Päävalikko

  • Sisältö
  • Tietoja
  • Hae
    • Svenska (sv)
Zacharias Topelius Skrifter

Övrig barnlitteratur

  • Kansikuva
  • Nimiölehti
  • Esipuhe
  • Johdanto
  • Företal till alla dem som hålla af vackra sagor
  • William Sellsing och hans katt
  • Sagan om Jättarne och Kung Autio
  • Virststolpen
  • Allhelgona-natten
  • Pariser Hatten
  • Ljustjufven
  • Fotspåren i Berget
  • Blomstertinget
  • Lilla Emmas Morgonvisa
  • Nyårshelsning
  • Ainas Vårvisa
  • En Sjöbatalj
  • Julen kommer
  • Nyårsgåfvor
  • Vaggvisa för det nya året
  • Snöfästningen
  • Resan till Lycksalighetens ö
  • Verldens sju underverk
  • Hästen
  • Katten
  • Hunden
  • Julpolska
  • Finland grönskar
  • Skrifva rätt och tänka rätt
  • Finland är stort
  • Hvad Inna gav sina små syskon att göra
  • De sjuttio vid Demmin
  • Till Sveriges barn från fattiga barn i Finland
  • Skolbarnens sång
  • Sländan och solstrålen
  • De glömda på jorden
  • Det som aldrig förgås
  • 1. Hvart hon flög.
  • 2. Der ingen nöd var.
  • 4. Verldshafvet.
  • 7. Om Guds goda englar.
  • Huru Wilhelm läser öfver sin lexa i geografin
  • Påskmorgonen
  • Mina vänner i viken
  • Den röda klippans berättelse.
  • Samtal emellan en flintsten, ett sjögräs och en björk.
  • När man förgapar sig.
  • Juldagens evangelium
  • När solen sken, den 12 Januari, efter långt mörker
  • 1. Mamma och Rosina.
  • 2. Den andra Maj.
  • Leopolds visa
  • Pennans samtal med pappret
  • I.
  • II. Linnefabriken.
  • III. Lärftets underliga öden.
  • IV. Pappersfabriken.
  • Amys tanke om ljuset
  • Elis skrin
  • 1. Kriget.
  • 2. Gråsparfven.
  • 4. Stjernfallen
  • 7. Guldgräfvarne vid Ivalojoki
  • Första samtalet.
  • Andra samtalet.
  • Blommorna på Karl Collans graf
  • Herdarne vid Betlehem
  • Naturens Döttrar
  • De nio guldtaflorna
  • 1. Hvad som hände Sigge och Sten Jernarm i deras barndom.
  • 2. Huru Sigge Olofson hjelper eremiten och lär känna hans guldtaflor.
  • 3. Om Sten och Matts hofslagare samt om silfverskon och den andra guldtaflan.
  • 4. Om tredje och fjerde guldtaflan samt om främlingen Igor.
  • 5. Om kriget och Peter Miekka och den femte guldtaflan.
  • 6. Om Wiborgs Smäll.
  • 7. Om de främmande ryttarne, som redo förbi Saaristo gård.
  • 8. Huru Stenhjerta uttydde tre guldtaflor och om röfvarebandets tåg.
  • 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren.
  • 11. Hur det sedan gick med dem alla och om nionde guldtaflan.
  • Kappseglingen i Sommarvik
  • Huru verlden går framåt
  • Första aftonen.
  • Andra aftonen.
  • Tredje aftonen.
  • Fjerde aftonen.
  • Femte aftonen.
  • Sjette aftonen.
  • Ny Julvisa
  • Carls Nyårsönskningar
  • 1 Maj 1873
  • Kappseglingen vid Majstrand
  • Barnens sommar på landet I
  • Barnens sommar på landet II
  • Sländans Nyårshälsning
  • Tryckfelen
  • Stjernhimmelen
  • Huru snön värmer
  • För Signes minnesbok
  • Fåglarnes språk
  • Skogsfåglarnas språk
  • Slutet om fåglarnas språk
  • Huru insekterna skydda sig mot sina fiender
  • Vattendroppens vandringar
  • Blinda spelman
  • Stora, klara stjernor
  • Den heliga natten
  • Ett äfventyr i vår tid
  • Gåta
  • Nya upptäckter i naturen
  • Vill du vara vår vän?
  • Vårens arbete
  • Naturens lif
  • Fiskarnes krig
  • En afton på månen
  • Onkel Adam
  • Vid morgontoiletten
  • Vårens fåglar
  • Vilda barn
  • Fyrfota gardet
  • Julpsalm
  • Henry Stanleys ungdom
  • Huru man räknar stjernorna
  • Guds englars vakt
  • Barnens gäst
  • En hjälte på sina lagrar
  • Den sömnige provisorn
  • Herren är vår helsa
  • En nyårssaga
  • Mina oxar
  • För 60 år sedan
  • Sländans vingar
  • Annas sommar
  • Vill du blifva höfding?
  • Skapelsens suckan
  • En ny tid
  • Näktergalen
  • Sländan och tomtarne
  • Marias frågor
  • Barnen och Julgranen
  • Toinis vaggvisa
  • Våra egna
  • Läxor för lifvet
  • Barnträdgården
  • Barndomsbilder
  • Smått folk
  • En Barndomsdag
De sjuttio vid Demmin

Till Sveriges barn från fattiga barn i Finland

Skolbarnens sång

Till Sveriges barn från fattiga barn i Finland

Lukuteksti

[65]

Till Sveriges barn

från fattiga barn i Finland.

Vi bo så långt, så långt i Nordanlanden,

Der står vår stuga på en ås vid stranden,

Der nedanföre är en frusen sjö,

Och rundtomkring är skogen hvit af snö.

Vi voro fattiga, men voro nöjde,

Vår fader högg och högg och sådde, plöjde,

Vår moder spann och spann det hvita garn,

Och lika glada voro vi, små barn.

Då ville frosten lära oss att baka,

Och bet ett stycke ur vår lilla kaka.

Vi bakte bark och strödde mjöl derpå,

Och lika nöjda voro vi ändå.

|66|

Vår fader plöjde nu på nytt och sådde,

Vår moder spann och spann hvad hon förmådde,

Och så tog frosten hälften af vårt bröd,

Men nöjda voro vi i all vår nöd.

Vår fader sparde än ett korn till qvarnen,

Vår moder spann som förr de hvita garnen,

Vårt hjerta kunde le, fast magen svalt;

Men då kom frosten, och då tog han allt.

Vi skuro toma ax på åkertäppan,

Vi tömde mjölets sista dam ur skäppan,

En sten var brödet, svart hvarenda bit;

I stället blef vår kind alltmera hvit.

Vår faders yxa hängde slö vid skjulet,

Vår moders spinnrock fick ett fel i hjulet;

Så matt sken elden i vår gråa spis,

Och rundt omkring var ödemark och is.

Då gick vår fader femton mil till staden,

Att utan pengar köpa bröd åt raden.

Vi väntade en vecka re’n och två

Och tänkte: Gud har glömt oss, arma små.

Men det var syndigt tänkt, far kom tillbaka

Med bröd af råg – hur sällsamt godt att smaka.

Och det som styrkte oss långt mer än bröd,

Det var att Gud allsmäktig sett vår nöd.

Först när vi åter en gång voro mätta,

Då sad’ vår moder: »hvem har gifvit detta?»

Vår fader sade: »gissa om du kan!»

Han visste nog hur det förhöll sig, han.

Vi gissade på kejsarn och tillika

På alla goda och på alla rika.

Uti vårt land. Vår fader sade: »Nej,

De gifvit mycket, men den gåfvan ej.»

|67|

»Den gåfvan, barn, är ifrån Sverges stränder

Och sändes oss af kärleksfulla händer,

Af många höga, låga, stora, små,

Fast der är nöd i deras land också.»

»Det brödet är ej fruset. Känn, det bränner

Så genomvarmt! Det är från gamla vänner.

Det fyller hjertat mer än magen mätt,

Och Gud välsigne Sverges folk för det!

Se, så var saken. Vet ni, barn derborta,

Att aldrig har en sockersyltad tårta,

Som älskad hand på silfverfat er bjöd,

Så fröjdat er, som oss ert svenska bröd!

Och om ni sett oss då, med knäppta händer,

Med nyfödt hopp, som slocknadt öga tänder,

Välsigna Sverges vänskap nu som förr,

Det lönte mödan glänta i vår dörr.

Små barn i Sverge! Sägen der åt alla,

Att ofta förr i dessa vinterkalla,

Aflägsna bygder Sverges namn var sagdt,

Men aldrig förr med denna minnets makt.

Vi äro skilda. Hundramila sjöar

Och berg och skogar, dalar, stränder, öar

Och år och öden oss i vägen stå,

Men se, vi räcka er vår hand ändå!

Ni Sverges barn, vi Finlands barn, vi båda,

Vi äro späda vårar, som bebåda

En bättre tid. Men frostig är vår pol.

Så låt oss bedja Gud om lif och sol!

Då vexa vi en dag till sommargrönska,

Då mognar allt hvad våra hjertan önska,

Då finns ej mera frost och ödemark,

Då äter ingen mera bröd af bark.

|68|

Men hvad än lifvet ger och hjertat känner,

Så låt oss vara och förblifva vänner.

Och Gud välsigne Sverges unga vår,

Som vattnas nu af Finlands glädjetår!

Helsningen sändes genom

Z. Topelius.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Linnea. Tidning för barn 5/1863, utgiven av C. A. Wetterbergh.

    Faksimile

    Lisää sarake