Vid J. L. Runebergs jordfästningtillagt av utgivaren
1 Sedan fosterlandets höga stämma talat vid denna graf, framträder dess och sanningens tjenarinna, det finska universitetet, för att nedlägga uttrycken af dess vördnad[2] och dess saknad vid denna dyrbara, oförgätliga, i blommor bäddade graf. I den finska och universela vetenskapens namn, för hvilka Runeberg verkat med höga gåfvor, både vid universitetet och i elementarundervisningens tjenst; i den finska och den universela konstens namn, för hvilka han har stått såsom den ädlaste förebild och såsom en oförliknelig mästare; i den allmänt menskliga och fosterländska bildningens namn, der hon för oss har egt en central betydelse, allt förenande, allt försonande under tidernas strider; och slutligen i endrägtigt samband med alla nordens folk, hvilka i dag stå sörjande kring denna helgade graf, öfverlemna vi här den store skalden och fosterlandsvännens stoft åt jorden, hans ande åt Gud, den eviga sanningens källa, hans verk åt menskligheten, hans namn åt efterverlden, hans minne åt fäderneslandets vördnad och kärlek i alla tider. Lofvad vare Gud, den Högste, som har gifvit åt Finland ett sådant lif, och en sådan graf. Till de många saknades gärdar, som här nedläggas, ansluter sig äfven Upsala studentkårs med en fjerran sänd minnesgåfva, Finlands studenter med deras ungdomliga krans, Finlands artister med lyrans sinnebild, och årets unge promovendi med den jubelmagisterkrans, hvilken det icke förunnats dem och deras promotor att frambära till den vördade patriarken, innan han slocknade.
Kommentar
Kommentar
Vid J. L. Runebergs begravning i Borgå den 12 maj 1877 talade Topelius å universitetets vägnar med uppdrag att »med några ord teckna Univ:tets känslor af sorg och saknad». Se f.ö. kommentar till dikten »Vid Professor J. L. Runebergs Graf».
Talet återges efter Borgåbladet 16/5 1877. Det publicerades i de flesta av landets tidningar; i Uleåborgs Tidning 24/5 1877, Vasabladet 23/5 1877, Björneborgs Tidning 16/5 1877, Wiborgs Tidning 15/5 1877, Åbo Posten 15/5 1877, Hufvudstadsbladet 13/5 1877, Åbo Underrättelser 14/5 1877, Morgonbladet 14/5 1877 och Helsingfors Dagblad 13/5 1877.
Vid J. L. Runebergs jordfästningtillagt av utgivaren
1 Sedan fosterlandets höga stämma talat vid denna graf, framträder dess och sanningens tjenarinna, det finska universitetet, för att nedlägga uttrycken af dess vördnad[2] och dess saknad vid denna dyrbara, oförgätliga, i blommor bäddade graf. I den finska och universela vetenskapens namn, för hvilka Runeberg verkat med höga gåfvor, både vid universitetet och i elementarundervisningens tjenst; i den finska och den universela konstens namn, för hvilka han har stått såsom den ädlaste förebild och såsom en oförliknelig mästare; i den allmänt menskliga och fosterländska bildningens namn, der hon för oss har egt en central betydelse, allt förenande, allt försonande under tidernas strider; och slutligen i endrägtigt samband med alla nordens folk, hvilka i dag stå sörjande kring denna helgade graf, öfverlemna vi här den store skalden och fosterlandsvännens stoft åt jorden, hans ande åt Gud, den eviga sanningens källa, hans verk åt menskligheten, hans namn åt efterverlden, hans minne åt fäderneslandets vördnad och kärlek i alla tider. Lofvad vare Gud, den Högste, som har gifvit åt Finland ett sådant lif, och en sådan graf. Till de många saknades gärdar, som här nedläggas, ansluter sig äfven Upsala studentkårs med en fjerran sänd minnesgåfva, Finlands studenter med deras ungdomliga krans, Finlands artister med lyrans sinnebild, och årets unge promovendi med den jubelmagisterkrans, hvilken det icke förunnats dem och deras promotor att frambära till den vördade patriarken, innan han slocknade.