Smått folk.

Elfva Teckningar af
Oskar Pletsch

||

Pulle min, pulle min,

Hva gör du me din tyttelind?

Pottar alla bommor bott.

Aj, aj, pulle min!

Mamma tommer, pappa täter,

Pulle me sin tyttelind

Pinner unnan, pin delind.

||

Sof’, mina guldögon, sof’, mina små!

Mamma står här vid er vagga på tå.

Mamma, hon får ej ännu gå till säng,

Tuppen i boken är faseligt sträng.

En gång så var det ett litet ett lamm,

Och så kom vargen att locka det fram.

Men så kom jägarn, skjöt vargen omkull,

Och så sad’ lammet ... tusslullelilull.

||

Två ankor i dammen

Och en guldgris i fammen! ...

Du är en liten nackebäss,

Du är en liten puttelunk,

Och just som Gud har skapat dig

Så klef du i din badebunk.

||

Pelle studerar, så lärd som en lax:

Pappa, jag vill bli magister nu strax!

– Käraste Pelle, hvad tänker du på?

– Pelle vill slippa i skolan gå.

– Pelle, min gosse, nej, det skall man se!

Först skall du lära dig abcd;

Sen blir grammatika; sen får du stut;

Sen ... nå ja, glasögon har du förut.

||

Min hjertevän, min hjertevän,

Min lilla bofink, kom igen!

Hvad har det af dig blifvit?

Jag har dig matat vintern om,

Och när den gröna våren kom,

Har du mig öfvergifvit.

Jag söker dig på mark och stig;

Hur är du trolös emot mig,

Som alltid var dig trogen?

Min hjertevän, ack, kanske när

Jag minst det tror, så är du här

Hos mig från villa skogen!

||

Min puppe kanin, min puppe kanin,

Ack, hvad du är mjuk, ack hvad du är fin!

Har ögon stora och öron långa,

Så att du kunde en oxe stånga;

Men litet dum, men litet dum

Är puppe kanin, bumbumbelibum.

Först tittar du ner, så tittar du kring

Och låts vara klok och ser ingenting.

Der kryper ju Misse på alla fyra,

Men puppe han snaskar löf och syra,

Ty litet dum, ty litet dum

Är puppe kanin, bumbumbelibum.

||

Sitt stilla, min lilla,

Jag gör dig ej illa.

Nu är jag din mamma,

Nu skall jag dig kamma

Och borsta och damma

Så snygg och så fin,

Som gulaste lin.

– Aj, aj, lilla mamma,

Nu tog det ej bra;

Men det är detsamma,

Stor tack skall du ha.

||

Mjukaste tjenare, hur står det till?

Värper er tupp? Kanske han inte vill?

Hur lefver Prisse?

Hur mår lilla Misse?

Polle mår bra.

Lotta och Polle och Polle och jag

– Hut, Polle! – helsa så mycket god dag.

||

Adolph heter jag, liten slarf.

Allting hänger så der på skarf.

Hål har jag uppå kolten rifvit,

Kissen vet hvar min strumpa blifvit.

Ack, jag fattige lunsebrack,

När skall jag få stöfvel och klack?

Mamma, när skall jag byxor bära?

– När du blir värdig en så stor ära.

||

Månen skiner på himmelen,

Bädden väntar på liten vän ...

Gud, som hafver barnen kär’,

Se till mig, som liten är!

Hvart jag mig i verlden vänder,

Står min lycka i Guds händer.

Amen.