3. Till Professor Runeberg. Afsjungen den 25 Maj 1846

Lästext

Studentsånger.

[93]

3. Till Professor Runeberg.

(Afsjungen den 25 Maj 1846.)

Må blommans doft förgå, och lundens prakt

Hvar höst för kulna vindars fläkt försvinna;

Det ungas och det skönas gudamakt

Ej höst, ej frost, ej död, ej glömska hinna.

5Från slägte och till slägte står hon vakt;

Högt i Studentens barm dess flammor brinna;

Som förr, han sjunger än hvar nyfödd vår:

Att oförvissneligt det sköna står.

I arf från led till led hans kärlek går;

10Och Finlands första Skald han alldrig glömmer;

Fast här ett nytt, ett yngre slägte står,

Den fordna kärlek i sitt bröst det gömmer.

Med trofast hjerta i den unga vår

Studenten än i dag pokalen tömmer

15För allt det sköna, som ger lifvet färg,

För sångens allmakt och för Runeberg.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    När J. L. Runberg besökte Helsingfors våren 1846 samlades studenterna på Brunnshuset den 25 maj för att hälsa honom välkommen. Sydösterbottniska avdelningens tf. kurator Topelius hade skrivit en dikt för tillfället, vilken sjöngs till melodin av »När himlens blå […]». Skålen till Runeberg föreslogs av Savokarelska avdelningens tf. kurator Z. J. Cleve.

    Topelius skrev också dikterna »Till Lektor Runeberg. (Den 28 Mars 1842.)», »Johan Ludvig Runeberg. (Studentsång vid grafven den 12 maj 1877)» och »Johan Ludvig Runeberg inför sitt rykte».

    Se också inledningen, »De akademiska tillfällighetsdikterna».

    Dikten återges efter Österbottniska avdelningens publikation Joukahainen 1848. En avskrift finns nedtecknad i Österbottniska avdelningens protokoll.

    Bibliografi

    Protokoll 1839–1847, Österbottniska avdelningens arkiv, Nationalbiblioteket

    Faksimil