Univ:s Vicekansler –

1 Univ. harUnder 47 år sedan Univ:s flyttning till Hfors ha 10 af dess medlemar haft den äran och det ansvaret att förvalta rektorsembetet. Medeltale af hvarje rektors förvaltning är således 47/10 år, men af dessa 10 ha 5 för andre eller 3:dje gången beklädts med embetet, fem ha förvaltat under den af st ett triennium. Nys afgångne rektor hör till dessa fem. Jag kan ej ifrågasätta giltigheten af de skäl, som föranledt prof. Moberg att afsäga sig ett återval - som jag och söka det lugn, somhvartill 38 års trägna mödor i vskapensvetenskapens och univ:s tjenst så tillfyllest berättiga honom – jag kan endast å samtliga herrar närvarands och egna vägnar betyga vår uppriktiga aktning och vår erkänsla för prof. Mobergs vskapliga och adm verksamhet som vskapsmanvetenskapsman, som lärare och som rektor. Det har funnits tider, när de oskyldiga emblemer han vid sin afgång öfverlemnat åt efterträdaren haft en annan betydelse än nu – när spirorna, purpurmanteln och nycklarna verkligen angifvit en dominerande ställning, som kanske mera ber utöfver den väsentl. förvaltande och verkställande myndighet, som enligt statuterna tillkommer rektorsembetet.original: . Huruvida en sådan ställning varit för Univ:t till gagn eller skada, vill jag visst icke afgöra, det har berott af enden mer eller mindre klara inblicken i univ:s ställning och behof. jag tror mig blott kunna konstatera, att dessaspirornas tid är förbi med detn tidehvarfperiod, som i vårt land uppfostrat byråkratin. på i olika kretsar af samhället och styrelsen. Prof. Men att hafva förstått dennasin tidens riktning, är ingen ringa förtjenst, och jag tror mig uttrycka mina uttala mina herrar kollegers enhälliga mening, när jag tackar prof. Moberg för att han varit en konstitutionel ordförande i det Akademiska samfundet. Den JagVi tackar prof. Mbg för att, under inflytandet af hans lugn och oväld, inga svårare förvecklingar, framföralltoläsligt p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slut inga partisöndringar af mera störande art af någon betydenhet stört endrägten vid Consist. acad. rådplägningar och för att hvarje medlem af Univ., yngre som äldre, bevarar etsvårläst p.g.a. överskrivning i minnet hans välvilja ochmot alla. Det är i sanning afundsvärdt att kunna och en särskild försynens nåd som icke tillfallit månge rektorer, att kunna, som hr professorn, nedlägga den akademiska spiran efter ettn sådan period af lugn, under hkenhvilken den finska högskolan njutit en stostörd blomstring, sett sina lärjungar.original: larjun Ännu är icke ögonblicket kommet att säga hr professorn ett hjertligt farväl från den akadem. kretsen – det skall vara oss kärt, om det dröjer, – men när hr professorn, det kommit, bedja vi hr professorn var då öfvertygad om att vi städse följa hr prof. med våra varmaste välönskningar och