid efter annan församla glädja sig vid en åt ett yttre tecken af deras kulturarbete, för att icke känna sig stå efter den öfriga verlden. Industriexpositionernan, hvaraf också vi blifvit delaktige, äro ettn dylik lifsyttring, och vi glädja oss med rätta åt dem, men det vore Kanske är det icke godt, att industrins magisterdiplomer icke äro de enda. Vi hafva icke längesedan bevittnat en annan promotionsakt, den första allmänna finska industriexpositionen. Det är också en desssvårläst p.g.a. strykning lifsyttring, åt hvilken vi glädja oss.|4||50| om de saknade all motvigt i någonting annat, som icke köpes för mark och penni. Det är sannt, att Univ:sUniversitetets promotionerna icke mer äro hvad de ursprungligen varit och hvad industriexpositionerna nu äro – ett utropande af varan på verldens torg – men de behålla sin idé af en folkfest, egnad åt vetenskaperna och den allmänna bildningen. Grekerne räkande tiden åren efter Olympiader: den akademiska ungdomen, och mången annan med den räknar åren efter promotionerna Det är detta, som gifver dem dessa promotionerna akademiska fester deras betydelse uti våra dagar. Man kan finna andra lämpligare former för samma sak; men så länge vi icke hafva någon annan folkfest af samma betydelse, skulle promotionernas upphörande efterlemna ett tomrum, som uti de kretsar, för hvilka Universitetsbildningen har något värde.

5 TradPromotionerna äro en på samma gång en akademisk tradition och en folktradition.|5||51| Traditionen förändras, vexer och dör, men sålängen den har ännu behåller en rot i folkmedvetandet, är den berättigad en makt. Denna längesedan föråldrade ståt, dessa besynnerliga ceremonier och för tvåhundra år sedan brukliga drägter, som fräförvåna främlingen vid Englands hof, Englands parlament, Englands domstolar och offentliga högtidligheter, skulle i hvarje annat land vara synas löjliga olämpliga, men i England äro de folkeliga och ha deraf sin betydelse, och derför berättigade deraf.

6 Traditionern är det arf, som ett bortgående slägte qvarlemnar åt ett efterföljande, och sträcker sig öfver stat alla områden af statslifvet, folklifvet, familjelifvet, sederna, kulturutvecklingen, ja sjelfva uppfattningen af de högsta sanningar. Man kan kalla Traditionen en historia utan kritik. Den är icke, summ som vetenskapen, summan af erfarenheter: den är summan af intryck. Den Traditionen har alltid en tidsfärg,|6||52|en lokalfärg och en folkfärg. Det är derigenom det ena tidehvarfvet inverkar på det andra vida starkare, än sådant kunde ske genom på bevisningens och öfvertygelsens väg. Det behöfdes två århundrader Och emedan Traditionen verkar genom en färglagd uppfattning, d. ä.det är genom intryck och förestellningar, är den oändligt mycket segare än seg och svårt åtkomlig för en bearbetning i motsatt riktning. Vi ha ett exempel i vidskepelsen; vi ha ett ännu underbarare exempel uti den utomordentliga i svårigheten att hos de kristna folken utrota tusenåriga föreställningar från hedendomens tider. Hvem skulle föreställa sig, att det finska folket ännu dyrkar solguden Baal med sina midsommareldar solguden Baal?

7 Det vore lätt att anföra tusen exempel på af traditionens inverkan|7||53| på folkföreställningarna. Jag nämner endast Förändra den svenska tryckstilen till den latinska, eller tag bort väderleksspådomarna från almanackan, och boken skall hafva förlorat hälften af sin popularitet. Hvilken strid kämpar icke vetenskapen och erfarenheten alla dagar t. ex. för det rationela jordbruket?

8 Men Traditionens inflytande röjer sig i vida de vigtigarste frågor på statslifvets område. Uppslå vi ett blad af Sveriges och Finlands historia i 18:de seklet, så förvånas vi öfver 1741 års krig. Det var dock var ingenting annat, än stormaktstraditionen och tolfte Carl XII, som gingo uppstodo ur grafven. Kalmare-Unionstanken lefde ännu 1743 och 1810. Huru hara icke det första Påfvedömet är en utdömd, men ännu fruktansvärd tradition. Bismark Tyskland kämpar än i dag mot den traditionela partikularismen. i Tyskland. Det andra franska kejsardömetst traditioner uppstod helt och hållet på den traditionela grunden utaf det första, och det tredje kejsardömet väntar vid portarna. – Cannings hela snille förmådde endast för en kort tid förändra Englands traditionela orientaliska politik, och i trots af Gladstone och fredsvännerna, hotara än i dag samma politiska traditioner att få öfverhanden.

|8||54|

9 I vetenskaperna visar sig samma inflytande af en historisk tradition. Aristoteles’, Hippokrates’ och Ptolomæi traditioner vetenskapliga systemer behöllo enväldet i mer än ett årtusende och förkättrade alla andra. I den nyare tiden vexla systemerna hastigare, men hvilken otrolig möda hade icke Dahlin, Lagerbring och Porthan att bortrensa traditioner den okritiska Rudbeckska skolan! Än i dag, och trots alla upptäckter, lefver vetenskapen till en stor del på tradition. Mag Både mMagisterfrågan och doktorsfrågorna vid detta tillfälle nödgas inläg framkastar ett vördnadsfullt tvifvel emot det Linnéska systemets tre riken uti naturen och mot MDoktorsfrågan betviflar gäller om Newtons undulationstheori haft inflytande på optiken.

10 En lika inverkan af traditionen finna vi uti konstens uppfattning. Utan den skulle|9||55| man ej kunna tala om en nationel konst. Grekernes berömda plastik, stilarna i arkitekturen, de olika målare – och musikskolorna vore, utan traditionen, endast enskilde mästares inverkan på deras elever. Och Samma traditionela spår röjas i alla kulturutveckling. Sjelfva nNationerna sjelfa äro minst lika mycket ett resultat af den traditionen, som af blodsbandet, och om man undersöker nationaliteternas uppkomst, befinnes den historiska traditionen der utöfva ett större inflytande än sjelfva språket. Historien vittnar, att sk folk af samma språk och härkomst ofta uppträdt som dödsfiender mot hvarandra, medan folk af ursprungligen olika språk och härkomst genom traditionen förbrödras. Det finska folket är ett af de många bevisen för denna historiska sanning lag,. som. Det fanns icke till före 1323, när det fick sin politiska gräns och sin historiska tradition. Det skall icke finnas till, när den dag, när denna historiens traditionen förnekas.|10||56|

11 Detta ämne leder oss osökt till dagens högtidlighet festliga föremål. De akademiska promotionerna äro en åldrig tradition, hvilken från genom seklerna fortplantat sig ända till våra dagar. Den första promotionen vid Åbo akademi anställdes tre år efter dess stiftelse, 1643, då 10 filosofie kandidater blefvo promoverade till magistrar. Den sista promotionen i Åbo 1827 var i den 52:dra i oafbruten tidsföljd, med undantag af stora ofredens härjande afbrott från 1713 till 1722. Den nu i dag skeende promotionen är den 65:te i ordningen, – den 65:te olympiaden i Finlands kulturhistoria.

12 Vid tanken på denna långa och nästan oafbrutna följd af krans af lager, som slingrar sig genom seklerna, slägte efter slägte, kring finske ynglingars panna och som, – huru ringa än dess betydelse må|11||57| anses vara i jemförelse med folkets stora, samfälda kulturarbete – dock alltid måste erkännas såsom en seger för de ideala makterna uti lifvet, ja såsom en grön krans kring det finska folkets änne och såsom ljusblinkar i tidernas mörker – vid tanken på denna långa tradition af segrar för vetenskapen, måste vi ju prisa Försynens nåd, som så huldrikt hägnat alla go var detta Universitet och vårt lands framsteg till bildning och ljus. Under 232 år hafva glädje och sorg, välsignelse och ofärd, båda i rikt mått gått fram öfver detta land; dynastierna hafva vexlat, institutionerna hafva vexlat, generationerna vexlat; men denna gröna lager, – och hvad mer är, denna kärlek till ädel kunskap, – qvarstår orubbad. Hvad har det blifvit af konungarnes kronor, af hjeltarnes krigarnes vapenrustningar, af statsmännens styrelsekonst, af allt som i de förra tider var ettsvårläst p.g.a. strykning lysande|12||58| och ådrog sig och ett föremål för folkens beundran? de blickar? Det är allt förgånget och fallet i stoft; historien ensam bevarar dess minne. Men lofvad vare Han Gud, som allena bär folkens öden och tidernas vexlingar i sin mäktiga hand; – Hans ord består intill tidernas ände, och denna gröna symbol af sanningens seger, denna strimma af vetandets ljus, om ock ofullkomlig och svag, har öfverlefvat det fordom väldiga och lysande, som förgått; – den ensam står qvar – medan de framfarna tider hemfallit åt historien och grafven. Denna fest är en fest för menniskoandens kamp för ljus. Men Men iIicke oss bekra vår är segern, icke vår är äran: seger och ära tillhöra Honom allena, som gaf oss den forskande anden och som lät oss födas i en tid af forskningens frihet.

|13| |59|

13 Högtärade Gäster och Promovendi!

14 Efter en mellantid af fyra år sedan nästföregående promotion af filosofie magistrar år 1873, har Kejserliga Alexanders-Universitets Filosofiska Fakultet, efter anhållan af sedan ett antal filosofie kandidater och licentiater hos Fakulteten anmält sin önskan att vinna magister – och doktorsgrad genom solenn promotion, hos Hans Kejs. Höghet Universitets Höge Kansler i underdånighet anhållit om tillstånd till en sådan promotion, enligt §§ 171–173 i Univ:s Statuter. Hans Kejs. Höghet har dertill behagat meddela det nådiga tillstånd, som jag nu vänligen anhåller, att Univ:s Herr Sekreterare på må uppläsa, till bestyrkande af Fakultetens bemyndigande lagliga rätt att i dag utöfva denna dess dyrbara rättighet.

Reskriptet.

15 Enligt föreskrifven ordning,Sedan Fakulteten erhållit detta bemyndigande, bör jag tillkännagifva, att denna gång Promotorsbefattningen denna gång skulle, enligt föreskrifven ordning, rätteligen hafva tillkommit Professoren i pedagogik Herr Doktor Z. J. Cleve|14| |60| och, nästefter honom, Herr Professorn i finsk, rysk och nordisk historia Doktor Georg Zach. Forsman. Men då såväl Prof. Forsman Cleve, som Prof. Cleve Forsman, anmält sig vara af landtdags- och andra vigtiga göromål hindrade att nu öfvertaga denna befattning, har Filosof. Fakulteten uppdragit åt mig, såsom nästefter dem i tur, det hedrande, och för mig kära förtroendet att nu som Promotor i Fakultetens namn utdela magister- och doktorsvärdigheterna.

16 MenFörrän detta sker, återstår dock ännu att, enligt gammal sed, framställa magisterfrågan, icke mer såsom det sista lärdomsprofvet, utan såsom en erinran och ett vittnesbörd inför denna ärade församling om arten af de forskningar, åt hvilka Promovendi egnat sin härtills tillryggalagda vetenskapliga bana. Alltså uppmanar jag dig, Johan Axel Palmén, filos. magister och doktor, docent i zoologi, hvilken dertill blifvit af filos. fakulteten utsedd, att framställa denna magisterfråga,|18||64| äfvensom dig, Fredrik Elfving, Filosofie kandidat, extraord. amanuens vid Univ:s botaniska museum, att såsom utsedd Primus besvara denna fråga.

Magisterfrågan

17 Herrar Filosofie Kandidater, och Promovendi!

18 Sedan nu äfven detta sista vittnesbörd är å allas edra vägnar aflagt framsagdt af Primus, hindrar eder intet mer att mottaga belöningen för edra härtills fullbordade studier och maningen till dem, som än skola återstå. Det är icke endast för stundens högtidlighet, som I stån här, inom denna Parnass, som hvilken omslutit så månge af edra föregångare, för att här mottaga den akademiska lagern. Edra föregångare hafva här svurit en högtidlig ed, att alltid tjena sanningen, alltid befordra vetenskapen, alltid med|19||65| lära och lefverne föregå Finlands bildade ungdom såsom värdige alumner af vetenskapen och värdige söner af fFosterlandet. Eder affordras ingen ed, men den nedlägges i edra hjertan, den skall bekräftas af edert mannaliga ord. I ären utkorade framför månge bland edra landsmän och bröder att vittna om Sanningen; huru mången ville icke nu stå här der I nu stån! I ären skolen vigdaas till kamp och strid, hela lifvet igenom, mot allt det mörka, allt det usla, allt det låga, som i verlden uppreser sig emot Sanningens makt. I ären skolen vigdaas till andens strid emot och herravälde, till den stora kulturkamp, som genomgår seklerna, – till forskningens frihet, – till fäderneslandets ljus! Och I ären dock svage bärare af en hög och ädel fana i spetsen för folket; – i måsten vara ödmjukea eder inför Sanningens Gud, som vet eder brist, och gifva Honom allena äran, såsom Hans allena är makten och klarheten.

|20||66|

19 Jag skall tilldela eder den grönskande lagern, från urminnes forntid, en symbol af segern, bragden och hjeltekraften, men tillika en symbol af den gudomliga ingifvelsen; – bären den gladt och ödmjukt, mer såsom en maning, till k såsom ett förebud till stundande segrar, – Jag skall tilldela eder ringen, såsom en symbol af den oföränderliga trohet I svurit sanningens makter, så der I stån som en ridderlig vakt för landets upplysning. Varen trogne de trogne som guld, varen detta lands bildningens ädla metall! – Och sSlutligen skall jag tilldela eder diplomet såsom stadfästelse för kommande tider på den eder af Fakulteten tilldelade lärda grad. Bevaren det utan fläck på edert namn för kommande tider!

20 Förr än jag dock går att utdela åt eder promovendi dessa insignier, skall jag med det vördnadens företräde, som tillkommer vetenskapens veteraner, utdela den grönskande lagern åt de tio högtärade|21||67| jubelmagistrar, som ännu qvarlefva från promotionen i Åbo den 10 juli 1827 och af hvilka vi här ha den sällsporda lyckan och glädjen att se 7 närvarande. –

21 En elfte saknas i denna krets: han, hvars jubelkrans skulle ha utgjort denna promotions skönaste prydnad – han, hvars namn hela vårt land och alla nordens folk nu nämna med kärlekens saknad – han, hvars graf så nyss ända till bräddarna bäddats i lager och blommor och hvars minnesvård hela det finska folket snart skall uppresa, – vi sakna vårt lands, vårt folks, våra bragders och våra minnens Sångare, – Johan Ludvig Runeberg. Det var promovendi och deras Promotor endast förunnadt att nedlägga kransen på den vackra kulle, der det vänsälla Borgå vårdar den store skaldens och Fosterlandsvännens graf.

22 Bland 1827 års magistrar saknar Universitetet äfven andre af sina vordne lärare, dem det|22||68| skulle ha varit för oss en sann glädje att i dag få återse: – vi sakna Joh. Jac. Nervanders blixtrande snille; – Sten Edvard Sjömans och Alex. von Nordmans forskande andar; – Gabr. Geitlins glada vältalighet – Bengt Ol. Lilles vänfasta lyra – och så många andra, som Fosterlandet saknar med oss.

23 Men hvarför endast dröja vid kära minnen, när dock Försynen unnat oss den glädjen, att här till Jubelmagistrar promovera följandeen vidår 1827 års promoveradegraduerad Filosof. Magisterkandidat och 9 då promoverade Magistrar, och Doktorer neml. Herr Kansliråd Prof. Emer. Elias Lönnrot; Herr Profess. Förest. för Univ. Magn. Observ. Dr Henr. Gabr. Borenius, Prof. Prov. Läk. i Åbo Dr Joh. Fredr. Elfving, Kontr. präst. Kyrkoh. i Ilmola Phil. och Theol. Dr Carl Rud. Forsman, Professor Emeritus Dr N. G. Gyldén; Kontr. Prost., Kykroh. i Rautalampi Dr Carl Henrick L Ad. Reinh. Lang; Kontr. Prost. Kyrkoh. i Nykyrka dr Jakob. Joh. Eder, högtvördade Jubelmagistrar, helsa vi en dyrbar återstod af de siste Åbo magistrarne, – de siste, åt hvilka Auras minnesrika, döende Sånggudinnor, vid så man kunde säga innästan vid lågornas rand, ännu räckte seklernas lager! I ären den lefvande traditionen, som binder tillsamman föregångna slägter med|23||69| de nulefvande. När I skåden tillbaka, ihågkommen I från eder ungdoms lagerfest de fyra jubelmagistrarne från 1775 års promotion; – och när I blicken framåt, skåden I här desse unge promovendi, som en dag skola framföra eder helsning till magistrarne af år 1927. I ären här medelpunkten för en lefvande tradition af mer än halftannat århundrade – en tradition, som utsträcker sig öfver den sista stormiga fjerdedelen af det 18:de seklet och vidare öfver hela det rika, glänsande, rastlöst forskande, rastlöst arbetande 19:de seklet ända bort till okända rymder och ofödda slägten långt in i det 20:de seklet. Välsignelse öfver de förgångna dagar, som eder ungdom bevittnat och dem som då lefde! Välsignelse öfver den tid, som nu är och som ser eder gamla och grå, men omgifne af en ny blomstrande ungdom! Välsignelse öfver|24||70| den tid som kommer, när nutidens ungdom, gammal vorden, frambär eder helsning till ännu ofödda slägten! Frid och välsignelse öfver Eder sjelfve, för allt hvad I verkat godt och ädelt under en lång lefnadsbana, – för det värdiga föredöme I gifvit edra efterträdare i Sanningens tjenst, och för den glädje I dag förunnat oss med eder närvaro.

24 Till digDig helsar jag särskildt, vördade patriark i fäderneslandets, vetenskapens, finska språkets och literaturens tjenst, – till dig, som i ålderns dagar nu för förpå engång skall emottaga den första akademiska lagern och jubelkransen! Fattig, ringa och obemärkt, kom du en dag från den låga kojan vid Walkjärvis strand, för att söka på ett ovant okändt, om också ej främmande tungomål söka vetandets skatter i Åbo, och|25||71| vann der kandidatgrad den 11 Juni 1827,. men Men Utm Men blyg och medellös din lust var aldrig att framstå för menniskors blick synas, du drog dig då sjelfmant tillbaka från promotionen, och F vi måste uppskatta det som en särskild välvilja, att du denna gång uppfyllt nu, femtio år derefter, samtyckt till Fakultetens enträgna enhälliga anhållan och skänkt oss den äran att få tilldela dig lagern. Jag vill icke är för tacksam derför, för att nu vilja plåga dig med ett äreminne. Men inför fäderneslandet, och det finska folkets och dess här närvarande representanter kan jag icke förtiga, att aldrig har någon finsk man med mera heder trognare uppfyllt sin ungdoms löften i sanningens tjenst; – aldrig har vetenskapen, hvarken i dessa, eller i Auras lärosalar, någonsin räckt sin lager åt en man, mer älskad af land och folk. Att räcka lagern åt dig, det är att bekransa mer än en promotionsakt, det är en profetia, – det är att räcka vetandets krona åt hela vårt folk – jag lagerkröner med dig alla dessa den låga hyddans söner, som hädanefter skola i dina spår gå fram till ädel kunskap. Välsigne dig Gud, – och med dig och i dig vårt sköna, vårt ädla finska språk, för hvilket du verkat så mycket, – vårt finska folk, för hvilket du offrat hela ditt lif! Lofvad vare Gud, att vi ännuännu äga en man, som betyder allt detta.|26||72| Och nu, med denna stora sköna och glada tanke, som delas af alla, går jag nu att uppfylla det mig anförtroddea värf, när i den treenige Gudens Namn, med Kanslers tillstånd, och samt enligt Filo uppdrag af Filos. Fakulteten vid Kejs. Alex. Universitetet i Finland samt å dess nvägnar.

25 Kransen på egen panna

26 Jag Zachrissvårläst p.g.a. överskrivningarias Topelius, såsom sjelf vederbörligen promoverad Filos. magister och i kraft af det Lärarekall jag bekläder högtidligen såsom professor i allmän historia vid detta Universitet utnämner och promoverar härmed högtidligen till Filosofie magistrar följande 110svårtytt vederbörligen legitimerade filos. kandidater, närvarande eller frånvarande, nemligen: uppräknade i alfabetisk ordning uppnämnde, med undantag af hedersrummen för Primus först och Ultimus sist, nemligen:

27 promoverar jag härmed till jubelmagistrar. I kraft af samma tillstånd och värdighet

28 Dig, Fredrick Elfving,

29 etc.

30 Obs. Förteckning

31 och dig Nils Robert af Ursin|27||73| förlänande eder en och hvar de rättigheter, förmåner och privilegier, som, enligt v gällande lag och författningar äro förenade med denna lärda grad.

32 OchTill bekräftelse derpå skall jag nu tilldela eder de med denna värdighet foljande tillkommande insignier.

33 Träden alltså fram, högt vördade jubelmagistrar, för att med ålderns rätt, i spetsen för de unga, än engång mottaga eder egen ungdoms lager, – först ibland eder den , som icke förut promoverade kandidaten och derefter sedan i alfabetisk ordning de öfrige. Efter eder Derefter uppmanar jag eder nu promoverade Filosofie Höglärde magistrar, att hvar i eder ordning, Primus först och Ultimus sist, emottaga insignierna.

34 Musik.

35 Kransar.

36 Diplomer.

37 Ringar.

|28||74|

38 Efter musiken.

39 Mitt värf är i denna del fullbordadt. Vördade veteraner från 1827 års promotion! Må den friska oförvissnade lagern sa hvila lätt på edra grånade hjessor och blifva för eder ett kärt vittnesbörd derom, att sanningens makter odödliga gå från slägte till slägte till slägte. Behållen oss och dem och denna stund i ett vänligt minne, och må Gud den Högste skänka eder krafter och lugn att ännu ända till lifvets gräns tjena fosterlandet och glädja eder åt efterföljande slägtens arbete för samma mål, som I så värdigt uppfyllt.

40 Höglärde Herrar Magistrar! Jag önskar eder i Universitetets och Fakultetens namn lycka till den nu vunna belöningen för edra mödor, hvilken det varit för mig kärt att tilldela eder. I äsvårtyttren födt att strida för lju mensklighetens|29||75| och fäderneslandets ljus intill lefnadens ände, och må Gud välsigna edert redliga arbete.

41 Kransen af.

42 Högtärade åhörare!

43 Ännu återstår för mig , att i Filos. Fakultetens namn, enligt dess uppdrag och å dess vägnar, hafva den äran att utdela ins. till Filos. Doktorer promera sju dertill den ärofulla pligten att utdela Doktorsvärdigheten åt tre förtjente män, som dertill blifvit på grund af §1 och §172 i Univ:s statuter och samt af Fakulteten, på grund af s framstående förtjenster om vetenskaperna och den allmänna bildningen, af Fil. Fakulteten dertill utnämnde, samt åt sju vederbörligen legitimerade Filos. Licentiater, hvilka hos Fakulteten anmält sig till erhållande af denna samma värdighet genom solenn promotion. Jag behöfver Dettillagt av utgivaren är den högsta lärda grad Univ:s Fakulteter utdela. Det måste alltid för Fakulteten dem vara en sann tillfredsställelse,|30||76| att sålunda k se den kunna belöna den vetenskapliga forskningens större mognad och de redan vunna framgångar i dess och bildningens tjenst.

44 HögtJag vänder mig derför till eder, Högtärade Herrar, som nu skola mottaga värdigheten af HedersdDoktorer och helsar eder som ärofulle bundsförvandter i allas vårt gemensama arbete för det rätta, och sanna . Fakulteten har velat betyga och sköna. Eder, Herr Professor Pacius, har Fakulteten velat betyga sin aktning och sitt erkännande för den edra utomordentliga eder oskattbara förtjenst om den allmänna humanistiska bildningen, s genom den eder stora, mångåriga och betydelsefulla verksamhet såsom den högre musikens grundläggare i Finland, såsom akademisk lärare, såsom kompositör af folksången Wårt Land och många andra ur vår hjertans djup gående|31||77| sköna Sånger samt slutligen såsom dels skapare, dels ledare af Musikens största triumfer i detta land samt och i dessa salar. Med Fredrik Pacius inviger jag Musikens ädla konst till ära och fr en stor framtid i detta Sångens urgamla hemland. Mottag denna med vänskap välvilja detta bevis af Fak. var Fakultetens uppriktiga högaktning och skänk oss den glädjen, äfven sedan NiHerr Professorn funnit ett önskvärdt lugn, att ännu i många år se Herr Eder såsom bevittna edert v få lyssna till slagen tonerna af ederra högstämda strängar.

45 I Eeder, Herr Professor Petersen, har Fakulteten sedan sju år räknat den trognaste, den insigtfullaste, och den anspråkslösaste bundsförvandt i ledningen af de grundläggande klassiska studierna vid detta Universitet; och hos Eder, Herr Magister Renvall, har Fakult. Universitet länge, jemte edra aktade edra literära förtjenster, värderat dem en utmärkt outtröttlig och samvetsgrann omvårdnad för Univ:s allmänna Bibliothek. Mottagen, Mina Herrar, med vänskap detta bevis på Univ:s och Fakultetens uppriktiga högaktning.

|32||78|

46 Höglärde Herrar Licentiater!

47 Eder väg har redan engång förut ledt till denna Parnass. Det måste för eder vara en sann tillfredsställelse, att nu återvända till utgångspunkten för eder sjelfständige verksamhet, och återvända dit med mognade studier, med redan vunna framgångar på forskningens bana. Varen öfvertygade, att Filosof. Fakulteten delar denna tillfredsställelse och anser det för en kär pligt, att tilldela eder den högre lärda grad, till hvilken I ären berättigade.

48 Äfven för eder återstår, icke ett lärdomsprof, utan en offentlig erinran om edra forskningar, och jag beder derföre Herr Professorenn, Doktorn och Magistern Fredrik Wiik, som dertill af Fakulteten blifvit utsedd, framställa Doktorsfrågan, som skall besvaras af Lice Herr Docenten och Licentiaten Fredrik August Sundell.

Doktorsfrågan.

|33||79|

49 Sedan äfven denna, af ålder brukliga sed nu blifvit följd, går jag med den rätt och den pligt Filosofiska Fakulteten mig tilldelat, till an den sednare delen af denna högtidliga akt.

50 Hatten på.

51 Jag Zacharias Topelius, vederbörligen promoverad Filosofie Doktor, Professor i Allmän Historia vid Kejs. Alexanders Universitetet i Finland, kallar och utnämner och promoverar härmed upplästa på grund af Hans Kejs. Höghet Kanslers nådiga tillstånd, i Filosofiska Fakultetens namn och å dess vägnar

52 Herr ProfessorenDig Fredrik Pacius, Professor,

53 Dig, Fredrik Julius Petersen, Philos. Magister, Extraord. Professor i romerska språket och literaturen, samt

54 Dig Robert Alfred Renvall, Filos. Magister, Amanuens vid Kejs. Alex. Univ. allmänna Bibliothek

55 till Filosofie Filosof. Fak. Heders Doktorer i Filos. Fakulteten med alla de rättigheter och förmåner som enligt lag och Univ:s statuter tillkomma medfölja denn D denna värdighet.

|34||80|

56 Likaledes, på grund af H. K. H.Hans Kejserliga Höghet Kanslers nådiga tillstånd, i Filos. Fakultetens namn och å dess vägnar utnämner och promoverar jag härmed

57 Dig, August Fredrik Sundell, Philos. Magister och Licentiat, Docent i fysik;

58 Dig, Arvid Oskar Gustaf Genetz, Filos. Magister och Licentiat;

59 Dig, Emil Ivar Grönvik, Filos. Magister och Licentiat;

60 frånvarande

61 Dig, Ernst Gustaf Palmén, Filos. Magister och Licentiat, Docent i nordisk historia och statskunskap;

62 Dig, Odo Morannal Reuter, Filos. Magister och Licentiat, Docent i zoologi;

63 Dig, Magnus Gottfrid Schybergson, Filos. Magister och Licentiat, samt

64 Dig, Johan Reinhold Aspelin, Filos. Magister och Licentiat, Amanuens vid Univ. Histor. Ethnog. Museum och vid Statsarkivet,

|35||81|

65 till Filosofie Doktorer med alla de denna lärda grad tillkommande rättigheter och förmåner.

66 Till eder alla Höglärde Herrar Doktorer skall jag nu öfverlemna den gemensama symbol, som betecknar sjelfständigheten i uppfattning, verk och lära, nemligen Doktorshatten, samt vidare det diplom, som bekräftar edra rättigheter. Till eder, som på grund af licentiatgrad promoveradets till Doktorsvärdighet, Herrar Doktorer,, skall jag derjemte öfverlemna Svärdet, som äfven i vetenskapens fredliga värf betecknar den manliga striden för en sjelfständig öfvertygelse. Bären dessa symboler med seger och ära i strid för Sanningen.

67 Framträden, Högtärade Herrar, för att, hvar i sin ordning, mottaga dessa insignier:

68 Hatten.

69 Diplomet.

70 Svärdet.

71 Musik.

|36||82|

72 Jag lyckönskar eder, Höglärde Herrar Doktorer, till det rättvisa erkännande, som eder idag tilldelats. Jag lyckönskar äfven vetenskaperna och den allmänna bildningen till vinningen af de äldres bland eder erfarenhetna råd, de yngres kraftiga medverkan. Gån som ett föredöme i ädel kunskap och gagneliga verk framför den unga generationen af vetenskapsidkare! gGån oförfärade, kraftiga och ödmjuka framåt mot edert höga mål; och bevaren i vänligt minne denna stund och eder Promotor, som ständigt skall räkna det som en ära att i dag honom förunnats tilldela eder detta erkännande

---

73 Hatten af.

|37||83|

74 Mitt värf är fullbordadt, icke af min kraft eller visdom, utan af Hans nåd, som är mäktig uti de svaga.

75 När jag skådar omkring mig på denna talrika, ärade krets, som hedrat med sin närvaro denna vetenskapernas fest, så vet jag, att månget hjerta slår varmt af välönskningar, att månget kärt minne skall föras härifrån med till det tysta hemmet.

76 Jag tackar eder högtärade gäster å Fakultetens och egna vägnar, för eder välvilliga uppmärksamhet. Och eder, högt vördade jubelmagistrar, eder högt ärade Doktorer, och eder unge medarbetare för det verk, som aldrig föråldras och aldrig dör, – jag tackar eder af af mitt hjertas djup för en ära och en glädje, som jag knappt vågat hoppas, och hvars minne skall följavara mig kärt så länge jag lefver, den att få vara eder Promotor. Gån Lefven väl!

77 Men äfven de unga känna ett behof att vid detta tillfälle uttrycka sin låta hjertats röst tala.

|38||84|

78 Jag uppmanar derföre Ultimus Magister Elf af Ursin att å Magistrarnes vägnar, samt Ultimus Doktor Aspelin att å Doktorernes vägnar uttrycka deras erkänsla, hvarefter Sången ännu skall värdigt aflsuta denna akt och vi alla begifva oss till Herrens Tempel, för att der lofprisa Hans namn, som i sin nåd förunnat en väg genom mörk det aflä det aflägsna Finland en så rik andel i mensklighetens ad dyrbaraste skatter, – en så ädel, på sistone så segrande väg genom från mörker till ljus.

---