1 År 1870 om våren gåfvos finska amatörspektakler i Helsingfors Nya Theater. Vid dessa uppträdde fröken Ottilia Meurman som Preciosa och förbehöll sig en andel af netto behållningen, för att disponera densamma som bidrag till inköp af R. W. Ekmans stora mythiska tafla Wäinämöinen för studenthuset. Fröken Meurman erhöll 250 F. Mark och deponerade, genom sin mormoder, friherrinnan J. M. von Troil, denna summa i Föreningsbanken för det uppgifna ändamålet.
2 Sedermera hafva 3 ½ år förgått, och de förhoppningar man år 1870 hyste om den minnesrika taflans inköp för Finlands studenters hus, der densamma skulle ha funnit sin enda lämpliga plats och för hvilket den var målad, hafva icke gått i fullbordan.|2||210|Ekman är död, hans bo är upplåtet till konkurs, och han har efterlemnat en fosterdotter i de mest medellösa omständigheter.
3 Fördenskull har friherrinnan Troil, å sin dotterdotters vägnar, anmodat mig att hos Delegationen för Studentkorpsen framställa den förfrågan, huruvida Korpsen är sinnad att begagna sig af gåfvan för det uppgifna ändamålet., samt om Korpsen, i annat fall, vill tillåta öfverlemnandet af förenämnde 250 Mark, jemte upplupna räntor, åt Ekmans medellösa fosterdotter.
4 Det synes sjelffallet, att medlen icke kunna af Korpsen användas till annat ändamål, än det af gifvarinnan bestämda. Lika klart synes, att desamma, i annat fall, böra återställas till gifvarinnans disposition.
5 En inlösen är ännu möjlig af Ekmans tafla, som framtiden utan allt tvifvel skall veta att bättre uppskatta, än en småsinnad kritik, hvilken endast haft öga för vissa formela brister och alldeles förbisett det storartadt fosterländska|3||211| i kompositionen. Taflan äges för närvarande, såsom hypothek för ett lån, af senator Lönnblad och Kommerserådet Julin samt finnes i Helsingfors. Dess ursprungliga pris, 6 000konsekvensändrat/normaliserat Mark, nedsattes redan af Ekman till 4 000konsekvensändrat/normaliserat Mark och torde nu icke öfverstiga 3 000konsekvensändrat/normaliserat Mark. Jag förmodar, att beloppets erläggande kunde ske uti mindre poster, fördeladt på flera år.
6 Ifall likväl icke Studentkorpsen skulle hafva håg eller medel att inlösa detta fosterländska minne af Finlands främste historiemålare − och i sådant fall skall taflan sannolikt hamna i Ryssland − anhåller jag alltså, å gifvarinnans vägnar, att förenämnde 250 Mark måtte återställas till hennes disposition på sätt antydt är.
7 Saknande skriftlig legitimation till denna anhållan, bifogar jag i dess ställe Föreningsbankens depositionsqvitto, hvilket stadnar hos Delegationen, derest utsigt finnes till taflans inlösen,|4||212| men i motsatt fall torde till mig återställas.
8 Helsingfors 22 Nov. 1873.
9 Z. Topelius
Kommentar
Kommentar
Robert Wilhelm Ekman målade Kalevalamotivet »Väinämöinens sång» åren 1857–1866 med avsikt att tavlan skulle placeras i det projekterade studenthuset. Receptionen av tavlan var trots allt sval och då Studenthuset stod färdigt 1870 visade det sig att studentkåren inte var intresserad av konstverket, dels för att det ansågs vara för stort, dels för att det ideologiskt sett var föråldrat.
Topelius, som hyste stor uppskattning för Ekman, försökte påskynda införskaffandet av »Väinämöinens sång» till Studenthuset. I föreliggande skrivelse till studenternas delegation, som handhade de ekonomiska ärendena efter att studentkåren hade upplösts, anmodar Topelius delegationen att fatta ett beslut i saken med tanke på den donation som Ottilia Silfverstolpe (f. Meurman) hade gjort till förmån för tavlans inköp. Se vidare »Till Delegationen för Finlands Studenter». För mera om Topelius och Ekman se kommentaren till dikten »Robert Wilhelm Ekman» (1874).
Den otryckta handskriften ingår i Topeliussamlingen, 244.115, Nationalbiblioteket.
Bibliografi
Helsingfors Tidningar 16/3 1859; Suomalainen Wirallinen Lehti 1/10 1870; Klinge, »Traditionalism och radikalism», Kejserliga Alexanders Universitetet 1808–1917 1989, s. 614; Heikel, Helsingfors universitet 1640–1940 1940, s. 485
Till Studentkorpsens Delegation.
1 År 1870 om våren gåfvos finska amatörspektakler i Helsingfors Nya Theater. Vid dessa uppträdde fröken Ottilia Meurman som Preciosa och förbehöll sig en andel af netto behållningen, för att disponera densamma som bidrag till inköp af R. W. Ekmans stora mythiska tafla Wäinämöinen för studenthuset. Fröken Meurman erhöll 250 F. Mark och deponerade, genom sin mormoder, friherrinnan J. M. von Troil, denna summa i Föreningsbanken för det uppgifna ändamålet.
2 Sedermera hafva 3 ½ år förgått, och de förhoppningar man år 1870 hyste om den minnesrika taflans inköp för Finlands studenters hus, der densamma skulle ha funnit sin enda lämpliga plats och för hvilket den var målad, hafva icke gått i fullbordan.|2||210| Ekman är död, hans bo är upplåtet till konkurs, och han har efterlemnat en fosterdotter i de mest medellösa omständigheter.
3 Fördenskull har friherrinnan Troil, å sin dotterdotters vägnar, anmodat mig att hos Delegationen för Studentkorpsen framställa den förfrågan, huruvida Korpsen är sinnad att begagna sig af gåfvan för det uppgifna ändamålet., samt om Korpsen, i annat fall, vill tillåta öfverlemnandet af förenämnde 250 Mark, jemte upplupna räntor, åt Ekmans medellösa fosterdotter.
4 Det synes sjelffallet, att medlen icke kunna af Korpsen användas till annat ändamål, än det af gifvarinnan bestämda. Lika klart synes, att desamma, i annat fall, böra återställas till gifvarinnans disposition.
5 En inlösen är ännu möjlig af Ekmans tafla, som framtiden utan allt tvifvel skall veta att bättre uppskatta, än en småsinnad kritik, hvilken endast haft öga för vissa formela brister och alldeles förbisett det storartadt fosterländska|3||211| i kompositionen. Taflan äges för närvarande, såsom hypothek för ett lån, af senator Lönnblad och Kommerserådet Julin samt finnes i Helsingfors. Dess ursprungliga pris, 6 000konsekvensändrat/normaliserat Mark, nedsattes redan af Ekman till 4 000konsekvensändrat/normaliserat Mark och torde nu icke öfverstiga 3 000konsekvensändrat/normaliserat Mark. Jag förmodar, att beloppets erläggande kunde ske uti mindre poster, fördeladt på flera år.
6 Ifall likväl icke Studentkorpsen skulle hafva håg eller medel att inlösa detta fosterländska minne af Finlands främste historiemålare − och i sådant fall skall taflan sannolikt hamna i Ryssland − anhåller jag alltså, å gifvarinnans vägnar, att förenämnde 250 Mark måtte återställas till hennes disposition på sätt antydt är.
7 Saknande skriftlig legitimation till denna anhållan, bifogar jag i dess ställe Föreningsbankens depositionsqvitto, hvilket stadnar hos Delegationen, derest utsigt finnes till taflans inlösen,|4||212| men i motsatt fall torde till mig återställas.
8 Helsingfors 22 Nov. 1873.
9 Z. Topelius