1 Jo så såg han ut. Jag mötte honom på landsvägen, han bar en vargskinnspels och en stor kont uppå ryggen. Han lunkade och lunkade, och ständigt kom han närmare. Nu är han redan i byn, och rätt som det är, så står han vid stadsporten.
2 Nu slås alla dörrar på vid gafvel, när han kommer, och blir det kallt, så får man elda en ny brasa. Jag menar att han är välkommen, den hederliga julgubben. I konten har han så många rara saker, som man aldrig kan tro, och det är obegripeligt huru han har råd att dela med sig åt alla. Der är ... men det är bäst att vara tyst med hvad der är i den stora konten, som är mycket större än dem som laukku-Ryssarne bära på ryggen. Det finns märkvärdiga saker i den konten, men det är en stor hemlighet.
3 Och nu, stå vackert stilla på hyllan, min abcbok! Lägg igen dina permar, min kära katekes! Sof sött, min grammatika! Julen kommer, och nu har ingen tid med er, kära vänner.
4 Men kryp fram, du lilla skalk ur din vrå, du allrasötaste docka min! Kom fram utur stallet, du stolta trädhäst! Opp med dig ur din dammiga gömma, du min granna lanterna med ditt nedbrunna ljus, opp i högsta toppen af stången vid vår port! Ty nu kommer julen, julen, ja i rappet är han här, och han skall emottas så präktigt, som vore han en kejsare. Jag kan undra om stjerngossarna äro i ordning. Häromdagen såg jag konungen af Morieland, och han var ännu helt hvit, fast han borde vara svart. Litet sot hade han på näsan sedan i fjol.
5 Nu skall jag gå ut i staden och köpa något som ingen får veta. Månne här finns något lack? Mycket lack skall det vara och mycket karduspapper.
6 Julträdet vexer ännu borta i skogen. Men knapps, yxan kommer, och trädet faller. Så släpas det hem med vår gamla bruna häst, och så söker man fram de gamla trädfötterna och de gamla förgyllda pappersstjernorna. Det blir grufveligt brådtom. Huru skola vi hinna med allt?
7 Pappa såg så menande ut, och Mamma log så godt. Nog ha de något i sinnet, men ingen vet, nej det vet ingen.
8 Bara en sorg har jag. Huru skall jag vakna om julmorgonen, för att se ljusen i kyrkan? Det är så vackert. Jag vill icke försumma att tacka Gud och att sjunga om lilla Jesus, som föddes om julnatten.
|187|
9 Men nu har jag så mycket, så mycket att göra. Här skall bultas och klistras och täljas och klippas och lackas och gömmas. Mycket noga skall det gömmas. Ingen får veta det.
10 Der såg jag en pels borta på landsvägen. Tänk om det redan vore julgubben! Hejsan och hurra! Nu är det jul! Gossar och flickor, nu är det jul, hurra!
Julen kommer.
1 Jo så såg han ut. Jag mötte honom på landsvägen, han bar en vargskinnspels och en stor kont uppå ryggen. Han lunkade och lunkade, och ständigt kom han närmare. Nu är han redan i byn, och rätt som det är, så står han vid stadsporten.
2 Nu slås alla dörrar på vid gafvel, när han kommer, och blir det kallt, så får man elda en ny brasa. Jag menar att han är välkommen, den hederliga julgubben. I konten har han så många rara saker, som man aldrig kan tro, och det är obegripeligt huru han har råd att dela med sig åt alla. Der är ... men det är bäst att vara tyst med hvad der är i den stora konten, som är mycket större än dem som laukku-Ryssarne bära på ryggen. Det finns märkvärdiga saker i den konten, men det är en stor hemlighet.
3 Och nu, stå vackert stilla på hyllan, min abcbok! Lägg igen dina permar, min kära katekes! Sof sött, min grammatika! Julen kommer, och nu har ingen tid med er, kära vänner.
4 Men kryp fram, du lilla skalk ur din vrå, du allrasötaste docka min! Kom fram utur stallet, du stolta trädhäst! Opp med dig ur din dammiga gömma, du min granna lanterna med ditt nedbrunna ljus, opp i högsta toppen af stången vid vår port! Ty nu kommer julen, julen, ja i rappet är han här, och han skall emottas så präktigt, som vore han en kejsare. Jag kan undra om stjerngossarna äro i ordning. Häromdagen såg jag konungen af Morieland, och han var ännu helt hvit, fast han borde vara svart. Litet sot hade han på näsan sedan i fjol.
5 Nu skall jag gå ut i staden och köpa något som ingen får veta. Månne här finns något lack? Mycket lack skall det vara och mycket karduspapper.
6 Julträdet vexer ännu borta i skogen. Men knapps, yxan kommer, och trädet faller. Så släpas det hem med vår gamla bruna häst, och så söker man fram de gamla trädfötterna och de gamla förgyllda pappersstjernorna. Det blir grufveligt brådtom. Huru skola vi hinna med allt?
7 Pappa såg så menande ut, och Mamma log så godt. Nog ha de något i sinnet, men ingen vet, nej det vet ingen.
8 Bara en sorg har jag. Huru skall jag vakna om julmorgonen, för att se ljusen i kyrkan? Det är så vackert. Jag vill icke försumma att tacka Gud och att sjunga om lilla Jesus, som föddes om julnatten.
|187|9 Men nu har jag så mycket, så mycket att göra. Här skall bultas och klistras och täljas och klippas och lackas och gömmas. Mycket noga skall det gömmas. Ingen får veta det.
10 Der såg jag en pels borta på landsvägen. Tänk om det redan vore julgubben! Hejsan och hurra! Nu är det jul! Gossar och flickor, nu är det jul, hurra!
11 Z. T.