1 Kejs. Senaten har remitterat till Consistorii utlåtande en ansökan om reseunderstöd af Rosina Heikel om reseunderstöd för medicinska studier i utlandet, och Consist. har den 27 sistl. Mars dertill gifvit sitt förord. Frågan skulle dermed s vara slutförd, derest den icke stode i alltför nära förbindelse med en af Consist. tillförene flerfaldigt behandlad principfråga, nemligen qvinnas rätt att idka studier vid Universitetet. Jag tager mig derföre friheten framhålla följande, enligt min uppfattning, beaktansvärda omständigheter.
2 Rosina Heikel har, efter färberedan elementarstudier vid Wasa och Borgå fruntimmersskolor, i snart 13 år med en sällsynt energi egnat sig åt läkarevetenskapen. Hon har, enligt bestyrktsvårtytt meritförteckning, 1865 och 1866 genomgått en kurs vid Gymnast. Centralinstitutet i Stockholm, derefter 1867−1871 prakticserat vid acouchementsafdeln. af härv. kliniska institut, derefter 1871−731871−73 genom studier, föreläsningar och praktiska öfningar vunnit erforderlig insigt i alla för medicinekandidatexamen nödiga kunskapsgrenar samt slutligen 1874 och följ. år tjenstgjort vid klinikerna och genomgått fullständig kurs för medicine licentiatgrad. Hon framvisar vackra betyg af professorerne Sirelius, Pippingsköld, v. Becker, Hjelt, J. A. Estlander, Runeberg och Sælan samt begär nu ett reseunderstöd, för att studera|2||114| gynäkologi och pediatri. Detta är allt aktningsvärdt, men hvad har hon vunnit dermed? Utan tvifvelHon har vunnit Hon har under sina 13 åriga studier, ehuru obemedlad, nödsgats sakna hvarje understöd, som kan tillfalla studerande ungdom, intilldess att hon nyligen erhöll en gratifikation af 100 mk. fra Hon har, ehuru med välvilja bemött af Univ:tsMedic. Fak:s lärare, dock vid hvarje steg framgåt ej kunnat undgå att känna sin abnormaundantagsställning, ochderabetrakta sig som en supplikant. som för en qvinna måste vara i hög grad nedtryckande. Det har fordrats en ovanlig viljekraft, föroch en ihärdighet och ett mod, som ej fallit på mångas lott, för att så ensam genomgå alla dessa pröfningar. Och hvad har hon vunnit dermed? Visserligen egna insigter och venia practicandispråk: latin, som icke lärer förvägras henne. Jag känner ej, om hon velat eftersträfva äran af ett diplom och en doktorsgrad; men hvad hon, som hvarje annan, måste anse önskvärdt och berättigadt, det är att efter så långa och ihärdiga studier kunna hafva förhoppning om något slags tjensteverksamhetbefattning, någon betryggad bergning och framförallt den ädla ärelystnadenvissheten att kunna med en fast och oberoende verksamhet göra sina insigter fruktbärande. Det är detta, som hon icke har vunnit. Mig veterligen kan hon icke utan ettn tvifvelaktig dispens hoppas på något sådant. Hon kan icke åberopa något lagligt berättigande, hon är i hvarje fall beroende af vederbörandes gunst och hvarför icke af deras fördomar? En sådan studiekurs och ett sådant resultat kunna icke vara uppmuntrande för andra unga qvinnor, hvilka tilläfventyrs på grund af Kejs. Brefvet d. 1 Maj 1871 vore hugade att egna sig åt läkarekallet. Och dock hafva medicinska fakultetens professorer tillförene intygat, att qvinnliga läkares biträde i månget fall, särdeles vid fruntimmers- och barnsjukdomar, vore oändligen välgörande, önskvärdt och af behofvet påkalladt i vårt land, såsom det redan skett utierkännts andra länder.
3 Men härmed äro vi inne i den principiela frågan om qvinnas rätt att idka studier vid Univ:t. Ur den allmänna nyttans synpunkter har redantillförene åtskilligt blifvit anfördt för denna rätt, särdeles för lärarekallet vid elementarundervisningen, der härtills endast folkskolan har lärarinneseminarier. Vi behöfva icke nu ingå i diskussion om allt detta. Vigtigare|3||115| synes mig, att qvinnans menskliga rätt erkännes till det vetande och utbildning åt alla håll, der icke hennes kön lägger verkliga hinder i vägen, och det är just detta redan tillförene af Consistorium plenum vid dettaAlexanders Universitetet enhälligt uttalade erkännande, som jag nu anhåller att få åberopa såsom skäl för att med anledning af ett enskildt fall, neml. afRosina Heikels medicinska studier, återupptaga den allmänna rättsfrågan.
Förloppet af denna fråga var följande:
(Bilaga)
4 Häraf synes framgår:
5 1) att Kejs. Senaten icke uppfattat frågan om M. Tschetschulins studenträttigheter såsom ett undantagsfall, utan såsom en allmän rättsfråga, gällande qvinnas rätt att vid Univ. idka studier;
6 2) att Consist. den 5 Nov. 1870 enhälligt tillstyrkt detta berättigande på anförda skäl;
7 3) att H. K. M. den 1 Maj 1871 i detta afseende medgifvit entt begränsadt berättigande, neml. för qvinna, som egnar sig åt läkarekallet;
8 4) att, oberoende häraf, Consist. tillstyrkt och H. MK. M.år i Dec. 1871 tillåtit E. Åström, som genom sina studier tillhör Hist. Filol. Sceectionen, samma rättighet; men
9 5) att tvenne andra qvinnor, Randelin och Zetterman, som 1873 ansökt samma rättighet, derpå af H. K. M. fått afslag.
10 Jag hemställer till Consist. lagfarne ledamöter, om icke H. K. M:s nådiga bref af den 1 Maj 1871, som sålunda in praxispråk: latin fått två olika tolkningar, rätteligen bör uppfattas såsom ett begränsadt medgifvande, men ingalunda såsom ett förbud,hvilket kan utvidgas, men i det H. K. M.|4||116| endast förbehållit sig pröfningen i hvarje särskildt fall af hithörande ansökningar.
11 I alla händelser synes Consist. oförhindradt att, på anförda skäl, under anförande af sitt utlåtande den 5 Nov. 1870, i underdånighet hemställa om sådan utvidgning af qvinnas berättigande till studier vid Univ:t, att hon der må kunna varda inskrifven som student med åtnjutande af de akademiska rättigheter och förmåner, hlka Consist. icke särskildt anmärkt somansett oförenligt med hennes kön.
12 Mer än 7 års erfarenhet har sedan denna tid, såväl i vårt, som andra länder tillfyllest utvisat, att denntta på rättvisa och humanitet grundade medgifvande, icke medfört faror eller olägenheter, men väl åtskilliga fördelar. Exemplet af 2 qvinnliga studenter vann väl icke vidare efterföljd, sedan tvenne andras afvisande år 1873 afskrämt från vidare ansökningar härom; och det kan med skäl förutses, att antalet af dem, som framdeles söka samma rättighet, om sådan förunnas dem, skall blifva jemförelsevis ringa, Men de två, som härintills blifvit inskrifna, hafva ingalunda genom sina studier flit sina framsteg eller sitt uppförande jäfvat Consistorii fördelat förhoppningar, utan fastmer i båda alla dessa afseenden varit mönster för studerande ungdomen. Och äfven om man med skäl kan antaga, att de unga qvinnor, som framdeles aspirera till en studentexamen, derest en sådan förunnas dem, blifva till antalet jemförelsevis få, visar Rosina Heikels exempel hvilk å ena sidan hvilka långa mödosama omgångar och svåra försakelser skulle besparas dem genom studentbrefvet, − å andra sidan hvilket huru mycket mera gagnande och tillfredsställande en sådan begåfvad och insigtsfull qvinnas verksa framtida verksamhet skulle ställa sig, derest icke henne förmenas den menskliga rättigheten af sitt arbetes frukt. Jag utbeder mig således att få framställa till Consist. pröfning, huruvida icke Consist., efter ettn kort resumé af sakförloppet och med återhämtande af sina den 5 Nov. 1870 anförda motiver, funne skäl att åberopa en senare vunnen erfarenhet deraf, att inga vådor eller olägenheter stå att befaraaf qvinnas inträde vid Univ:t, men väl långa och afskräckande omgångar besparas, derest qvinna finge, med anförda förbehåll vinna inträde vid Univ:t samt i underdån. anhålla att H. K. H. Kansler ville frhemställa denna rättsfråga till H. K. M:s förnyade pröfning och stadfästelse.
|117|
Bilagatillagt av utgivaren
13 Den 4. Jan. 1870. inlemnade Kommerserådet F. Tschetschulin en underdånig ansökning om tillstånd för hans dotter Maria att i den för ynglingar föreskrifna ordning vinna inträde såsom studerande vid Univ:tet ochsvårtytt derstädes idka vetenskapliga studier.
14 Denna ansökning insändes af Cons:mConsistorium till Kansler jemte skrifvelse af den 2. Febr. s.samma år, deri Cons:mConsistorium anhöll om utverkande af nådigt tillstånd för Maria T. att utan hinder af hennes kön blifva, efter behörigen aflagdtsvårtytt kunskapsprof, inskrifven ss.såsom stud. vid Univ:tet med de rättigheter o. åligganden, som enl. Statuterna tillkomma studerande i allmänhet, hvarjemte Cons:mConsistorium dock hemstälde, huruvida hon icke kunde berättigas att, om hon det önskade, idka sina studier vid Univ:tet under Rektors särskilda uppsigt, utan skyldighet för henne att ovilkorligen tillhöra någon särskild studentafdelning. (De flesteCons:iiConsistoriiled:rledamöter har bidragit till detta utlåtande.)
15 Med afseende å denna Cons:iiConsistorii framställning täcktes H. M:tät (enl. Vicekanslersbrefvet 30/IV 70) tillåta Maria T. att efter aflagda kunskapsprof varda inskr. ss.såsom stud. vid Univ. med rättighet att, om hon det önskade, idka sina studier derstädes under Rektors särskilda uppsigt, utan skyldighetoriginal: skyldiglhet etc.
16 Den 19. Maj 1870. inskrefs Maria Tsch. i Univ:tets Matrikel med vitsordet "berömliga".
17 Den Genom Ekl. Exped:sEcklesiastikexpeditionens: i Senaten skrifvelse af den 2. Maj s.samma år anbefaldes Cons:mConsistorium att inkomma med underd. utlåtande ”huruvida o. med hvad vilkor o. rättigheter qvinnor borde beviljas inträde ss.såsom studd. vid Univ:tet samt tillåtas att derstädes idka studier.”
18 Uti utlåtande af den 5. Nov. s.samma år tillstyrkte Cons:mConsistoriumenhälligt: att qvinna må vid Univ. ss.såsom stud. vinna inträde under enahanda vilkor samt med lika rättigheter o. skyldigheter, som för personer af mankönet föreskrifna äro; dock att stud. af qvinligt kön ej må vara ovilkorligen pligtig att viss studentafdelning tillhöra, utan ega rätt att sina studier under Rektors inseende idka; att qvinna ej må komma i åtnju|118|tande af sådant stip:mstipendium eller litterärt understöd, som uttryckligen endast för personer af mankönet inrättadt är eller förberedelse till sådan tjenst, som af qvinna ej får beklädas, afser; samt att förhör, som af qvinna vid Univ:tet undergås kan, ej må för henne medföra vidsträcktare rätt till inträde i allmän tjenst, än lag och författningar qvinna nu medgifva eller framdeles förunna.
19 Genom H. K. M:täts nådiga bref till Cons:mConsistorium af den 1. Maj 1871 förklarades, på deromsvårtytt i und:hetunderdånighet gjord framställning, qvinnor, som önska egna sig åt läkarekallet, berättigade att i sådant afseende begagna sig af undervisningen vid Univ:tets medicinska fakultet.
20 I Nov. 1871. infordrades af VicekanslerCons:iiConsistorii yttr. öfver Fröken Emma Irene Åströms ansökning om tillst. att undergå stud. examen etc. − AnsökninCons:mConsistorium yttrade sig i hufvudsak lika som ang:de Fröken Tschetschulins ansökning.
21 Enligt Vicekanslersbrefvet d. 25. Dec. 1871. hade H. M:tät med afseende å hvad Cons:mConsistorium samt t. f. Vicekansler (Kothen) i ämnet yttrat och hemstält, funnit godt bifalla framställningen.
22 Fröken Åströms inskrefs, efter aflagd studentexamen med vitsordet berömliga, den 14. Juni 1873.
23 Den 8. Juni 1873. ansökte Öfverstelöjtn L. J. Zetterman och Enkefru J. W. Randelin tillstånd för hvar sin dotter att undergå stud. ex. och vinna inträde ss.såsom stud. vid Univ:tet. − Ansökningarna insändes af Cons:mConsistorium genom V. Kansler till Kansler med förordande utlåtande (=Tschetschulin o. Åström)
24 Uti Vicekanslersbrefvet af d. 2. Jan. 1874. (J Ph. Palmén) underättades Cons:mConsistorium, att H. K. M:tät, vid skedd föredragning af Cons:iiConsistoriisvårläst p.g.a. inbindning/konservering skrifvelse med nyssnämnda ansökningar, ”med afseende derå att bemälda fruntimmer äro obehindrade att åhöra de offentliga föreläsningarne vid Univ:tets medicinska fakultet, icke funnit godt ofvanberörda ansökningar i nåder bifalla”.
Kommentar
Kommentar
Föreliggande utkast är ett förslag till konsistorium om kvinnors studierätt vid universitetet. Den 12 september 1878 togs Topelius förslag till behandling och godkändes av konsistorium. I den medföljande bilagan redogör Topelius för viktiga händelser som rör kvinnors studierätt vid universitetet i Helsingfors (1870-1874).
Ärendet aktualiserades i och med att Rosina Heikel (1842–1929) skulle avsluta sina läkarstudier samma år. Kvinnor som önskade bli läkare hade fått rätt att studera vid universitetets medicinska fakultet 1871. Det var ändå få kvinnor som sökte sig till utbildningen, eftersom de enligt statuterna fortfarande måste erhålla skilt intyg av lärarna. Heikel avlade sin medicine kandidatexamen privat för vederbörande professorer 1873. Hon genomgick förhören för licentiatgraden som första kvinna i Norden och avslutade sina studier i oktober 1878. Heikel fick som kvinna emellertid inte avlägga examen, och erhöll en begränsad rätt att utöva yrket. Från 1882 arbetade hon som distriktsläkare i Helsingfors.
Handskriften ingår i Topeliussamlingen, 244.115, Nationalbiblioteket. I samlingen ingår även ett förarbete till handskriften, daterat den 27 mars. Se också inledningen, »Topelius och universitetet».
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
2 venia practicandi (lat.) rättighet att praktisera.
Bibliografi
Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940, s. 481 f.; Hufvudstadsbladet 18/4, 24/10 1878; Konsistoriets protokoll 1878, Centralförvaltningens arkiv, Helsingfors universitet/Centralarkivet; Westermarck, Finlands första kvinnliga läkare. Rosina Heikel 1930, s. 87–95
Till Consistorium den 10 April 1878.
1 Kejs. Senaten har remitterat till Consistorii utlåtande en ansökan om reseunderstöd af Rosina Heikel om reseunderstöd för medicinska studier i utlandet, och Consist. har den 27 sistl. Mars dertill gifvit sitt förord. Frågan skulle dermed s vara slutförd, derest den icke stode i alltför nära förbindelse med en af Consist. tillförene flerfaldigt behandlad principfråga, nemligen qvinnas rätt att idka studier vid Universitetet. Jag tager mig derföre friheten framhålla följande, enligt min uppfattning, beaktansvärda omständigheter.
2 Rosina Heikel har, efter färberedan elementarstudier vid Wasa och Borgå fruntimmersskolor, i snart 13 år med en sällsynt energi egnat sig åt läkarevetenskapen. Hon har, enligt bestyrktsvårtytt meritförteckning, 1865 och 1866 genomgått en kurs vid Gymnast. Centralinstitutet i Stockholm, derefter 1867−1871 prakticserat vid acouchementsafdeln. af härv. kliniska institut, derefter 1871−731871−73 genom studier, föreläsningar och praktiska öfningar vunnit erforderlig insigt i alla för medicinekandidatexamen nödiga kunskapsgrenar samt slutligen 1874 och följ. år tjenstgjort vid klinikerna och genomgått fullständig kurs för medicine licentiatgrad. Hon framvisar vackra betyg af professorerne Sirelius, Pippingsköld, v. Becker, Hjelt, J. A. Estlander, Runeberg och Sælan samt begär nu ett reseunderstöd, för att studera|2||114| gynäkologi och pediatri. Detta är allt aktningsvärdt, men hvad har hon vunnit dermed? Utan tvifvelHon har vunnit Hon har under sina 13 åriga studier, ehuru obemedlad, nödsgats sakna hvarje understöd, som kan tillfalla studerande ungdom, intilldess att hon nyligen erhöll en gratifikation af 100 mk. fra Hon har, ehuru med välvilja bemött af Univ:tsMedic. Fak:s lärare, dock vid hvarje steg framgåt ej kunnat undgå att känna sin abnormaundantagsställning, och dera betrakta sig som en supplikant. som för en qvinna måste vara i hög grad nedtryckande. Det har fordrats en ovanlig viljekraft, för och en ihärdighet och ett mod, som ej fallit på mångas lott, för att så ensam genomgå alla dessa pröfningar. Och hvad har hon vunnit dermed? Visserligen egna insigter och
venia practicandispråk: latin
, som icke lärer förvägras henne. Jag känner ej, om hon velat eftersträfva äran af ett diplom och en doktorsgrad; men hvad hon, som hvarje annan, måste anse önskvärdt och berättigadt, det är att efter så långa och ihärdiga studier kunna hafva förhoppning om något slags tjensteverksamhetbefattning, någon betryggad bergning och framförallt den ädla ärelystnadenvissheten att kunna med en fast och oberoende verksamhet göra sina insigter fruktbärande. Det är detta, som hon icke har vunnit. Mig veterligen kan hon icke utan ettn tvifvelaktig dispens hoppas på något sådant. Hon kan icke åberopa något lagligt berättigande, hon är i hvarje fall beroende af vederbörandes gunst och hvarför icke af deras fördomar? En sådan studiekurs och ett sådant resultat kunna icke vara uppmuntrande för andra unga qvinnor, hvilka tilläfventyrs på grund af Kejs. Brefvet d. 1 Maj 1871 vore hugade att egna sig åt läkarekallet. Och dock hafva medicinska fakultetens professorer tillförene intygat, att qvinnliga läkares biträde i månget fall, särdeles vid fruntimmers- och barnsjukdomar, vore oändligen välgörande, önskvärdt och af behofvet påkalladt i vårt land, såsom det redan skett utierkännts andra länder.
3 Men härmed äro vi inne i den principiela frågan om qvinnas rätt att idka studier vid Univ:t. Ur den allmänna nyttans synpunkter har redantillförene åtskilligt blifvit anfördt för denna rätt, särdeles för lärarekallet vid elementarundervisningen, der härtills endast folkskolan har lärarinneseminarier. Vi behöfva icke nu ingå i diskussion om allt detta. Vigtigare|3||115| synes mig, att qvinnans menskliga rätt erkännes till det vetande och utbildning åt alla håll, der icke hennes kön lägger verkliga hinder i vägen, och det är just detta redan tillförene af Consistorium plenum vid dettaAlexanders Universitetet enhälligt uttalade erkännande, som jag nu anhåller att få åberopa såsom skäl för att med anledning af ett enskildt fall, neml. af Rosina Heikels medicinska studier, återupptaga den allmänna rättsfrågan.
Förloppet af denna fråga var följande:
(Bilaga)
4 Häraf synes framgår:
5 1) att Kejs. Senaten icke uppfattat frågan om M. Tschetschulins studenträttigheter såsom ett undantagsfall, utan såsom en allmän rättsfråga, gällande qvinnas rätt att vid Univ. idka studier;
6 2) att Consist. den 5 Nov. 1870 enhälligt tillstyrkt detta berättigande på anförda skäl;
7 3) att H. K. M. den 1 Maj 1871 i detta afseende medgifvit entt begränsadt berättigande, neml. för qvinna, som egnar sig åt läkarekallet;
8 4) att, oberoende häraf, Consist. tillstyrkt och H. MK. M. år i Dec. 1871 tillåtit E. Åström, som genom sina studier tillhör Hist. Filol. Sceectionen, samma rättighet; men
9 5) att tvenne andra qvinnor, Randelin och Zetterman, som 1873 ansökt samma rättighet, derpå af H. K. M. fått afslag.
10 Jag hemställer till Consist. lagfarne ledamöter, om icke H. K. M:s nådiga bref af den 1 Maj 1871, som sålunda in praxispråk: latin fått två olika tolkningar, rätteligen bör uppfattas såsom ett begränsadt medgifvande, men ingalunda såsom ett förbud,hvilket kan utvidgas, men i det H. K. M.|4||116| endast förbehållit sig pröfningen i hvarje särskildt fall af hithörande ansökningar.
11 I alla händelser synes Consist. oförhindradt att, på anförda skäl, under anförande af sitt utlåtande den 5 Nov. 1870, i underdånighet hemställa om sådan utvidgning af qvinnas berättigande till studier vid Univ:t, att hon der må kunna varda inskrifven som student med åtnjutande af de akademiska rättigheter och förmåner, hlka Consist. icke särskildt anmärkt somansett oförenligt med hennes kön.
12 Mer än 7 års erfarenhet har sedan denna tid, såväl i vårt, som andra länder tillfyllest utvisat, att denntta på rättvisa och humanitet grundade medgifvande, icke medfört faror eller olägenheter, men väl åtskilliga fördelar. Exemplet af 2 qvinnliga studenter vann väl icke vidare efterföljd, sedan tvenne andras afvisande år 1873 afskrämt från vidare ansökningar härom; och det kan med skäl förutses, att antalet af dem, som framdeles söka samma rättighet, om sådan förunnas dem, skall blifva jemförelsevis ringa, Men de två, som härintills blifvit inskrifna, hafva ingalunda genom sina studier flit sina framsteg eller sitt uppförande jäfvat Consistorii fördelat förhoppningar, utan fastmer i båda alla dessa afseenden varit mönster för studerande ungdomen. Och äfven om man med skäl kan antaga, att de unga qvinnor, som framdeles aspirera till en studentexamen, derest en sådan förunnas dem, blifva till antalet jemförelsevis få, visar Rosina Heikels exempel hvilk å ena sidan hvilka långa mödosama omgångar och svåra försakelser skulle besparas dem genom studentbrefvet, − å andra sidan hvilket huru mycket mera gagnande och tillfredsställande en sådan begåfvad och insigtsfull qvinnas verksa framtida verksamhet skulle ställa sig, derest icke henne förmenas den menskliga rättigheten af sitt arbetes frukt. Jag utbeder mig således att få framställa till Consist. pröfning, huruvida icke Consist., efter ettn kort resumé af sakförloppet och med återhämtande af sina den 5 Nov. 1870 anförda motiver, funne skäl att åberopa en senare vunnen erfarenhet deraf, att inga vådor eller olägenheter stå att befaraaf qvinnas inträde vid Univ:t, men väl långa och afskräckande omgångar besparas, derest qvinna finge, med anförda förbehåll vinna inträde vid Univ:t samt i underdån. anhålla att H. K. H. Kansler ville frhemställa denna rättsfråga till H. K. M:s förnyade pröfning och stadfästelse.
|117|Bilagatillagt av utgivaren
13 Den 4. Jan. 1870. inlemnade Kommerserådet F. Tschetschulin en underdånig ansökning om tillstånd för hans dotter Maria att i den för ynglingar föreskrifna ordning vinna inträde såsom studerande vid Univ:tet ochsvårtytt derstädes idka vetenskapliga studier.
14 Denna ansökning insändes af Cons:mConsistorium till Kansler jemte skrifvelse af den 2. Febr. s.samma år, deri Cons:mConsistorium anhöll om utverkande af nådigt tillstånd för Maria T. att utan hinder af hennes kön blifva, efter behörigen aflagdtsvårtytt kunskapsprof, inskrifven ss.såsom stud. vid Univ:tet med de rättigheter o. åligganden, som enl. Statuterna tillkomma studerande i allmänhet, hvarjemte Cons:mConsistorium dock hemstälde, huruvida hon icke kunde berättigas att, om hon det önskade, idka sina studier vid Univ:tet under Rektors särskilda uppsigt, utan skyldighet för henne att ovilkorligen tillhöra någon särskild studentafdelning. (De fleste Cons:iiConsistorii led:rledamöter har bidragit till detta utlåtande.)
15 Med afseende å denna Cons:iiConsistorii framställning täcktes H. M:tät (enl. Vicekanslersbrefvet 30/IV 70) tillåta Maria T. att efter aflagda kunskapsprof varda inskr. ss.såsom stud. vid Univ. med rättighet att, om hon det önskade, idka sina studier derstädes under Rektors särskilda uppsigt, utan skyldighetoriginal: skyldiglhet etc.
16 Den 19. Maj 1870. inskrefs Maria Tsch. i Univ:tets Matrikel med vitsordet "berömliga".
17 Den Genom Ekl. Exped:sEcklesiastikexpeditionens: i Senaten skrifvelse af den 2. Maj s.samma år anbefaldes Cons:mConsistorium att inkomma med underd. utlåtande ”huruvida o. med hvad vilkor o. rättigheter qvinnor borde beviljas inträde ss.såsom studd. vid Univ:tet samt tillåtas att derstädes idka studier.”
18 Uti utlåtande af den 5. Nov. s.samma år tillstyrkte Cons:mConsistorium enhälligt: att qvinna må vid Univ. ss.såsom stud. vinna inträde under enahanda vilkor samt med lika rättigheter o. skyldigheter, som för personer af mankönet föreskrifna äro; dock att stud. af qvinligt kön ej må vara ovilkorligen pligtig att viss studentafdelning tillhöra, utan ega rätt att sina studier under Rektors inseende idka; att qvinna ej må komma i åtnju|118|tande af sådant stip:mstipendium eller litterärt understöd, som uttryckligen endast för personer af mankönet inrättadt är eller förberedelse till sådan tjenst, som af qvinna ej får beklädas, afser; samt att förhör, som af qvinna vid Univ:tet undergås kan, ej må för henne medföra vidsträcktare rätt till inträde i allmän tjenst, än lag och författningar qvinna nu medgifva eller framdeles förunna.
19 Genom H. K. M:täts nådiga bref till Cons:mConsistorium af den 1. Maj 1871 förklarades, på deromsvårtytt i und:hetunderdånighet gjord framställning, qvinnor, som önska egna sig åt läkarekallet, berättigade att i sådant afseende begagna sig af undervisningen vid Univ:tets medicinska fakultet.
20 I Nov. 1871. infordrades af Vicekansler Cons:iiConsistorii yttr. öfver Fröken Emma Irene Åströms ansökning om tillst. att undergå stud. examen etc. − Ansöknin Cons:mConsistorium yttrade sig i hufvudsak lika som ang:de Fröken Tschetschulins ansökning.
21 Enligt Vicekanslersbrefvet d. 25. Dec. 1871. hade H. M:tät med afseende å hvad Cons:mConsistorium samt t. f. Vicekansler (Kothen) i ämnet yttrat och hemstält, funnit godt bifalla framställningen.
22 Fröken Åströms inskrefs, efter aflagd studentexamen med vitsordet berömliga, den 14. Juni 1873.
23 Den 8. Juni 1873. ansökte Öfverstelöjtn L. J. Zetterman och Enkefru J. W. Randelin tillstånd för hvar sin dotter att undergå stud. ex. och vinna inträde ss.såsom stud. vid Univ:tet. − Ansökningarna insändes af Cons:mConsistorium genom V. Kansler till Kansler med förordande utlåtande (=Tschetschulin o. Åström)
24 Uti Vicekanslersbrefvet af d. 2. Jan. 1874. (J Ph. Palmén) underättades Cons:mConsistorium, att H. K. M:tät, vid skedd föredragning af Cons:iiConsistoriisvårläst p.g.a. inbindning/konservering skrifvelse med nyssnämnda ansökningar, ”med afseende derå att bemälda fruntimmer äro obehindrade att åhöra de offentliga föreläsningarne vid Univ:tets medicinska fakultet, icke funnit godt ofvanberörda ansökningar i nåder bifalla”.