Votum i Consistorium Academicum d. 28 Nov. 1868; sedermera jäfvadt och icke infördt i protokollet, på den grund att jag med fullmakt inlemnat R. V. Ekmans ansökning.
1 Till en början måste jag reservera mig mot prof. C. G. Estlanders uttalade åsigt, att ritläraretjensten vid universitetet endast erfordrar säker förmåga att undervisa i teckning. Det är sannt, att någon atelier kommer icke i fråga; men man får ej förbise, att denna tjenst har en annan betydelse, än dylika tjenster vid skolor och gymnasier. – § 1 i universitetets statuter ställer de fria konsterna, ej mindre ännäst efter vetenskaperna, under högskolans hägn, och dess ritlärare, som i sin konst innehar den första platsen i landet, blir derigenom målarekonstens främste, af staten erkände målsman. Som sådan bör han utöfva en lifvande och förädlande inverkan på konst–studierna, vida utöfver en vanlig teckningslärares åliggande. Och derföre bör universitetet, om möjligt, tillegna sig på denna plats de eminentaste förmågor, såsom fallet härtills varit med konstnärsparet Pacius och M. von Wright. Om man vidhållit den åsigt, att musikläraren|2||134| endast behöfde nödtorftigt lära studenterne spela och sjunga, så hade aldrig en Pacius uppstått här och verkat som en pånyttfödare af musiken uti vårt land; och på samma sätt visar en jemförelse mellan M. von Wright och hans företrädare Kruskopf, som lärde nödtorfteligen teckna, huru betydande framsteg denhuru genom v. Wrights föredöme frambragt i målarekonsten stigit i aktning, derigenom att han sjelf var en framstående målare.
2 Att sju sökande, hvaribland hälften af våra målare, nu täfla om en anspråkslös tjenst med 2 400konsekvensändrat/normaliserat marks lön, visar bäst huru ringa utsigter vårt land har att erbjuda konstnären. Då jag, såsom Konstföreningens sekreterare under 21 år, stått i nära beröring med alla våra målare, tar jag mig friheten yttra några ord om de nu sökande, hvilka alla jag känner en längre tid.
3 Mad:lle Selma Scheffer – för att börja med damerna – är en ovanligt snäll tecknarinna; hon har mästerligt kopierat tusch- och pennritningar och är en utmärkt lärarinna i en elementarskola, men bör ej sträcka sina anspråk deröfver. – Hr Forssell är en ung dilettant med både flit och anlag, dem han utvecklat hemma och i Tyskland, utan afsigt att göra målerietoläsligt p.g.a. konservering/inbindning till sin hufvudsak, och på denna grund anser jag honom alltför omogen för den ifråga|3||135|varande befattningen. Hr Knutsonderemot är en flitig och anspråkslös målare, somtill profession, hvilken vid nära 50 år ännu gjort framsteg, men hvars hela personlighet är för tillbakadragen och inåtvändutan förmåga att inverka på andra för att göra honom lämplig till akademisk ritlärare. – Häradshöfding Godenhjelm är deremot en gammal målare till profession, en man, hvilken, ehuru utan snillets högre förmågavingar, dock redligt och arbetsamt egnat hela sitt lif åt sin konst, hvarföre jag af hjertat instämmer med prof. Estlander, att Hr G. vore förtjent af något understöd på gamla dagar; men till ritlärare vid universiettetet är han, och endast han,inteicke blott för sina 70 år, utan fastmera för sina aftagande krafter numera för gammal ... Återstå således endast tre, hvilka jag anser böra komma i fråga till denna tjenst, nemligen Hrr Ekman, Sjöstrand och von Becker.
4 Hr A. von Becker är en ung man med eminenta anlag, dem han utbildat dels i Tyskland, dels i Spanien, dock mest i Paris, till en framstående talent. Han är kolorist och ansluter sig till den nya realaistiska skolan, ifall han bestämt sig för någon skola alls, ty han har vacklat mellan olika tendenser i måleriet och icke kommit till klarhet om sin rätta kallelse. Fördenskull har jag tvekat, om jag borde uppföra honom på förslag emedan man framför allt, för att inverka på andra, måste sjelf vara bestämd i sin öfvertygelse; men vill dock, i betraktande af hans studier och vunna utveckling, uppföra honom på tredje förslagsrummet.
5 Hr C. Sjöstrand, skulptör, är en i hög grad aktad artist, hvars staty af|4||136|Porthan och basreliefer i universitetets vestibul redan ensamt för sig vore tillräcklige att intyga hans sanna konstnärskap.tillagt av utgivaren Jag har endast en betänklighet, som gäller hans konstgenre, nemligen att en bildhuggare icke har någon erfarenhet af landskapetperspektivet, och således har svårighet att lära tecknahandleda i dithörande föremål, hvilka deremot figurmåleraren ej kan umbära för sin fond och således måste hafva studerat.studier. Emellertid, och då Hr Sjöstrand är säker tecknare och god lärare i Konstföreningens antikskola, uppför jag honom med nöje på andra förslagsrummet.
6 Hvad Hofmålaren R. V. Ekman angår, måste jag först på det bestämdaste protestera mot den af prof. C. G. Estlander uttalade åsigt, att Hr Ekman vore för gammal för ifrågavarande tjenst. När män af 60 år och deröfver utnämnas tillombetros statens vigtigaste aembeten och förvalta dem med ungdomlig kraft finner jag intet hinder att i detta fall rikta universitetet med en lång och bepröfvad erfarenhet, när, såsom fallet är med Hr Ekman, kraft och intelligens icke blott äro oförminskade och lofva att länge förblifva det, utan fastmer öfverträffa många yngre personer.tillagt av utgivaren Jag måste uttrycka min djupa förvåning deröfver, att man under förevändningåberopande af|5||137| ålderdom vill beröfva universitetet medverkan af en artist, som producerat och allt fortfarande producerar minst dubbelt så mycke många originalkompositioner, som någon annan konstnär i landet. Med samma skäl hade man kunnat anse Horace Vernet för sin ålder olämplig till ritlärare, när han vid 60 års ålder målade sin ryktbara Smalah.
7 Ingen har bestridt eller torde bestrida Hr Ekman hans plats såsom den finska målarekonstens nu lefvande främste och utmärktaste konstnär. Hans inlemnade meritförteckning är på engång för kort och för lång. För kort, emedan han uppräknat endast omkring 30 originaltaflor, då han kunnat uppräkna 150; – för lång, emedan han, i stället att anföra oväsentliga omständigheter, helt kort kunnat säga: ”jag har i mer än 30 år, och deraf 20 som ritlärare, arbetat med ringa uppmuntran och ingen ordinarie lön för målarekonsten i Finland; jag har varit den förste, som framställt på duken Finlands myth, Finlands historia och Finlands folk. Om detta icke anses nog för att berättiga mig till en ritläraretjenst vid Finlands universitet, har jag ingenting vidare att tillägga.”
|6||138|
8 Jag vill icke förtiga, att kritiken, stundom med, stundom utan skäl, haft åtskilligt att anmärka mot en del af Hr Ekmans målningar. Utan tvifvel har han stundom drifvit för långt denna sydländska färgprakt, dennssa konstrika ljuseffekter, som äro karakteristiska för hans pensel och som han medfört från sina studier i Italien; eller har hans outtömligaallt lika ungdomliga fantasi någon gång förlupit sig öfver skönhetsden rätta linien och hans stora produktivitet icke alltid låtit tanken framträda fullt mogen. Men vid sidan af allt det verkligt sköna hans pensel frambragt är allt detta försvinnande skuggor. Må man ihågkomma, att han i 23 år suttit, jag vill ej säga i ödemarken, men dock på en ort utan någotn af de stora impulser, hvaraf konstnären lefver och som utgöra ett villkor för hans framstegideala skapelser. Hvem annan än Ekman har, under kampen tillika för dagligt bröd, bestått denna pröfning som han bestått den?
9 Han söker en ritläraretjenst: jag bör då af egen erfarenhet intyga, och Åbo stad kan bevittna det, att Hr Ekmans som ritlärare visat sig lika utmärkt som målare. Än mer: hela vårt lands konst kan med två exempel bevittna detsamma,|7||139| ty bland sina elever har han den äran att räkna Werner Holmberg och Walter Runeberg.
10 Slutligen må det tillåtas mig erinra om en tilldragelse, som ägde rum för 31 år sedan. Ingen mins ännu utan djupaste smärta och blygsel, huru det finska universitet då tillbakavisade landets första literära namn, som erbjöds det samma. Jag önskar att denna dagnu skeende votering icke måtte efterlemna ett lika smärtsamt minne, när det är fråga om landets första artistiska namn, och derföre uppför jag Hr R. W. Ekman på första förslagsrummet till nu lediga ritläraretjenst vid detta universitet.
Kommentar
Kommentar
När Magnus von Wright avled 1868 blev ritlärartjänsten vid universitetet ledig. Tjänsten söktes av sju personer, varav en var den av Topelius hyllade R. W. Ekman. Topelius votum i frågan jävades p.g.a. att han med fullmakt lämnat in Ekmans ansökning. Till tjänsten valdes slutligen Adolf von Becker.
Manuskriptet finns i Topeliussamlingen, 244.115, Nationalbiblioteket.
Votum i Consistorium Academicum d. 28 Nov. 1868; sedermera jäfvadt och icke infördt i protokollet, på den grund att jag med fullmakt inlemnat R. V. Ekmans ansökning.
1 Till en början måste jag reservera mig mot prof. C. G. Estlanders uttalade åsigt, att ritläraretjensten vid universitetet endast erfordrar säker förmåga att undervisa i teckning. Det är sannt, att någon atelier kommer icke i fråga; men man får ej förbise, att denna tjenst har en annan betydelse, än dylika tjenster vid skolor och gymnasier. – § 1 i universitetets statuter ställer de fria konsterna, ej mindre ännäst efter vetenskaperna, under högskolans hägn, och dess ritlärare, som i sin konst innehar den första platsen i landet, blir derigenom målarekonstens främste, af staten erkände målsman. Som sådan bör han utöfva en lifvande och förädlande inverkan på konst–studierna, vida utöfver en vanlig teckningslärares åliggande. Och derföre bör universitetet, om möjligt, tillegna sig på denna plats de eminentaste förmågor, såsom fallet härtills varit med konstnärsparet Pacius och M. von Wright. Om man vidhållit den åsigt, att musikläraren|2||134| endast behöfde nödtorftigt lära studenterne spela och sjunga, så hade aldrig en Pacius uppstått här och verkat som en pånyttfödare af musiken uti vårt land; och på samma sätt visar en jemförelse mellan M. von Wright och hans företrädare Kruskopf, som lärde nödtorfteligen teckna, huru betydande framsteg denhuru genom v. Wrights föredöme frambragt i målarekonsten stigit i aktning, derigenom att han sjelf var en framstående målare.
2 Att sju sökande, hvaribland hälften af våra målare, nu täfla om en anspråkslös tjenst med 2 400konsekvensändrat/normaliserat marks lön, visar bäst huru ringa utsigter vårt land har att erbjuda konstnären. Då jag, såsom Konstföreningens sekreterare under 21 år, stått i nära beröring med alla våra målare, tar jag mig friheten yttra några ord om de nu sökande, hvilka alla jag känner en längre tid.
3 Mad:lle Selma Scheffer – för att börja med damerna – är en ovanligt snäll tecknarinna; hon har mästerligt kopierat tusch- och pennritningar och är en utmärkt lärarinna i en elementarskola, men bör ej sträcka sina anspråk deröfver. – Hr Forssell är en ung dilettant med både flit och anlag, dem han utvecklat hemma och i Tyskland, utan afsigt att göra målerietoläsligt p.g.a. konservering/inbindning till sin hufvudsak, och på denna grund anser jag honom alltför omogen för den ifråga|3||135|varande befattningen. Hr Knutsonderemot är en flitig och anspråkslös målare, somtill profession, hvilken vid nära 50 år ännu gjort framsteg, men hvars hela personlighet är för tillbakadragen och inåtvändutan förmåga att inverka på andra för att göra honom lämplig till akademisk ritlärare. – Häradshöfding Godenhjelm är deremot en gammal målare till profession, en man, hvilken, ehuru utan snillets högre förmågavingar, dock redligt och arbetsamt egnat hela sitt lif åt sin konst, hvarföre jag af hjertat instämmer med prof. Estlander, att Hr G. vore förtjent af något understöd på gamla dagar; men till ritlärare vid universiettetet är han, och endast han, inteicke blott för sina 70 år, utan fastmera för sina aftagande krafter numera för gammal ... Återstå således endast tre, hvilka jag anser böra komma i fråga till denna tjenst, nemligen Hrr Ekman, Sjöstrand och von Becker.
4 Hr A. von Becker är en ung man med eminenta anlag, dem han utbildat dels i Tyskland, dels i Spanien, dock mest i Paris, till en framstående talent. Han är kolorist och ansluter sig till den nya realaistiska skolan, ifall han bestämt sig för någon skola alls, ty han har vacklat mellan olika tendenser i måleriet och icke kommit till klarhet om sin rätta kallelse. Fördenskull har jag tvekat, om jag borde uppföra honom på förslag emedan man framför allt, för att inverka på andra, måste sjelf vara bestämd i sin öfvertygelse; men vill dock, i betraktande af hans studier och vunna utveckling, uppföra honom på tredje förslagsrummet.
5 Hr C. Sjöstrand, skulptör, är en i hög grad aktad artist, hvars staty af|4||136| Porthan och basreliefer i universitetets vestibul redan ensamt för sig vore tillräcklige att intyga hans sanna konstnärskap.tillagt av utgivaren Jag har endast en betänklighet, som gäller hans konstgenre, nemligen att en bildhuggare icke har någon erfarenhet af landskapetperspektivet, och således har svårighet att lära tecknahandleda i dithörande föremål, hvilka deremot figurmåleraren ej kan umbära för sin fond och således måste hafva studerat.studier. Emellertid, och då Hr Sjöstrand är säker tecknare och god lärare i Konstföreningens antikskola, uppför jag honom med nöje på andra förslagsrummet.
6 Hvad Hofmålaren R. V. Ekman angår, måste jag först på det bestämdaste protestera mot den af prof. C. G. Estlander uttalade åsigt, att Hr Ekman vore för gammal för ifrågavarande tjenst. När män af 60 år och deröfver utnämnas tillombetros statens vigtigaste aembeten och förvalta dem med ungdomlig kraft finner jag intet hinder att i detta fall rikta universitetet med en lång och bepröfvad erfarenhet, när, såsom fallet är med Hr Ekman, kraft och intelligens icke blott äro oförminskade och lofva att länge förblifva det, utan fastmer öfverträffa många yngre personer.tillagt av utgivaren Jag måste uttrycka min djupa förvåning deröfver, att man under förevändningåberopande af|5||137| ålderdom vill beröfva universitetet medverkan af en artist, som producerat och allt fortfarande producerar minst dubbelt så mycke många originalkompositioner, som någon annan konstnär i landet. Med samma skäl hade man kunnat anse Horace Vernet för sin ålder olämplig till ritlärare, när han vid 60 års ålder målade sin ryktbara Smalah.
7 Ingen har bestridt eller torde bestrida Hr Ekman hans plats såsom den finska målarekonstens nu lefvande främste och utmärktaste konstnär. Hans inlemnade meritförteckning är på engång för kort och för lång. För kort, emedan han uppräknat endast omkring 30 originaltaflor, då han kunnat uppräkna 150; – för lång, emedan han, i stället att anföra oväsentliga omständigheter, helt kort kunnat säga: ”jag har i mer än 30 år, och deraf 20 som ritlärare, arbetat med ringa uppmuntran och ingen ordinarie lön för målarekonsten i Finland; jag har varit den förste, som framställt på duken Finlands myth, Finlands historia och Finlands folk. Om detta icke anses nog för att berättiga mig till en ritläraretjenst vid Finlands universitet, har jag ingenting vidare att tillägga.”
|6||138|8 Jag vill icke förtiga, att kritiken, stundom med, stundom utan skäl, haft åtskilligt att anmärka mot en del af Hr Ekmans målningar. Utan tvifvel har han stundom drifvit för långt denna sydländska färgprakt, dennssa konstrika ljuseffekter, som äro karakteristiska för hans pensel och som han medfört från sina studier i Italien; eller har hans outtömligaallt lika ungdomliga fantasi någon gång förlupit sig öfver skönhetsden rätta linien och hans stora produktivitet icke alltid låtit tanken framträda fullt mogen. Men vid sidan af allt det verkligt sköna hans pensel frambragt är allt detta försvinnande skuggor. Må man ihågkomma, att han i 23 år suttit, jag vill ej säga i ödemarken, men dock på en ort utan någotn af de stora impulser, hvaraf konstnären lefver och som utgöra ett villkor för hans framstegideala skapelser. Hvem annan än Ekman har, under kampen tillika för dagligt bröd, bestått denna pröfning som han bestått den?
9 Han söker en ritläraretjenst: jag bör då af egen erfarenhet intyga, och Åbo stad kan bevittna det, att Hr Ekmans som ritlärare visat sig lika utmärkt som målare. Än mer: hela vårt lands konst kan med två exempel bevittna detsamma,|7||139| ty bland sina elever har han den äran att räkna Werner Holmberg och Walter Runeberg.
10 Slutligen må det tillåtas mig erinra om en tilldragelse, som ägde rum för 31 år sedan. Ingen mins ännu utan djupaste smärta och blygsel, huru det finska universitet då tillbakavisade landets första literära namn, som erbjöds det samma. Jag önskar att denna dagnu skeende votering icke måtte efterlemna ett lika smärtsamt minne, när det är fråga om landets första artistiska namn, och derföre uppför jag Hr R. W. Ekman på första förslagsrummet till nu lediga ritläraretjenst vid detta universitet.