|6|

Ett minnesblad.

12 Sept. 1680.

Det gamla Åbo – det som var –

Har ej förglömt från forna dar

Sin grå Academia,

Den trånga mur vid Auras strand,

5Der BRAHE med KRISTINAS hand

Tändt ljusets fackla för vårt land.

Fem kalla salar voro då

Hvad riket mägtade bestå

Och dito lämpligt carcer.

10Man frös, man svalt, man segrar vann

Och slogs sig varm och grep så an

Med blodig tass grammatikan.

Men bråk var det att bli student:

Man pryddes som en delinqvent

15Med horn och åsneöron;

Man hyflades förutan prut,

Man sköljdes våt, man fick sin stut,

Ty dumhet måste dammas ut.

Var man en gång dock väl i hamn

20Och civis så till rang som namn,

Blef man novitiens buse,

Gick skäggig, modig, morsk och fri

Från quadratura circuli

Att se Chronanders komedi.

25Dock ve dig, son af Muserna,

Om du studerat Kabbala;

Det gick på blanka lifvet!

Och skref du med osynligt bläck,

Och drack du ut din kanna käck,

30Det var med himlen drifva gäck.

Den barska tiden skrek sig hes

På symbola och katekes

Och tålde ingen svartkonst.

Studenten tuggade sin buss,

35Professorn svor: o asinus!

Och hexan tog diabolus.

Men bakom mörker, slagg och grus

Ett flämtande, ett fjerran ljus

Gick upp som morgonrodnan.

40Der var dock stål i hårdhändt arm

Och hjerta i den barska barm

Och vår i luften, morgonvarm.

Då stod den store GUSTAFS själ

I BRAHE upp till Finlands väl.

45Han kom till ödemarker,

Han kom till vildar, våld och strid,

Men landet fick sin Frodefrid,

Och folket fick sin »grefvetid».

Ljus! Mera ljus! Det var hans ord:

50Låt dagas öfver Finlands jord,

Och tro på Finlands framtid!

Låt yxan rödja, hammarn slå

Och seglet svälla, plogen så:

Till allt behöfves ljus ändå!

55Det var PER BRAHE. Oförskräckt

Har OXENSTJERNA facklan räckt,

ROTHOVIUS den signat,

Och rundtomkring i väntan satt

Ett folk, som älskar ljusets skatt,

60Och så vardt ljus i Finlands natt.

Nu skåda vi, som middag ser

Förnämt på morgonskuggan ner,

Mot dessa dagars gryning.

Arftagaren har glömt hur tung

65Hans fäders möda samlat ljung

Till detta bo, der han är kung.

Hvad vore detta land af is,

Om aldrig dag, till Herrens pris,

Uti dess skogar klarnat?

70Och detta folk af björnaslägt,

Hvad vore det, om ej en flägt

Af stora tankar i det väckt?

»Men detta land är rikt och stort,

Som icke månget land man sport,

75Och der det Gud behagar,

Att det till välmagt blir beredt,

Ett kungarike liknar det,

Och mindre har Europa sett»*)»Landet i gemen är så stort och i somlige orter så ymnigt, mest med fiskeri, så väl utmed hafskanterne, som in i landet, i dess många stora och vidt begripna insjöar, att det häri öfvergår nästan all annor land oss bekände, af nyttige skogar öfverflödar det, med myckenhet utaf fogel och forverk, Bergverk begynna ock på låta sig se, så at der Gud behagade, at det skulle komma i den flor och vilkor, som efter mensklig förnuft vore i at insätta, hölle jag före at det kunde liknas (dess stora och vida begripenhet afsides sat) vid ett icke utaf de mindre Konunga riken i Europa.»
Per Brahes relation öfver Finske statens vilkor den 6 Juli 1638..

Ord af en siare, ljud än

80Ur natten af århundraden

Att nya sekler fylla!

Om aldrig häfden mer haft qvar,

Än dessa ord från »grefvens» dar,

De vittna hvad PER BRAHE var.

85Gå, unga tid, och res din vård

På grafvarna i fädrens gård,

Der söner berga tegen;

Men prisar du den hand, som sått,

Så prisa Gud för ljusets lott:

90Han, endast Han, har allt förmått.

Z. Topelius.

 

 

1. *)»Landet i gemen är så stort och i somlige orter så ymnigt, mest med fiskeri, så väl utmed hafskanterne, som in i landet, i dess många stora och vidt begripna insjöar, att det häri öfvergår nästan all annor land oss bekände, af nyttige skogar öfverflödar det, med myckenhet utaf fogel och forverk, Bergverk begynna ock på låta sig se, så at der Gud behagade, at det skulle komma i den flor och vilkor, som efter mensklig förnuft vore i at insätta, hölle jag före at det kunde liknas (dess stora och vida begripenhet afsides sat) vid ett icke utaf de mindre Konunga riken i Europa.»
   Per Brahes relation öfver Finske statens vilkor den 6 Juli 1638.