Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869
Lästext
Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869
[][]
Nu lyser Guds sol på Finlands strand,
Nu smälter dess snö, nu bryts dess band,
Nu klappar hvart bröst med friare slag,
Ty nu firar sången sin kröningsdag.
5Den nittonde Mars i solskensbrand
Kan aldrig bli glömd i nordens land,
När lärkornas drill ljöd högt uti sky
Och sången kröntes med Mästarn ny.
Han stämde sin sträng för Finlands strand,
10Han klädde i ton vårt sköna land,
Han sjöng ju vår sorg, vår fröjd, vårt hopp,
Han löste ju missljud i samklang opp.
Så låne vi nu, som mången gång,
Hans mäktiga röst, hans varma sång,
15Så helse vi gladt i skiftande år
Hans oförgängliga toners vår.
[]
De blommor af is på Finlands strand,
Dem värme vi opp med trofast hand
Och knyte en krans, som kärlek grön,
20Af ungdom och sång, af frid och bön.
Den linde vi kring din lock så ömt,
Du älskade tolk af hvad hjertat drömt,
Att evigt ditt namn skall höra oss till,
Att aldrig mer du oss lemna vill.
25Men ilar du bort från Finlands strand,
Det älskade land, det dyra land,
Så helsa dig högt dess blomstrande skär,
Så lemnar du minnen och hjertan der.
Och lefve du lugn och fri och säll,
30Du tonernas kung, till lifvets qväll!
Högt stige vår bön mot himmelens rand
För dig, med dig för vårt fosterland!
Kommentar
Kommentar
Topelius skrev dikten till Fredrik Pacius födelsedag 1869, som firades med en fest i Brunnshuset med 300 deltagare. Den återges här efter separattryck, och publicerades också i Helsingfors Dagblad 22/3 1869. I och med att Pacius fyllde 60 år hade han rätt att avträda från universitetet som emeritus. Den sista strofen hänvisar dels till ett rykte om att Pacius därför övervägde att återvända till sitt hemland Tyskland, dels parafraseras den finalhymnen i »Kung Carls jagt», den melodi till vilken dikten sjöngs. I samband med festligheterna föreslog Topelius att den 19 mars i framtiden skulle firas som den finska sångens dag.
För förhållandet mellan Topelius och Pacius, se även kommentaren till talet »19 Mars 79».
Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869
[][]Nu lyser Guds sol på Finlands strand,
Nu smälter dess snö, nu bryts dess band,
Nu klappar hvart bröst med friare slag,
Ty nu firar sången sin kröningsdag.
5Den nittonde Mars i solskensbrand
Kan aldrig bli glömd i nordens land,
När lärkornas drill ljöd högt uti sky
Och sången kröntes med Mästarn ny.
Han stämde sin sträng för Finlands strand,
10Han klädde i ton vårt sköna land,
Han sjöng ju vår sorg, vår fröjd, vårt hopp,
Han löste ju missljud i samklang opp.
Så låne vi nu, som mången gång,
Hans mäktiga röst, hans varma sång,
15Så helse vi gladt i skiftande år
Hans oförgängliga toners vår.
[]De blommor af is på Finlands strand,
Dem värme vi opp med trofast hand
Och knyte en krans, som kärlek grön,
20Af ungdom och sång, af frid och bön.
Den linde vi kring din lock så ömt,
Du älskade tolk af hvad hjertat drömt,
Att evigt ditt namn skall höra oss till,
Att aldrig mer du oss lemna vill.
25Men ilar du bort från Finlands strand,
Det älskade land, det dyra land,
Så helsa dig högt dess blomstrande skär,
Så lemnar du minnen och hjertan der.
Och lefve du lugn och fri och säll,
30Du tonernas kung, till lifvets qväll!
Högt stige vår bön mot himmelens rand
För dig, med dig för vårt fosterland!