1 Nu kommer den glada julen. Nu går vaktmästaren i de toma skolrummen och sopar dammet af golf och bänkar. Nu ha barnen firat sin Lussi, och Lussi, (eller Lucia, om man nu skall säga det rätta namnet) är också en glad, god vän, som blinkar redan länge förut mot barnen med tända ljus och säger till dem: arbeta bra, så får du sedan så mycket roligare! Men julen, men julen, se, han är något ännu förmer, och nu kommer han på skridskor med flygande fart, ja, han klappar redan på porten så bekant och likväl så hemlighetsfullt, och det tasslar i farstun och knarrar i dörren, och barnen springa som yra i mössan och titta ut, hvem det möjligen kunde vara. Och då står der någon, någon som ingen vet och som alla känna, och frågar om barnen varit snälla i år, – och han har någonting med sig, och ingen verldens menniska vet hvad det är, men något mycket märkvärdigt måste det vara, och så rycka de stora honom i pelsen, och de små gömma sig bakom sin mammas kjolar, och så brinna redan ljusen uti den vackra, brudklädda julgranen, och så lyser Bethlehems stjerna derute genom de mörka vintermolnen, och långt, långt borta i skyn begynner redan englarnes sång, som hela natten igenom sjunger så skönt om Guds ära i höjden och frid på jorden.
2 Se, det är något vackert och roligt att vara ett barn om julen och höra englarnes sång, som de stora ej höra mer, men som ljuder uti det innersta af|418| alla menniskors hjertan! Vill du, så skall jag nu berätta dig något om englarne.
3 Hvem är du, lilla myra på jorden, som tror dig vara allena uti Guds stora skapelse? Många millioner solar och verldar lysa öfver ditt hufvud på den mörkblå aftonhimmelen, och många, många millioner skapade varelser förkunna Guds ära uti den omätliga verldsrymden. Till dem höra äfven englarne, som skapades långt innan jorden och menniskan ännu funnos till, och en del af dem hade syndat och störtades ned i det eviga mörkret, men de öfriga förblefvo rena, utan synd, och stå uti skinande ljus omkring Guds thron, der de tjena och prisa honom i alla tidernas tider.
4 Dessa rena och heliga englar sänder Gud ut i hela den gränslösa verlden, till alla solar och planeter, att utföra hans verk, likasom han kallar somliga menniskor att utföra hans verk på jorden. Ty Gud, som allt verkar i alla, är sjelf för hög och omätlig, för att vilja omedelbart träda fram i sin herrlighets majestät: för Hans ansigtes klarhet skulle verldarne sjunka bort som en rök. Och så sänder han dessa sköna englar äfven till jorden och menniskorna, som han älskar så högt, att han engång (den enda gången) nedstigit till deras frälsning i menniskogestalt, nemligen när han lät sig födas såsom ett litet barn om julnatten i Bethlehems krubba. Det var det största under, som någonsin skett, och dock är jorden full af Guds underverk ännu i denna dag. Från den natten blefvo menniskorna delaktiga af det eviga lifvet och den eviga sanningen, efter hvilken de förut så länge hade famlat i mörker; och de, som icke tro derpå, de gå ännu i det djupa jordiska mörkret och känna ej Gud, ej heller Guds rike.
5 Se, derföre lyste stjernan, och derföre sjöngo också Guds englar den natten skönare, än de någonsin sjungit för jordens barn. De visste nog hvad allt detta betydde: de sågo så mycket mörker, så mycken synd på jorden, och de gladdes så outsägligt, att Gud nu lät det eviga ljuset med Jesus Christus uppgå för menniskorna.
6 Ty Guds goda englar omgifva jorden ännu i dag i tallösa skaror, fast ingen kan se dem, och ledsaga menniskorna från vaggan till grafven. Fordom hafva de oftare framträdt i synlig gestalt, såsom när de förkunnade Abraham löftet om Frälsaren, eller när de förkunnade Maria Frälsarens födelse. Numera, sedan menniskorna hafva Guds ord till sin ledning och rådgifvare, händer det mera sällan att englarne framträda i synlig gestalt; men små, oskyldiga barn kunna ännu både se och höra dem. Och hvar gång|419| du inom eller utom dig märker något underbart, som du ej kan förklara; hvar gång du oförmodadt räddas ifrån en frestelse eller en fara, då kan du vara viss derpå, att din engel har stått osynlig vid din sida och bevarat dig väl både till kropp och själ.
7 Ty det är också visst, och står skrifvet uti Guds ord, att hvarje menniska har sin engel, sin skyddsande, som följer henne hela lifvet igenom, såsom engelen fordom följde den fromme Tobias. Och det skall du minnas, att din engel ser beständigt in i ditt hjerta och vet, likasom Gud också vet, allt hvad du tänker och allt hvad du gör. Och när du tänker något ondt eller gör något illa, då gråter din goda engel så bitterligen, ty det gör honom så ondt, att du skall bedröfva din Gud genom synd. Han älskar dig så hjerteligt, han ville så gerna att du skulle alltid vara Guds goda barn; och derföre glädes han också i sitt rena englahjerta, när du är god och from, barmhertig och kärleksfull, och när du handlar rätt inför Gud och menniskor. Då känner du i ditt hjerta, att din goda engel är nöjd med dig; det är så innerligt gladt att vara öfvertygad derom.
8 Jag ville berätta dig ännu mycket mera om englarne nu, när julen kommer och alla de saliga Guds andar äro glade vid minnet af Frälsarens födelse. Men du har nu så mycket annat att tänka på: alla lekar och julklappar surra dig nu om öronen. Kanske blir det tillfälle att en annan gång berätta dig något mer.
9 Ett vill jag ännu säga dig,original: . goda barn – ty jag talar ju nu till dig. Om någon i verlden, hvem det också må vara, säger till dig, att det är icke förståndigt, eller att det är barnsligt och gammalmodigt att tro på något, som man ej ser med sina ögon eller kan taga uti med händerna, så svara du dem: jag känner det i mitt hjerta! Ja, så är det; du känner det i ditt hjerta mycket bättre, än om du hundrade gånger skulle kunna taga uti det med dina händer. Så är det med allt det skönaste och bästa i lifvet. Icke kan du med dina ögon se Gud; icke kan du med dina händer taga i sanningen, eller i kärleken, eller i hoppet, eller i tron; icke heller kan du räkna ut ljuset med ziffror eller rita af värmen på papper. Och så är det äfven med din engel, som ledsagar dig, hvar du går. Han står så visst vid din sida, som dagens ljus skiner omkring dig, och han står bredvid dig dag och natt. Bedröfva honom aldrig med en enda ond tanke; skräm honom aldrig bort med ett enda ondt ord! Var alltid|420| god, var alltid sann, frukta Gud, älska menniskorna, och då skall du alltid känna din engels närvaro i ditt hjerta.
10 Si, så är det. Och nu skola vi med Guds englar sjunga den skönaste julvisa, som någonsin blifvit diktad: »Ära vare Gud i höjden och frid på jorden och åt menniskorna en god vilje!»
7. Om Guds goda englar.
1 Nu kommer den glada julen. Nu går vaktmästaren i de toma skolrummen och sopar dammet af golf och bänkar. Nu ha barnen firat sin Lussi, och Lussi, (eller Lucia, om man nu skall säga det rätta namnet) är också en glad, god vän, som blinkar redan länge förut mot barnen med tända ljus och säger till dem: arbeta bra, så får du sedan så mycket roligare! Men julen, men julen, se, han är något ännu förmer, och nu kommer han på skridskor med flygande fart, ja, han klappar redan på porten så bekant och likväl så hemlighetsfullt, och det tasslar i farstun och knarrar i dörren, och barnen springa som yra i mössan och titta ut, hvem det möjligen kunde vara. Och då står der någon, någon som ingen vet och som alla känna, och frågar om barnen varit snälla i år, – och han har någonting med sig, och ingen verldens menniska vet hvad det är, men något mycket märkvärdigt måste det vara, och så rycka de stora honom i pelsen, och de små gömma sig bakom sin mammas kjolar, och så brinna redan ljusen uti den vackra, brudklädda julgranen, och så lyser Bethlehems stjerna derute genom de mörka vintermolnen, och långt, långt borta i skyn begynner redan englarnes sång, som hela natten igenom sjunger så skönt om Guds ära i höjden och frid på jorden.
2 Se, det är något vackert och roligt att vara ett barn om julen och höra englarnes sång, som de stora ej höra mer, men som ljuder uti det innersta af|418| alla menniskors hjertan! Vill du, så skall jag nu berätta dig något om englarne.
3 Hvem är du, lilla myra på jorden, som tror dig vara allena uti Guds stora skapelse? Många millioner solar och verldar lysa öfver ditt hufvud på den mörkblå aftonhimmelen, och många, många millioner skapade varelser förkunna Guds ära uti den omätliga verldsrymden. Till dem höra äfven englarne, som skapades långt innan jorden och menniskan ännu funnos till, och en del af dem hade syndat och störtades ned i det eviga mörkret, men de öfriga förblefvo rena, utan synd, och stå uti skinande ljus omkring Guds thron, der de tjena och prisa honom i alla tidernas tider.
4 Dessa rena och heliga englar sänder Gud ut i hela den gränslösa verlden, till alla solar och planeter, att utföra hans verk, likasom han kallar somliga menniskor att utföra hans verk på jorden. Ty Gud, som allt verkar i alla, är sjelf för hög och omätlig, för att vilja omedelbart träda fram i sin herrlighets majestät: för Hans ansigtes klarhet skulle verldarne sjunka bort som en rök. Och så sänder han dessa sköna englar äfven till jorden och menniskorna, som han älskar så högt, att han engång (den enda gången) nedstigit till deras frälsning i menniskogestalt, nemligen när han lät sig födas såsom ett litet barn om julnatten i Bethlehems krubba. Det var det största under, som någonsin skett, och dock är jorden full af Guds underverk ännu i denna dag. Från den natten blefvo menniskorna delaktiga af det eviga lifvet och den eviga sanningen, efter hvilken de förut så länge hade famlat i mörker; och de, som icke tro derpå, de gå ännu i det djupa jordiska mörkret och känna ej Gud, ej heller Guds rike.
5 Se, derföre lyste stjernan, och derföre sjöngo också Guds englar den natten skönare, än de någonsin sjungit för jordens barn. De visste nog hvad allt detta betydde: de sågo så mycket mörker, så mycken synd på jorden, och de gladdes så outsägligt, att Gud nu lät det eviga ljuset med Jesus Christus uppgå för menniskorna.
6 Ty Guds goda englar omgifva jorden ännu i dag i tallösa skaror, fast ingen kan se dem, och ledsaga menniskorna från vaggan till grafven. Fordom hafva de oftare framträdt i synlig gestalt, såsom när de förkunnade Abraham löftet om Frälsaren, eller när de förkunnade Maria Frälsarens födelse. Numera, sedan menniskorna hafva Guds ord till sin ledning och rådgifvare, händer det mera sällan att englarne framträda i synlig gestalt; men små, oskyldiga barn kunna ännu både se och höra dem. Och hvar gång|419| du inom eller utom dig märker något underbart, som du ej kan förklara; hvar gång du oförmodadt räddas ifrån en frestelse eller en fara, då kan du vara viss derpå, att din engel har stått osynlig vid din sida och bevarat dig väl både till kropp och själ.
7 Ty det är också visst, och står skrifvet uti Guds ord, att hvarje menniska har sin engel, sin skyddsande, som följer henne hela lifvet igenom, såsom engelen fordom följde den fromme Tobias. Och det skall du minnas, att din engel ser beständigt in i ditt hjerta och vet, likasom Gud också vet, allt hvad du tänker och allt hvad du gör. Och när du tänker något ondt eller gör något illa, då gråter din goda engel så bitterligen, ty det gör honom så ondt, att du skall bedröfva din Gud genom synd. Han älskar dig så hjerteligt, han ville så gerna att du skulle alltid vara Guds goda barn; och derföre glädes han också i sitt rena englahjerta, när du är god och from, barmhertig och kärleksfull, och när du handlar rätt inför Gud och menniskor. Då känner du i ditt hjerta, att din goda engel är nöjd med dig; det är så innerligt gladt att vara öfvertygad derom.
8 Jag ville berätta dig ännu mycket mera om englarne nu, när julen kommer och alla de saliga Guds andar äro glade vid minnet af Frälsarens födelse. Men du har nu så mycket annat att tänka på: alla lekar och julklappar surra dig nu om öronen. Kanske blir det tillfälle att en annan gång berätta dig något mer.
9 Ett vill jag ännu säga dig,original: . goda barn – ty jag talar ju nu till dig. Om någon i verlden, hvem det också må vara, säger till dig, att det är icke förståndigt, eller att det är barnsligt och gammalmodigt att tro på något, som man ej ser med sina ögon eller kan taga uti med händerna, så svara du dem: jag känner det i mitt hjerta! Ja, så är det; du känner det i ditt hjerta mycket bättre, än om du hundrade gånger skulle kunna taga uti det med dina händer. Så är det med allt det skönaste och bästa i lifvet. Icke kan du med dina ögon se Gud; icke kan du med dina händer taga i sanningen, eller i kärleken, eller i hoppet, eller i tron; icke heller kan du räkna ut ljuset med ziffror eller rita af värmen på papper. Och så är det äfven med din engel, som ledsagar dig, hvar du går. Han står så visst vid din sida, som dagens ljus skiner omkring dig, och han står bredvid dig dag och natt. Bedröfva honom aldrig med en enda ond tanke; skräm honom aldrig bort med ett enda ondt ord! Var alltid|420| god, var alltid sann, frukta Gud, älska menniskorna, och då skall du alltid känna din engels närvaro i ditt hjerta.
10 Si, så är det. Och nu skola vi med Guds englar sjunga den skönaste julvisa, som någonsin blifvit diktad: »Ära vare Gud i höjden och frid på jorden och åt menniskorna en god vilje!»
11 Z. T.