Georg August Wallin.

†

Gå, vandrare på lifvets väg,

Din bana fram med fasta steg

Och mät ditt mål – ej dina fjät,

Ej dina faror mät!

5Se, Asiens hemska ödemark

Med tak af is, med bröd af bark,

Den gaf sitt rof, som dignat ren,

Den gaf igen Castrén.

Och se, Arabiens heta sand

10Med folk i glöd, med sol i brand,

Den gaf igen sitt rof, – den gaf

Ej åt Wallin en graf.

I fosterlandets jord till slut

De vandrat och de hvilat ut,

15De båda ädle vandringsmän,

De gömmas nu i den.

I söder eller nord – stor sak!

Blott vägen går till målet rak,

Om uti glöd, om uti is,

20Det allt är samma pris.

Det allt är samma pris att ge

Sitt lif för stora mål, som de,

Och hvem vill räkna år af nöd

Mot deras sköna död!

25Se, långt i polens stepper ren

Försvinna spåren af Castrén,

Och öknens heta Samum gått

Der nyss Wallin har stått.

Men dock så lefva deras namn

30Och deras verk i häfdens famn,

Och fosterlandets varma tår

Uppfriskar deras spår.

Gå, vandrare på lifvets väg,

Din bana fram med fasta steg

35Och mät ditt mål – ej dina fjät,

Ej dina faror mät!