Afskeds Ord

till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845.

Den store andens verk på jorden alla

Igenom sekler långsamt framåt skrida;

De nötta verktyg sakta undanfalla,

Men verken sjelfva rastlöst framåt lida.

5Säll den sig valt ett verk, som ej kan falla,

För hvilket det är värdt till döden strida!

Den store anden väckts i Suomis hjerta;

Sin kallelse vill han förstå och fylla;

Vill bära egna färger, friska, bjerta,

10Ej mer med lånadt glitter sig förgylla;

Sig sjelf han vara vill i lust och smärta,

Och skapa sjelf den visdom, han vill hylla.

Men han är ung, – han måste gå tillbaka

I ödemarken, att sig sjelf der finna;

15Germaniskt slagg han måste af sig skaka;

Sig sjelf med strid han måste återvinna.

Må han med klarhet ut sin bana staka!

Må han med manlig kamp sitt mål upphinna!

Vi som i hembygds salar trygge gästa,

20Som i godt mak bequäma pligter sköta,

Vi sände ut de starkaste och bästa

Att strid pro aris et pro focis möta.

Ej annan lön vi för de ädle fästa,

Än folkets kärlek, som ej tid skall nöta.

25Gån ut med mod! Ert verk skall icke falla!

Det är ej ert – det är ett folks, som beder. –

Om nånsin trofast bön kan seger kalla,

Om redligt arbete till målet leder –

Gån ut med mod – ert verk skall icke falla!

30Vi skole bedja, bröder, här för eder!

Sjelf skolen I er mödas frukt ej skörda –

Ej I och ej det slägte, som nu andas –

Men engång blifva folkets böner hörda,

Och när en morgon ny för Suomi randas,

35En fjerran framtid skall ert minne vörda

Och edra namn i sång och saga blandas.